Vi ankommer till piren i Krabi och välkomnas av ett skyfall utan dess like. Vi får tag i en taxi och sen bär det iväg till okänd bungalow på okänd destination. Efter en halvtimmeslång resa igenom den regnskogstäta träskmiljön kommer vi tillslut fram till Mild Bungalow och välkomnas av 20 thailändare som verkar vara familjen som äger stället. Vi inser att vi hamnat rätt ute på vischan, och grannen på andra sidan vägen verkar ha en krokodilfarm eller liknande. Vi tar en promenad för att kolla in Nopparat Thara Beach som resmålet tydligen heter. Och vi som trodde vi skulle bo i Krabi! Men det ligger tydligen ett par mil bort får vi veta nu.
Efter någon kilometer landsvägspromenad ser vi en klassisk strandremsa med tillhörande väg bre ut sig. Men något är fel, väldigt fel. För längs vägen där det borde krylla av affärer, restauranger och skräddare står bara två stycken tuk-tuks parkerade. Båda har punka, och bredvid ligger ett hus där det står Fire Show och väggarna består av presenning. Vi fortsätter längs med vägen och möts av öde restauranger, hus-som-har-varit men nu endast är tegelhögar och underliga små skjul. Hela strandremsan är verkligen som en spökstad, och verkar ha blivit det över en natt då en öde restaurang skyltar men Open. Det står klart för oss att alla ställen som drabbades av tsunamin inte har kommit så långt med återuppbyggandet, eller ens kommer byggas upp igen.
Längre bort längs vägen och lite högre beläget börjar det dock likna gamla vanliga thailand, och nere vid Ao Nang-stranden så är det kommers på hög nivå. Vi hittar tillslut ett ställe som serverar svenska köttbullar, helt underbart då thaimat är det mest uttjatade ordet på planeten.
Hemma vid bungalowstället så finns det en liten ihärdig nisse som säljer upplevelser och turer, och eftersom det regnat hela lördagen så känns en utflykt som en bra idé. Vi bestämmer oss för att sticka ut och paddla kajak och nästa dag är det upp tidigt som gäller. Vi får dela pick-up flak med ett par australiensare och några belgare och det bär iväg långt bort i djungeln på något som kanske kan kallas väg. Vi kommer fram till en alligatorfarm och jag är övertygad om att ägaren har betalat kilopris för turistkött. Istället för att bli mat så måste vi vada igenom ett träsk och bli angripna av blodiglar, gå på en planka som tydligen skulle bli en utomordentligt bra bro tycker han som lagt dit den. Vi kommer fram till ett litet hus där vi blir informerade om att det kommer kosta 200 Bath att besöka nationalparken som vi ska paddla till. Jaja man får väl stå ut med att bli blåst åtminstone en gång i Thailand tänker jag och slantar upp. Efter det blir det att vada lite mer för att komma fram till longboaten som vi ska färdas i. Vid det här laget börjar solen komma fram och det är tur det, för hittills har det inte varit muntert nog att betala för.
Efter en halvtimme i longboaten i riktning rakt ut på havet kommer vi fram till en liten ö som heter Koh Hong, och det är hit vi ska! Ett gäng japaner håller på att snorkla runt i vattnet när vi kommer av båten, sanden är helt vit och utblandat med koraller och snäckor och vid djungelbrynet sitter parkvakten. Det är sol och skitfint väder och efter en stund får vi en triyak och det är bara att ro ut i det turkosa vattnet. En guide paddlar med runt ön och visar oss små grottor vi får paddla igenom och sen in i en lagun där hela botten täcks av sjöstjärnor, rätt fint. Efter det blir det lite picknick och sen ut i båten igen för att åka till en mindre ö där några personer av någon anledning valt att leva som Robinson Crusoe. Tyvärr börjar det ösregna vid det laget, men då är man redan så nöjd så det ska bara bli skönt att komma hem igen.
Väl hemma i Mild igen så måste vi börja smida på planerna för resterande dagar av resan, våran 9-dagars planering tar slut imorgon när vi checkar ut. Så vi beslutar oss för att åka till Koh Samui, ingen aning vad vi ska göra där men det låter i alla fall som ett mycket bättre ställe än Ao Nang. Vi får en schysst deal med buss och färja av resenisse och sen är det bara att gå och packa väskan igen ja.