Sirapps blogg

Klockan sju på morgonen vaknar vi av att någon häller hinkar med vatten på taket. Det visar sig inte stämma, utan det ÖSREGNAR ute! Vi fattar ingenting till en början utan först när vi tittar ut genom fönstret inser vi att vi kanske borde ta in våra plaskvåta handdukar. Efter fem minuter tittar solen fram och det blir 25 grader och regnbåge på himlen!

Vår värdinna berättar att det var jordbävning samma dag som vi kom, dvs när vi satt på båten. Det hade skakat rejält och hon själv hade stått och vattnat blommorna och blivit så nervös att hon stoppat vattenslangen i fickan... Nu på morgonen hade det ösregnat och för några dagar sedan hade det blixtrat. Ups! Vi hade ju haft strålande sol ett par mil bort!?

Vi tar det lugnt på morgonen eftersom våra handdukar måste torka!! Hm... Halv tio låser vi dörren och går mot Potokaki. Stranden ligger bara 10-15 minuters promenad bort. Vi lägger oss under ett träd nära duschen - en otrolig fördel med att ligga på större stränder. Jag älskar den där duschen. Parasollet används mest som skugga åt våra ryggsäckar och vattnet. Inte åt oss.

Solen, havet och Grekland visar sig från sin allra bästa sida och fast stranden på bilder kan se lite halvtrist ut så är det fantastiskt vackert. Man slipper sanden som blåser och det är inget "rullgrus" i strandkanten så man knappt kommer upp från vattnet. Bara platta klapperstenar som inte alls är så tokiga att ligga på - tycker vi.

Flygplatsen ligger en bit bakom stranden och det är jätte kul att kolla när planet lyfter. Jag är barnslig, jag vet! :)

Vi käkar aprikoser - så klart! Och spenatpajer. Mumma! Det är jätte skönt i solen och det fläktar precis lagom. Vi stannar ganska länge och börjar gå hemåt vid fem. På vägen hem går vi förbi baywatch-tornet och hittar en snygg sopsortering. Ganska gullig tycker jag :) Inte en pappersbit låg på stranden.

Den första "solstolsgruppen" sedd från Pythagorion har orangea parasoll och en solstol med parasoll + vattenflaska kostar 3€. Dricka och glass finns i baren lite ovanför. Någon dunka-dunka musik är det inte heller utan bara skönt "lunk". Ganska lite folk och jätte härlig stämning! Jag blir nästan lite förvånad över min egen förtjusning... ;)

Det är skönt att gå i eftermiddagssolen och vi tar det lungt hem.
Stannar lite då och då och fotar, tittar lite i affärer och köper glass. 1 liter färskpressad apelsinjuice kostar 3€ så vi köper en flaska också. Affärsinnehavaren har ett helt flak med apelsiner som han pressar. Jösses vad gott! Lite synd att jag inte fick hela flaskan för mej själv. Men sånt överlever man! :)

På kvällen äter vi på taverna Platania på torget precis utanför vår pension. Favoriten nummer ett. Ägarinnan kommer från Holland och hon har haft restaurangen med sin grekiske man i 6 år tror jag hon sa. Chicken Souvlaki smälter i munnen och tzatzikin är om möjligt ännu godare än i förrgår. Ägarinnan, jag har glömt bort vad hon heter, säger bestämt att det här ska bli vår bästa kväll. Sen gör hon ännu mer slag i saken och fotograferar oss. Hur som helst en av de bästa tavernorna vi ätit på i Grekland. Vi kramas hejdå och självklart måste vi komma tillbaka! :)

Nästa morgon ringer vår värdinna efter en taxi. Färden till flygplatsen tar 4 minuter och kostar 10€. Fast vi är tre timmar tidiga - tro det eller ej, det är trevligare att hänga på flygplatsen än på rummet - så har incheckningen öppnat. Vi shoppar i taxfree och pratar med våra hotellgrannar som ska flyga till Göteborg en timme innan oss. Tiden går jätte fort och vips sitter vi på planet! Jag mår illa, ätit för lite, och lovar mej själv åter igen (förra gången var i Indien när jag fick flyga med salmonella) att jag aldrig mer ska utsätta mej för en flygtur. Det löftet kommer dock aldrig hålla. Haha, att jag ens försöker.

Hemma i Stockholm blir det puss- och kramkalas med mamma. Pappa packar upp spriten från taxfree som mamma genast kontrollerar (hon har fått världens ryck med drinkblandningar!) och sen ska parfymerna doftas på och vi kollar på bildspel och frossar godis. Från taxfree så klart! Bilderna kommer dock från kameran.

Somnar sött med tankarna fortfarande i Grekland. Fast jag känner mig jätte pigg somnar jag på fem minuter. Kan ha att göra med min sköna säng, kanske? Madrassen är så mjuk att det känns som jag ska sjunka genom golvet!

Vi vaknar ganska tidigt och efter frukost sätter vi direkt fart mot Eupalinous vattenledningstunnel som ligger ovanför Pythagorion. Vi ser många som vandrar upp för att besöka tunneln och även ett kloster som finns där. När vi parkerat går vi upp till ingången och möts av en lapp med texten "stängt pga jordbävning". Jahupp! Bäst att åka vidare.

Ingången till tunneln.
Vi åker till byn Manolates på norra Samos. Vägen upp är vacker som en dröm med träden som tak och bäcken porlandes. Tyvärr här vi inte så mycket efter som vi sitter i bil, men det är vi ganska glada för ändå. Branta, knivskarpa kurvor, hua! Vi kommer knappt runt med bilen på ett ställe. Vi har rutorna nedvevade och kör långsamt så vi hinner supa in lite av atmosfären i alla fall :)

Vi parkerar på parkeringsplatsen - vi är inte ensamma här, inte! Det finns till och med en karta över byn där alla tavernor och butiker är utsatta. På gränsen till för tillrättalagt. Men vi går längs huvudgatan och kollar lite i keramik- och konstaffärerna. Vi hittar grymt snygga nyckelringar. 10€ styck kostar de så jag bangar lite men självklart ångrar jag mej efteråt. Typiskt.

Vi går omkring i byn ett bra tag och är glada att vi inte lät oss luras av den stora kartan vid parkeringsplatsen. Här är riktigt mysigt, och inte alls tillrättalagt så fort man kommer en meter utanför huvudgatan, men inte heller där är det för mycket.

När vi kikat klart i gränderna och tryckt i oss resans största glass åker vi ner till kusten igen och Kokkari.Vi kör lite fel men trasslar oss till slut fram bland gatorna och hittade en avsides gränd där vi parkerar. Sen går vi lite längs hamnpromenaden. Här är det restaurangerna som har första parkett mot vattnet. Vi som går får nöja oss med att titta på taverna- och caféstolar och vackra hus, med undantag för delen som syns på bilden, där går man på andra sidan om tavernorna.

Vi slår oss ned på café blue... någonting och beställer in "lunchlight". För mig den godaste apelsinjuice jag druckit i Grekland + toast. Mums!

På vår karta ser vi tre stränder utsatta inte långt ifrån oss. Lemonakia, Tsamadou och Tsabou. Vi bestämmer oss för Lemonakia som ligger närmast. Kanske också för att vi inte skulle råka läsa fel på skyltarna och åka till "fel" av de två andra stränderna ifall vi valde en av dem. ;)
Vi parkerar oss som vanligt en bit bort från solstolarna och idag fungerar parasollet utmärkt. Ingen vind. Det kanske inte är så mycket parasollet förtjänst men ändå. Det blåste i alla fall inte bort.

När vi kommer upp från badet och lägger oss för att torka kommer några varelser surrande i ansiktet... GETINGAR! Jag får inte panik, men nära. Usch. Vi sätter oss blöta och i bara badkläder och handduk i bilen och kör till Tsabou. Vi gapskrattar åt vårt lilla agerande :)

Här är inte en enda geting och stranden är fem gånger så bred som Lemonakia. Där fick man knappt plats med handduken utan att den låg i vattnet. Vattnet är klart och här är mycket mindre folk.

Stranden är kanske inte den bästa vi kommer till på vår resa, men väl EN av de bästa. Lagom långgrunt och dusch finns. Några konstiga strömmar existerar också. Man dras i sidled längs med stranden och inte utåt som tur är, men vi undrar först hur vi kunde komma så långt ifrån våra handdukar, haha!

Snillet spekulerar på Tsabou beach :)
På hemvägen åker vi ner till Posidonio men det är molnligt där, byn är folktom och det infinner sig en lite lustig känsla. Inte speciellt trevlig. Stranden är smutsig och allt ser allmänt ostädat ut.
Vi åker hem och sitter på balkongen som vanligt innan vi äter middag. Hamnpromenaden blir det idag. Alla restauranger i gränderna är fullproppade med skandinavier och skyltar utanför visar på rekommendationer från Apollo, Ving och Fritidsresor! Nej, tack.

Vi lämnar tillbaka bilen också, och funderar på att hyra moped imorgon för att åka till Potokaki, men våra hotellgrannar säger att det bara tar en kvart att gå, så vi bestämmer oss för att satsa på lite motion istället!

Pappa vaknar tidigt, morgonpigg som vanligt. Han väcker mig och vi bestämmer att han ska äta frukost och sedan gå och hämta bilen, så kan jag ligga och sova ett tag till och äta frukost medan han går iväg. Otroligt bra idé tycker jag. Jag har alltid varit morgontrött!

Efter frukost packar vi väskan och sätter oss i bilen. Vi styr hjulen väster ut och åker hela vägen till Drakei som ligger längst ut i väster på Samos. "The village at the end of the road", byn vid vägs ände. Det tar 2 timmar att åka hit. Vi hade tänkt hyra tvåhjuling, efter välsignelsen på Fourni, men vi valde som ni kanske märkt bil till slut. Ett bra val. Vi ser många på moped men det lockar oss inte alls. Avstånden är stora.

När vi åkt ungefär halvvägs ser vi skyltar med "pure honey". När vi passerat 3 stycken tänker vi att vi måste stanna vid nästa. Det verkar vara något speciellt för det här området på Samos. Det dröjer ett tag innan "nästa" dyker upp och vi tänker att det kanske inte finns fler. Typiskt. Men vi oroar oss i onödan. Vi köper honung (såklart!) och aprikoser (såklart!).

Efter yttligare en timmes körning kommer vi fram till Drakei. Vi minglar runt i gränderna och pratar med bybor. Vilka otroligt trevliga människor. Alla kommenterar mina ögon. På ett positivt sätt, alltså. Kanske därför jag uppfattar dem så trevliga!? ;-)

Vi går förbi en grönsaksodling och självklart fotar jag mina älskade aprikoser!

Vi sätter oss på en Taverna. Jag kommer inte ihåg vad den heter. Var det Lucas eller kanske Kostas? Alla heter ju likadant. Vi delar på en grekisk sallad bara eftersom vi har pajer också som vi tänkt äta på stranden. Ägarinnan heter Katarina och hon berättar att hon tagit över tavernan efter sin far som dog i hjärtinfarkt för ett år sedan. Vi beklagar och kommenterar den goda olivoljan. Vi gör den själva berättar hon. Pappa frågar om man kan köpa den. Självklart får vi till svar! En halvliter kostar 3€. Pappa och Katarina diskuterar hus. För varje ö vi kommer till funderar pappa på vilken ö han ska köpa hus, men det kommer han aldrig att göra. Citat:
- "Siri, om man skulle köpa ett hus i Grekland, var skulle man köpa det då?"
- *suck* *stön*
Så säger han när vi kommer till varje ö. Och han låter lika seriös varje gång. Katarina berättar i alla fall hur man gör när man bygger hus i Grekland. Man måste ha en arkitekt som håller koll på allt. Annars byter byggarna ut den dyra tvättmaskinen du har köpt mot en billigare osv. Hon berättar att många tyskar och schweizare har köpt hus i byn och pekar ut var alla bor. Det finns några tomter till salu och det är några som bygger nytt. Det är mest turister som köper hus och tomter här och är här på sommaren säger hon. Ni ligger 100 år framför oss, anser hon. Och visst, vi befinner oss i byn vid vägs ände, men här finns rinnande vatten och el i alla fall... ;-) På tar om vatten och avlopp så frågar pappa om man har ett avloppssystem eller om "skiten" släpps ut i havet. (Han kanske inte uttryckte sig riktigt så) Katarina berättar att många byar inte har något avloppssystem, men att man faktiskt har det här, vilket inte är så vanligt. Inget komplicerat sådant, men det släpps inte rakt ut. Vi påminner henne om att hon nyss påstått att de ligger 100 år efter oss och vi skrattar gott. Pappa berättar om problemen med Östersjön och vad alla fritidsbåtar i Sthlm:s skärgård orsakar när de tömmer tankarna rakt ut i vattnet. Det finns inga stationer som kan ta hand om tankinnehållet och hur miljövänligt är det att åka omkring flera sjömil för att hitta ett ställe som tar hand om det? Katarina ändrar påståendet att vi är 100 år före till att vi är 50 år före! :)

Tavernan i Drakei
Vi vinkar hejdå till Katarina far vi tillbaka ner till kusten. Nu vill vi bada! Det finns flera stränder att välja på. Vi väljer Limnionas. En underbar liten klapperstensstrand fint inramad i en liten vik. På ena sidan är det ganska öppet mot de andra stränder som kommer efter och på den andra, en grönklädd bergsida.

Havet ligger spegelblankt och är varmt. Vi har svårt att slita oss och ligger länge på eftermiddagen med böcker. Även om jag tillbringar 50% av tiden i vattnet. Jag är en riktigt fisk! Och av stjärntecknet kräfta. Stämmer väldigt bra. Jag är ganska stel och har aldrig vågat, och vågar fortfarande inte dyka ;-)

På kvällen äter vi jordgubbar på vår lilla uteplats och läser ännu mer böcker. Sen går vi ut och äter och på hemvägen ringer vi mamma. Någon ska göras avundsjuk!

Vi slocknar direkt när vi lägger huvudet på kudden och väntar med spänning på morgondagen. Samos är en bra ö säger vi till varann. Kanske blir den ännu bättre i morgon?

Båtresan till Samos tar 5 timmar. Med Samos Spirit såklart. Jag har aldrig i mitt liv suttit på en så långsam båt! Stånk och stön vilken tid det tar! Fram kommer vi i alla fall. Stela som vandrande pinnar och med kramp i häcken av de hårda bänkarna på däck.

Vi delar en taxi till Pythagorion där vi ska bo de sista fyra nätterna på den här resan.
När vi kommer fram går längs hamnpromenaden och in på en lämplig sidogata där vi hittar två pensionat bredvid varandra. Fishermans House och Pension Despina. De ser likvärdiga ut från fasaden men vi måste börja med ett och då styr vi stegen in mot Despina. Vi möts av en skällande hund som stirrar ilsket. Vilket optimalt välkomnande!
Vi blir visade ett rum som värdinnan vill ha 35€ för och det är ganska mycket för att vara i mitten på juni. Rummet är väldigt litet och vår s.k. "balkong" består av en triangel på 2 kvadratmeter där utsikten består av ett träd vars grenar man får i ansiktet när man ska sätta sig ner. De 2 kvadratmetrarna hänger ihop med loftgången men vi är de ända som tar den vägen så det spelar ingen roll förklarar värdinnan. Det är rent och fräsch och AC finns och jag orkar inte gå vidare så vi tar det ändå. Senare visar det sig även att läget är PERFEKT. Vi har krypavstånd till allt!

När vi droppat packningen går vi och äter lunch. Vi skippar hamnpromenaden och äter på torget precis utanför Despina. Taverna Platania. Värdinnan är från Holland och vi blir bästa kompisar med henne under våra dagar här :) Vi smäller i oss en gudomlig Chicken Souvlaki och en delikat grekisk sallad! Jösses så gott!

Sjön suger! Vi går hem och tar lite siesta. När vi sovit klart botaniserar vi i supermarketen! Shit! Det finns youghurt med SMAK! Det finns bacon. Nu kan vi göra pasta carbonara (i vårt lilla, lilla kök) wow! Och det finns Jordgubbar! Vi är helt lyriska över det "stora" sortimentet och bränner att antal euro på både onödiga och onyttiga saker. Semester! :)

Vi springer omring i gränderna och bokar en hyrbil innan vi sätter oss på hamnpromenaden och äter middag.

Vi hör "Norrköpingska" brevid oss och pappa brister ut i skratt ett tiotal gånger medan vi väntar på maten. (Han är från Peking/Norrköping) Han viskar historien om när han satt med familjen när han var liten på en restaurang i Stockholm och beställde in "en biffstek med löööööök". Det blev knäpptyst. Ha! Synd att jag inte personligen fick bevittna den unika situationen.
Hur som helst så ser och hör vi Skandinaver över, över allt. Det finns bakom och framför. Och bredvid. Lite störande faktiskt. Man vill inte alltid att alla på restaurangen eller gatan ska förstå vad man säger. Missförstå mig rätt.

Vi somnar i sköna sängar och känner för första gången att resan börjar närma sig sitt slut.

Vår favoritstrand efter Kambi blev Petrokopio. Härligt, blått vatten och på stranden fanns gamla marmorlämningar från antiken. Inte den största sevärdheten kanske men ändå något att ta kort på! ;) Titta noga på den första, högra stranden och den vänstra delen så syns de. Vi gick inte hit, det är lite för långt så vi åkte moppe istället. Det tar 20 minuter att gå till Kambi och till Petrokopio är det lika mycket till. Vägen slingrar sig ned och det finns inga trappor utan man får gå längs vägen. Om man nu vill gå.

Jag har en speciell relation till grekiska aprikoser. De är SÅ gott.

En annan dag när vi går tillbaka från Kambi hittar vi en annan väg tillbaka till byn. Det står en åsna vid vägkanten som ser ut att ha det sådär... Vi tycker lite synd om den.

När vi kommer närmare Fourni by ser vi och tänker på att byn är större än vad man tror. På bilden syns bara halva. Vi funderar på att ägna nästa dag åt "gränd-upptäckande" men inser att vi är för lata för det.

Vi äter på Nikos som vanligt, men irriterar oss på alla katter. En hoppar nästan upp i knät mitt i maten och en annan står och stirrar i ett par minuter. Jag tycker det är riktigt obehagligt. Vi räknar till 9 stycken fördelade runt fem bord.

Samma dag som vi kommer anländer också en stolsförsäljare. I Grekland är det vanligt med bilar som åker omkring med högtalare på taket, men något liknande har vi aldrig sett förrut. Det såg en smula riskabelt ut när bilen vinglade omkring i gränderna. ;)

En annan sak som har med högtalare att göra. I byn sitter megafoner uppsatta lite överallt. När någon vill något (troligtvis de om bestämmer på ön som har ett meddelande till invånarna) så brusar det till i högtalarna och en gäll röst skriker ut över byn. Synd att man inte förstår vad som sägs :)

Morgonen efter lämnar vi Fourni. Vi är redo för nya äventyr. Något vi dock med all säkerhet kommer att sakna är den goda maten! Nästa gång vi är i närheten stannar vi en eller två nätter bara för att få äta på Nikos och hos familjen som har restaurang på huvudgaten.

Hej då, Fourni!

När vi ÄNTLIGEN kommit fram till Fourni så haffade vi en av raggarna i hamnen och följde med henne. Vi fick två rum att välja på. Ett för 25€ tror jag och ett för 30€. Pappa valde det dyraste trots att han tidigare samma dag påpekat med ett retfullt smile att "snart är pengarna slut"?????? Han vill få mig att känna mig bortskämd så han älskar att retas. Men jag ligger i lä. Om jag beställer en eller två coca cola till middag och pappa Mythos + vin så drar han mer pengar! Haha! Det förstnämnda för att släcka törsten... Han har möjligen aldrig smakat vatten förrut? *harkel* Åter till ämnet. Vi får i alla fall ett jätte fint rum, om inte det bästa. Fin utsikt och tre sängar, så vi hade det lyxigt.

På kvällen gick vi mot "centrum", som låg 50 meter från där vi bodde. På vägen stannde vi och satte oss på bystranden och tittade på solnedgången.

Pappa är helt exalterad över sitt "klipp" så till middag ska han ha både Fisksoppa och Sotzokakia!? Jag nöjer mig med Briam och EN coca cola. Hela tiden vi är här är pappa helt inställd på fisk. Så fort någon går igenom menyn och kommer till "fiss" dvs. fish så reagerar pappa med "oh, one fish". Fourni är känd för sin stora fiskeflotta och pappa hade förväntat sig fiskar som låg på isbäddar som i staden Kochi i Indien (men vi har också sett det i Grekland på olika ställen) där man får peka på den fisk man vill ha, men så var det inte. Man var tvungen att fråga om det fanns. För övrigt så finns det både red snapper och white snapper i Indien. Och det är också vanligt i Grekland. det vet ni som varit där. Jag och pappa fick världens chock när vi upptäckte det (i Indien alltså). Hur kan det finnas samma art av fiskar i Medelhavet som i Indiska Oceanen?

Hängde ni med nu förresten? Jag måste lära mig att inte skriva så detaljerat. (och förvirrat) Så om du inte förstod de där med fiskarna kan jag upplysa om att det var ett totalt onödigt tillägg. Det här inlägget ska egentligen handla om ön Fourni i Grekiska Arkipelagen och inte om fiskar eller en stad i Indien.

Nästa morgon gick vi till Kambi beach som ligger 20 minuters promenad från Fourni by. Vi hade det skönt och läste mycket böcker i skuggan av Tamariskerna.

Lunch åt vi hos tanten på tavernan som man kommer till om man tar trapporna "längst bort". Man går förbi alla trappor tills man kommer till en "återvändsgränd" och där går en trappa ner mellan några hus. Går inte att missa. På vägen ner till stranden går man förbi en taverna. Jag kommer inte ihåg vad vi åt, men det var jätte gott! Sen solade vi vidare.

På kvällen åt vi hos Nikos. En av de två tavernor som ligger på hamnpromenaden. (Det finns bara 4 tavernor i hela Fourni by) Pappa åt (gissa vad) fish förstås. Jag åt Shrimp Saganaki. Det var bokstavligen det godaste jag åt på hela Fourni. Räkor med feta, grön paprika och någon typ av tomat. Den syrliga feta bröts av den "söta" paprikan. Åh, det var så gott! Jag blev perfekt mätt.

Dagen efter hyrde vi en moped och gav oss iväg. Vi åkte söder ut. På bilden ser ni hur jag hoppar av lycka :) Jag hade nämligen fått myror i benen av att ligga på Kambi en dag till. Även om det var mysigt där.

Vi åkte till Vlychida, Petrokopio och några andra stränder. Men tillslut hamnade vi då ändå på Kambi där vi åt lunch hos den lilla tanten på tavernan. På bilden ser ni oss posera ihop. Det är en hemsk bild på mig, men den bjuder jag på. Ta bort den förfärliga hållningen och det tillgjorda leendet (på mig alltså) så ser det bättre ut. Hon kan ha varit 145. Kanske mer troligt 140. Hon till vänster är 175 :)
På kvällen åt vi på en restaurang längst bort på huvudgatan. Bortom torget. Det var god mat där. (Det var väldigt var mycket mat det här inlägget har handlat om :))

Vi började känna oss lite "mätta" på Fourni nu. Det fanns inte så mycket att göra. Vi hade tänkt åka till Chryssomilea, men vägen dit var inte asfalterad. Vi funderade på att åka över till Thymena en dag också med utflyktsbåt, men det blåste för mycket. Vi började alltså fundera på när vi skulle åka vidare. Vi kom fram till att vi skulle åka till Samos i övermorgon.

Nu började vi bli lite varmare i kläderna så vi åkte till klostret Theoktistis. Klostret anlades på 1300-talet av en nunna från en ö i närheten. Jag kommer inte ihåg vilken, men det fanns i alla fall information om nunnan där. Klosterområdet är inte stort och den största kyrkan rymde inte mer än 20-25 personer. Ändå har det bott över 100 nunnor här. Det finns en liten mindre kyrka också. Den ser nästan ut om en gubbe med basker på sig! :-)

När vi tittat klart på kyrkorna och fikat hos en lilla tanten vid klostret så åkte vi till fiskebyn Gialiskari. Vi gick ut på piren och tittade på fiskebåtarna och den lilla kyrkan som finns där. Kanske till för att be om bättre väder. Om jag var fiskare skulle jag behöva gå dit ofta. jag blir sjösjuk på Finlandsbåten :-)

Sen åkte vi till Nas för att äta lunch. Det var galet god mat. Vi åt Moussaka och Kalamares. Efter kalaset promenerade vi längs en grusväg ovanför floden Chalares. Vi hade tänkt bada i några sötvattenssjöar. När vi såg sötvattenssjöarna långt nedanför oss började vi leta efter en väg ner. Efter någon minut bara hittade vi en liten stig som inte sluttade allt för brant nedåt. Efter lite klättring kom vi fram till den första sjön där vi slängde oss i plurret. Det var sandbotten och vattnet var alldeles grönt.

Träden hängde ner över sjön, cikadorna spelade och floden porlade fram. Det var riktigt mysigt. Vi fortsatte längs med floden till en annan sjö där vi också hittade ett vattenfall, men här var inte lika bra att bada. När vi tagit oss upp till grusvägen igen hittade vi några biodlingar som var anlagda längs med floddalen.

Vi åkte hem för lite siesta och på kvällen åt vi lammkotletter igen. De var om möjligt ännu godare än de föregående dag :-)

Vi vaknade på morgonen sörjande över vår sista dag här. *snyft* Efter frukost åkte vi i alla fall mot fiskebyn Karavostamo. Men vi kom inte så långt. Det är nu rubriken på inlägget sätts i sitt sammanhang. Efter hundra meter säger pappa att det är något fel på växeln. Nä det är det inte alls säger jag. Sen gapskrattar vi båda två. Bara för att vi inser att ingen av oss vill tro att det är något fel på bilen, medans vi i själva verket inser att det är självklart. Vi har hunnit köra några hundra meter till när vi har slutat skratta och då lägger bilen av. Som tur är hinner vi köra in till kanten. Och som tur är igen har vi hunnit till byn Gialiskari som ligger 1 km från Armenistis. Vi går in på en supermarket och får ringa till vår biluthyrare. Hon kommer och hämtar oss i en annan hyr bil och kör oss tillbaka till kontoret för att ändra registreringsnummer på kontraktet. Vi ska ju få en ny bil.

Ni kan vi fortsätta till Karavostamo. När vi kommer dit kliver vi in i en affär för att köpa vykort och när vi går över torget, och förbi bilen upptäcker pappa att vi har fått punka. Haha! Jag är trött och så flummig att jag knappt kan stå på benen. Pappa är inte riktigt lika glad.

Nu befinner vi oss så pass långt från Armenistis att tjejen på resebyrån inte kan stänga för att hjälpa oss så hon pratar med killarna i affären och de ska hjälpa oss. Först byter vi däck till ett som ser ut som ett cykelhjul. Det ska tydligen hjälpa oss till en verkstad. Killarna säger att vi ska åka till bensinmacken ovanför byn. Det gör vi. Dessvärre visar det sig att det bara är en ung tjej som jobbar där just nu och hon kan inte hjälpa oss. Hon rekommenderar oss att åka till macken i Evdilos och säger att om de inte kan hjälpa oss där så finns det i alla fall en bilverkstad i byn. Sagt och gjort. Vi åker till macken ovanför Evdilos, men där kan det inte heller hjälpa oss. De säger att vi ska åka till Moto Socratis i byn. Tredje gången gillt. Några tutande minuter senare har vi trasslat oss fram i gränderna och får ett nytt däck.

Efter detta åker vi till Armenistis igen och får pengar av tjejen på biluthyrningen för reparationen :-) Vi passar på att äta lunch också. Sen ligger vi bara på stranden resten av dagen innan vi åker till Evdilos igen. Vi ska ta en nattfärja därifrån till Fourni.

När vi suttit och skrivit vykort på ett café en stund har det närmat sig middagstid, så vi sätter oss på en taverna och intar middagen tillsammans med engelsmännen Ann och Ron som vi träffade på olika ställen på ön över 10 gånger på tre dagar :-)

Sen går vi och lägger oss. I bilen. Vi sover ganska bra. När klockan ringer går vi ut på färjepiren. Ingen båt i siktei mörkret. Snart dags för avgång... Var är båten? Vi frågar en grek som springer förbi och han säger att den ska kolla klockan tre. Jaha. Varför vet alla utan vi att båten är försenad? Det är något som inte stämmer. När det blivit mycket liv och rörelse i hamnen förstår vi att alla andra som väntar ska med en helt annan båt än vi. Pappa visar våra biljetter för mannen inne i kiosken och ett tiotal greker och taxichaufförer börjar engagera sig. De pratar på grekiska med varran och tillslut får de fram att båten är "kaputt". Jaha. Tillbaks till bilen. Vi sover inge bra.

På morgonen kör vi till Agios Kirikos och köper biljetter till en annan båt som ska gå klockan sex på kvällen samma dag till Fourni. Vi ringer till tjejen (gissa vem?) och säger att vi är i Ag. Kirikos. Hon kan alltså inte hämta vår bil i Evdilos. Hon säger att vi ska gå till deras kontor i Ag. K. för att få tillbaka pengarna för biljetterna. Hon ringer till chefen på det kontoret och säger att de ska öppna för oss. Tack säger vi! Intresseting day, Mr ----- svarar hon. :-)

Vi är i Agios Kirikos hela dagen innan vi äntligen åker iväg till Fourni!

Jag har aldrig fattat det där med att "landa" efter en resa. Förrän nu. Att tina upp efter stress och fullproppade dagar. Våren har varit otroligt krävande på alla sätt jag kan komma på, så att åka hem direkt efter skolavslutningen för att hinna packa... Tja, föreställ er känslan... ;-) Årets två Greklandsveckor har varit magiska. Inte de bästa kanske, men speciella. Så jag har inte orkat skriva helt enkelt - förrän nu! Tidigare år har jag bara bubblat för att jag är så ivrig att berätta. Men inte i år. Det har helt enkelt inte känts som att jag haft något att berätta - inte kunnat sätta ord på saker. Nu är jag i alla fall redo! Känns det som. Vi får väl se!

Vi startade 04.00 då taxin hämtade oss och körde mot Arlanda. Jag somnade efter redan 3 minuter och när jag vaknade trodde jag att jag befann mig i Grekland!? Taxichauffören körde i 140km/h. Men tillslut förstod jag att tanken inte slagit in på riktigt. Det regnade och det var svin kallt i bilen. Vi checkade in i automaterna och slapp den 50 meter långa kön. Sen visade vi våra pass för herren i bagage-drop disken och traskade vidare till inlämningen av specialbagage. Ryggsäckar ska lämnas på en särskild plats.

Tiden på flyget flög förbi, vilket tillhör ovanligheterna och vi landade på Samos på utsatt tid. När man går av planet föreställer man att man ska känna doften av Grekland och Medelhav, men egentligen luktar det bara bensin. Varm bensin. Vi tog en taxi till Samos stad och köpte biljetter till Samos Spirit. Vi skulle åka till Ikaria!

När kom fram väntade en till taxi på oss i hamnen med skylten Mrs. Magnus ------ haha! Vår värdinna hade jätte dåligt samvete efteråt, stackarn!

Första dagen tillbringade vi på Messakti beach som ligger i byn Armenistis där vi bodde. Vi jäste i solstolar och hade det bra. Första doppet är som vanligt ljuvligt när man guppar omkring i Medelhavet någonstans mitt i livet. Vi sprayade massor av solkräm och brände oss inte!

Messakti beach

På kvällen köpte vi en vandringskarta för området Rashes. Dagen efter skulle vi gå 18 km i kuperad terräng. Vilka galningar vi är, va?

Vi gick upp tidigt för att vi ville starta innan solen blev för stark och det blev för varmt. Pappa gick för att köpa bröd medan jag vilade mina fötter inför dagen ;-) Han kom inte tillbaka efter en halvtimme, inte efter en timme. Jag började bli lite orolig - och det blir jag verkligen inte i onödan. Det tog 10-15 minuter att gå från vårt hotell och definitivt inte en timme fram och tillbaka. Pappa hade gått klockan halv åtta och kom tillslut tillbaka 2 timmar senare. Supermarketen hade inte öppnat! Gah! Vid det här laget var jag skitförbannad för att jag varit orolig och för att jag inte ville starta så sent. Men vi åt frukost och sen gick iväg.

Det är egentligen ganska ointressant att skriva om en vandring, man går ju bara hela tiden så jag skippar det. Jag kan säga att det var otroligt vackert i alla fall.

Och mycket skyltar överallt :-)

Om än lite jobbigt. Efter 7 timmar var vi tillbaka på hotellet men då hade vi ätit lunch, glass och fikat i olika byar på vägen också. Vi hade tänkt beställa pizza till middag men gick ut på taverna ändå. Efter en välbehövlig siesta var vi ganska pigga trots omständigheterna. ;-)

Dag tre hyrde vi bil och åkte till Seychellerna. Vi åkte via Agios Kirikos och köpte ett strandparasoll där. Resan tog en och en halv timme. Strax innan stranden åker man igenom en tunnel. Stranden hade inte funnits om inte tunneln funnits för när man sprängde tunneln bildades stranden. Hängde ni med? :-)

Nerium och blåbärsblått hav utan för tunneln

När vi var framme parkerade vi bilen och började "klättra" ner mot stranden. Det tog nästan 10 minuter. Vi förstörde vårt Hawaiiparasoll lite grann innan vi hoppade ner i plurret.

Seychellerna

Sen åkte vi hem. När vi badat färdigt för dagen vill säga. Och på kvällen åt vi på taverna Paskalia i Armenistis. Feta Saganaki och lammkotletter. Farligt gott!

Fortsättning följer... :-)