Jag är tillbaka! Det är så här det är att vara en frisk människa! Tack Ann som genast kände igen mykoplasma. Synd bara att jag "tog" fel antibiotika först och missade tre dagar av Koh Mook. Det är som att jag inte riktigt förstod hur sjuk jag var. Jag märkte ju att jag inte orkade något förstås men hade liksom glömt hur det är att ha en frisk människas energi. Som att jag inte förstod hur andra människor orkade röra sig så mycket, och prata. Själv tog jag inga initiativ till samtal för det var så ansträngande att prata. Jag tyckte att jag ändå njöt av Thailand där jag låg i säng eller hängmatta och lyssnade på fåglar eller studerade golvkaklets mönster. Men det är liksom ännu härligare att kunna röra sig, umgås med sin familj, bära sin bebis, bada, promenera. Jag rörde mig långsamt och inget gjordes i farten utan alla små vardagshandlingar såsom att borsta tänderna föregicks av en stunds ansamlande av energi och planering av hur det skulle göras med minsta möjliga ansträngning.

I detta tillstånd är det förstås väldigt svårt att ta hand om barn, i alla fall en 20-månaders som älskar att röra sig, gå i pölar och vatten, kasta iväg saker, utforska nya platser, bära katter, pilla ner saker i hål, gå iväg på egna äventyr. Som behöver bäras och ständigt påminnas om hur man är med djur. Så vilken tur vi hade att Ann och Benny var med oss under den här perioden! Det blev annorlunda än vi tänkt med utflykter på tu man hand, massage och snorkling, kanske en middag då båda sitter samtidigt?! men allt det är ju världsligt. Att klara allt med barnen ensam däremot, det hade varit tufft.

Nu njuter vi två nätter på resans lyxhotell på Ko Lanta innan vi åker till Ko Jum imorgon. Vi har hela tio nätter kvar!