Ja då är jag tillbaka från Seattle och dags att skriva lite om min lilla resa. Det kommer bli ett ganska långt inlägg detta, men jag skriver ju detta mycket för mig själv också, så att jag kan minnas allt i framtiden :).

Den började på eftermiddagen i lördags då jag tillsammans med min "värdfamilj" tog färjan från Saturna till Victoria. Från Victoria kan man nämligen hoppa på en båt som på lite mindre än tre timmar tar en till Seattle. Resan jag hade bokat skulle avgå på söndag förmiddag och i och med de begränsade avgångarna från Saturna så behövde jag stanna en natt i Victoria däremellan. Jag blev avsläppt vid det vandrarhem jag hade valt och checkade in, och sedan gick jag ut lite på stan. Det fanns en biograf i närheten som jag hade kollat upp och tänkt se "Despicable me 2" på och jag hade tur för jag hann dit precis innan den tidiga visningen började. Det blev sedan en snabb middag på BK där jag beställde Kanadas "nationalrätt" poutine, det vill säga pommes frites med sås och ost. En fransk-kanadensisk rätt, men inte mycket franskt över det :P. Hur som helst, jag hade ett enkelrum på vandrarhemmet som tyvärr var som en ugn, så till slut sov jag med öppet fönster vilket ledde till att jag vaknade varje gång jag hörde något oväsen utanför. Ingen vidare natts sömn alltså.

Dag 1 -
På morgonen gick jag till en frukost-restaurang som var väldigt mysig, men full med folk så det tog ganska lång tid att få min mat, egg benedict med spenat och lök, så jag fick kasta i mig maten för att hinna till båten. Synd att man inte kunde njuta av den ordentligt för det var väldigt gott, framförallt då det visade sig att jag inte alls hade behövt vara vid båten så tidigt. Fick sitta i väntrummet över en halvtimme och efter säkerhetskontrollen fick man vänta ytterligare i ett annat rum. Nåja, better safe than sorry. Hade några människor bredvid mig i det andra väntrummet som hela tiden satt och klagade på att de inte kunde gå på båten på en gång, och senare över att vissa fick göra det före dem. Visst är inte väntrum något vidare men det är inte som att båten kommer lämna utan dem så länge de är här och de hade ju en stol att sitta, så vad klagade de egentligen om!? Båten är en väldigt snabb passagerarbåt som tar ungefär 300-400 tror jag, men det är inte som en färja till Finland till exempel. Den påminde mer om ett flygplan faktiskt, med många säten på en ganska liten yta, men det fanns ett café i och för sig, så kanske mer som ett tåg. Solen sken i Victoria, och Seattle, men trodde nästan att det skulle vara lite dåligt väder i Seattle eftersom det var dimmigt och grått nästan hela vägen. Men det var strålande solsken när jag anlände vid två-tiden.

Jag hade glömt att växla mina kanadensiska pengar till amerikanska innan jag kom dit så jag försökte först hitta ett växlingskontor, medan jag rörde mig åt hotellets håll. Jag gick längst vattnet där det fanns jättefina utsikter, främst över havet men även lite av staden som tornade sig över. På en del av bryggan fanns något som heter Miner's Landing, en stor, äldre byggnad där det fanns allt möjligt, affärer, restauranger, en spelhall och ett tivoli. Precis utanför stod ett stort pariserhjul, likt en mindre London eye. Eftersom jag hade en väska att släpa på valde jag att spara detta till senare och först hitta hotellet. På ett turistkontor hade de berättat var jag kunde växla pengar vilket var relativt nära mitt hotell lyckligtvis, men ändå en bra bit bort. Tyvärr var det stängt, så jag fick en annan rekommendation ytterligare en bit bort, men fick där veta att man bara kan växla pengar på banker och givetvis är de stängda idag. Nu kanske ni tänker "varför inte bara betala med kort, istället för att hålla på med att växla pengar", men i och med att jag hade samlat på kanadensiska kontanter kändes det bäst att spendera dessa först och inte dra en massa från lönekontot. Men det fick jag alltså strunta i i slutändan, kan väl lika gärna växla pengarna till svenska istället...

Anlände trött och svettig till hotellet, som låg uppför en mördarbacke, och fick sedan gå två trappor upp till lobbyn. Klockan var redan fyra vid det här laget, så ville nästan bara ta en tupplur. Jag hade bokat ett rum på ett äldre hotell som numera är en skyddad byggnad. Tyvärr på grund av åldern kunde inte wi-fi nå mitt rum genom betongväggarna så jag kunde inte skriva mycket eller så under resan. Eftersom man ändå måste äta middag så småningom så struntade jag i tuppluren och gick ut i området istället. Jag bodde i det internationella distriktet där jag inte sett mycket att turista vid, men bara en liten bort fanns det mer historiska distriktet.

Jag hade sett en broschyr om något som hette "The Underground Tour" som hade sitt huvudkvarter där, och då de hade sena visningar så valde jag att haka på den klockan sju. Väldigt spontant, inte alls typiskt för mig. Är ni i Seattle och gillar historia så kan jag rekommendera denna visning! Den går tillbaka till Seattles födelse. Staden byggdes dock alldeles för nära vattnet vilket förstörde vägarna, och i och med tidvattnet spolades allt från uthuset tillbaka, härligt värre. En riktig skithåla kan man säga ;P. En dag råkade dock en svensk man bränna ner hela staden. Han jobbade med att smälta ner djurfett till lim, men när det började brinna hällde han vatten på det så det spred sig. Han hade förvisso en hel del otur då huset bredvid deras fabrik var en pub men en massa whiskey i källan, och bredvid puben fanns en järnhandel med dynamit och krut, så inte konstigt då att allt brann ner. Man bestämde att man skulle höja landnivån genom att dra ner landmassa från de höga kullarna runtomkring dem, men affärsmännen kunde inte vänta på detta så de började bygga upp sina företag som vanligt, samtidigt som man då höjde landnivån. För att göra en lång historia kort, så ledde detta till att det nu finns gångar under alla byggnader i detta historiska distrikt som en gång var deras riktigt gator som täcktes över. Guiden var helt fantastisk, mycket underhållande, och ledde oss alltså genom vissa av dessa tunnlar och berättade mycket om Seattles historia. Det blev en rejäl promenad så efter det fick det allt bli läggdags.

Dag 2 -
Dagen innan hade jag lyckats få internet tillräckligt länge för att boka en guidad tur på en ankbåt. Ni kanske känner igen dessa, men det är en "lastbil" ,formad som en båt, som byggdes under andra världskriget för att kunna gå på båda land och hav. Alltså får man se staden både på vägarna inne i stan samt längst vattnet, vilket är häftigt. Denna tur skulle gå tjugo i elva från Seattle Center, på andra sidan staden från där jag bodde. Att gå in till stadskärnan var dock inget problem, och från ett shoppingcenter där kunde jag hoppa på deras monorail direkt till Seattle Center. Kanske känner ni likt mig igen monorail från detta: :P. Seattles monorail byggdes inför The World Fair 1962, precis som The Space Needle, Seattle största landmärke som står precis vid slutstatione. Temat för WF, fick jag veta senare på ankturen, var 2000-talet som man då trodde skulle bli mycket mer futuristiskt än vad det nu faktiskt är. Jag kom tack vare rälsen dit lite tidigare än väntat så kunde gå runt lite i Seattle Center vilket var trevligt. Många av deras sevärdheter är samlade just där så man kan göra en heldag av bara det området.

Ankturen var väldigt trevlig, då det är tänkt som något av en party-tur runt Seattle. Vår guide var lite utklädd, drog en massa skämt och spela högljudd musik. Vi hade också fått "quackers", anknäbbar i plast som kvackade högljutt när man blåste i dem så ibland fick vi möjlighet att föra en massa oväsen med dessa. Om Seattles historia hade jag redan hört en massa från turen dagen innan, men jag gillar sådana här visningar för man får veta så mycket mer om hela området och inte bara om de stora sevärdheterna. Bara de små anekdoterna gör det så värt pengarna. Den pågick i ungefär 90 minuter, senare halvan på vattnet så man verkligen kunde se hela staden.

Efter det, och lunch i centrets foodcourt (majsbröd, mums) gick jag till EMP-musuem. Jag har aldrig stött på ett museum som passar mig så bra som detta, var helt lyrisk! Fick veta på ankturen att det grundades av en av Microsofts skapare som var ett stort fan av Jimi Hendrix, och lät bygga ett museum som en hyllning. Byggnaden designades av Frank O. Gehry så det är inte något man ser varje dag. Det skiner i tre olika färger i olika sektioner och ska tydligen liknas vid en av Hendrix's krossade gitarrer. Monorail-rälsen går också rätt igenom en bit av byggnaden. Men förutom att vara ett museum över Hendrix är det ett museum över musik, med en stor sektion om Nirvana, samt sci-fi och fantasy, populärkultur liksom. Avdelningarna var ganska små men jag älskade fantasy-avdelningen, vilken nörd skulle inte göra det, och det fanns en hel del föremål från olika fantasy-filmer. Så var det även i science fiction-avdelningen där man till exempel kunde se den ursprungliga Captain Kirks stol från Star trek-serien. Mycket coolt fanns det att se, med andra ord, till och med i den tillfälliga skräckfilms-avdelningen, och jag som hatar skräckfilm! Tog galet mycket bilder, och ska i veckan se till att lägga upp dem, tillsammans med alla andra från tiden här. Försöker vanligtvis undvika att köpa en massa från musei-affärer men kunde inte låta bli att köpa ett par fina fantasy-planscher samt en present till brorsan. (Får vänta och se om du läser detta :P)

Efter museet åkte jag tillbaka till stan, inget Space Needle för mig med andra ord, och strosade runt där ett tag, men hade så galet ont i fötterna så det blev inte så mycket. Jag gick dock ner till Pike Market, som fanns i närheten av vattnet. De skriver mycket om denna i olika turistguider men jag tyckte inte det var så väldigt imponerade. Det var större än marknaden i Vancouver, men inte lika mysigt, och har man varit på marknaden i Tallinn, som är i flera flyghangarer, så är det inte så stort. Jag stannade inte så länge utan åkte ut till ett shoppingcenter där det fanns en specialaffär som tyvärr inte finns i Kanada. Blev kvar där resten av kvällen, och lyckligtvis för mina fötter och skor som nu var fullständigt nötta och gjorde väldigt ont så gick bussen nästan hela vägen till hotellet. Bussvägen var annars lite lustig då det till viss del gå genom tunnlar, lika tunnelbanan.

Känns som om jag glömmer något men kommer inte ihåg vad det skulle vara. Men oh, skulle ni finna er själva i Nordamerika och ni gillar O'Learys så måste ni besöka Red Robin. De serverar mest hamburgare men kunde göra alla vegetariska lyckligtvis. Det var sjukt gott, trevlig stämning och grymt snabb service. De hade också väldigt goda drinkar ;).

Dag 3 -
Sista dagen blev det en betydligt lugnare morgon. Då jag var så trött i fötterna och överallt annars också egentligen så hade jag inga stora planer för dagen. Skulle ju också behöva ha med väskan överallt efter utcheckningen. Vaknade ändå rätt tidigt men hade gott om tid på mig att packa väskan och äta frukost. På tal om frukosten, deras så kallade kontinentala frukost borde kallas fransk, det det var te eller kaffe med en bakelse så bäst att man gillar sötsaker på morgonen. Men frukosten serverades i deras egna lilla te-shop bredvid hotellet och där var det väldigt mysigt ändå.

Jag gick förbi baseboll-arenan på min sida av stan innan jag gick ner mot hamnen. Köpte en present till pappa (du får också vänta och se, mohaha). Denna dag likt de andra var det väldigt varmt och soligt, inte ett moln såg jag i denna stad där det alltid ska regna enligt ryktena. Var ganska välstekt när jag kom tillbaka till Miner's Landing från första dagen. Fanns egentligen inte så mycket för mig där, men det är en kul grej ändå, och de hade salt water taffy som är världens godaste godis. Och nej. det är inte gjort på saltvatten, det är bara mjuk kolor i alla möjliga smaker. Det blev lunch på Red Robin igen, eftersom det som nämnt är så jäkla gott. Tror det finns en i Victoria också. Var framme vid färjeterminalen lite väl tidigt men läste lite i min bok och ett par tidningar, och pratade även lite med ett äldre par från Victoria, samt senare än dam som ursprungligen kom från England men även hon bodde i Victoria.

På vägen till Seattle på söndagen hade båten var helt fullbokad men på vägen tillbaka var det inte ens halvfullt så man fick verkligen plats att sprida ut sig. Insåg på vägen i panik att jag nog skulle missa sista bussen från Victoria till färjan mot Saturna, men hade sedan gott om tid att vänja mig vid idén att behöva ta taxin dit. Behövde inte ens ringa efter någon då flera väntade utanför och jag hann fram en timme innan dagens absolut sista färja skulle gå. Det var nog lika bra alltså, bussen skulle ha tagit en och en halv timme och jag hade haft lite marginal att komma på båten så det var värt det enorma prisskillnaden ändå (2 dollar för buss=14 spänn vs. 70 dollar=490 spänn). Hade ju inte gärna velat stanna kvar i Victoria över natten bara för att hoppa på en annan båt i gryningen.

Jag insåg när jag satt på båten från Seattle att jag verkligen ville komma tillbaka till Saturna och träffa lilltjejen igen (Siobhan, 18 månader, världens sötaste unge). Hade faktiskt hunnit börja sakna henne på två dygn, vilket fick mig att börja tänka på min snara återkomst till Sverige. Även om det blir trevligt att komma hem kommer jag sakna henne jättemycket så det kommer bli väldigt svårt att behöva lämna. Förhoppningsvis kommer de och hälsar på nästa år, de har ju ändå svenskt påbrå och jag har försökt att locka dem med historier om Sverige och Stockholm och tror de är lite frestade.
Idag är det bara lite drygt 10 dagar tills jag åker tillbaka hem, kanske ses vi då!