Vid 13 snåret blir vi hämtade från vårt hotell i Phuket av en minibuss där vi får trängas med 4 andra backpackers och deras väskor. Efter en timme av dödsångest av speedracing och vattenplaning på vägarna som tydligen var förebild till Trollstigen, kommer vi fram till färjelägret och får gå ombord på den färja som ska ta oss ut till Koh Phi Phi. Det regnar och är inget vidare väder, a.c:n går för fullt och för första gången sen jag kom till Thailand fryser jag faktiskt. Men skit samma, efter två timmar i lite jobbig sjögång kommer vi iaf fram till en bunt öar som badar i sol.
Den största och centrala ön är den som är bebyggd då de andra verkar vara naturreservat. Ön är rätt liten i sig och inte mycket yta har exploaterats av turismnäringen. Det låter kanske bra, men de har försökt få in så mycket som möjligt på den lilla ytan som är tillgänglig. Det betyder trånga små gränder där restauranger, klädaffärer och massagesalonger trängs och en del ställen som säljer dykupplevelser. Trots att detta är Thailand så finns det knappt några kostymattljéer här! Det står inte heller inkastare utanför varje affär och drar i folk, de enda som gör väsen av sig är massagetanterna som ropar på sitt säregna, dryga sätt. Det verkar som om folket på Phi Phi har fattat att affärerna inte går bättre med tjatiga försäljare, utan om man låter turisterna titta i lugn och ro så lättar dom nog på plånboken ändå.
Den bebyggda delen av ön är väldigt liten, det tar max 20 minuter att gå från djungelbrynet till den sista biten trasig asfalt. Om man vill kan man ta en sväng bortanför hotellen och restaurangerna, och beskåda den thailändska landsbyggden med ”bostäder” som i alla fall har fyra väggar och ett tak. Och en massa lösa höns och lekande barn. Soft är ordet. En varning borde dock utfärdas då fyrhjuliga fordon inte existerar på ön, så alla cyklar istället och verkar samtidigt ha jättebråttom.
Våra tre dagar på Phi Phi tillbringades mestadels på stranden. Om man kände för att ta ett svalkande dopp var detta bara att glömma. Eftersom badsidan av ön var långgrund som bara fan så kändes det som om det var varmare i vattnet än i luften. Här kan man hyra kajaker också, eller Tri Yak som dom kallas eftersom man kan vara 3 pers i en. Fyndigt. Det finns även ett par strandserveringar med jamaikansk atmosfär, dvs riktigt sval stämning.
Koh Phi Phis blygsamma storlek är det som tilltalar mest eftersom det inte är något turistmecka i traditionell mening (MEN det finns faktiskt en moské här) men efter några dagar känns det väldigt litet och det ska bli skönt att åka vidare.
Summan av kardemumman blir således: Koh Phi Phi är en självklar destination om man befinner sig på Phuket eller i Krabi. Verkligt soft och naturnära upplevelse där billigt boende är lätt att hitta, likaså schyssta matställen och klädaffärer. Dock så kostar det lite extra eftersom det är en bra bit ut i havet. Om man vill aktivera sig så kan man välja mellan dykning, paddling eller åka med på en båttur och mata apor.