Nu började vi bli lite varmare i kläderna så vi åkte till klostret Theoktistis. Klostret anlades på 1300-talet av en nunna från en ö i närheten. Jag kommer inte ihåg vilken, men det fanns i alla fall information om nunnan där. Klosterområdet är inte stort och den största kyrkan rymde inte mer än 20-25 personer. Ändå har det bott över 100 nunnor här. Det finns en liten mindre kyrka också. Den ser nästan ut om en gubbe med basker på sig! :-)

När vi tittat klart på kyrkorna och fikat hos en lilla tanten vid klostret så åkte vi till fiskebyn Gialiskari. Vi gick ut på piren och tittade på fiskebåtarna och den lilla kyrkan som finns där. Kanske till för att be om bättre väder. Om jag var fiskare skulle jag behöva gå dit ofta. jag blir sjösjuk på Finlandsbåten :-)

Sen åkte vi till Nas för att äta lunch. Det var galet god mat. Vi åt Moussaka och Kalamares. Efter kalaset promenerade vi längs en grusväg ovanför floden Chalares. Vi hade tänkt bada i några sötvattenssjöar. När vi såg sötvattenssjöarna långt nedanför oss började vi leta efter en väg ner. Efter någon minut bara hittade vi en liten stig som inte sluttade allt för brant nedåt. Efter lite klättring kom vi fram till den första sjön där vi slängde oss i plurret. Det var sandbotten och vattnet var alldeles grönt.

Träden hängde ner över sjön, cikadorna spelade och floden porlade fram. Det var riktigt mysigt. Vi fortsatte längs med floden till en annan sjö där vi också hittade ett vattenfall, men här var inte lika bra att bada. När vi tagit oss upp till grusvägen igen hittade vi några biodlingar som var anlagda längs med floddalen.

Vi åkte hem för lite siesta och på kvällen åt vi lammkotletter igen. De var om möjligt ännu godare än de föregående dag :-)

Vi vaknade på morgonen sörjande över vår sista dag här. *snyft* Efter frukost åkte vi i alla fall mot fiskebyn Karavostamo. Men vi kom inte så långt. Det är nu rubriken på inlägget sätts i sitt sammanhang. Efter hundra meter säger pappa att det är något fel på växeln. Nä det är det inte alls säger jag. Sen gapskrattar vi båda två. Bara för att vi inser att ingen av oss vill tro att det är något fel på bilen, medans vi i själva verket inser att det är självklart. Vi har hunnit köra några hundra meter till när vi har slutat skratta och då lägger bilen av. Som tur är hinner vi köra in till kanten. Och som tur är igen har vi hunnit till byn Gialiskari som ligger 1 km från Armenistis. Vi går in på en supermarket och får ringa till vår biluthyrare. Hon kommer och hämtar oss i en annan hyr bil och kör oss tillbaka till kontoret för att ändra registreringsnummer på kontraktet. Vi ska ju få en ny bil.

Ni kan vi fortsätta till Karavostamo. När vi kommer dit kliver vi in i en affär för att köpa vykort och när vi går över torget, och förbi bilen upptäcker pappa att vi har fått punka. Haha! Jag är trött och så flummig att jag knappt kan stå på benen. Pappa är inte riktigt lika glad.

Nu befinner vi oss så pass långt från Armenistis att tjejen på resebyrån inte kan stänga för att hjälpa oss så hon pratar med killarna i affären och de ska hjälpa oss. Först byter vi däck till ett som ser ut som ett cykelhjul. Det ska tydligen hjälpa oss till en verkstad. Killarna säger att vi ska åka till bensinmacken ovanför byn. Det gör vi. Dessvärre visar det sig att det bara är en ung tjej som jobbar där just nu och hon kan inte hjälpa oss. Hon rekommenderar oss att åka till macken i Evdilos och säger att om de inte kan hjälpa oss där så finns det i alla fall en bilverkstad i byn. Sagt och gjort. Vi åker till macken ovanför Evdilos, men där kan det inte heller hjälpa oss. De säger att vi ska åka till Moto Socratis i byn. Tredje gången gillt. Några tutande minuter senare har vi trasslat oss fram i gränderna och får ett nytt däck.

Efter detta åker vi till Armenistis igen och får pengar av tjejen på biluthyrningen för reparationen :-) Vi passar på att äta lunch också. Sen ligger vi bara på stranden resten av dagen innan vi åker till Evdilos igen. Vi ska ta en nattfärja därifrån till Fourni.

När vi suttit och skrivit vykort på ett café en stund har det närmat sig middagstid, så vi sätter oss på en taverna och intar middagen tillsammans med engelsmännen Ann och Ron som vi träffade på olika ställen på ön över 10 gånger på tre dagar :-)

Sen går vi och lägger oss. I bilen. Vi sover ganska bra. När klockan ringer går vi ut på färjepiren. Ingen båt i siktei mörkret. Snart dags för avgång... Var är båten? Vi frågar en grek som springer förbi och han säger att den ska kolla klockan tre. Jaha. Varför vet alla utan vi att båten är försenad? Det är något som inte stämmer. När det blivit mycket liv och rörelse i hamnen förstår vi att alla andra som väntar ska med en helt annan båt än vi. Pappa visar våra biljetter för mannen inne i kiosken och ett tiotal greker och taxichaufförer börjar engagera sig. De pratar på grekiska med varran och tillslut får de fram att båten är "kaputt". Jaha. Tillbaks till bilen. Vi sover inge bra.

På morgonen kör vi till Agios Kirikos och köper biljetter till en annan båt som ska gå klockan sex på kvällen samma dag till Fourni. Vi ringer till tjejen (gissa vem?) och säger att vi är i Ag. Kirikos. Hon kan alltså inte hämta vår bil i Evdilos. Hon säger att vi ska gå till deras kontor i Ag. K. för att få tillbaka pengarna för biljetterna. Hon ringer till chefen på det kontoret och säger att de ska öppna för oss. Tack säger vi! Intresseting day, Mr ----- svarar hon. :-)

Vi är i Agios Kirikos hela dagen innan vi äntligen åker iväg till Fourni!