Först flög jag till London och nej jag hamnade inte bredvid någon fet yngling som spelade ljudliga spel, däremot hamnade jag bredvid en unge som nästan hela resan låg som en spännbåge och vrålade så fort hon inte fick som hon ville. Det konstiga var att föräldrarna viskade till henne hela tiden. Vid start och landning skrek hon särslikt högt eftersom hon inte ville ha bälte på sig. Då fick hon naturligtvis som hon ville och eftersom hon inte kunde bestämma sig vart hon skulle vråla mest... när hon satt hos mamma ville hon till pappa och vice versa... ja då slängde dom ungen över säterna till varandra. När hon varit särskilt jävlig ett tag tittade mamman på mig med något glansigt i blicken, hon log på ett mycket märkligt sätt och sade:
-Vi ska på meditationsmassmöte strax utanför London. Ska du också dit?

TIll Vancouver fick jag istället sitta bredvid en Indiska som sysslade med holistisk medicin. Vi pratade tyst om kropp och själ och hon påstod att mitt sjätte sinne var mycket starkt.

Nu har jag varit vaken i 26 timmar så jag tänker dra mig tillbaka med en macka som jag har kvar från planet och en redig jävla Whisky. Natti!