Jaha, då var det dax för det stora äventyret !!!!!! Dag ett började med uphämtníng på hotellet för vidare transport till start plats för våran vandring. Förutom mig och min kompis Helena så inehöll gruppen ett nygift par på bröllops resa och en äldre man, alla från Canada. vi var altså fem personer som skulle vandra tillsammans. till vår hjälp hade vi 11 bärare och en guide. Vi borjade att gå i ett lugnt tempo fram till lunch . Några timmar efter lunchen var det dax att gå over floden ( häng bro) . resten av em gick det svagt uppför till vi kom till en by med en Inka ruin i , där var vårt natt läger. Maten var jätte god .

Dag två var det sämre väder men inte regn , ( än) vi kollade på ruinerna och vår kunnige guide ( Narcico) berättade allt som var värt att veta och lite till. När vi kom iväg så gick det uppför, sedan började det att regna. Vid lunch stannade vi på ett ställe med fantastisk utsikt och det var uppehåll en stund, senare på em kom vi fram till moln skogen.En häftig plats !!!!! Då kände jag att det började ta emot lite, någon timme senare och ett okänt antal trappsteg senare var det Helena som började att undra vad det var vi gett oss in på. Det var dax för paus. De andra i gruppen verkade inte tycka att det alls var jobbigt. När vi tillslut släpade oss in till lägret på 3600 meters höjd så berättade guiden att vi var en snabb grupp för vi kom 2,5 tim för tidigt fram till lägret . det var en skit jobbig dag . Helena hade problem med höjden, kännde sig lite yr och hade ont i huvudet.

Dag 3 var dagen då vi skulle passera högsta punkten 4200 meter . Det var verkligen jätte tungt. Sista biten gick jag ca 10-20 steg för att sedan vila, kändea att det var mycket tunnare luft och att man orkade mindre, de tre sten-getterna från Canada hade inga problem med att ta sig upp, de fick helt enkelt vänta där till jag och Helena hade släpat oss upp. Väl där så tog vi de obligatoriska korten och noterade att det var 6 grader varmt ! Sedan var det dax att börja gå ner igen......... tyvärr regnade det och var ganska halt. vi skulle nu ner ca 500 höjd meter och sedan var det dax för lunch. på vägen ner var det många trappor men jag tyckte att det var lättare att gå ner. nu trodde vi ju att det värsta var gjort. Efter lunch fick vi reda på att vi skulle upp över ett till pass, som var 3980 meter ! Tjoho , Ibland är det bra att inte veta allt om vad som ska hända. Vi klarade det också. vi gick förbi ännu en inka ruin, Kollade på den och stapplade vidare. När vi kom till toppen stog de andra och väntade! nu var den jobbigaste delen gjord, det gick nerför till vi kom fram till mellanmålet ! På em var det lättare, då var det lite upp och lite ner och, stigen slingrade sig längs bergs sidan och det var jävligt högt. Denna dag gick vi ca 14 km !

Dag4 började tidigt för att bärarna skulle komma iväg, de serverade ingen lunch så vi fick med matsäck istället. Idag skulle det gå neråt hela dagen ! vi kollade på många fina Inka lämningar , känndes som att det blev lite väl många . De första 10 var ju kul att titta på och att höra om ............. Nu ville vi bara fram till målet, Maccu pitcu. När vi tillslut började att närma oss ändrade sig "landskapet" ,ibland var det inga träd nedanför oss utan bara tomt, fritt fall 300 meter hade ju inte varit så kul, stigen var bitvis ca 1 m bred , inte trevligt alls . Jag tänkte att detta går inte.... Tur att inte Helena tyckte att det var högt. När det var som värst tog jag tag i hennes ryggsäck och bara hängde med, Helena skrattade och jag svor och skällde!! När vi kom fram till Solporten och hade tagit oss upp de sista trappstegen var det en enorm kännsla att se Maccu Pitchu långt där nere. Kan inte beskriva det ! Kan bara säga att det bör upplevas. Vandrade ner och bara satt en stund och förundrades, sedan åkte vi buss net till byn