Sussibus blogg

På min blogg http://www.susolo.blogspot.com har jag skrivit om varje dag under resan. Gå in där och läs om du är nyfiken.

Läs min blogg på

http://www.susolo.blogspot.com

Stressigt är nog det ord som bäst beskriver min livssitutation för tillfället. Jag har massor i skolan samtidigt som jag jobbar extra och skriver på mitt slutarbete. Mitt i allt detta har jag även dragit på mig en ordentlig förkylning som vägrar ge upp, antagligen för att jag är så stressad. Ibland blir jag bara organiserad och snabb av att ha ett fullspäckat schema men nu har jag diverse kurser som jag egentligen inte alls vill gå och då känns det bara hopplöst när uppgifterna samlar sig. Men snart ska det väl vara över hoppas jag, bara tentorna går vägen om några veckor.

Försöker hålla siktet inställt på min resa till Dublin, något kul att se framemot är alltid ett stort plus!

Idag är det vår i luften på Åland och jag har just varit ute på en härlig promenad i solen. Underbart, det är inte alls tokigt att bo en dragig ö (blåser väldigt mycket nästan hela tiden), för nog är det fint när solen glittrar i havet.

Inget nytt på jobbfronten, men ansökan ligger uppe hos många olika företag på fastlandet (fasta Finland), så jag är faktiskt inte alls orolig. Annars brukar jag ha en förmåga att villa planera mitt liv långt på förhand. Men nu tycker jag att det känns rätt så skönt att inte veta exakt vad som kommer att hända. Jag är liksom fri och kan göra lite vad jag vill eftersom jag även går klart skolan till våren (blir ekonom). Första gången i mitt liv som det känns helt öppet och det är så skönt! Livet är nog rätt så härligt i alla fall. Har till och med sålt bort lite grejer så att jag inte ska vara bunden av en massa materialistiskt.

Biljetten till Dublin är bokad. Lite impulsaktigt var det men Dublin är väl aldrig fel? Jag ser massor framemot att få bekanta mig med ännu en Europeisk huvudstad och tror att det kommer att bli väldigt kul!

Alla Dublin-tips mottages med tacksamhet!

Nu är jag ett steg i rätt riktning mot något annat. Jag har tackat nej till ett riktigt bra sommarjobbs erbjudande på hemmaplan för att istället ha ett mindre bra sommarjobb på annan ort. Men jag är full av förhoppningar om en rolig sommar med massor av nya erfarenheter och ett nytt språk i bagaget! Även om det finns människor som håller mig kvar här hemma och som jag gärna umgås med så vet jag att de fortfarande finns kvar när jag kommer tillbaka, en sommar är bara en väldigt kort tid av ens liv. Dessutom har jag kanske kommit på vad jag vill plugga vidare inom, så kanske allt ordnar sig till slut. Även för mig.

Det är jobbigt att vara eftertraktad. Har samma dilemma nu som förra året. Jag vill gärna åka bort och jobba i sommar och har också ansökt om detta men man kan få svar väldigt sent. Till och med så sent som i maj och det känns ju lite osäkert. Däremot blev jag erbjuden ett sommarjobb nu idag till ett ställe som jag har jobbat på förut men jag skulle få nya arbetsuppgifter. Så det skulle vara både utvecklande och roligt. Vad lätt det skulle vara att ta det jobbet. Då skulle allt vara klart. Behändigt eller hur?

Jag har inte gett något definitivt svar ännu och jag har säkert minst två veckor på mig att fundera. Men det är mycket positivt med att ta jobbet. Jag får bra lön, jag kan spara pengar fortare till min långresa, intressanta arbetsuppgifter, trevliga kollegor och att jag känner till stället sedan förut.

Plus med det andra alternativet: Jag lär mig förhoppningsvis ett nytt språk, nyttigt att komma bort från holmen och se något annat, lära känna nya människor, när får jag den här chansen igen att sommarjobba på ett annat ställe eftersom det här mycket väl kan vara sista sommaren som jag sommarjobbar. Minus är att jag antagligen kommer att få riktigt dålig lön vilket innebär att det blir väldigt snålt hela sommaren eftersom jag ska spara till en resa under tiden. Minus även att jag missar den roliga sommaren på holmen och alla kompisar som är här då, men det är inte så stort minus eftersom det kommer att komma flera somrar. Om jag lyckas lära mig ett nytt språk kommer det att innebära stora fördelar för mig i framtiden på arbetsmarknaden eftersom personer med de här språkkunskaperna är väldigt eftertraktade och jag vill vara attraktiv på arbetsmarknaden speciellt som jag blir färdigt utbildad nu till våren.

Vad göra? Någon som har liknande erfarenheter? Varför är det alltid så många val i livet att ta ställning till, jag blir förvirrad!

Hur bär man sig åt för att ta sig tid för en långresa? Jag behöver lite tips. Jag har i flera år velat åka bort på en längre resa, ca en till två månader. Men alltid faller det på att jag får något jobberbjudande som ser bra ut på CV (kan inte tacka nej hursomhelst när man studerar), att jag går i skolan och vill bli klar med den eller att jag binder upp mig genom att lova bo i någons lägenhet en viss period eller liknande. Jag misstänker att mitt största problem är att jag planerar alldeles för långt på förhand. Det finns liksom inte utrymme för spontanresor, även om en långresa inte är en spontanresa. Kanske jag helt enkelt inte tar mig tid? Jag blir inte klok på mig själv.

När man är ung är det så lätt tänker väl alla äldre. Jaha, inte för mig. Nog är det en del praktiska problem trots att man bor själv i en liten minilägenhet. Inte kan man bara dumpa hela sitt liv för att resa bort en månad. Man vill ju gärna ha något att återkomma till.

Jag kanske är dömd till att bara åka på weekend resor inom Europa. Inget fel med det eftersom jag gillar att resa i Europa men någongång skulle även jag vilja åka över Europagränsen.

Äntligen en resa!

Imorgonbitti tidigt är jag i Berlin. Ser så framemot det, tror att staden kommer att passa mig perfekt eftersom jag är väldigt intersserad av historia och kultur. Samtidigt som jag inte vill missa hippa klubbar, god mat och shopping! Förväntningarna är högt ställda och det ska bli så kul!

Om fem dagar är jag hemma igen och då får ni ställa alla frågor ni har om Berlin till mig!

Jag planerar att resa bort en hel månad i sommar, antagligen i juni. Det beror lite på när mitt resesällskap får semester från sitt jobb. Men vi siktar på juni.

Men en sak är irriterande men jag kan förstå det ändå.

Eftersom jag studerar till vardags så sommarjobbar jag på sommaren och den här tiden på året är det hög tid att söka sommarjobb. Eftersom jag är inne på mitt andra studieår nu skulle jag gärna jobba med något utav det som jag studerar. Men mina chanser till ett sådant jobb försämras väldigt av att resa en månad. Jag förstår att arbetsgivare helst vill ha en sommarjobbare som jobbar från maj till augusti men mitt problem är: när ska man hinna resa?

Men i år tänker jag inte bry mig, det får väl bli ännu en sommar i någon affär eller liknande. Där dom inte är så kinkiga när man jobbar.

Varför kan man inte få resa en månad och ändå ha ett vettigt sommarjobb? Jag tänker inte ta studieuppehåll bara för att resa en månad. Men nu ska jag inte deppa ihop totalt för jag ska på arbetsintervju nästa vecka och förhoppningsvis ser de bara fördelar med att jag inte kan jobba under juni.