Uttrycket ”carpe diem”, alltså fånga dagen på latin, har nog de flesta av oss hört. Jag ska erkänna att länge kände jag mig lite stressad av uttrycket. Här gick jag runt i min tillvaro, jobbade, pluggade, reste en del, och så vips, skulle jag dessutom fånga dagen! Ja hur gör man det egentligen? Vadå fånga dagen? Då, för ett par år sedan la jag nog som mest uttrycket på tankehyllan någonstans och fortsatte med mina dagliga bestyr. Men kanske levde det ändå kvar på något vis. För visst började jag se mig om, resa mer, upptäcka nya länder och platser och fantastiska kulturer. Idag tror jag uttrycket mer är en form av påminnelse till oss alla, att inte ta livet alltför allvarligt. Att ibland lämna den där vanliga bubblan vi befinner oss i. Det kan handla om jobbet som vi har svårt att lämna när vi går hem för dagen, eller den lokala platsen man alltid befinner sig på, eller kanske faktiskt en mental bubbla där man känner sig nere och osäker på tillvaron.


Fånga dagen handlar alltså om att lyfta blicken och få perspektiv på tillvaron. Bli lite mer objektiv till livet självt och inte irra ner sig i det man har framför sig för stunden. Ja, jag drar på här och hävdar till och med att fånga dagen handlar om att hitta glädjen i vardagen och lyfta fram sina passioner. För ofta är det ju först när vi lyfter fram dessa, alltså glädjen och passionen som vi kan börja drömma på riktigt. Jag tror det är i introt till TED-talks, podcast (har du inte börjat lyssna på denna ännu, gör det, ca 1h, fantastiskt inspirerande och givande), där en kvinna säger att det är viktigt att vi har ”omöjliga” drömmar. Vi ska alltså sikta så högt vi bara kan. Vilken är just din dröm? Sedan tar vi ut färdriktningen, huvudmålet, delmålen, därefter tittar vi på vilka verktyg vi ska använda och vilka stoppdatum vi ska använda oss av.

Det jag vill komma till här, handlar om detta första lilla steg. Det absolut första vi gör är kanske inte (oftast i alla fall) att köpa en flygbiljett till något fjärran exotiskt land och åka dit på obestämd tid för att bestiga berg. Istället handlar detta första steg om att börja se sig om här och nu. Vad har jag runtomkring mig? Vad tycker jag om att göra? Är det något särskilt som får en gnista att tändas inom mig? Vi är alla olika och för en del är det förstås de här längre fysiska strapatserna, men för andra kan det vara att börja löpträna för sig själv hemma i det lokala löpspåret, eller kanske att börja spela musik i ett band. Ja, i princip vad som helst. Här menar jag att ett äventyr är något som går utanför vardagen, det ska vara något som är spännande, med element av oförutsägbarhet och varje gång man utför aktiviteten är den i princip unik.

Resa och se nya platser kan självklart vara ett stort äventyr och det är ofta därför många av oss ger oss iväg. Själv, lockas jag av fysiska och mentala utmaningar. De har en tendens att hänga ihop. Det ska vara fysiska strapatser, gärna utomlands. Men även i vardagen söker jag efter äventyret och detta är nästan viktigare. Jag tror vi alla behöver en dos äventyr kontinuerligt för att hålla passionen och intresset igång. Ungefär som den olympiska elden, den ska alltid brinna. När jag är hemma i Göteborg, försöker jag ge mig ut i skog och mark 2-4 gånger i veckan. Men jag gör också annat. Förra veckan gav jag mig av till Liseberg för att prova alla de senaste åkturerna och testa dessa, jag gillar verkligen när berg å dalbanan går upp å ner i rasande fart! Jag provade också för första gången att dansa Bachata på brasilianska föreningen, en dans från (om jag är rätt ute) Dominikanska Republiken. För mig var detta ett äventyr då det helt klart är utanför min komfort zon, men riktigt kul.

Så för att avsluta, vill jag ställa två frågor till dig som läsare,

Vad är ett äventyr för dig?
Vad och hur gör du för att få till ett äventyrligt liv i vardagen?

Fundera på detta, kommentera gärna, vore roligt att läsa ☺

/Erik
Ambassadör för Reseguiden
Certifierad Äventyrare