ett ordsprak som jag larde mig redan nar jag for forsta gangen var i Afrika for 28 ar sedan, och ingenting har forandrats pa den punkten sen dess, och kanske inte sa ,ycket pa andra punkte heller, dessvarre.
Att ta sig runt pa Madagaskar gors enklast med de s.k taxibrousses, det ar en mer eller mindre forfallen minibuss som kores av forare med mod i blick, denns buss packas full och mer an det, manniskor inuti och packning och diverse djur pa taket. Sen bar det av, dessa vagar ar inga vagar mer an pa vissa hall da det forekommer asfalt. Det ar stora hal i vagbanan och chaufforen har verkligen tungan ratt i mun. En stracka pa 20 mil tar cirka 5-6 timmar minst, med diverse stopp for nya passagerare; kisspaus och mat.
I staderna tar man sig enklast med taxi, vilket ar billigt, det vi har sett sa ar det i regel en mycket begagnad renault4, man spar pa bensin genom att stanga av motorn i nedforsbackar.
I stadern finns ocksa pousse-pousse, vilket ar som en form av thailandksa tuk-tuk fast med en cyklist i stallet, det finns ocksa en typ av riksha vilket dras av en barfota springande kille; som med doden i vitogat korsar gator.
Sa ska man gora nagot har ska man planera med mycket tid i bakhuvudet, det minsta lilla arende kan ta en halv dag.
Just nu ar vi kvqr pa Ille Saint Marie, vi har bytt boende till ett typ bqckpqckerstalle, med tre stackars hundar som ar sa fulla med skabb sa man kan grata.
I byn har verkar det vara fiske soùm ar huvudnaringen, men man ser ocksa manga stenhuggare som sitter under sina tygtak och hackar sten till singel, for hand. Fattigdomen ar forodande och ingenting har forandrat pa 28 ar, jo kanske till det samre, det AR fattigare, det AR skitigare, och man undrar om man verkligen kan skaka av sig syner av snoriga tiggande ungar, halta och lytta nar man kommer hem. Fast det vet jag att jag aldrig gor.