Tisdag 21 Maj 2002 - Sundsvall
Resealbum: Delhi till Sundsvall 2002
Long 18 37 E Lat 54 21 N
Nu skall Loke besiktigas. Det var inga problem alls.
Nu skall Loke besiktigas. Det var inga problem alls.
Torsdag 2 Maj 2002 - Gdańsk
Resealbum: Delhi till Sundsvall 2002
Long 17 58 E Lat 56 27 N
Med det oväsen som båtens motorer och familjen med väldigt många och högljudda barn som bor i hytten intill, så blir det inte så mycket till sovmorgon denna morgon heller. Man serverar en god bufféfrukost ombord, det går att äta frukost i nästan 1 och en halv timme om man spänner sig. Vi skall vara framme i Nynäshamn kl 13, så någon timme innan börjar det dyka upp lite öar i Stockholms södra skärgård.
Vi passar på att vara ordentligt i tid på bildäck med vår packning, det är ju lite extra fixande med att ta loss surrningarna och sela på våra numera ganska smutsiga rosa paket. Vi hör slamret från bogpropellrar och förtöjningar och till slut öppnas rampen framför oss, Svensk mark, för Bertil:s del för första gången sedan 22 Februari, för Bert en månad kortare.
Cyklarna startar snällt även nu, vi puttrar sakta fram till passkontrollen och lämnar våra numera ganska fullstämplade pass. Passkontrollen var inget problem, vi får reda på att vi skall parkera innanför staketet hos tullen och promenera till kontoret för tulldeklarering. Vi hinner också med att träffa vår välkomstkommité, Bert:s syster med familj och tre kompisar från fallskärmsklubben i Västerås som kommit på motorcyklar för att möta oss. Tyvärr får dom vänta på oss lite till för vi har en del pappershantering i tullen att reda ut innan vi släpps ut.
Det är uppenbarligen inte varje dag det kommer personer som vill importera motorcyklar från Indien till tullen i Nynäshamn. Vi fick dock mycket hjälp från en snäll kille i tullen som halar fram ett par ganska omfattande blanketter som skall fyllas i. Efter en del funderande och konsulterande av pärmar och instruktioner komer man fram att vi skall betala ca 3500:- i tull och moms samt ytterligare 500 för en månads försäkring. Det går ocså iväg ett papper till Vägverket om att man skall börja tillverka registreringsskyltar till oss. Hela proceduren tar ungefär 2 timmar, fortfarande en timme bättre än den Indiska tullen.
Våra vänner står fortfarande och väntar på oss när vi kommer ut, vi pratar fort och i munnen på varandra för att hinna berätta allt på en gång. Hungern gör sig påmind igen, vi åker upp till ett lunchställe i Nynäshamn.
Det går en precession med 5 motorcyklar upp mot Stockholm, när vi kommer fram till stan så vinkar vi av Bert vid avfarten E4:an norrgående och vi övriga förtsätter hem till Bertil. Vi står och snackar en bra stund ute på gatan, det känns lite konstigt att komma hem till slut. Efter lite drygt en månad i sadeln, ca 1100 mil och tio länder så blir det lite omställning att vara tillbaka.
Från att våra vägar skiljs åt vid avfarten har Bert en heldagetapp på 38 mil kvar att köra hem till Sundsvall. Det känns lite konstigt att köra på välkända vägar som man åkt tusentals gånger. Vi har ju sett nya vyer varje dag under så lång tid. Känns också lite ovanligt att kolla backspegeln och inte se Bertil. Han som funnits där i över 1100 mil! Efter E4:an mötte Bert ett av våra största fans Sune Backlund, som också har en "Bullit". Han kände genast igen Bert och det grisrosa vattentäta packfodralet när han kom körande E:4 söderut.
En sak vi kan vara mycket glada över är att vi har haft så lite problem med motorcyklarna och framförallt inga incidenter eller skador. Lalli och hans mekaniker har gjort ett utmärkt jobb med att säkerställa att cyklarna fungerar perfekt, och vi kan konstera att folk ute i världen är otroligt trevliga och hjälpsamma, oavsett vilket land man kommer ifrån. Det kanske bästa av allt är att vi kan konstatera att det fortfarande är hjärtligt roligt att köra motorcykel.
Vi vill passa på att tacka alla som följt vår hemsida under färden, och be er om ursäkt för att vi varit så sena med den sista delen. Det blev lite mycket att ordna med när vi väl kommit hem. Vi har haft över 4000 träffar på vår site under tiden, jätteskoj. Det har dykt upp mail från personer som vi inte känner eller inte har haft kontakt med på många år, internet är fantastiskt.
Med det oväsen som båtens motorer och familjen med väldigt många och högljudda barn som bor i hytten intill, så blir det inte så mycket till sovmorgon denna morgon heller. Man serverar en god bufféfrukost ombord, det går att äta frukost i nästan 1 och en halv timme om man spänner sig. Vi skall vara framme i Nynäshamn kl 13, så någon timme innan börjar det dyka upp lite öar i Stockholms södra skärgård.
Vi passar på att vara ordentligt i tid på bildäck med vår packning, det är ju lite extra fixande med att ta loss surrningarna och sela på våra numera ganska smutsiga rosa paket. Vi hör slamret från bogpropellrar och förtöjningar och till slut öppnas rampen framför oss, Svensk mark, för Bertil:s del för första gången sedan 22 Februari, för Bert en månad kortare.
Cyklarna startar snällt även nu, vi puttrar sakta fram till passkontrollen och lämnar våra numera ganska fullstämplade pass. Passkontrollen var inget problem, vi får reda på att vi skall parkera innanför staketet hos tullen och promenera till kontoret för tulldeklarering. Vi hinner också med att träffa vår välkomstkommité, Bert:s syster med familj och tre kompisar från fallskärmsklubben i Västerås som kommit på motorcyklar för att möta oss. Tyvärr får dom vänta på oss lite till för vi har en del pappershantering i tullen att reda ut innan vi släpps ut.
Det är uppenbarligen inte varje dag det kommer personer som vill importera motorcyklar från Indien till tullen i Nynäshamn. Vi fick dock mycket hjälp från en snäll kille i tullen som halar fram ett par ganska omfattande blanketter som skall fyllas i. Efter en del funderande och konsulterande av pärmar och instruktioner komer man fram att vi skall betala ca 3500:- i tull och moms samt ytterligare 500 för en månads försäkring. Det går ocså iväg ett papper till Vägverket om att man skall börja tillverka registreringsskyltar till oss. Hela proceduren tar ungefär 2 timmar, fortfarande en timme bättre än den Indiska tullen.
Våra vänner står fortfarande och väntar på oss när vi kommer ut, vi pratar fort och i munnen på varandra för att hinna berätta allt på en gång. Hungern gör sig påmind igen, vi åker upp till ett lunchställe i Nynäshamn.
Det går en precession med 5 motorcyklar upp mot Stockholm, när vi kommer fram till stan så vinkar vi av Bert vid avfarten E4:an norrgående och vi övriga förtsätter hem till Bertil. Vi står och snackar en bra stund ute på gatan, det känns lite konstigt att komma hem till slut. Efter lite drygt en månad i sadeln, ca 1100 mil och tio länder så blir det lite omställning att vara tillbaka.
Från att våra vägar skiljs åt vid avfarten har Bert en heldagetapp på 38 mil kvar att köra hem till Sundsvall. Det känns lite konstigt att köra på välkända vägar som man åkt tusentals gånger. Vi har ju sett nya vyer varje dag under så lång tid. Känns också lite ovanligt att kolla backspegeln och inte se Bertil. Han som funnits där i över 1100 mil! Efter E4:an mötte Bert ett av våra största fans Sune Backlund, som också har en "Bullit". Han kände genast igen Bert och det grisrosa vattentäta packfodralet när han kom körande E:4 söderut.
En sak vi kan vara mycket glada över är att vi har haft så lite problem med motorcyklarna och framförallt inga incidenter eller skador. Lalli och hans mekaniker har gjort ett utmärkt jobb med att säkerställa att cyklarna fungerar perfekt, och vi kan konstera att folk ute i världen är otroligt trevliga och hjälpsamma, oavsett vilket land man kommer ifrån. Det kanske bästa av allt är att vi kan konstatera att det fortfarande är hjärtligt roligt att köra motorcykel.
Vi vill passa på att tacka alla som följt vår hemsida under färden, och be er om ursäkt för att vi varit så sena med den sista delen. Det blev lite mycket att ordna med när vi väl kommit hem. Vi har haft över 4000 träffar på vår site under tiden, jätteskoj. Det har dykt upp mail från personer som vi inte känner eller inte har haft kontakt med på många år, internet är fantastiskt.
Onsdag 1 Maj 2002 - Gdańsk
Resealbum: Delhi till Sundsvall 2002
Long 18 37 E Lat 54 21 N
Naturligtvis vaknar vi alldeles för tidigt, nu när vi har alla möjligheter till en ordentlig sovmorgon, kroppen är väl fortfarande inställd på att bli blöt och kall redan före klockan 8. Hotellet erbjuder en hyfsad frukost innan vi går ut och försöker få tiden att gå i stan.
Det känns att vi är bättre på att tillryggalägga 40 mil efter vägarna än att försöka vara turister i stan. Lite glass och några koppar kaffe senare är det i alla fall dags att åka iväg mot färjan. Vi är ute i mycket god tid, men har helt enkelt inte mycket annat att göra.
Färjeläget är placerat i ett riktigt trist Polskt industriområde, vi åker länst fram i kön och smiter därmed förbi ett antal långtradare och några personbilar som kommit tidigt. Ingen protesterar dock, det är mer än en timme innan de öppnar tullen och vi kan börja åka ombord, så alla verkar ha lika tråkigt.
Vi kollar vår bokning av biljetter, det var naturligtvis bokat åt andra hållet, från Nynäshamn till Gdansk. Färjan är dock mindre än halvfull, så det är inget problem med att komma med. Vi kan dessutom få en tvåbäddshytt istället för den 4 personers tillsammans med två Polska långtradarförare som vi blivit lovade. Dags att sätta sig i gräset och läsa en stund, det regnar åtminstone inte.
Till slut börjar tullen vakna till och det börjar röra på sig lite. Lika lite kontroll i denna tull som överallt annars. Ombord på färjan, längst fram till höger. Man kommer och hjälper oss att surra fast cyklarna vid däcket så de inte välter om det går hög sjö. Det känns lite underligt att det är mindre än 10 mil kvar att köra till Stockholm.
Upp med packningen och stuva in den i en minimal hytt. En runda runt båten för att kolla vad som erbjuds. Det är en ganska liten båt jämfört med de jättefärjor som går mellan Stockholm och Helsingfors. Ändå finns det ett par restauranger, en pub, ett disko och en större danssalong. Däremot finns det nästan inga pasagerare, man vill tydligen tillbringa 1 Maj med något annat än en Polenfärja.
Polsk öl är inte så tokig den heller, vi provar dessutom snaps till middagen för att utröna vilken sort vi skall köpa på taxfree. Vi hittar en bastu längst fram i fören, ytterligare något att fördriva tiden med. När till slut det mesta börjar stänga ombord är det dags att gå för att sova.
Naturligtvis vaknar vi alldeles för tidigt, nu när vi har alla möjligheter till en ordentlig sovmorgon, kroppen är väl fortfarande inställd på att bli blöt och kall redan före klockan 8. Hotellet erbjuder en hyfsad frukost innan vi går ut och försöker få tiden att gå i stan.
Det känns att vi är bättre på att tillryggalägga 40 mil efter vägarna än att försöka vara turister i stan. Lite glass och några koppar kaffe senare är det i alla fall dags att åka iväg mot färjan. Vi är ute i mycket god tid, men har helt enkelt inte mycket annat att göra.
Färjeläget är placerat i ett riktigt trist Polskt industriområde, vi åker länst fram i kön och smiter därmed förbi ett antal långtradare och några personbilar som kommit tidigt. Ingen protesterar dock, det är mer än en timme innan de öppnar tullen och vi kan börja åka ombord, så alla verkar ha lika tråkigt.
Vi kollar vår bokning av biljetter, det var naturligtvis bokat åt andra hållet, från Nynäshamn till Gdansk. Färjan är dock mindre än halvfull, så det är inget problem med att komma med. Vi kan dessutom få en tvåbäddshytt istället för den 4 personers tillsammans med två Polska långtradarförare som vi blivit lovade. Dags att sätta sig i gräset och läsa en stund, det regnar åtminstone inte.
Till slut börjar tullen vakna till och det börjar röra på sig lite. Lika lite kontroll i denna tull som överallt annars. Ombord på färjan, längst fram till höger. Man kommer och hjälper oss att surra fast cyklarna vid däcket så de inte välter om det går hög sjö. Det känns lite underligt att det är mindre än 10 mil kvar att köra till Stockholm.
Upp med packningen och stuva in den i en minimal hytt. En runda runt båten för att kolla vad som erbjuds. Det är en ganska liten båt jämfört med de jättefärjor som går mellan Stockholm och Helsingfors. Ändå finns det ett par restauranger, en pub, ett disko och en större danssalong. Däremot finns det nästan inga pasagerare, man vill tydligen tillbringa 1 Maj med något annat än en Polenfärja.
Polsk öl är inte så tokig den heller, vi provar dessutom snaps till middagen för att utröna vilken sort vi skall köpa på taxfree. Vi hittar en bastu längst fram i fören, ytterligare något att fördriva tiden med. När till slut det mesta börjar stänga ombord är det dags att gå för att sova.
Tisdag 30 April 2002 - Poznań
Resealbum: Delhi till Sundsvall 2002
Long 16 53 E Lat 52 24 N
Nu är det inte så speciellt långt kvar till vår slutdestination i Polen, Gdansk. Naturligtvis regnar det igen, ganska rejält. Det är såpass regningt och disigt att landskapet bara blir ett töcken och det enda man har att fokusera på är vägen och vätan som lånsamt tränger in genom klädernas små glipor. I vanlig ordning tränger det in betydligt fortare i handskarna, det är fantastiskt hur illa man kan tycka om ett par handskar.
En liten egenhet med de Polska vägarna är att asfalten blir såphal när det regnar, våra Indiska kvalitetsdäck hjälper inte upp problemet speciellt mycket. Om någon från Svenska Vägverket följer vår artikel kan jag tipsa om att kollegorna i Polen behöver hjälp med att lära sig hur man blandar till asfalt.
Det händer inte speciellt mycket att skriva hem om idag, en riktigt trist transportsträcka. Till slut så kommer vi i alla fall fram till Gdansk, ordentligt blöta är vår motståndskraft mot höga hotellpriser ganska reducerad, det blev Holiday Inn. Av med våta kläder, en varm dusch och snabbt ut för att leta upp något att äta.
Vi bor inte långt från ett område med gammal bebyggelse runt en kanal i Gdansk, många fina små restauranger och souvenirbutiker, hit kommer uppenbarligen en hel del turister. Vi dräller runt i stan en del och tar ett par pilsner. Vi har ingen direkt brådska, färjan går kl 16:00 i morgon och det är bara någon mil till kajen.
Nu är det inte så speciellt långt kvar till vår slutdestination i Polen, Gdansk. Naturligtvis regnar det igen, ganska rejält. Det är såpass regningt och disigt att landskapet bara blir ett töcken och det enda man har att fokusera på är vägen och vätan som lånsamt tränger in genom klädernas små glipor. I vanlig ordning tränger det in betydligt fortare i handskarna, det är fantastiskt hur illa man kan tycka om ett par handskar.
En liten egenhet med de Polska vägarna är att asfalten blir såphal när det regnar, våra Indiska kvalitetsdäck hjälper inte upp problemet speciellt mycket. Om någon från Svenska Vägverket följer vår artikel kan jag tipsa om att kollegorna i Polen behöver hjälp med att lära sig hur man blandar till asfalt.
Det händer inte speciellt mycket att skriva hem om idag, en riktigt trist transportsträcka. Till slut så kommer vi i alla fall fram till Gdansk, ordentligt blöta är vår motståndskraft mot höga hotellpriser ganska reducerad, det blev Holiday Inn. Av med våta kläder, en varm dusch och snabbt ut för att leta upp något att äta.
Vi bor inte långt från ett område med gammal bebyggelse runt en kanal i Gdansk, många fina små restauranger och souvenirbutiker, hit kommer uppenbarligen en hel del turister. Vi dräller runt i stan en del och tar ett par pilsner. Vi har ingen direkt brådska, färjan går kl 16:00 i morgon och det är bara någon mil till kajen.
Måndag 29 April 2002 - Prag
Resealbum: Delhi till Sundsvall 2002
Long 14 25 E Lat 50 04 N
Utfarten ur Prag går ganska lätt, vi siktar på en lite mindre väg upp mot den Polska gränsen. Det gäller att ta alla chanser vi kan få för att få köra lite ytterligare på bergsvägar innan vi kommer hem. Det känns att vi börjar närma oss slutet på resan nu, vi har fått plats på färjan som avgår den 1 Maj. Vi har alltså ganska gott om tid, men det är ändå svårt att ta det lugnt och stanna lite extra, nu är det hemåt som gäller.
Snart börjar vägen kurva uppför igen, enstaka snöfläckar dyker upp inne bland träden. Det är förmodligen ett distrikt dit man åker för att vintersporta, vi ser en del skidliftar och tillhörande hotell. Man har ytterligare en gång placerat gränsstationen på den högsta punkten av vägen, det är något vi sett på fler ställen. Detta är däremot första stället som man har undrat hur vår försäkring fungerar. Vår Indiska försäkring anger klart och tydligt att den endast gäller i Indien, i de andra länderna har vi i praktiken varit oförsäkrade, en risk vi kalkylerat med. Nu får vi gå in till speditionskontoret och lösa en försäkring. Man försöker först att sälja oss en försäkring som gäller i hela Europa i en månad för ca 150 dollar, men då vi inte var så intresserade av detta så blev vi erbjudna en Polsk försäkring i 20 dagar för 6 dollar, taget.
Väl inne i Polen så passar vi på att äta lunch på en fin restaurang medan vi fortfarande är kvar i skidsportområdet, det verkar vara skidsport även i Polen. Till Berts lycka är restaurangen hopbyggd med en glassbar.
I Polen går vi tillbaka till lite fattigare utseende efter vägarna, husen är lite mindre och bilarna i sämre skick. Doften från Trabanternas tvåtaktsmotorer blandas med doften av den brunkol man eldar med överallt. Vi kommer ganska snabbt ner ur bergen längs gränsen och ut på den Polska slätten. Vi letar oss fram längs småvägar bland åkrar och bondgårdar.
Till slut börjar vi närma oss industristaden Poznan, mitt på den stora Polska slätten. Vi håller fast vid vår taktik att åka genom stan för att ta ett av de små hotell som ligger efter vägen ett par mil utanför själva city. Själva staden verkar inte så intressant. Det strular lite med att hitta rätt väg ut ur stan, vi var lite sent ute redan, men nu börjar det bli mörkt. De små hotellen som har kantat vägen längs infraten till stan tycks inte vara lika populära längs den här vägen. Det är rätt svårt att försöka läsa några reklamskyltar från hotell när mörkret lagt sig.
Äntligen en restaurang med tillhörande hotell på vänstersidan, vi svänger in. Det visar sig vara ett ganska flott ställe igen, man kan nästan tro att murphy har kollat hur mycket dollar vi har kvar av reskassan. På grund av mörkret så tar vi deras erbjudande, ett jättefint rum, skyddad parkering och frukost, trots priset en riktigt hyfsad deal.
När vi går ner i restaurangen för att få en sen middag, så möts vi av en riktig lyxkrog. Det är nästan så att Grand Hotel i Stockholm får se upp så man inte hamnar på efterkälken vad det gäller första intrycket. Maten är mycket god, det känns till och med på sin plats att beställa in ett glas gott rödvin till den stekta kaninen.
Utfarten ur Prag går ganska lätt, vi siktar på en lite mindre väg upp mot den Polska gränsen. Det gäller att ta alla chanser vi kan få för att få köra lite ytterligare på bergsvägar innan vi kommer hem. Det känns att vi börjar närma oss slutet på resan nu, vi har fått plats på färjan som avgår den 1 Maj. Vi har alltså ganska gott om tid, men det är ändå svårt att ta det lugnt och stanna lite extra, nu är det hemåt som gäller.
Snart börjar vägen kurva uppför igen, enstaka snöfläckar dyker upp inne bland träden. Det är förmodligen ett distrikt dit man åker för att vintersporta, vi ser en del skidliftar och tillhörande hotell. Man har ytterligare en gång placerat gränsstationen på den högsta punkten av vägen, det är något vi sett på fler ställen. Detta är däremot första stället som man har undrat hur vår försäkring fungerar. Vår Indiska försäkring anger klart och tydligt att den endast gäller i Indien, i de andra länderna har vi i praktiken varit oförsäkrade, en risk vi kalkylerat med. Nu får vi gå in till speditionskontoret och lösa en försäkring. Man försöker först att sälja oss en försäkring som gäller i hela Europa i en månad för ca 150 dollar, men då vi inte var så intresserade av detta så blev vi erbjudna en Polsk försäkring i 20 dagar för 6 dollar, taget.
Väl inne i Polen så passar vi på att äta lunch på en fin restaurang medan vi fortfarande är kvar i skidsportområdet, det verkar vara skidsport även i Polen. Till Berts lycka är restaurangen hopbyggd med en glassbar.
I Polen går vi tillbaka till lite fattigare utseende efter vägarna, husen är lite mindre och bilarna i sämre skick. Doften från Trabanternas tvåtaktsmotorer blandas med doften av den brunkol man eldar med överallt. Vi kommer ganska snabbt ner ur bergen längs gränsen och ut på den Polska slätten. Vi letar oss fram längs småvägar bland åkrar och bondgårdar.
Till slut börjar vi närma oss industristaden Poznan, mitt på den stora Polska slätten. Vi håller fast vid vår taktik att åka genom stan för att ta ett av de små hotell som ligger efter vägen ett par mil utanför själva city. Själva staden verkar inte så intressant. Det strular lite med att hitta rätt väg ut ur stan, vi var lite sent ute redan, men nu börjar det bli mörkt. De små hotellen som har kantat vägen längs infraten till stan tycks inte vara lika populära längs den här vägen. Det är rätt svårt att försöka läsa några reklamskyltar från hotell när mörkret lagt sig.
Äntligen en restaurang med tillhörande hotell på vänstersidan, vi svänger in. Det visar sig vara ett ganska flott ställe igen, man kan nästan tro att murphy har kollat hur mycket dollar vi har kvar av reskassan. På grund av mörkret så tar vi deras erbjudande, ett jättefint rum, skyddad parkering och frukost, trots priset en riktigt hyfsad deal.
När vi går ner i restaurangen för att få en sen middag, så möts vi av en riktig lyxkrog. Det är nästan så att Grand Hotel i Stockholm får se upp så man inte hamnar på efterkälken vad det gäller första intrycket. Maten är mycket god, det känns till och med på sin plats att beställa in ett glas gott rödvin till den stekta kaninen.
Söndag 28 April 2002 - Hradec Králové
Resealbum: Delhi till Sundsvall 2002
Long 15 47 E Lat 50 13 N
Iväg utan frukost idag, pengarna är slut och vi vill inte strula med dollar igen. Sista biten mot Prag går lätt, Bert:s cyket hostar till ett par gånger, han kollar bränslefiltret men ser inget skräp. Efter kollen verkar allt bra igen, förmodligen ville den bara ha lite uppmärksamhet. Vi märker att ljudet har blivit lite "hårdare" numera, det kanske bli så när allt blir lite inslitet. Det är förmodligen dags för en stor service igen, igår passerade vi 1000 mil resa, dvs. om vi räknar bort inkörningn runt Delhi. Totalt har cyklarna nu gått nästan 1200 mil, vi kan knappast kalla dem nya längre.
Infarten till Prag blir lite rörig, det är alltid svårt med skyltning in i större städer. Till slut hittar vi in i de centrala delarna av stan och börjar leta hotell, vi växlar på ett postkontor. Ett hotell efter vägen var fullbokat, men man hänvisar till ett i närheten som dessutom har garage. Efter lite letande hittar vi det och kollar priser och standard på rum, 110 dollar är nog rekord för resan, men hotell i centrala stan verkar vara dyrt. Efter lite diskussion blir det 13 dollar till eftersom det var två motorcyklar som skulle parkeras. Killen i receptionen åker bakpå Bert:s cykel och visar vägen till garaget.
Snabbt av med de tunga kläderna och ut på stan för att äta lunch, vi är riktigt hungriga utan frukost. God mat och ett par goda Tjeckiska öl, sen är det dags att gå och titta på stan. Det är mycket turister och en mycket vacker stad, ungefär som gamla stan i Stockholm fast utspritt över mycket större område, och mycket mera kuperat. Vi besöker en katedral som ligger högt upp och blickar ned på stan. De 287 trappstegen upp i klocktornet känns som välbehövlig motion, det är en underbar utsikt däruppifrån.
Lite mera promenad och ytterligare ett par goda öl senare är det dags att gå tillbaka till rummet och författa den här texten, och vänta på att bli hungrig igen så vi kan äta middag.
Iväg utan frukost idag, pengarna är slut och vi vill inte strula med dollar igen. Sista biten mot Prag går lätt, Bert:s cyket hostar till ett par gånger, han kollar bränslefiltret men ser inget skräp. Efter kollen verkar allt bra igen, förmodligen ville den bara ha lite uppmärksamhet. Vi märker att ljudet har blivit lite "hårdare" numera, det kanske bli så när allt blir lite inslitet. Det är förmodligen dags för en stor service igen, igår passerade vi 1000 mil resa, dvs. om vi räknar bort inkörningn runt Delhi. Totalt har cyklarna nu gått nästan 1200 mil, vi kan knappast kalla dem nya längre.
Infarten till Prag blir lite rörig, det är alltid svårt med skyltning in i större städer. Till slut hittar vi in i de centrala delarna av stan och börjar leta hotell, vi växlar på ett postkontor. Ett hotell efter vägen var fullbokat, men man hänvisar till ett i närheten som dessutom har garage. Efter lite letande hittar vi det och kollar priser och standard på rum, 110 dollar är nog rekord för resan, men hotell i centrala stan verkar vara dyrt. Efter lite diskussion blir det 13 dollar till eftersom det var två motorcyklar som skulle parkeras. Killen i receptionen åker bakpå Bert:s cykel och visar vägen till garaget.
Snabbt av med de tunga kläderna och ut på stan för att äta lunch, vi är riktigt hungriga utan frukost. God mat och ett par goda Tjeckiska öl, sen är det dags att gå och titta på stan. Det är mycket turister och en mycket vacker stad, ungefär som gamla stan i Stockholm fast utspritt över mycket större område, och mycket mera kuperat. Vi besöker en katedral som ligger högt upp och blickar ned på stan. De 287 trappstegen upp i klocktornet känns som välbehövlig motion, det är en underbar utsikt däruppifrån.
Lite mera promenad och ytterligare ett par goda öl senare är det dags att gå tillbaka till rummet och författa den här texten, och vänta på att bli hungrig igen så vi kan äta middag.
Lördag 27 April 2002 - Ružomberok
Resealbum: Delhi till Sundsvall 2002
Long 19 18 E Lat 49 04 N
Väderleksrapporten hade rätt, det regnar. Visserligen kommer regnområdet västerifrån och det skulle bara vara några timmar, men det är inget roligt med regn. Vi är ju dock ganska vana, så det är inte så mycket annat att göra än att sätta iväg och vänta tills hanskarna blir genomblöta. Helt klart är att nya handskar är en av de första investeringarna när vi kommer hem.
Det är inte mer än 6-7 mil till gränsen. När vi kommer dit blir vi lite förundrade av att tullaren ber oss parkera vid sidan och slå av motorn. Han går sedan och känner efter om motorn svalnat. Det hela får sin förklaring när han kallar på knarknhunden som skall kolla igenom vårt bagage, han är rädd att den skall bränna nosen. Inget problem där, vi passar på att växla de Slovakiska pengarna till Tjeckiska, det blev en del över.
Väl i Tjeckien så är vägarna breda och fina och milen rullar undan igen. Vi tänker åka tills vi har ca 10 mil kvar till Prag, bo där vi hamnar och sedan åka fram till Prag nästa dag. På det viset får vi en eftermiddag ledigt i Prag och kan gå ut och titta på stan.
Som sagt, det rullar på fort i det Tjeckiska landskapet. Det är lördag och trafiken är inte så tät. Vi stannar för lunch på en riktig modern vägkrog, modell Tönnebro men mycket finare. Framförallt har man mycket bättre mat, Bert fick glass från Mövenpick.
Bensinen börjar ta slut, men inga bensinmackar verkar ha något bättre än blyfritt 95 oktan. Bert fyller i ett par liter så vi kommer vidare, men precis när han skall betala så upptäcker han en flaska som verkar vara antknackningsmedel. Nästa mack är det bara 95 blyfritt igen, så vi provar med detta och en skvätt ur flaskan. Det hjälpte rejält, inget missjud alls trots den "klena" soppan.
Vi fortsätter fram till och strax förbi Hradec Kralove, nu är det bara 9 mil kvar till Prag. Vi bor på ett litet motell efter vägen där vi kan förhandla till oss att betala både rummet och maten med dollar, våra Tjeckiska kronor är slut.
Väderleksrapporten hade rätt, det regnar. Visserligen kommer regnområdet västerifrån och det skulle bara vara några timmar, men det är inget roligt med regn. Vi är ju dock ganska vana, så det är inte så mycket annat att göra än att sätta iväg och vänta tills hanskarna blir genomblöta. Helt klart är att nya handskar är en av de första investeringarna när vi kommer hem.
Det är inte mer än 6-7 mil till gränsen. När vi kommer dit blir vi lite förundrade av att tullaren ber oss parkera vid sidan och slå av motorn. Han går sedan och känner efter om motorn svalnat. Det hela får sin förklaring när han kallar på knarknhunden som skall kolla igenom vårt bagage, han är rädd att den skall bränna nosen. Inget problem där, vi passar på att växla de Slovakiska pengarna till Tjeckiska, det blev en del över.
Väl i Tjeckien så är vägarna breda och fina och milen rullar undan igen. Vi tänker åka tills vi har ca 10 mil kvar till Prag, bo där vi hamnar och sedan åka fram till Prag nästa dag. På det viset får vi en eftermiddag ledigt i Prag och kan gå ut och titta på stan.
Som sagt, det rullar på fort i det Tjeckiska landskapet. Det är lördag och trafiken är inte så tät. Vi stannar för lunch på en riktig modern vägkrog, modell Tönnebro men mycket finare. Framförallt har man mycket bättre mat, Bert fick glass från Mövenpick.
Bensinen börjar ta slut, men inga bensinmackar verkar ha något bättre än blyfritt 95 oktan. Bert fyller i ett par liter så vi kommer vidare, men precis när han skall betala så upptäcker han en flaska som verkar vara antknackningsmedel. Nästa mack är det bara 95 blyfritt igen, så vi provar med detta och en skvätt ur flaskan. Det hjälpte rejält, inget missjud alls trots den "klena" soppan.
Vi fortsätter fram till och strax förbi Hradec Kralove, nu är det bara 9 mil kvar till Prag. Vi bor på ett litet motell efter vägen där vi kan förhandla till oss att betala både rummet och maten med dollar, våra Tjeckiska kronor är slut.
Fredag 26 April 2002 - Szeged
Resealbum: Delhi till Sundsvall 2002
Long 20 10 E Lat 46 14 N
Ungern är ett ganska litet land, åtminstone på den ledd vi tänker passera. Vi planerar inte för att stanna någon mer natt utan räknar med att passera ganska rakt på. Vi åker inte in i de centrala delarna av Budapest utan håller oss på genomfartsleden. Vi får ta turistsvängen i Ungern vid något senare tillfälle.
Det vi kan konstatera är att man har det ganska mycket bättre i Ungern än många av de länder vi passerat igenom. Fina hus och bilar, bra vägar. Det är bara emellanåt man ser någon gammal Skoda eller Trabant. Att vara med i EU och NATO verkar vara en stor grej, mycket reklamskyltar indikerar detta.
Vi stannar och äter på en fin restaurang i Vac, naturligtvis måste vi ha gulasch innan vi lämnar landet. Upp mot den Slovakiska gränsen, det blir rekord i snabbhet, 8 minuter totalt. Man borde lära sina kollegor i Indien och Pakistan ett och annat.
Vi växlar pengar redan vid gränsen så vi inte behöver fixa så mycket senare. I Slovakien är det inte lika många bilförsäljare längre, BMV och Mercedes är bytta mot Lada och Skoda. Det finns uppenbarligen inte riktigt lika mycket pengar som i Ungern.
Våren har kommit igång ordentligt, frutträden blommar och allt är ljusgrönt. Bertil:s pollenallergi börjar göra sig påmind, tur det finns piller.
Vi stannar efter vägen för lunch i vanlig ordning och bestämmer att ta en liten krok upp bland bergen för att få lite finare vägar. Med siktet inställt på en stad som heter Ruzomberok så åker vi upp i bergen, genom ett par skidorter med alla hotell, liftar och andra attribut. Det är inte riktigt säsong för det heller, under hela resan har det varit lågsäsong var vi än har kommit.
Väl i Ruzomberok så bestämmer vi oss för att bo mitt i stan som omväxling. Vi hittar ett jättefint pensionat med tillhörande restaurang. Det är en av de mest avfolkade städer vi sett, det är förmodligen mera drag i Kramfors en tisdagkväll. Vi går tillbaka till hotellets restaurang. Efter att ha kollat prislistanm inser vi att vi inte kommer att bli ruinerade. Vi tar in hela programet med förätt, varmrätt och Bert:s obligatoriska glass till efterrätt. Allt detta kryddat med ett antal pilsner och Irish Coffe efteråt renderar till en nota på strax över 100:- svenska kronor. Man kanske skulle fundera över att lägga en semester här någon gång.
Bertil spänner kedjan lite och sedan är det dags att natta.
Ungern är ett ganska litet land, åtminstone på den ledd vi tänker passera. Vi planerar inte för att stanna någon mer natt utan räknar med att passera ganska rakt på. Vi åker inte in i de centrala delarna av Budapest utan håller oss på genomfartsleden. Vi får ta turistsvängen i Ungern vid något senare tillfälle.
Det vi kan konstatera är att man har det ganska mycket bättre i Ungern än många av de länder vi passerat igenom. Fina hus och bilar, bra vägar. Det är bara emellanåt man ser någon gammal Skoda eller Trabant. Att vara med i EU och NATO verkar vara en stor grej, mycket reklamskyltar indikerar detta.
Vi stannar och äter på en fin restaurang i Vac, naturligtvis måste vi ha gulasch innan vi lämnar landet. Upp mot den Slovakiska gränsen, det blir rekord i snabbhet, 8 minuter totalt. Man borde lära sina kollegor i Indien och Pakistan ett och annat.
Vi växlar pengar redan vid gränsen så vi inte behöver fixa så mycket senare. I Slovakien är det inte lika många bilförsäljare längre, BMV och Mercedes är bytta mot Lada och Skoda. Det finns uppenbarligen inte riktigt lika mycket pengar som i Ungern.
Våren har kommit igång ordentligt, frutträden blommar och allt är ljusgrönt. Bertil:s pollenallergi börjar göra sig påmind, tur det finns piller.
Vi stannar efter vägen för lunch i vanlig ordning och bestämmer att ta en liten krok upp bland bergen för att få lite finare vägar. Med siktet inställt på en stad som heter Ruzomberok så åker vi upp i bergen, genom ett par skidorter med alla hotell, liftar och andra attribut. Det är inte riktigt säsong för det heller, under hela resan har det varit lågsäsong var vi än har kommit.
Väl i Ruzomberok så bestämmer vi oss för att bo mitt i stan som omväxling. Vi hittar ett jättefint pensionat med tillhörande restaurang. Det är en av de mest avfolkade städer vi sett, det är förmodligen mera drag i Kramfors en tisdagkväll. Vi går tillbaka till hotellets restaurang. Efter att ha kollat prislistanm inser vi att vi inte kommer att bli ruinerade. Vi tar in hela programet med förätt, varmrätt och Bert:s obligatoriska glass till efterrätt. Allt detta kryddat med ett antal pilsner och Irish Coffe efteråt renderar till en nota på strax över 100:- svenska kronor. Man kanske skulle fundera över att lägga en semester här någon gång.
Bertil spänner kedjan lite och sedan är det dags att natta.
Torsdag 25 April 2002 - Sibiu
Resealbum: Delhi till Sundsvall 2002
Long 24 07 E Lat 45 47 N
Det känns lite lyxigt att inte ha transporterat sig i rätt riktning mer än kanske 20 mil på två dagar. Vi har visserligen använt vår lediga tid till att köra på trevliga bergsvägar, men nu är det dags att sätta fart åt rätt håll.
Vi siktar på en stad som heter Arad och ligger gaqnska nära gränsen till Ungern. Vi har bestämt oss för att bo åtminstone en natt i varje land, vissa länder är inte så stora så det krävs en viss planering. Strax utanför Arad så får även Bertil uppleva en riktig smällpunka på bakhjulet, ganska svårstyrt med tomt däck. Bert åker in till stan och köper ett nytt däck och slang, med hjälp av en snäll man med gummiverkstad. Nån timme senare är allt fixat och vi åker mot den Ungerska gränsen.
Gränspassagen går riktigt snabbt, man är mera intresserade av våra motorcyklar än av våra papper. Väl inne i Ungern slås vi av att det är mycket finare bilar omkring oss, samt att det kryllar av bilaffärer runt om oss. Vi åker in i staden Szeged för att växla till oss lite Ungerska pengar. Det är inte utan att vi blir sugna på att stanna lite, det är soligt och fint. Lättklädda människor strosar runt bland de fina byggnaderna i stan.
Lite snåla som vi är så fortsätter vi ut ur stan och hittar ett billigt motell ett par mil utanför. Små stugor att bo i och ett tak att parkera under, regnet har kommit tillbaka. En god middag och några Ungerska öl så somnar vi gott.
Det känns lite lyxigt att inte ha transporterat sig i rätt riktning mer än kanske 20 mil på två dagar. Vi har visserligen använt vår lediga tid till att köra på trevliga bergsvägar, men nu är det dags att sätta fart åt rätt håll.
Vi siktar på en stad som heter Arad och ligger gaqnska nära gränsen till Ungern. Vi har bestämt oss för att bo åtminstone en natt i varje land, vissa länder är inte så stora så det krävs en viss planering. Strax utanför Arad så får även Bertil uppleva en riktig smällpunka på bakhjulet, ganska svårstyrt med tomt däck. Bert åker in till stan och köper ett nytt däck och slang, med hjälp av en snäll man med gummiverkstad. Nån timme senare är allt fixat och vi åker mot den Ungerska gränsen.
Gränspassagen går riktigt snabbt, man är mera intresserade av våra motorcyklar än av våra papper. Väl inne i Ungern slås vi av att det är mycket finare bilar omkring oss, samt att det kryllar av bilaffärer runt om oss. Vi åker in i staden Szeged för att växla till oss lite Ungerska pengar. Det är inte utan att vi blir sugna på att stanna lite, det är soligt och fint. Lättklädda människor strosar runt bland de fina byggnaderna i stan.
Lite snåla som vi är så fortsätter vi ut ur stan och hittar ett billigt motell ett par mil utanför. Små stugor att bo i och ett tak att parkera under, regnet har kommit tillbaka. En god middag och några Ungerska öl så somnar vi gott.
Onsdag 24 April 2002 - Curtea de Argeş
Resealbum: Delhi till Sundsvall 2002
Long 24 40 E Lat 45 08 N
Vi blir serverade frukost, mera korv, ost och bröd nedsköljt med varm choklad. Efter att ha druckit kaffe och vänligen avböjt mera Palinka så packar vi cyklarna och gör oss klara för avfärd. Vi rullar ut dem på gatan utanför för att inte skrämma alla djuren när vi startar. Vi tar adjö av denna underbara och gästfria familj.
Vi följer den smala krokiga vägen upp genom ytterligare ett par byar innan det sätter av upp i bergen ordentligt. Vägen klättrar brant uppåt och vi kommer fram till en hög kraftverksdamm. Vägen ringlar runt det nästan tomma vattenmagasinet. Vi ser att hotellet verkar vara öppet och att det låg efter ca 4 mil precis som man sagt. Till slut lämnar vi vattnet och fortsätter längre upp bland bergen, nu börjar det ligga snöfläckar här och där. Snön tätnar när vi kommer högre, nu ligger det till och med nysnö på träden. Det finns en ensam restaurang uppe vid snögränsen, vi provar att åka ytterligare en bit högre, men vägen är helt blockerad av åtminstone meterhöga snödrivor.
Vi stannar och fikar lite på restaurangen, men lättar därifrån ganska fort, det har börjat snöa kraftigt och vi blir oroliga för att det skall bli halt på vägen ned. Vägen var ca 7 mil tills det tog stopp, en omväg visserligen men otroligt vackert och väl värt besväret.
Ganska snart efter det att vi vänt får Bert slå på bensinreservkranen, enligt reklamen skall det gå att köra ungefär 2-3 mil på reserven. Närmaste mack ligger 7 mil bort, problem. Vi åker neröver och försöker spara på soppan så mycket som möjligt, det ligger några hus efter vägen men ingen har någon bensin. Till slut kommer vi fram till hotellet, en kille som jobbar där hjälper oss med att pumpa ur 2 liter ur hans bil. Det räcker för att vi skall ta oss ned till stan och bensinmacken. Tyvärr finns det ingen högoktanig bensin där, vi har lärt oss att våra motorcyklar tycker om 98 oktan, då knackar dom inte alls. Nu är det inte mycket att göra åt, vi får ta det som finns.
Vägen upp till Sibiu är helt problemfri, ett lunchstopp på en välförsedd bensinmack känns alldeles rätt. Nu är det inte så extrema bergsvägar längre utan en bredare europaväg. Väl framme åker vi rakt på ett riktigt bra hotell som har låsbar gård och bäst av allt tvättservice som kan fixa våra skitiga kläder till sent ikväll eller tidigt i morgon.
Vi blir serverade frukost, mera korv, ost och bröd nedsköljt med varm choklad. Efter att ha druckit kaffe och vänligen avböjt mera Palinka så packar vi cyklarna och gör oss klara för avfärd. Vi rullar ut dem på gatan utanför för att inte skrämma alla djuren när vi startar. Vi tar adjö av denna underbara och gästfria familj.
Vi följer den smala krokiga vägen upp genom ytterligare ett par byar innan det sätter av upp i bergen ordentligt. Vägen klättrar brant uppåt och vi kommer fram till en hög kraftverksdamm. Vägen ringlar runt det nästan tomma vattenmagasinet. Vi ser att hotellet verkar vara öppet och att det låg efter ca 4 mil precis som man sagt. Till slut lämnar vi vattnet och fortsätter längre upp bland bergen, nu börjar det ligga snöfläckar här och där. Snön tätnar när vi kommer högre, nu ligger det till och med nysnö på träden. Det finns en ensam restaurang uppe vid snögränsen, vi provar att åka ytterligare en bit högre, men vägen är helt blockerad av åtminstone meterhöga snödrivor.
Vi stannar och fikar lite på restaurangen, men lättar därifrån ganska fort, det har börjat snöa kraftigt och vi blir oroliga för att det skall bli halt på vägen ned. Vägen var ca 7 mil tills det tog stopp, en omväg visserligen men otroligt vackert och väl värt besväret.
Ganska snart efter det att vi vänt får Bert slå på bensinreservkranen, enligt reklamen skall det gå att köra ungefär 2-3 mil på reserven. Närmaste mack ligger 7 mil bort, problem. Vi åker neröver och försöker spara på soppan så mycket som möjligt, det ligger några hus efter vägen men ingen har någon bensin. Till slut kommer vi fram till hotellet, en kille som jobbar där hjälper oss med att pumpa ur 2 liter ur hans bil. Det räcker för att vi skall ta oss ned till stan och bensinmacken. Tyvärr finns det ingen högoktanig bensin där, vi har lärt oss att våra motorcyklar tycker om 98 oktan, då knackar dom inte alls. Nu är det inte mycket att göra åt, vi får ta det som finns.
Vägen upp till Sibiu är helt problemfri, ett lunchstopp på en välförsedd bensinmack känns alldeles rätt. Nu är det inte så extrema bergsvägar längre utan en bredare europaväg. Väl framme åker vi rakt på ett riktigt bra hotell som har låsbar gård och bäst av allt tvättservice som kan fixa våra skitiga kläder till sent ikväll eller tidigt i morgon.