Dag för dag: Resealbumet "Filippinerna i februari." av Gubbar_pa_drift

Tidigt i säng igår då jag behövde åka hemifrån redan vid tre-tiden i morse. Planet går inte förrän strax efter sju, men då det snöade ganska ymnigt så gällde det att vara ute i god tid. Hämtade upp ett par av de andra gubbarna så jag får bilen hemkörd och för lite sällskap på vägen. Sitter nu och får i mig en tidig frukost. Det ska vara nyttigt har jag hört. Sedan är det bara att borda planet för en kort liten tripp till London för byte av plan.

/Conny

Som sagt, ett ganska kort skutt i luften så hamnar man på Heathrow. Sitter på en av pubarna på terminal tre och njuter av en av dessa ale:s som jag aldrig testat förut. Vad den heter har jag redan glömt, men huvudsaken är att den smakar bra. Har någon timme på mig innan planet till Hongkong lyfter så jag kanske hinner med en till. Nästa etapp blir betydligt längre så jag hoppas att jag klarar av att sova lite på planet. Brukar ha svårt med det

/Conny

Dryga elva och en halv timma tog det att tillryggalägga sträckan London- Hongkong. Som jag anade så blev det inte mycket sömn. Nickade till ett par korta stunder bara. Men man lär väl somna ovaggad i kväll, antar jag. Sitter nu nu och väntar på att avverka den sista lilla korta sträckan ned till Manilla. Det är en knapp timme kvar innan vi lyfter så jag hinner skölja ned mitt resdamm med en flaska Tsingtao. Smakar bra.

/Conny

Anlände vid tvåtiden i förrgår eftermiddag till det hostel jag bokat i Makati. Manila är egentligen ett gytter av städer som vuxit ihop runt om själva huvudstaden och här i Makati finns finansdistriktet med de flesta bankers huvudkontor, men även en hel del restauranger, barer, samt ett antal museer. Jag var naturligtvis duktigt trött efter den långa resan, men jag hade i alla fall nog energi för att flanera runt ett par timmar och bekanta mig med omgivningarna. Inte så värst mycket att se häromkring, men det hade jag heller inte väntat mig. Vid femtiden lokal tid fick det dock vara nog och jag kröp till kojs.

Efter frukost igår så tog jag mig in till själva Manila. Här i staden så tar man sig ofta fram med "jeepneys" som är någon slags förlängd jeep där man precis som i Thailand sitter på flaket. De här kan dock ta betydligt fler passagerare än i grannlandet. Uppåt 20 pers kan man klämma in. De följer särskilda rutter så det är bara att hoppa på sin jeepney så tar man sig fram till en billig penning. Gäller bara komma på rätt fordon och komma av på rätt plats. Men det hjälper gärna Filppinarna till med. Tog mig med hjälp av tre stycken sådana fordon upp till Intramuros, som den gamla staden heter. Finns lite trafik även här inne, men inte alls samma kaos som i resten av storstaden och det var ganska skönt att kunna gå och flanera därinne utan att behöva tänka alltför mycket på bilar, jeepar och bussar. Hela området är omgivet av en mur och utanför denna sträcker sig en golfbana runt om. Vilket var lite annorlunda. Lite kyrkor och katedraler finns det som alltid att se för de som är intresserade, men jag gick istället och tittade inne på ett museum om det sista halvåret i doktor Jose Rizal:s liv. Han är allmänt betraktad som den största hjälten i upproret mot spanjorerna vid skifter mellan 1800 och 1900-talet.

Mot kvällningen tog jag hemåt. Fortfarande trött efter gårdagen, men när jag kröp till sängs vid niotiden så kunde jag inte sova.

Idag tog jag mig till chinatown. Ligger inte så värst långt ifrån där jag var igår, men jag bytte fortskaffningsmedel. Staden har faktiskt ett par linjer med pendeltåg och vi har en station en knapp halvtimmes promenad från boendet. Brukar kunna vara knökfullt på tågen vissa tider på dygnet, men det var ingen fara med det när jag åkte. Aircondition fanns det också i vagnarna så det var en ganska behaglig resa. Själva chinatown skilde sig inte mycket från andra sådana områden i andra storstäder i regionen. Fullt med juvel-och guldbutiker på några gator och knökat med järnaffärer på en del andra. Vid lunchtid smet jag in på en restaurant och fick mig en portion med "fried rice" som jag skjölde ned med ett par öl. Tog mig därefter en riktig långpromenad förbi gamla stan och hamnade så småningom i Malate som är ytterligare en av städerna runt om. Det är där de flesta backpackers bor så jag ville kolla läget lite grann då jag ändå återkommer till Manila i slutet på resan. Vandrade iväg ytterligare några kilometer innan jag slutligen tog en jeepney sista biten tillbaka till Makati. Sista natten här i storstaden då jag i morgon riktar in näsan mot nya mål.

/Conny

Uppe redan före åtta i morse för frukost. Efter hejdå till folket på hostelet så tog jag en bulle till Gil Puyat, som är den busstation varifrån min buss söderut avgick. Det stod faktiskt en inne och efter att jag bordat den så dröjde det inte länge innan avgång. En och en halv timma senare så klev jag av i Tagaytay och blev genast upplockad av ett par killar som ville visa mig ett boende. Enkelrum med dusch o tv för samma pris, eller t.o.m. lite lägre, än i Manila passade mig alldeles utmärkt och jag slog till. Hade nog inte trott att jag skulle hinna ut till den vulkan jag ville besöka redan idag, men efter att jag lagt in mina saker i rummet så fick jag direkt en skjuts ned till lake Taal och en av de platser där båtar utgår ifrån. Efter en del prutande så fick jag en tur ut till själva huvudkratern. Priset var egentligen lite högre än vad jag gillade , men eftersom jag var själv och de nog har samma kostnad vare sig jag var ensam eller i sällskap med fem andra, så fick jag vara nöjd med att ha fått ned priset med en tredjedel.

Lake Taal ligger alltså i en förhistorisk jättekrater som är 75km i omkrets. Under tidens gång så har här inträffat en rad vulkanutbrott, med påföljd att i sjön finns numera nästan 40 vulkantoppar och ca. 45 kratrar utspridda lite här och var. Tack vare alla dessa utbrott så räknas den här vulkanen som en av de allra dödligaste. Dock har det inte varit något utbrott sedan 60-70-talet då en av kratrarna spydde ut mängder av lava.

Väl framme vid mitt mål så väntade en halvtimmes march uppför utsidan av kratern. Man kan rida upp, men jag behöver gå av mig en del gubbfläsk. Väl uppe så belönas man med synen av en underbar liten emeraldfärgad sjö med strandkanter som är missfägade av svavel och fosfor. Annars såg man inte mycket tecken till vulkanisk aktivitet. Visst, lite ånga pös ur några sprickor och där var naturligtvis också missfärgat. Men om man jämför med vulkanön vid Santorini i Grekland så var det mindre aktivitet här. Men det kan fort ändra sig. Nåväl, redan strax efter två hade jag sett det jag kommit för att se så det var bara att knalla ned och ta båten tillbaka iland. Väl där unnade jag mig ett par pilsner innan jag letade upp en transport uppför de uråldriga kraterväggarna. Efter en god fiskmiddag så får det nog bli en tidig kväll.......igen.

/Conny

Hittils verkar Filippinerna nästan lika lätt att resa runt i som Thailand t.ex. Beinner mig just nu i staden Legazpi nere i sydöstra delen av huvudön Luzon. Legazpi är huvudstad i provinsen Bicol, men annars inte så mycket att prata om. Förutom förståss att den ligger precis vid foten av Mayon, som betraktas som den mest perfekta vulkanen på planeten. Alldeles sockertoppsformad ska den vara. Ska ut och kolla in den i morgon så ska man kunna ge ett omdöme sedan.

Resan hit var som sagt inga större problem. Fick börja med en liten minibuss, där man med hjälp att ett extrasäte längst bak fick in 19 personer inklusive föraren.Kom till staden Turbina där en vanlig buss väntade på att ta mig vidare mot sydost. Vanlig och vanlig förresten, förutom att släppa av och plocka upp folk vid varje liten stad så hade vi ett större stopp på ca. en timme då de lastade de sista 4-5 raderna av sittplatser fulla med grönsaker. Vi som redan satt där fick vackert masa oss framåt i bussen. Ett par andra stopp för att sträcka på benen och röra på oss var också inlagda i färden. Vid ett av dem så fick jag tid att slänga i mig den mest ljuvliga portion av stekta nudlar med biff som jag smakat. Strax efter 11 på kvällen ankom vi till slut till Legazpi och jag letade mig fram till Dreams inn och cafe som fick bli mitt natthärbärge. Ett dubbelrum med badrum, aircondition och tv, som jag aldrig använder, till samma pris som mina andra boenden. 600 pesos/natt. 1kr= dryga 5 pesos. Sitter nu på ett Dunkin donuts för en kopp kaffe och en munk innan sängdags.

/Conny

Lugn dag idag. Gick upp när jag vaknade, vilket var strax före 7. Är slutligen av med all jetlag och inne i den nya dygnsrytmen. Drog ned till munkaffären för en frukost. Skapligt kaffe har de och en sandwich kan de också trolla fram. Shoppade lite innan jag tog mig bort till bussterminalen. Hittade en minibuss, inte lika välfylld som igår, som tog mig de fyra och en halva milen ned till Donsol. Väl där tog det inte länge innan jag satt som passagerare på en tricykel, som är ytterligare ett vanligt färdmedel här nere. En motorcykel med en variant på sidovagn helt enkelt. Med hjälp av detta åkdon och chauffören då förstås, så var jag snart framme vid mitt nya boende. Amor farm beach resort heter mitt nya tillhåll och här kommer jag att trivas. Har en egen bungalow, ett kortare stenkast från strandkanten. Stället påminner lte grann om Stefans mitt boende på Havelock på Andamanöarna för ett par år sedan. Ser nästan likadant ut förutom att standarden på sakerna är betydligt högre här. Men så kostar det också mer. 800 pesos natten, men det kan det vara värt.

Efter lunch så hann jag ned till havet för ett bad och att testa ut min nya snorkelutrustning. Har redan bokat upp mig för en tur ut på valhajsafari i morgon och då är det väl bra om grejorna fungerar. Men nu är det utprovat och klart.

Framåt kvällen drog jag och fyra andra boende här ut på en annan safari. Vi bordade en av dessa typiska småbåtar som man ser överallt och blev körda ut till ett ställe vid floden där hundratals eldflugor samlades. Eldflugor har jag sett förut, både i Thailand och i USA, men aldrig så här många samtidigt. Grejen är också att de synkroniserar sitt blinkande och lysande och det är sannerligen något förtrollande att se nästan hela svärmen glöda i harmoni.

Efter ett par timmar var vi tillbaka vid boendet, en upplevelse rikare och nu, ytterligare någon timme senare har jag fått i mig lite kvällsmat. Återstår inte mycket mer än att surfa runt lite, för att se vad som händer i världen innan nattsömnen får krypa på.

/Conny.