Ljus och Morker i Kambodja
Okej...
Jag har nu varit ca. 2 veckor i Kambodja, och jag alskar det!
Laos var vackert och mysigt, men lite val rastloshetsframkallande efter nagra veckors "gora-ingenting".
Hoppade pa en buss fran the 4000 Islands till gransen... Dar forsokte de lura oss pa dollar for stampelavgifter och halsokontroller och allt vad det heter... Det tog ca. 14 h att komma fram till Ban Lung i Kambodja vilket var stallet jag kopt biljett till... men vi spenderade ironiskt nog endast 4.5 h pa en faktisk buss. Jag tanker inte dra hela historien, men jag kan saga att jag spyr over lokalbussar och har blivit hyfsat hardad nar det kommer till att vanta....
Men men, vi spelade lite volleyboll med khmerer pa gransen och jag traffade 3 underbara manniskor som jag rest med nu i 2 veckor; Freddie fran England, Bonnie fran Australien och Sabrina fran Schweiz.
Tillsammans har vi (forutom ett antal helvetesresor) gjort djungeltrekking i Ban lung, besokt The Killing Fields i Phnom Phen, gjort Angkor wat och omgivningar i Siem Riep samt haft valdigt roligt.
TREKKINGEN gjorde vi i en nationalpark i ratankiriprovinsen. Vi sov i hangmattor till djungelljud och besokte en minioritetsby som bestod av 7 familjer. Vi vandrade en bit efter The Ho Chi Minh trail och sag rostiga gamla vapen fran kriget lite har och var. Vissa vapen hade nazistsymboler inkarvade, och det var lite otackt att tanka att dessa vapen faktiskt har tagit manniskors liv for inte sa lange sedan precis dar vi gick.
THE KILLING FIELDS var ett obehagligt stalle, men ett stalle som man nastan maste besoka nar man ar i Kambodja for att forsta Khmerernas morka historia. Det ar svart att verkligen fatta att for bara 30 ar sedan massmordades tusentals Khmerer och begravdes har. De har gravt upp en hel del lik och placerat skallar, ben och klader i i ett glasskap och byggt ett tempel runt det hela. Men annu misstanker man att det finns en hel del oupptackta massgravar kvar, och nar man vandrar runt The Killing Fields kan man se benbitar som just sokt sig upp till ytan, och har och var ligger tygbitar fran klader som ocksa sokt sig upp fran gravarna.
Det ar fruktansvart att manniskor kan gora detta mot andra manniskor.
ANGKOR WAT och ovriga tempelruiner var helt otroliga att beskada, absolut bland det haftigaste jag sett.
Vi kopte ett 3 dagarspass for 40 US$ och bestamde oss for att cykla forsta dagen och beskada soluppgangen.
Vi startade ca. 5.00 och trampade ivag i morkret. Det var en magisk kansla att klattra igenom Angkor Wats entreruin i morkret utan att riktigt veta vad som vantade pa andra sidan.
Vi satte oss ned vid en liten naturlig vattenpool och vantade pa ljuset. Tva munkar satt tysta och mediterade framfor oss medan en tredje vandrade runt med tant stearinljus.
Ja, nu var det ju inte bara ett tempel vi besokte under tre dagar, det finns hundratals tempel har runtomkring!
Man blir lite halvgalen tillslut av alla synintryck, men det ar helt otroligt vad manskliga hander kan gora med sten.
OJ OJ, vad jag tycker synd om alla som kommer tvingas igenom mina tusentals bilder haha!
Den 18 Mars ar jag tillbaka i Sverige igen, och det kanns faktiskt inte alls sa illa.
Kramar
Jag har nu varit ca. 2 veckor i Kambodja, och jag alskar det!
Laos var vackert och mysigt, men lite val rastloshetsframkallande efter nagra veckors "gora-ingenting".
Hoppade pa en buss fran the 4000 Islands till gransen... Dar forsokte de lura oss pa dollar for stampelavgifter och halsokontroller och allt vad det heter... Det tog ca. 14 h att komma fram till Ban Lung i Kambodja vilket var stallet jag kopt biljett till... men vi spenderade ironiskt nog endast 4.5 h pa en faktisk buss. Jag tanker inte dra hela historien, men jag kan saga att jag spyr over lokalbussar och har blivit hyfsat hardad nar det kommer till att vanta....
Men men, vi spelade lite volleyboll med khmerer pa gransen och jag traffade 3 underbara manniskor som jag rest med nu i 2 veckor; Freddie fran England, Bonnie fran Australien och Sabrina fran Schweiz.
Tillsammans har vi (forutom ett antal helvetesresor) gjort djungeltrekking i Ban lung, besokt The Killing Fields i Phnom Phen, gjort Angkor wat och omgivningar i Siem Riep samt haft valdigt roligt.
TREKKINGEN gjorde vi i en nationalpark i ratankiriprovinsen. Vi sov i hangmattor till djungelljud och besokte en minioritetsby som bestod av 7 familjer. Vi vandrade en bit efter The Ho Chi Minh trail och sag rostiga gamla vapen fran kriget lite har och var. Vissa vapen hade nazistsymboler inkarvade, och det var lite otackt att tanka att dessa vapen faktiskt har tagit manniskors liv for inte sa lange sedan precis dar vi gick.
THE KILLING FIELDS var ett obehagligt stalle, men ett stalle som man nastan maste besoka nar man ar i Kambodja for att forsta Khmerernas morka historia. Det ar svart att verkligen fatta att for bara 30 ar sedan massmordades tusentals Khmerer och begravdes har. De har gravt upp en hel del lik och placerat skallar, ben och klader i i ett glasskap och byggt ett tempel runt det hela. Men annu misstanker man att det finns en hel del oupptackta massgravar kvar, och nar man vandrar runt The Killing Fields kan man se benbitar som just sokt sig upp till ytan, och har och var ligger tygbitar fran klader som ocksa sokt sig upp fran gravarna.
Det ar fruktansvart att manniskor kan gora detta mot andra manniskor.
ANGKOR WAT och ovriga tempelruiner var helt otroliga att beskada, absolut bland det haftigaste jag sett.
Vi kopte ett 3 dagarspass for 40 US$ och bestamde oss for att cykla forsta dagen och beskada soluppgangen.
Vi startade ca. 5.00 och trampade ivag i morkret. Det var en magisk kansla att klattra igenom Angkor Wats entreruin i morkret utan att riktigt veta vad som vantade pa andra sidan.
Vi satte oss ned vid en liten naturlig vattenpool och vantade pa ljuset. Tva munkar satt tysta och mediterade framfor oss medan en tredje vandrade runt med tant stearinljus.
Ja, nu var det ju inte bara ett tempel vi besokte under tre dagar, det finns hundratals tempel har runtomkring!
Man blir lite halvgalen tillslut av alla synintryck, men det ar helt otroligt vad manskliga hander kan gora med sten.
OJ OJ, vad jag tycker synd om alla som kommer tvingas igenom mina tusentals bilder haha!
Den 18 Mars ar jag tillbaka i Sverige igen, och det kanns faktiskt inte alls sa illa.
Kramar
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Kär i Livet 14 år sedan |
Ljus och Morker i Kambodja 14 år sedan |
Ovantade aventyr 14 år sedan |
Vilse i Chokladpankakan 14 år sedan |
Bland bergsfolk & risfält 14 år sedan |