Söndag 14 Januari 2007
Morgonstund har guld i mun, men sovmorgon ar inte heller att forakta.
Vi gick upp till frukost kl 8. Vi hade tankt att ga pa museum idag men upptackte att det inte oppnar forann kl 11.30. Vi bestamde oss for att ga till Zoo. Intradet kostade 20 kr och parken var tom nar vi kom. Kontentan av besoket var att det var synd om djuren, t.ex de tio rovfaglarna som var fastbundna i sin fot for att inte rymma. Kondorerna som inte kunde flyga hade det inte heller sa bra. Att man alltig skall bli ledsen for djurensskull nar man gar pa zoo utomlands. Vi fick i alla fall se de djur vi sett i regnskogen.
I Cusco hade PM och Karin kannt sig sugna pa popcorn och kopt detta. Vi blev besvikna da de var indrankta i socker. I Zooparken salde de saltade popcorn och nagra pasar slank ned.
fortsattning foljer........
Vi gick upp till frukost kl 8. Vi hade tankt att ga pa museum idag men upptackte att det inte oppnar forann kl 11.30. Vi bestamde oss for att ga till Zoo. Intradet kostade 20 kr och parken var tom nar vi kom. Kontentan av besoket var att det var synd om djuren, t.ex de tio rovfaglarna som var fastbundna i sin fot for att inte rymma. Kondorerna som inte kunde flyga hade det inte heller sa bra. Att man alltig skall bli ledsen for djurensskull nar man gar pa zoo utomlands. Vi fick i alla fall se de djur vi sett i regnskogen.
I Cusco hade PM och Karin kannt sig sugna pa popcorn och kopt detta. Vi blev besvikna da de var indrankta i socker. I Zooparken salde de saltade popcorn och nagra pasar slank ned.
fortsattning foljer........
Lördag 13 Januari 2007
Eftersom inga museer oppnar fore 9 fick vi sovmorgon idag. Gick upp 8, frukost pa hotellet, packade vaskorna och gick ned mot stan. Idag fick Karin bestamma sevardighet. Det blev historiska museet. Det var inga problem att hitta. Vi fick inte ta med vaskorna in, de blev vi tvungna att lamna i receptionen. Det gillade vi inte, forsta gangen vi lamnar ifran oss vara vaskor. Fast det var ratt skont att slippa bara pa dem pa museet.
All information var pa spanska, sa vi forstod inte jattemycket men det var intressant anda. Forst var det information om jordens utveckling med dinosaurier mm. Inget nytt! Sen var det manniskans utveckling, och de har hittat precis likadana lamningar har. Pilspetsar, spjutspetsar, krukor mm. Sen borja utvecklingen skilja sig lite. Inka indianerna var imponerande. Deras foremal var sa genomtankta och smarta. Sen kom spanjorerna och det blev mer en konstutstallning. Rolig den ocksa! Vissa tavlor med jesus dar manniskorna har medeltidsklader pa sig. Manga katolska helgon och matirer.
Nog om det! Det blev dags att ta sig till flygplatsen. Vi tog taxi dit, kostade 11kr. De sa att flyget var forsenat med en timme. Ja, ja sa ar det ju. Tur att vi inte hade ett anslutningsflyg. Vi gick runt pa flygplatsen och gjorde ingenting. Satte oss och vantade. Nar det hade gatt en timme och planet fortfarnde inte hade kommit upp pa TV-skarmen borjade vi ana orad. Vi fragade en kille som inte kunde englska, han svarade att det var en time forsenat. Och vi forstod inte. Var det en timme till, eller skulle det ga ganska snart. Men tva timmar senare gick planet. Jaaa, annu en dag pa en flygplats. Pa planet var flera platser dubbelbokade, men alla fick plats och vi kom med till Lima. Vi tror att de gjorde som med allt annat i Peru, vantade tills det blir fullt innan det kan aka.
I Lima kunde vi inte riktigt komma overrens om vad vi skulle gora. Vi hade bestamt att vi skulle bo i MiraFlores som ar en stor saker stadsdel. Vi hade inte bokat hotell och vi visste inte om man vagade ta taxi eller buss. De officiella taxibilarna skulle ha 65 dollar for att kora och bussen kostar 4 kr per person. Till slut tog vi en halvofficiell taxi for 80 kr till ett hostel som vi hort var bra, Inca Lodge. Resan gick bra, vi fick en guidad tur pa spanska pa vagen. Men nar vi var framme var vi vid ett annat hotell. Taxichaufforen forsokte antagligen tjana en krona genom att fa oss att bo pa hans kompis hotell, men vi sa: NO NO NO. Och pekade pa kartan vart vi skulle. Han korde dit utan ett knysst och fortsatte att guida.
En aldre dam tog emot oss pa hostellet och vi fick ett rum med vaningssangar. Vi lamnade vara vaskor, laste in vara vardesaker och gick ut pa byn. Vi hittade ett bryggeri och stannade genast for att ata och prova ol. Forsta riktiga olen sen Amsterdam. En harlig kansla. Efter att betalat overpris pa bade mat och dryck var vi nojda och gick till affaren for att kopa tandkram.
Nu var klockan natten och dags att lagga sig och se fram mot en dag med Inka guld imorgon.
Vi borstade tanderna, tandkramen var sjalvlysande rod...
All information var pa spanska, sa vi forstod inte jattemycket men det var intressant anda. Forst var det information om jordens utveckling med dinosaurier mm. Inget nytt! Sen var det manniskans utveckling, och de har hittat precis likadana lamningar har. Pilspetsar, spjutspetsar, krukor mm. Sen borja utvecklingen skilja sig lite. Inka indianerna var imponerande. Deras foremal var sa genomtankta och smarta. Sen kom spanjorerna och det blev mer en konstutstallning. Rolig den ocksa! Vissa tavlor med jesus dar manniskorna har medeltidsklader pa sig. Manga katolska helgon och matirer.
Nog om det! Det blev dags att ta sig till flygplatsen. Vi tog taxi dit, kostade 11kr. De sa att flyget var forsenat med en timme. Ja, ja sa ar det ju. Tur att vi inte hade ett anslutningsflyg. Vi gick runt pa flygplatsen och gjorde ingenting. Satte oss och vantade. Nar det hade gatt en timme och planet fortfarnde inte hade kommit upp pa TV-skarmen borjade vi ana orad. Vi fragade en kille som inte kunde englska, han svarade att det var en time forsenat. Och vi forstod inte. Var det en timme till, eller skulle det ga ganska snart. Men tva timmar senare gick planet. Jaaa, annu en dag pa en flygplats. Pa planet var flera platser dubbelbokade, men alla fick plats och vi kom med till Lima. Vi tror att de gjorde som med allt annat i Peru, vantade tills det blir fullt innan det kan aka.
I Lima kunde vi inte riktigt komma overrens om vad vi skulle gora. Vi hade bestamt att vi skulle bo i MiraFlores som ar en stor saker stadsdel. Vi hade inte bokat hotell och vi visste inte om man vagade ta taxi eller buss. De officiella taxibilarna skulle ha 65 dollar for att kora och bussen kostar 4 kr per person. Till slut tog vi en halvofficiell taxi for 80 kr till ett hostel som vi hort var bra, Inca Lodge. Resan gick bra, vi fick en guidad tur pa spanska pa vagen. Men nar vi var framme var vi vid ett annat hotell. Taxichaufforen forsokte antagligen tjana en krona genom att fa oss att bo pa hans kompis hotell, men vi sa: NO NO NO. Och pekade pa kartan vart vi skulle. Han korde dit utan ett knysst och fortsatte att guida.
En aldre dam tog emot oss pa hostellet och vi fick ett rum med vaningssangar. Vi lamnade vara vaskor, laste in vara vardesaker och gick ut pa byn. Vi hittade ett bryggeri och stannade genast for att ata och prova ol. Forsta riktiga olen sen Amsterdam. En harlig kansla. Efter att betalat overpris pa bade mat och dryck var vi nojda och gick till affaren for att kopa tandkram.
Nu var klockan natten och dags att lagga sig och se fram mot en dag med Inka guld imorgon.
Vi borstade tanderna, tandkramen var sjalvlysande rod...
Fredag 12 Januari 2007
Hej igen..
Pa vagen hem igar med taget fick vi en upplevelse vi inte haft forut, kanske nagot for SJ att ta efter. Forst delade de ut lite att dricka och vi holl pa att dacka efter vandringen pa Matchupitcchu. Precis da lennart svan hade kommit in i vara sinnen (John Blund) sa satte de pa Hog plinkande inkamusik. Sedan kom tagvarden Wilsson springandes utkladd som ett inkaspoke genom hela vagnen. Han plingade med en klocka, fastsatt pa et lamagosedjur som han plingade vid varje sate. Sedan utforde han en lokal dans for oss. Nar han var fardig kom annan modernare musik pa och det var dags for modevisning. De andra tva tagvardarna visade upp alpacka-kollektion som de sedan salde. Tagresan gick fort och det var kul.
Hemma at vi alpacka-stek och somnade kl 22 for att stiga upp kl. kvart i sex for frukost sex.
Atminstonne skulle det vara kl 06.00. Men det visade sig vara Manjanatid. Frukosten serverades kl 06.30. Efter den starkande sota pannkakan med sylt och de sota thekakorna var vi pa vag i minibuss till Urubamba. Idag gick det in 23 personer och en hund i minibussen. Lite trangt med vaskorna i knat, men finns det hjarterum....
I Urubamba bytte vi buss till Cusco. 7 kr for en resa pa 6 mil, ratt ok. (minibussen kostade 2 kr for 2 mil. Vi letade upp ett hotell som Glenn kollat upp innan och checkade in kl 10.00. Vi lamnade vara vaskor och startade dagens aventyr.
Vi letade upp ratt bussstation och tog bussen upp till Vattnets incatempel, Tamomachay. Da vi kom fram startade det att regna och Glenn som glomt sin regnjacka fick kopa en regnponchu da det tartade att hagla. Vi tjuvlyssnade pa en guide och fick reda pa lite om templet.
Vi promenerade till den roda fastningen, jordens tempel, Pukapukara. Dar fick vi en guide for 10 kr som forklarade lite.
Vi promenerade vidare till Manans tempel via den ursprungliga inkaleden (chusilluchayoc). Det var ett berg med urhuggna trappsteg. Vi fragade om vagen till nasta sevardighet och gick till quenqo. Vi vet inte riktigt vad det var vi sag for alla guider lyste med sin franvaro. V itog lite kort och gick till Saqsywaman (sexy woman??). Vi hittade en restauran pa vagen dar vi at sa mycket vid 3-tiden att vi inte behovde ata mer denna dag. Vid den sexiga kvinnan fick vi tag pa en guide som knappt pratade spanska eller engelska utan endast indiansprak. Han var otroligt duktig och vi fick hela inkas historia forklarad for oss. Han jobbade och skankte alla pengar till indianbarnens skola. De skulle fa lara sig sitt egna sprak.
Vi tog en promenad de sista 3 km till hotellet och sen vidare ut pa stan. Det basta med dagens promenad var att alla stigar gick i nedforsbacke.
Pa kvallen visste vi inte riktigt vad vi skulle gora ( vi var ju inte hungriga). Vi bestamde oss for att ga pa det enda museum som var opet, det om indianernas konst. Vi trodde detta i alla fall. Vi gick in och kom in pa en teater och fick en dansforestallning. Ratt kul men vi gick i halvtid och tog en promenad pa stan resten av kvallen. Somande vid 22-tiden for att ata frukost kl 8.
I morgon bar det av mot Lima med flyg kl 12.
Pa vagen hem igar med taget fick vi en upplevelse vi inte haft forut, kanske nagot for SJ att ta efter. Forst delade de ut lite att dricka och vi holl pa att dacka efter vandringen pa Matchupitcchu. Precis da lennart svan hade kommit in i vara sinnen (John Blund) sa satte de pa Hog plinkande inkamusik. Sedan kom tagvarden Wilsson springandes utkladd som ett inkaspoke genom hela vagnen. Han plingade med en klocka, fastsatt pa et lamagosedjur som han plingade vid varje sate. Sedan utforde han en lokal dans for oss. Nar han var fardig kom annan modernare musik pa och det var dags for modevisning. De andra tva tagvardarna visade upp alpacka-kollektion som de sedan salde. Tagresan gick fort och det var kul.
Hemma at vi alpacka-stek och somnade kl 22 for att stiga upp kl. kvart i sex for frukost sex.
Atminstonne skulle det vara kl 06.00. Men det visade sig vara Manjanatid. Frukosten serverades kl 06.30. Efter den starkande sota pannkakan med sylt och de sota thekakorna var vi pa vag i minibuss till Urubamba. Idag gick det in 23 personer och en hund i minibussen. Lite trangt med vaskorna i knat, men finns det hjarterum....
I Urubamba bytte vi buss till Cusco. 7 kr for en resa pa 6 mil, ratt ok. (minibussen kostade 2 kr for 2 mil. Vi letade upp ett hotell som Glenn kollat upp innan och checkade in kl 10.00. Vi lamnade vara vaskor och startade dagens aventyr.
Vi letade upp ratt bussstation och tog bussen upp till Vattnets incatempel, Tamomachay. Da vi kom fram startade det att regna och Glenn som glomt sin regnjacka fick kopa en regnponchu da det tartade att hagla. Vi tjuvlyssnade pa en guide och fick reda pa lite om templet.
Vi promenerade till den roda fastningen, jordens tempel, Pukapukara. Dar fick vi en guide for 10 kr som forklarade lite.
Vi promenerade vidare till Manans tempel via den ursprungliga inkaleden (chusilluchayoc). Det var ett berg med urhuggna trappsteg. Vi fragade om vagen till nasta sevardighet och gick till quenqo. Vi vet inte riktigt vad det var vi sag for alla guider lyste med sin franvaro. V itog lite kort och gick till Saqsywaman (sexy woman??). Vi hittade en restauran pa vagen dar vi at sa mycket vid 3-tiden att vi inte behovde ata mer denna dag. Vid den sexiga kvinnan fick vi tag pa en guide som knappt pratade spanska eller engelska utan endast indiansprak. Han var otroligt duktig och vi fick hela inkas historia forklarad for oss. Han jobbade och skankte alla pengar till indianbarnens skola. De skulle fa lara sig sitt egna sprak.
Vi tog en promenad de sista 3 km till hotellet och sen vidare ut pa stan. Det basta med dagens promenad var att alla stigar gick i nedforsbacke.
Pa kvallen visste vi inte riktigt vad vi skulle gora ( vi var ju inte hungriga). Vi bestamde oss for att ga pa det enda museum som var opet, det om indianernas konst. Vi trodde detta i alla fall. Vi gick in och kom in pa en teater och fick en dansforestallning. Ratt kul men vi gick i halvtid och tog en promenad pa stan resten av kvallen. Somande vid 22-tiden for att ata frukost kl 8.
I morgon bar det av mot Lima med flyg kl 12.
Torsdag 11 Januari 2007
Eftersom vi skulle vara pa stationen en halvtimma innan avgang, sa gick vi upp kl. 05.00. Lunch och frukost hade vi kopt dagen innan. Vi var nere vid stationen vid halv 6 och den var da inte oppen. Vi vackte en somnig sakrthetsvakt som slappte in oss, laste upp till vanthallen och meddelade oss att vi hade fel tid pa biljetten. Taget gick fran Urubamba (stationen innan) kl 06.10 och vi skulle fa vanta 25 minuter extra. Vi satte oss i godan ro och at frukost, vi sag ingen annan manniska forutom en stadare. Vid 7-tiden kom det tva busslaster med andra turister och kvart over kom taget. Vi som alskar att vanta tyckte att detta var kanom ( annars skulle vi ju ha hunnit med att sova en timma extra och ata frukost dar). Tagresan tog en timma och vi fick en smorgas med kaffe (inte illa for 100 dollar / pers). Pa taget salde de kepasr for 100 kr styck och diverse andra sovenirer. Mona kopte en bok om Matchu picchu och dess byggnader, Bra nu har vi en Guide.
Val framme i byn Machu picchu skulle vi bara ta bussen upp pa berget dar sevardigheten finns. Vi borjage ga mot bussdorren da vi blev stoppade av en dam. Hon fragade om vi hade bussbiljett (???). Bussbiljetten (12 dollar) kopte man i en biljettkassa 15 meter bredvid bussen. Da vi kopt biljett fick vi syn pa en lite farbror som bar pa ett litet plakat med en engelsk text pa. Texten sade att man inte kunde kopa biljett till Machu picchu uppe vid ingangen utan var tvungen att gora det pa torget i byn. Habn visade oss vagen och vi inhandlade var biljett (120 solas = 35 dollar /pers). For att gora allt mer komplicerat kunde man inte betala med dollar sa vi fick lansa hela planboken pa solas.
Nu kunde vi ga pa bussen.
Serpentinvagen upp for berget (700 meter over havet som stigning). Pa bussen laste vi om alla regler de har. Man fick inte ta med mat, dricka, vaskor over 20 liter och kappar. Vi snackade bort vakten och fick med oss dessa saker in (inte kapp da med det hade nastan alla andra).
Da vi kom in pa omradet var dimman tjock och vi hade svart att hita ratt vag. Efter var vilsefard kom vi ratt och ur den lattande dimman (pa denna hojd kanske man sager molnen) steg staden. En imponerande syn. Vi fikade forsta gangen med 4 vakter runt oss ( bra med forbud). Vi fick inte se nagon kondor. Nar vi blev nodiga var det dags att bege sig till bussarna.
Pa vagen ner med bussen blev bussen omkullsprungen av en 11-aring som sprang rakt ned for berget. Han bar traditionell indianklanning och skrek "adios good bye" da hans vag korsade bussens. Langst ner slapptes han pa bussen och da uppenbarade sig meningen med hans sprangmarch. Han ville ha pengar. Vi hade inte bestallt nagon tokig lopare och han inkasserade nada fran oss.
Nu sitter vi i byn och vantar pa taget ( vi tror att det skall avga 16.45), men man vet ju inte sa noga. I kvall blir det val middag och tidigt i sang. I morgon skall vi vidare till Cusco for att se pa dess sevardigheter.
Vi hoppas pa lite mer plats i bussen mot urubamba denna gang ( i gar var vi 22 pers i minibussen, trangt) Eftersom vi ar i civilisationen har vi tackning pa telefonerna.
I forrgar beslot sig Glenn och mona for att lamna in sina klader pa tvatt. 24 timmar senare da Glenn skulle hamta den var den forst inte fardig, sedan saknader 3 stycken av Glenns strumpor. Vi vet inte hur manga han har kvar. PM hangde upp sins regnskogsblota klader pa tork och de stingker inte sa mycket sa de kan han nog ha kommande veckan.
Mot tåget.....
Val framme i byn Machu picchu skulle vi bara ta bussen upp pa berget dar sevardigheten finns. Vi borjage ga mot bussdorren da vi blev stoppade av en dam. Hon fragade om vi hade bussbiljett (???). Bussbiljetten (12 dollar) kopte man i en biljettkassa 15 meter bredvid bussen. Da vi kopt biljett fick vi syn pa en lite farbror som bar pa ett litet plakat med en engelsk text pa. Texten sade att man inte kunde kopa biljett till Machu picchu uppe vid ingangen utan var tvungen att gora det pa torget i byn. Habn visade oss vagen och vi inhandlade var biljett (120 solas = 35 dollar /pers). For att gora allt mer komplicerat kunde man inte betala med dollar sa vi fick lansa hela planboken pa solas.
Nu kunde vi ga pa bussen.
Serpentinvagen upp for berget (700 meter over havet som stigning). Pa bussen laste vi om alla regler de har. Man fick inte ta med mat, dricka, vaskor over 20 liter och kappar. Vi snackade bort vakten och fick med oss dessa saker in (inte kapp da med det hade nastan alla andra).
Da vi kom in pa omradet var dimman tjock och vi hade svart att hita ratt vag. Efter var vilsefard kom vi ratt och ur den lattande dimman (pa denna hojd kanske man sager molnen) steg staden. En imponerande syn. Vi fikade forsta gangen med 4 vakter runt oss ( bra med forbud). Vi fick inte se nagon kondor. Nar vi blev nodiga var det dags att bege sig till bussarna.
Pa vagen ner med bussen blev bussen omkullsprungen av en 11-aring som sprang rakt ned for berget. Han bar traditionell indianklanning och skrek "adios good bye" da hans vag korsade bussens. Langst ner slapptes han pa bussen och da uppenbarade sig meningen med hans sprangmarch. Han ville ha pengar. Vi hade inte bestallt nagon tokig lopare och han inkasserade nada fran oss.
Nu sitter vi i byn och vantar pa taget ( vi tror att det skall avga 16.45), men man vet ju inte sa noga. I kvall blir det val middag och tidigt i sang. I morgon skall vi vidare till Cusco for att se pa dess sevardigheter.
Vi hoppas pa lite mer plats i bussen mot urubamba denna gang ( i gar var vi 22 pers i minibussen, trangt) Eftersom vi ar i civilisationen har vi tackning pa telefonerna.
I forrgar beslot sig Glenn och mona for att lamna in sina klader pa tvatt. 24 timmar senare da Glenn skulle hamta den var den forst inte fardig, sedan saknader 3 stycken av Glenns strumpor. Vi vet inte hur manga han har kvar. PM hangde upp sins regnskogsblota klader pa tork och de stingker inte sa mycket sa de kan han nog ha kommande veckan.
Mot tåget.....
Onsdag 10 Januari 2007
Vaknade vi fem eller sex pga av lyhordhet. Det var nog manga som skulle med taget till Macho Picho. Vi gick inte upp forran strax fore sju. Frukost pa hotellet, sen pa med regnklader och ut for att kopa fika. Vi tog forsta basta affaren och kopte brod ost och kex. Sen tog vi bussen till Urubamba for att dar byta till taxi som skulle ta oss till Moray. Vi stod och diskuterade en stund och da kom det fram en man som pratade engelska. Vi blev paffa! Han sa att han jobbade for den officiella turistbyran och undrade vad vi skulle gora. Vi sa att vi ville promenera fran Moray till saltgruvorna. Han sa att det klarar vi aldrig pa en dag. Det ar over 2 mil och valdigt kuperat och pa denna hojden ar det fa som klarar av en sadan vandring. Han tyckte att det var mycket battre om vi tog en taxi som korde oss mellan platserna. Han pratade med taxichaufforerna och vi fick en privattaxi en halv dag for 50 Soles (ca 110 kr).
Vi hoppade in i taxin som forst tog oss till Maras, dar fanns det en kyrka och en plaza som vi inte hade last pa om, sa vi vet inte riktigt vad vi sag. Men vi tog kort.
Sen blev vi korda till Moray. Det ar en plats dar Inkaindianerna forskade pa grodor och hur bra de vaxte vi olika temperaturer och hur mycket sol de kraver for att fa ett sa effektiv odlingssatt som mojligt. En mycket imponerande plats.
Sen blev vi korda till saltgruvorna. Det ar en plats dar det finns valdigt saltrik berggrund. De leder vatten fran bergen till plataer som de byggt och far 4-5 cm tjocka saltkakor. Jattehaftigt. Det regnade hela tiden tills det var dags for fika, da slutade det.
Sen korde taxin oss hela vagen hem for 10 extra Soles.
Sen tog vi en promenad i ruinerna i Ollantaytambo. Haftig borg, kan man saga, som finns kvar. Jag, PM och Mona korde bergsbestigning ner. Kul, men antagligen livsfarligt! Glenn tog trappan, mycket mer forstandig.
Nu ar det dags for dusch och sedan den dagliga diskutionen om vad och var vi ska ata. Men det brukar alltid bli bra och gott.
Vara storsta problem i livet just nu ar att minnet i vara kameror borjar ta slut. Men det ska vi nog ocksa losa.
Imorgon blir det Machu Picchu. Taget gar 06.10. Tidig morgon!
Vi hoppade in i taxin som forst tog oss till Maras, dar fanns det en kyrka och en plaza som vi inte hade last pa om, sa vi vet inte riktigt vad vi sag. Men vi tog kort.
Sen blev vi korda till Moray. Det ar en plats dar Inkaindianerna forskade pa grodor och hur bra de vaxte vi olika temperaturer och hur mycket sol de kraver for att fa ett sa effektiv odlingssatt som mojligt. En mycket imponerande plats.
Sen blev vi korda till saltgruvorna. Det ar en plats dar det finns valdigt saltrik berggrund. De leder vatten fran bergen till plataer som de byggt och far 4-5 cm tjocka saltkakor. Jattehaftigt. Det regnade hela tiden tills det var dags for fika, da slutade det.
Sen korde taxin oss hela vagen hem for 10 extra Soles.
Sen tog vi en promenad i ruinerna i Ollantaytambo. Haftig borg, kan man saga, som finns kvar. Jag, PM och Mona korde bergsbestigning ner. Kul, men antagligen livsfarligt! Glenn tog trappan, mycket mer forstandig.
Nu ar det dags for dusch och sedan den dagliga diskutionen om vad och var vi ska ata. Men det brukar alltid bli bra och gott.
Vara storsta problem i livet just nu ar att minnet i vara kameror borjar ta slut. Men det ska vi nog ocksa losa.
Imorgon blir det Machu Picchu. Taget gar 06.10. Tidig morgon!
Tisdag 9 Januari 2007
Vaknade kl 7, frukost kl 7.30. Baten mot bussen skulle ga 8.00 men eftersom det var ca 20 till som skulle med sa kom den inte ivag forran 8.20. Antligen, det borjar bli ont om tid till flyget till Cusco. Helt plotsligt vander baten, vi hade glomt en person. Mer tid gar. P vagen stannade baten for att lamna saker. Men efter mycket om och men sa kom antligen fram. In i bussarna som skulle ta oss till huvudkontoret dar de flesta har sin packning inlast. Det gick bra, men pa samma stalle som forra gangen fick vi ga ut ur bussen och ga over en bro som inte riktigt var bra. Men den holl denna gangen ocksa.
Pa huvudkontoret gick vi pa toa och fick inte vara tagbiljetter till Macho Picho som det var bestamt, utan vi fick informationen om att de fanns i Cusco. Vi fick en adress vid Plaza i Cusco dar vi kunde hamta dem. Vi fick aven information om vad taxi och buss bor kosta sa vi inte skulle bli lurade.
Planet gick bra, alla sov sa gott. Glenn fick sitta ensam langst bak i planet medan vi andra satt pa rad 8. Fran flygplatsen tog vi en officiell taxi till Plaza. Chaufforen undrade vart vi skulle sen och vi beratttade att vi skulle till Ollantaytambo. Han ville naturligt vis kora oss, men var inte billig. Vi hade ju redan glomt vad Gilbert sa att vi skulle betala sa vi kom overrens om 150 solas. Vi hittade latt stallet dar vi skulle hamta tagbiljetterna. Nar vi kom in sag hon fragande ut och undrade om varfor vi kommit dit. Dar fanns ju inga biljetter. Vi blev irreterade och hon lyckades fa fram bljetterna pa 15 minuter. Vi fragade vad en taxiresa till Ollantaytambo bor kosta och hon svarade 45 solas. Vi har blivit blasta. Vi bestamde oss for att inte aka med den taxin. Nar killen med biljetterna kom fragade vi honom om den officiella turistbyran, han visade tva gator pa kartan. Vi tankte namligen forsoka ta reda pa hur man kommer upp med buss istallet.
Vi gick ut fran huvudkontoret och sa till taxichaufforen att han var for dyr och att vi inte var intresserade, sen gick vi till turistbyran. Men vi kunde inte hitta den...
Vi gick tillbaka till Rain Forest Expeditions kontoret och fragade tjejen som vi pratade forst med. Hon visade mot ett helt annat hall. Hon foljde tom ut och pekade for oss sa vi inte skulle missa det. Men vi hittade det inte...
Vi gick till ett flygbolagskontor och fragade, de kunde lite engelska. Hon visste precis vart det lag och visade pa kartan. Ett tredje hall. Vi gick dit och kom ratt! Informationen var perfekt! Vi kopte lite snacks att ha pa bussen och gick till bussterminalen. Dar stod det en full buss som fragade om vi skulle till Ollantaytambo, ja sa vi. Det tryckte in oss med vald och borja kora. Sanbbt kom vi pa att vi vill inte sta som ihoptryckta sardiner i en burk i en timme sa vi bad om att fa ga av.
Vi gick av bussen, hittade ett stalle att kopa biljett pa, platsbiljett... PM var pissenodig, efter lite letande hittade han en "pissoar". Det var en mur som var 1,5 meter hog en liten utgravning i marken som man kissade i. Ni kan fundera over vad det luktade. Dessutom akte det forbi bussar hela tiden sa muren skymde inte direkt sikten. Aven Glenn ville sen prova pa upplevelsen. USCH!
Vi gick ombord pa bussen, fick vara platser och akte ivag en kort stund senare nar bussen var full. Resa kostade 3,5 Solas (skillnad mot chaufforens 150). Vi somnade alla och sov hela vagen.
Vi fick byta buss pa vagen, det gick bra! Sen var det bara att leta boende, vi hittade ganska snabbt ett hotell for ett hyfsat pris och checkade in. Sen var det dags for middag och sova!
Pa huvudkontoret gick vi pa toa och fick inte vara tagbiljetter till Macho Picho som det var bestamt, utan vi fick informationen om att de fanns i Cusco. Vi fick en adress vid Plaza i Cusco dar vi kunde hamta dem. Vi fick aven information om vad taxi och buss bor kosta sa vi inte skulle bli lurade.
Planet gick bra, alla sov sa gott. Glenn fick sitta ensam langst bak i planet medan vi andra satt pa rad 8. Fran flygplatsen tog vi en officiell taxi till Plaza. Chaufforen undrade vart vi skulle sen och vi beratttade att vi skulle till Ollantaytambo. Han ville naturligt vis kora oss, men var inte billig. Vi hade ju redan glomt vad Gilbert sa att vi skulle betala sa vi kom overrens om 150 solas. Vi hittade latt stallet dar vi skulle hamta tagbiljetterna. Nar vi kom in sag hon fragande ut och undrade om varfor vi kommit dit. Dar fanns ju inga biljetter. Vi blev irreterade och hon lyckades fa fram bljetterna pa 15 minuter. Vi fragade vad en taxiresa till Ollantaytambo bor kosta och hon svarade 45 solas. Vi har blivit blasta. Vi bestamde oss for att inte aka med den taxin. Nar killen med biljetterna kom fragade vi honom om den officiella turistbyran, han visade tva gator pa kartan. Vi tankte namligen forsoka ta reda pa hur man kommer upp med buss istallet.
Vi gick ut fran huvudkontoret och sa till taxichaufforen att han var for dyr och att vi inte var intresserade, sen gick vi till turistbyran. Men vi kunde inte hitta den...
Vi gick tillbaka till Rain Forest Expeditions kontoret och fragade tjejen som vi pratade forst med. Hon visade mot ett helt annat hall. Hon foljde tom ut och pekade for oss sa vi inte skulle missa det. Men vi hittade det inte...
Vi gick till ett flygbolagskontor och fragade, de kunde lite engelska. Hon visste precis vart det lag och visade pa kartan. Ett tredje hall. Vi gick dit och kom ratt! Informationen var perfekt! Vi kopte lite snacks att ha pa bussen och gick till bussterminalen. Dar stod det en full buss som fragade om vi skulle till Ollantaytambo, ja sa vi. Det tryckte in oss med vald och borja kora. Sanbbt kom vi pa att vi vill inte sta som ihoptryckta sardiner i en burk i en timme sa vi bad om att fa ga av.
Vi gick av bussen, hittade ett stalle att kopa biljett pa, platsbiljett... PM var pissenodig, efter lite letande hittade han en "pissoar". Det var en mur som var 1,5 meter hog en liten utgravning i marken som man kissade i. Ni kan fundera over vad det luktade. Dessutom akte det forbi bussar hela tiden sa muren skymde inte direkt sikten. Aven Glenn ville sen prova pa upplevelsen. USCH!
Vi gick ombord pa bussen, fick vara platser och akte ivag en kort stund senare nar bussen var full. Resa kostade 3,5 Solas (skillnad mot chaufforens 150). Vi somnade alla och sov hela vagen.
Vi fick byta buss pa vagen, det gick bra! Sen var det bara att leta boende, vi hittade ganska snabbt ett hotell for ett hyfsat pris och checkade in. Sen var det dags for middag och sova!
Måndag 8 Januari 2007
Efteren hårdoch kall sömn på Lima flygplastog vi oss till Poerto Maldavano. Dar blev vi hamtad av varan guide Gilbert (utalas Hilber). Han foljde oss under hela veckan i regnskogen. Forst var dt buss en timme pa vagar lika bra som den till vulkanen i Panama. Sen var det flodbat i 1timme till Posada. Dar skulle vi stanna en natt. Vi togen vandring i regnskogen till ett torn som var byggt av stalror 37 m hogt, over tradgransen. Efter det var middag foratt sedan sova, god somn efter forra natten. Nasta morgon gick vi upp 4 for att aka till en sjo och se pa giant utters och en massa faglar. Uttern visade sig inte. Men vi sag en stor svart kaiman simma forbi. Vi fick ocksa testa pa att fiska piraya (Glenn var den ende som fick upp nagon av oss fyra).
Nu var det dags att aka till forskningscentrat Tampopata, en batresa pa 6 timmar. Har skulle vi vara i fyra natter. Under var vistelse dar var det aldrig fler an 10 gaster. Varje dag var det minst tva vandringar runt Tampopata. Vi fick se de sju olika apartersom finns dar. Simmande myrslok, massor av grodor och insekter. Vi smog ett flertal ganger i regnskogen efter vildsvinen (KUL) och fran ett tio meterstorn horde vi tapiren frusta och fladdra med oronen.
En morgon gick vi upp kvart i fyra for att titta pa arapapegojorna. De ater lera pa ett speciellt stalle for att neutralisera gifter som de far fran frukter. Flera hundra samlas och ater pa samma stalle varje morgon. Imponerande syn! Vi var med forskarna ut och tog ner ungar papegojungar fran deras bon for att mata, vaga och ringmarka dem. Vi hade relativt lite regn for att vara en regnskog, mest nattetid. Efter fem dagar i regnskogen, massor av upplevelser och kunskap var det dags for batresa tillbaka till Posada, en batresa pa 4 timmar medstroms.
Har utmanade PM och Glenn Gilbert pa en fisketavling i sjon. Han tackade ja och gick ut i skogen for att fixa fiskespon. Vi fick kott i fran koket och katamaranen roddes ut. Glenn fick den forsta, tatt foljt av Karin. Gilbert bara vispade lite i vattnet och fick upp fem stycken i rad. Roddarn gjorde lika dant. Vi fick till slut upp en hel del fisk men vi fick kanna oss besegrade. Men efter en eftermiddag pa en spegelblank sjo och sol ska man inte klaga. Inga uttrar denna gangen heller.
Efter middagen gjorde vi en nattvandring, det var haftigt. Vi sag ogon i flera olika farger overallt. Grodor, spindlar och insekter. Vi kan bla namna spracklig kajman, en tarantella, och nattapor.
Dagen efter var det dags for vidare resa till Ollantaytambo, en stad uppe i anderna.
Nu var det dags att aka till forskningscentrat Tampopata, en batresa pa 6 timmar. Har skulle vi vara i fyra natter. Under var vistelse dar var det aldrig fler an 10 gaster. Varje dag var det minst tva vandringar runt Tampopata. Vi fick se de sju olika apartersom finns dar. Simmande myrslok, massor av grodor och insekter. Vi smog ett flertal ganger i regnskogen efter vildsvinen (KUL) och fran ett tio meterstorn horde vi tapiren frusta och fladdra med oronen.
En morgon gick vi upp kvart i fyra for att titta pa arapapegojorna. De ater lera pa ett speciellt stalle for att neutralisera gifter som de far fran frukter. Flera hundra samlas och ater pa samma stalle varje morgon. Imponerande syn! Vi var med forskarna ut och tog ner ungar papegojungar fran deras bon for att mata, vaga och ringmarka dem. Vi hade relativt lite regn for att vara en regnskog, mest nattetid. Efter fem dagar i regnskogen, massor av upplevelser och kunskap var det dags for batresa tillbaka till Posada, en batresa pa 4 timmar medstroms.
Har utmanade PM och Glenn Gilbert pa en fisketavling i sjon. Han tackade ja och gick ut i skogen for att fixa fiskespon. Vi fick kott i fran koket och katamaranen roddes ut. Glenn fick den forsta, tatt foljt av Karin. Gilbert bara vispade lite i vattnet och fick upp fem stycken i rad. Roddarn gjorde lika dant. Vi fick till slut upp en hel del fisk men vi fick kanna oss besegrade. Men efter en eftermiddag pa en spegelblank sjo och sol ska man inte klaga. Inga uttrar denna gangen heller.
Efter middagen gjorde vi en nattvandring, det var haftigt. Vi sag ogon i flera olika farger overallt. Grodor, spindlar och insekter. Vi kan bla namna spracklig kajman, en tarantella, och nattapor.
Dagen efter var det dags for vidare resa till Ollantaytambo, en stad uppe i anderna.
Tisdag 2 Januari 2007
Vaknade av vralaporna en halvtimme innan klockan ringde. Frank hade bokat resa hela vagen till flygplatsen i David for oss. Det ar tydligen sa att det finns taxichaufforer som blaser sina kunder...
Vi fick en nota for hela vistelsen och tackade Frank for allt. Ny battur, nytt flak. Vi slapp dock aka pa flaket denna gang, men det fick forarens fyraariga son gora. Han stod och kaka frukost pa flaket. Vi checkade in och kom till Panama city. I den har staden ar det olika flygplatser for inrikes resp. utrikes, men eftersom vi hade hela dagen pa oss gjorde inte det sa mycket. PM och jag tog en rundtur i Panama city och Glenn och Mona skotte datorbestyren.
Sen var det dags for nasta flyg, Copa air fungerade ju inte sa bra forra gangen. Jag och PM fick bland annat sitta isar. Men den har gangen gick planet i tid, men vi fick ater skilda platser. Fast vi fick dock byta med en snall mexicanska sa vi kunde sitta ihop.
Forutom att det satt en unge och dunkade oss i ryggen hela resan sa kom vi fram valbehallna. Glenn och Mona hade det hur bra som helst. Ingen som storde och gott om plats.
Nu sitter vi pa flygplatsen i Lima. Klockan ar 02.11 och planet mot Amazonas gar kl 9.40. Sa forhoppningsvis ska vi kunna fa lite somn och njuta av nasta del av semestern.
Vi fick en nota for hela vistelsen och tackade Frank for allt. Ny battur, nytt flak. Vi slapp dock aka pa flaket denna gang, men det fick forarens fyraariga son gora. Han stod och kaka frukost pa flaket. Vi checkade in och kom till Panama city. I den har staden ar det olika flygplatser for inrikes resp. utrikes, men eftersom vi hade hela dagen pa oss gjorde inte det sa mycket. PM och jag tog en rundtur i Panama city och Glenn och Mona skotte datorbestyren.
Sen var det dags for nasta flyg, Copa air fungerade ju inte sa bra forra gangen. Jag och PM fick bland annat sitta isar. Men den har gangen gick planet i tid, men vi fick ater skilda platser. Fast vi fick dock byta med en snall mexicanska sa vi kunde sitta ihop.
Forutom att det satt en unge och dunkade oss i ryggen hela resan sa kom vi fram valbehallna. Glenn och Mona hade det hur bra som helst. Ingen som storde och gott om plats.
Nu sitter vi pa flygplatsen i Lima. Klockan ar 02.11 och planet mot Amazonas gar kl 9.40. Sa forhoppningsvis ska vi kunna fa lite somn och njuta av nasta del av semestern.
Måndag 1 Januari 2007
Vaknade upp i senaste laget. Vi hade bokat fisketur kl. 9 och efter lunch en tur i mangrovetrasket.
Vi skulle packa in oss i baten som vantade pa oss, men da kom han pa att han glomt fiskeutrustningen, sa han fick aka tillbaka till Boca Chica och hamta den.
Sedan bar det ivag. Spona var gamla och slitna och vi skulle fiska med gamla vobblers med rostiga krokar. Alla fick fisk, men PM hade flest napp, men varje gang fisksen nastan var uppe gick kroken av. Till slut fanns det inga krokar kvar, vi fick strunta i det spot.
Dagens resultat fem guldmakrill och en snapper, alla pa vardera ca 1-2 kilo.
Fiskarna akte in i koket och tillagades. GOTT!
Mangroveturen blev installd, eftersom det inte fanns nagon chauffor som kunde kora som var tillrackligt nykter. I Panama dricker tydligen alla den 1 januari for att fira det nya aret. Formiddagens bat var for stor for att komma in i trasket. Istallet gick vi ner och badade och tittade pa aporna.
Vi packade infor Peruresan och at middag.
Vi skulle packa in oss i baten som vantade pa oss, men da kom han pa att han glomt fiskeutrustningen, sa han fick aka tillbaka till Boca Chica och hamta den.
Sedan bar det ivag. Spona var gamla och slitna och vi skulle fiska med gamla vobblers med rostiga krokar. Alla fick fisk, men PM hade flest napp, men varje gang fisksen nastan var uppe gick kroken av. Till slut fanns det inga krokar kvar, vi fick strunta i det spot.
Dagens resultat fem guldmakrill och en snapper, alla pa vardera ca 1-2 kilo.
Fiskarna akte in i koket och tillagades. GOTT!
Mangroveturen blev installd, eftersom det inte fanns nagon chauffor som kunde kora som var tillrackligt nykter. I Panama dricker tydligen alla den 1 januari for att fira det nya aret. Formiddagens bat var for stor for att komma in i trasket. Istallet gick vi ner och badade och tittade pa aporna.
Vi packade infor Peruresan och at middag.
Söndag 31 December 2006
NYARSAFTON!
At frukost, packade in oss i batarna som skulle tas oss runt pa snorklingstur. Mona smorjde in sig med solfaktor 40 men brande sig anda. Harlig dag med mycket bad i det varma vattnet. Jag och PM lanade lackande snorklingsutrustning, men det funkade ganska bra anda.
Pa eftermiddagen kom vi hem varma, trotta och glada. Vi hade sett nagra nya fiskar men snorklingen var tyvarr inte sa imponerande nar man varit pa Maui.
Pa restaurangen bestallde vi tva jatte-langustrar med patacones (friterade matbananer). Det var ju trots allt nyarsafton. Vi lyckades kopa champange av Frank och skalade in det nya aret.
Tjejerna dansade med Panama-kyparna. (Grymma dansare).
Vi forsokte skicka MMS till er alla med bilder fran stranden, men natet fungerade inte.
Detta aret tog ocksa slut. GOTT NYTT AR!
At frukost, packade in oss i batarna som skulle tas oss runt pa snorklingstur. Mona smorjde in sig med solfaktor 40 men brande sig anda. Harlig dag med mycket bad i det varma vattnet. Jag och PM lanade lackande snorklingsutrustning, men det funkade ganska bra anda.
Pa eftermiddagen kom vi hem varma, trotta och glada. Vi hade sett nagra nya fiskar men snorklingen var tyvarr inte sa imponerande nar man varit pa Maui.
Pa restaurangen bestallde vi tva jatte-langustrar med patacones (friterade matbananer). Det var ju trots allt nyarsafton. Vi lyckades kopa champange av Frank och skalade in det nya aret.
Tjejerna dansade med Panama-kyparna. (Grymma dansare).
Vi forsokte skicka MMS till er alla med bilder fran stranden, men natet fungerade inte.
Detta aret tog ocksa slut. GOTT NYTT AR!