År 2011 var jag i Rio de Janeiro för första gången och det är en resa jag sent kommer att glömma. Kvällen jag anlände gick jag ut och åt med brassen jag bodde hos. Middag och innan dess acai, och efter caipirinha. Sen fick jag välja vad jag ville göra och jag är inte den som tackar nej till ett nattdopp. I kära Brasseland som har fantastiska stränder. Barfota med skorna i handen går vi ner allra längst bor på Copacabana. Brevid oss skjuter ett berg upp med den brasilianska flaggan som vajar på toppen. Månen lyser och når vattnet som skimrar samtidigt som vågorna slår in. Jag hade länge drömt om Rio de Janeiro och att vara ensam på Copacabana med en brasse vid midnatt kände surrealistiskt. Sanden mellan tårna, det oändliga, öppna havet och bruset från vågorna. Vitt skum in till strandremsam. Lite lätt lullig. Som ett barn springer jag ut i det kolsvarta och behagliga vattnet. Och så står vi där ute i havet med hela världen bortom oss, jag och brassen. Lyckorys. Och vi kysser varandra. Det smakar saltvatten. Sen skvätter vi vatten på varandra. Upp från stranden med vatten som droppar från håret och ner på alla kläderna. Det till och med luktar salt. Upp till promenadstråket för att dricka kokosvatten. Prata. Med vinden i håret och havet närvarande.

Följande fem dagar till och med stavades perfektion. Enda sättet att beskriva det. Kyssar varvades med promenad hand i hand kring Largo do Machado. Besök på Largo do Boticário med dess fantastiska gamla byggnad i blått, gult och grönt. Omgiven av grönska och där satt vi och dinglande med fötterna över floden som ska vara renande. Alldeles ensamma. Restaurangbesök vid någon av stränderna där man satt bredvid varandra istället för mitt emot och alltid drack cairphinias. Häng vid lagunen kvällstid liggandes på en brygga, dinglandes med fötterna i vattnet med blicken upp mot himlen och Jesusstatyn, han stod där, långt där borta, med öppna armar för Rio. Fredagshäng med brassens vän där vi drack öl på ett torg och sen satte oss på bilar för att dricka ännu mer öl. Fotade.. Drog till downtown, lapa, fotade lite mer vid lapa stairs och så street art. Caipirinha efter caipirinha. Lördagslunch i Flamengo och jag åt den bästa feijoadan. Utflykt till ett vattenfall. Kylande vatten som kompenserade för luftfuktigheten under promenaden på vägen dit genom regnskogen. Klättrade på rötter och beundrade de gröna, höga träden. Hemlagad måltid på kvällen och film och jag har aldrig uppskattat hemmamys så mycket som just den lördagen. Söndag och promenad i uppförsbacken i St Teresa och vi nådde utsiksplatsen som blickade över Flamengo beach och sockertoppen. Promenerade runt i downtown och beundra gamla och historiska byggnader. Och på vägen hem höll vi handen.

Det var fem fina dagar. Ovärderliga. Kommer aldrig glömma. Och mest av allt kommer jag ihåg kyssen på Copacabana som smakade saltvatten.

Nattbad Copacabana

Largo do Boticário

Vid lagunen med Jesusstatyn långt där borta

Lapa, Downtown

Vattenfall i Tijuca

& slutligen söndagshäng i St Teresa