Snorklans blogg

Frukost och ilastning i hyrbilen. En sista bild på soluppgången och en kaffe på balkongen avslutade semestern i Grekland för denna gång.

Vi kommer tillbaka!

Sista dagen. Kvällen innan hade vi fått en broschyr i handen om en båttur med snorklings- och simmöjliheter från hamnen i Platanias. Snorklingsbitna som vi nu blivit alla tre nappade vi direkt. Jag ringde och bokade plats till 13-turen. De har två turer varje dag, en mellan 13-16 och från 17-solnedgången. Priset var helt ok, 25 euro för vuxna och 15 euro för vår 11-åring.

Båten tuffade ut i lugnt tempo och vi fick se tre Kri-kris (getter) klättrande på den lodräta berggsidan av ön Theodorou. Ön är naturskyddsområde och man får absolut inte gå iland. Kretenarna räddade undan sex getter (Kri-kri) på 50-talet då jakten hade gjort att de var nära utrotning och numera har de förökat sig till ca 100 stycken.

Vi gjorde tre stopp för bad och snorkling. På andra stoppet fanns det möjlighet att dyka ner till ett gammalt flygplansvrak från andra världskriget, på sex meters djup. Sambon lyckades komma ner och peta lite på vraket. Jag försökte inte ens eftersom jag aldrig lyckades dyka helt under vatten ytan. Man flyter som en kork i det salta vattnet och man får ta i lite för att lyckas dyka ner.

Ett tips som vi fick av den den gamle sjöbjörnen, som både var vår guide och livräddare, var att man inte ska titta rakt ner med cyklopet. Titta rakt fram under vattenytan för det är oftast där, i det varma ytvattnet, som de små fiskarna syns bäst.

Guiden hoppade av båten en bit innan vårt första stopp och dök upp lite senare med skatter från havet. Några sjöborrar, två bläckfiskar och några olika typer av snäckor som han visade upp och berättade om. Alla fick klappa bläckfiskarna (tjut och skrän) men de kan bitas rätt hårt om man har otur.

Det här skulle vi gjort varje dag!!!
Trevliga människor, fri dryck (Raki, vin och vatten) och läsk och mackor till en billig peng. Alla blev dock uppmanade att vara försiktiga med alkoholen till efter vi badat och snorklat.

Möra och lyckliga gick vi tillbaka till hotellet och vilade en stund. Packade alla väskorna och sedan gick vi ut och åt. Sonen tog det dyraste de hade på menyn (som avslutning på en härlig semester, menade han) och själv åt jag Kleftiko (lammgryta i smörpapper). Sambon åt grillad fisk som smälte i munnen.

Äntligen var vi på väg till Knossos. Det är en ca 15 mil lång bilfärd från Platanias till Herkalion så vi startade hyfsat tidigt. Det tog ca två timmar att köra. Det var enkelt att hitta, skyltar både vid avfarten och inne i staden visade vägen till Knossos, som bara ligger någon kilometer söderut från stadskärnan.

Vid vägen står det "parkeringsinkastare" d v s de vill att man ska använda deras p-plats under besöket. Det finns gratis p-platser lite närmare ingången men de blir nog fulla snabbt.

Vid varje större sevärdhet vi besökt har det funnits guider att "hyra" (oftast kunniga privatpersoner och studenter) och Knossos var inget undatag. Fråga om priset om du är intresserad, det är inte helt billigt...
Vi har aldrig använt oss av guide utan har förlitat oss på guideböcker istället.

I efterhand så här så kände jag att det skulle det nog vara bättre att göra besöket senare på eftermiddagen, hettan är tryckande (när vi besökte Olympia 2007 hade vi dock 48 grader varmt) så ta med massor av vatten och ha något som skyddar på huvudet. Toaletter finns vid utgången. Själva området är inte så stort men det är mycket trappor och ramper.

Ruinerna är till viss del återuppbyggda, vilket väcker lite blandade känslor. Visserligen får man en liten inblick i hur det kan ha sett ut och det blir inte bara att man står och tittar på en stenhög. Inträdet är 6 euro för vuxna och gratis för barn (upp till vilken ålder kommer jag inte ihåg).

Utanför kantas vägen av souvenirshoppar och några enkla tavernor. Vi tog dock bilen in till stadskärnan och lyckades, till sonen stora glädje, stöta på det stora gula M:et.

Vi blev sugna på att åka tillbaka till stranden i Stavros. Alla snorklade och vi åt på en annan restaurang där. Servicen var sisådär.

Efter en heldag var vi rätt möra och det blev pasta på rummet.

Tog det lugnt vid poolen. På kvällen åkte vi in till Chania men det mesta var stängt. Promenerade runt i den östra delen av hamnen där tempot var lite lugnare. Man kan gå ut på den långa piren härifrån men det går också en liten båt från hamnsidan till mitten av piren.

Vi gick ner till vår egen strand. Vi hade bara besökt den en kväll i början av vår vistelse. Sol och bad, strandtennis och en god lunch på den närmaste strandbaren.

Vi stannade på rummet hela dagen. Efter gårdagens äventyr och med en svidande solbränna så tyckte vi att vi borde hålla oss borta från solen för att låta huden vila lite.
Det var ganska skönt att bara koppla av med en bok och lite film.

Äntligen återsåg vi den vackra stranden vid Elafonissi (som ligger på Kretas sydvästra sida). Egentligen är Elafonissi en ö som man kan vada ut till men hela området verkar gå under benämningen. Här lyser vattnet azurblått och det är väldigt långgrunt. Sanden är mjuk och varm och skimrar i rosa vid strandkanterna (rosa snäckskal). Perfekt för små badare. Denna dag blåste det ganska stark men det var inga vågor. Numera finns det toaletter och serveringar samt solstoluthyrning här. 50 cent för ett toabesök och 7 euro för ett set med solstolar och parasoll.

Passa på att snorkla här. Har man tur kan man få se "akvariefiskar" och eremitkräftor vid klipporna i och under vattnet. Att ha med sig en liten kylväska med egen lunch (mackor eller vattenmelon) är en god idé även om det finns mackor och dricka att köpa på nästan varje strand. Det blir rätt dyrt i längden att handla mackor och dricka för 200 kronor varje dag. Vattenmeloner, apelsiner, honung och olivolja säljs ofta vid vägkanten för en billig penning. Direkt från odlingen brevid!

Hemresan till Platanias blev ett äventyr. Bensinmätaren som lyst redan innan vi kommit fram, indikerade en tank som blev allt tommare medan vi körde tillbaka mot Chania. I en korsning stod det Chania åt bägge hållen. Jag valde den vänstra (fick lite hjärnsläpp) som var tre mil längre. Jag tänkte att det säkert fanns massor med mackar på denna sträcka över bergen, i alla fall fler än på den andra vägen som vi hade åkt ner på. Ack vad fel jag hade. I baksätet satt sambon och såg alltmer nervös ut med blicken fixerad vid tankmätaren. Till slut var mätaren nere på under det röda och vi åkte onekligen på ångorna. Sambon sade att han minsann inte tänkte knalla två mil på slingrande vägar i denna stekande hetta för att hitta en mack. Jag försäkrade honom att det var lugnt... vi klarar det här.

I en liten bergsby blev vi invinkade av en äldre herre som stod vid vägkanten. Han undrade (handviftningar och snabb grekiska) om han fick lift en bit bort i dalen. I Sverige har jag aldrig tagit upp en liftare men denne herre verkade ganska oförarglig. Jag passade på att fråga om var nästa mack låg (handviftningar, pekade på mätaren och ordet bensini) och han upplyste oss om att det var ca 10 km (deka kilometro) till Platanos där det fanns bensinmackar, halleluja. Vi släppte av honom efter ca 500 meter, mitt i mot stället där vi hade plockat upp honom. I de sista nedförsbackarna kunde vi tyvärr inte njuta av utsikten utan vi koncentrerade oss på mätaren och att glida med bilen i frikopplingsläge. Väl framme i Platanos stannade jag vid första macken precis vid bygatan. Det var trångt och eländigt så jag fick backa och trixa lite för att komma i rätt position. Tyvärr hade jag inte fått in baken på bilen ordenligt men när jag skulle starta upp bilen igen för att räta upp den gick det inte. T o m bensinångorna var slut :-). Snacka om flyt...

Slutet gott, allting gott. De hade till och med en liten toa på macken som vi lånade. Inget lyse så vi hittade inte spolningen men vi låtsades som det regnade och drog snabbt därifrån med en lättnad som gränsade till eufori.

Vi tog en lång biltur mot Omalosplatån och Samariaravinen. Det var tyvärr inte läge att gå i ravinen eftersom vi kom dit rätt sent. Tog en sovmorgon och bilturen tog långre tid än vad vi beräknat. Smal serpentinväg och uppförs nästan hela vägen dit. Inget för åksjuka. Fantastisk utsikt i alla dalar. Fullt med små byar efter vägen och klar luft.

Hade vi kommit iväg tidigare hade jag nog gått fram och tillbaka i ravinen (tar nog säkert 5-6 timmar för den ovane). Om man bara går en sträcka så måste man ta båten till Paleochora (tror jag det var) och sedan ta bussen tillbaka till Chania. Jobbigt om man lämnat bilen vid starten ;-). Det kostar 5 euro att gå i ravinen och man måste anmäla sig när man kommer fram. Annars börjar de att leta efter en eftersom de håller räkningen på alla som går in och ut i ravinen.

Fantastiska berg runt om som kallas Lefka Ori (De vita bergen, tror jag). De brukar tydligen vara snötäckta ända in i juni. Jag skulle nog föredra att gå i ravinen på våren eller hösten då det inte är så tryckande varmt.

Vilken strand! Man åker mot Platanos och tar där höger från huvudvägen ner mot kusten. Tar ca 45 minuter att åka från Platanias om man tar "National road" mot Kissamos. Lite pyssligt att åka ner till själva stranden. Ta första skyltade avtagsvägen när du kommit ner från berget så är det enklare. Vi tog givetvis den andra och fick en guppig tur de sista 300 metrarna. Kom ihåg att du får pynta själv om underredet skadas på hyrbilen!

Denna dag gick vågorna rätt höga (gul flagg) men det var härligt att surfa på magen i vågorna (inget för de yngsta då baksuget är starkt). Vattnet är turkosblått och det finns en liten servering och enkla toaletter. Sambon tog en promenad norrut på stranden och hittade nudisternas paradis. Sanden är het så det finns en plankad spång att gå på ifrån parkeringen.

Runt om finns det mängder av drivhus för tomater och andra grönsaker och man ser dessa på vägen ner från berget. Det finns en arkeologisk sevärdhet här (men den missade vi förstås).

Väl värt ett besök!