Long 14 25 E Lat 50 04 N

Utfarten ur Prag går ganska lätt, vi siktar på en lite mindre väg upp mot den Polska gränsen. Det gäller att ta alla chanser vi kan få för att få köra lite ytterligare på bergsvägar innan vi kommer hem. Det känns att vi börjar närma oss slutet på resan nu, vi har fått plats på färjan som avgår den 1 Maj. Vi har alltså ganska gott om tid, men det är ändå svårt att ta det lugnt och stanna lite extra, nu är det hemåt som gäller.

Snart börjar vägen kurva uppför igen, enstaka snöfläckar dyker upp inne bland träden. Det är förmodligen ett distrikt dit man åker för att vintersporta, vi ser en del skidliftar och tillhörande hotell. Man har ytterligare en gång placerat gränsstationen på den högsta punkten av vägen, det är något vi sett på fler ställen. Detta är däremot första stället som man har undrat hur vår försäkring fungerar. Vår Indiska försäkring anger klart och tydligt att den endast gäller i Indien, i de andra länderna har vi i praktiken varit oförsäkrade, en risk vi kalkylerat med. Nu får vi gå in till speditionskontoret och lösa en försäkring. Man försöker först att sälja oss en försäkring som gäller i hela Europa i en månad för ca 150 dollar, men då vi inte var så intresserade av detta så blev vi erbjudna en Polsk försäkring i 20 dagar för 6 dollar, taget.

Väl inne i Polen så passar vi på att äta lunch på en fin restaurang medan vi fortfarande är kvar i skidsportområdet, det verkar vara skidsport även i Polen. Till Berts lycka är restaurangen hopbyggd med en glassbar.

I Polen går vi tillbaka till lite fattigare utseende efter vägarna, husen är lite mindre och bilarna i sämre skick. Doften från Trabanternas tvåtaktsmotorer blandas med doften av den brunkol man eldar med överallt. Vi kommer ganska snabbt ner ur bergen längs gränsen och ut på den Polska slätten. Vi letar oss fram längs småvägar bland åkrar och bondgårdar.

Till slut börjar vi närma oss industristaden Poznan, mitt på den stora Polska slätten. Vi håller fast vid vår taktik att åka genom stan för att ta ett av de små hotell som ligger efter vägen ett par mil utanför själva city. Själva staden verkar inte så intressant. Det strular lite med att hitta rätt väg ut ur stan, vi var lite sent ute redan, men nu börjar det bli mörkt. De små hotellen som har kantat vägen längs infraten till stan tycks inte vara lika populära längs den här vägen. Det är rätt svårt att försöka läsa några reklamskyltar från hotell när mörkret lagt sig.

Äntligen en restaurang med tillhörande hotell på vänstersidan, vi svänger in. Det visar sig vara ett ganska flott ställe igen, man kan nästan tro att murphy har kollat hur mycket dollar vi har kvar av reskassan. På grund av mörkret så tar vi deras erbjudande, ett jättefint rum, skyddad parkering och frukost, trots priset en riktigt hyfsad deal.

När vi går ner i restaurangen för att få en sen middag, så möts vi av en riktig lyxkrog. Det är nästan så att Grand Hotel i Stockholm får se upp så man inte hamnar på efterkälken vad det gäller första intrycket. Maten är mycket god, det känns till och med på sin plats att beställa in ett glas gott rödvin till den stekta kaninen.