Eftersom vi skulle vara pa stationen en halvtimma innan avgang, sa gick vi upp kl. 05.00. Lunch och frukost hade vi kopt dagen innan. Vi var nere vid stationen vid halv 6 och den var da inte oppen. Vi vackte en somnig sakrthetsvakt som slappte in oss, laste upp till vanthallen och meddelade oss att vi hade fel tid pa biljetten. Taget gick fran Urubamba (stationen innan) kl 06.10 och vi skulle fa vanta 25 minuter extra. Vi satte oss i godan ro och at frukost, vi sag ingen annan manniska forutom en stadare. Vid 7-tiden kom det tva busslaster med andra turister och kvart over kom taget. Vi som alskar att vanta tyckte att detta var kanom ( annars skulle vi ju ha hunnit med att sova en timma extra och ata frukost dar). Tagresan tog en timma och vi fick en smorgas med kaffe (inte illa for 100 dollar / pers). Pa taget salde de kepasr for 100 kr styck och diverse andra sovenirer. Mona kopte en bok om Matchu picchu och dess byggnader, Bra nu har vi en Guide.

Val framme i byn Machu picchu skulle vi bara ta bussen upp pa berget dar sevardigheten finns. Vi borjage ga mot bussdorren da vi blev stoppade av en dam. Hon fragade om vi hade bussbiljett (???). Bussbiljetten (12 dollar) kopte man i en biljettkassa 15 meter bredvid bussen. Da vi kopt biljett fick vi syn pa en lite farbror som bar pa ett litet plakat med en engelsk text pa. Texten sade att man inte kunde kopa biljett till Machu picchu uppe vid ingangen utan var tvungen att gora det pa torget i byn. Habn visade oss vagen och vi inhandlade var biljett (120 solas = 35 dollar /pers). For att gora allt mer komplicerat kunde man inte betala med dollar sa vi fick lansa hela planboken pa solas.

Nu kunde vi ga pa bussen.

Serpentinvagen upp for berget (700 meter over havet som stigning). Pa bussen laste vi om alla regler de har. Man fick inte ta med mat, dricka, vaskor over 20 liter och kappar. Vi snackade bort vakten och fick med oss dessa saker in (inte kapp da med det hade nastan alla andra).

Da vi kom in pa omradet var dimman tjock och vi hade svart att hita ratt vag. Efter var vilsefard kom vi ratt och ur den lattande dimman (pa denna hojd kanske man sager molnen) steg staden. En imponerande syn. Vi fikade forsta gangen med 4 vakter runt oss ( bra med forbud). Vi fick inte se nagon kondor. Nar vi blev nodiga var det dags att bege sig till bussarna.

Pa vagen ner med bussen blev bussen omkullsprungen av en 11-aring som sprang rakt ned for berget. Han bar traditionell indianklanning och skrek "adios good bye" da hans vag korsade bussens. Langst ner slapptes han pa bussen och da uppenbarade sig meningen med hans sprangmarch. Han ville ha pengar. Vi hade inte bestallt nagon tokig lopare och han inkasserade nada fran oss.

Nu sitter vi i byn och vantar pa taget ( vi tror att det skall avga 16.45), men man vet ju inte sa noga. I kvall blir det val middag och tidigt i sang. I morgon skall vi vidare till Cusco for att se pa dess sevardigheter.

Vi hoppas pa lite mer plats i bussen mot urubamba denna gang ( i gar var vi 22 pers i minibussen, trangt) Eftersom vi ar i civilisationen har vi tackning pa telefonerna.

I forrgar beslot sig Glenn och mona for att lamna in sina klader pa tvatt. 24 timmar senare da Glenn skulle hamta den var den forst inte fardig, sedan saknader 3 stycken av Glenns strumpor. Vi vet inte hur manga han har kvar. PM hangde upp sins regnskogsblota klader pa tork och de stingker inte sa mycket sa de kan han nog ha kommande veckan.

Mot tåget.....