Inget verkade onormalt, båten låg vid piren det lossades och lastades nötter, apelsiner, konserver med tonfisk, spritflaskor. En febril aktivitet medan kaptenen låg i en hängmatta och filade sina tånaglar med en Swiss Army-kniv.

Språkförbittringar till trots, så köpte jag mig en passage för resa uppmed floden, 2 dagar med, som han sade: "kaptensrabatt". Troligen ett par hundra dyrare än mina medpassagerare hade betalt. Och tiden stod still hela tiden.

Med ett par tjut från mistluren lämnade vi kaj och rörde oss uppströms. I början såg vi andra fartyg och små fiskebåtar, människor som tjänar sitt uppehälle från det som floden ger, efterhand var det bara vi, floden och de gröna bankarna till sällskap. Och tiden stod still hela tiden.

På båten gick livet sin gilla gilla gång. Mat, musik, domino och barn som sprang fram och tillbaka. Ser svepande ut mot strandkanterna när skymningen kommer. Människor som vinkar, barn som badar, hyddor och deras skuggor som blir längre och längre, På båten sänks volymen ytterligare när mörkret kommer. Ett par delfiner gör oss sällskap några minuter. Och tiden stod still hela tiden.

Han nickade mot min Eee och tittade nyfiket, sträckte fram en hand och tryckte på ett par knappar, hela hans ansikte lyste upp. Startade en Schack-simulator och han nickade ännu mer ivrigt. Han slickade sig om munnen när han filurade ut hur det fungerade, och han spelade väl. Och tiden stod still hela tiden.

Vaknar med ett ryck då båten angör hårt och utan precision. Knappt har tamparna fångats förrän samma lastande och lossande börjar om igen, lika regelbundet som solens upp och nedgång, som månens bana över himlavalvet. Tiden börjar röra sig, sakta sakta, min dag ska rusa vidare och ändå: när jag inte är här, när jag är tusen mil härifrån, så fortsätter det på samma sätt, om och om igen...

Och hela tiden är det ändå som om tiden står stilla.