Manpower publicerade i maj en lista över drömyrken. Bland topp-10 fanns jobb som administratör, ekonom och ingenjör, men också det rätt speciella jobbet som äventyrare. Med andra ord, äventyrare är ett av de mest eftertraktade jobben i hela landet. I alla fall bland de 4 793 personer som deltog i undersökningen. Intressant också är att endast fem procent tyckte att deras nuvarande jobb var deras drömjobb. Hela 95 % tycker alltså att något annat därute verkar bättre eller mer spännande än det de redan har.

Men vad gör man egentligen som äventyrare och hur blir man äventyrare?

Min egen historia som äventyrare tog nog fart väldigt tidigt. Redan som liten gav jag och pappa mig ut och cyklade ganska långa sträckor häromkring Göteborg, sommar som vintertid. Vädret spelade sällan någon roll, det var bara att klä på sig ordentligt. Sedan har suget efter fysiska aktiviteter och friluftsliv levt kvar helt enkelt. Därefter har jag på egen hand planerat och utfört olika äventyr. Det som nog får anses vara nollpunkten, startskottet då allt egentligen började på en seriös nivå var när jag på egen hand cyklade till Gibraltar 2010. 5 000 kilometer, rakt ner genom Europa. Tre månader tog resan. En fantastisk upplevelse och en erfarenhet som gav mersmak.

2016, ett antal år senare, blev jag antagen till utbildningen Adventure Academy i Stockholm. Adventure Academy samarbetar med några av landets största företag inom genren, så som Naturkompaniet. Dessutom anordnas föreläsningar inom olika områden så som film och video, klättring och liknande, av några av landets mest kända äventyrare. Bland annat har Fredrik Sträng och Ola Skinnarmo varit involverade.

Under våren 2016 gick jag utbildningen tillsammans med 19 andra kursare och fick efter mitt examinationsäventyr min certifiering. Själva examinationen bestod av att korsa Island på egen hand med mountainbike, över landets högplatå, ett av de största ökenområdena i hela Europa. Även detta en fantastisk upplevelse. Det är inte ofta man får chansen att se några av Europa största och mäktigaste glaciärer, mitt ute i ingenstans, utan en människa i närheten.

Det jag nämnt hittills beskriver alltså vägen för att bli äventyrare, men frågan återstår, hur ser livet som äventyrare ut?

Nyligen läste jag en artikel från framtid.se som ger en hyfsad bild av ”yrket” äventyrare och att det snarare handlar om en livsstil än något annat. Jag håller i stort sett med. Livet som äventyrare kan nog liknas vid livet självt, det har sina upp och nedgångar. Själv startade jag mitt eget företag 2015, 2StrongArms, där hela idén går ut på att engagera och inspirera min omgivning till ett bättre välmående och en mer aktiv fritid och livsstil. Detta gör jag genom att ägna mig åt det jag älskar allra mest, det vill säga resa, delta i olika fysiskt hårda aktiviteter, och lära känna andra kulturer och omgivningar. Det jag vill göra är att förmedla mina upplevelser och erfarenheter till min omgivning och alla de som är intresserade och villiga att lyssna. Detta är min filosofi, vision och ja, hela verksamhetsidén i ett.

Men hur gör jag, och andra äventyrare för att få till detta i verkligheten?

Ibland önskar jag att jag hade haft ett rejält bankkonto, det hade onekligen gjort allting lättare. Det mina dagar ofta ägnas åt är att i första hand lägga tid på företaget. Det är genom företaget jag har kontakter med olika sponsorer och partners. Via företaget anordnar jag också föreläsningar och skriver böcker. Företaget står helt enkelt för inkomster och utgör själva plattformen för nästa äventyr. I andra hand, ägnar jag mig väldigt mycket åt träning, hälsa och vila. Just min äventyrskategori handlar mycket om att delta i längre ultralopp, tävlingar och triathlon. Det är alltså fysiskt och mentalt hårda utmaningar jag siktar på. Utmaningar som verkligen är mödan värt. Jag kommer ihåg när jag sprang Iron-Man Kalmar (3,8km simning, 180km cykel, och 42km löpning), och tänkte helt kristallklart att det är detta jag vill ägna mig åt framöver (ja, kanske resten av livet? snacka om passion!). Det var en så fantastisk upplevelse, och detta innan jag ens hade gått i mål. Jag hade helt enkelt en rejäl runners-high på gång! För det tredje handlar dagarna om att umgås, vara social, ha roligt och bara vara. Vilket inte riktigt är samma sak som ovan, att träna och vila. Att ha roligt och bara ge mig ut och träffa vänner utanför äventyrs- och träningscirkusen är oerhört viktigt. Alla dessa tre element som jag grovt delar upp mina dagar i balanserar varandra, men alla behöver vara med.

Om jag då blir ännu mer konkret och istället ger ett exempel på hur en vecka kan se ut så kanske man får en bättre överblick. Mina dagar kan se ut lite hur som helst och vara väldigt varierande. Förra veckan, på måndagen hade jag ett arbetspass på mitt dagjobb (jajamen, jag har ett ”vanligt” jobb 2-3 dagar i veckan också), därefter ett par timmars jobb med mitt eget företag på stan, följt av ett hårt trailpass vid Änggårdsbergen med klubben, Team Nordic Trail. På tisdagen blev det cykelpendling till dagjobbet i högsta hugg med landsvägshojen, löppass på lunchen istället för mat (ibland fastar jag), några timmars jobb med företaget, sedan cykla hem, där jag jobbade några timmar till. På onsdagen jobbade jag igen på dagjobbet, sedan med mitt företag ett par timmar, därefter provade jag något helt nytt (när gjorde du det senast?) och dansade Bachata på brasilianska föreningen, därefter hem. På torsdagen var det jobb med företaget i princip hela dagen, särskilt social media och med att styra upp den nya hemsidan, därefter 57km tempopass med landsvägshojen ut till havet. Fredagen jobbade jag igen med företaget, sedan Liseberg för lite åkturer och adrenalin, därefter jobb igen och särskilt då med sociala media. Kvällen ägnades åt lugn och vila. Ja, sedan är det lördag och då fortsätter arbetet, denna gång med särskilt fokus på kommande utmaningar och tävlingar för hösten och vintern. På söndagen blev det surfskola ute i Askim.

Med andra ord en väldigt aktiv vecka, med kanske bara en eller max två timmars vila på kvällarna. Kanske ungefär som tillvaron kan se ut för en egenföretagare generellt. Dock på grund av att jag arbetar med just hälsa är jag ytterst noggrann med vad jag äter, hur mycket jag sover och hur jag hanterar stress vilket jag tror är en stor fördel. För mig är äventyr, precis som det nämndes i artikeln, en livsstil i första hand. Jag ser på min verksamhet långsiktigt. Jag kommer inte vara en äventyrare ett år och därefter sluta. Jag kommer arbeta med detta på ett eller annat vis resten av livet. Snacka om att ha tid för att bygga upp verksamheten och verkligen se vart det leder? Här tycker jag verkligen att det är ett privilegium att få ägna mig åt min passion, något som många inte kan, eller gör. Det första hindret för många, även för mig var att verkligen ta reda på vad jag ville med tillvaron. När jag väl hade listat ut det, har resten gått lättare. Även om det varit tufft ibland.

Sedan flera år tillbaka har jag haft devisen,

”Jag lever bara en gång, och det är upp mig själv att leva livet fullt ut. Jag får bara en chans och det är min skyldighet gentemot mig själva att följa min passion.”

Jag hoppas att du har blivit lite klokare på min bakgrund och vad som driver mig. Nu vore det roligt att höra hur du ser på äventyr och vad det betyder för dig? Kommentera gärna! Eller är det kanske något mer ni vill höra om?

Varma hälsningar
/Erik
Ambassadör för Reseguiden
Certifierad Äventyrare

http://www.adventureacademy.se
http://www.icelandbywheels.se
https://via.tt.se/pressmeddelande/svensken-drommer-om-att-bli-projektledare?publ...