Nikonians blogg

Sitter pa ett hotell i Milano just nu, disigt vader ute, men helgen har vart kantad av dyr shopping, vackra stjarnor i planetariumet, fantastiska byggnader, underbart god mat och mycket snygga italienare.
Mycket ga vilket min skadade hoft inte riktigt ar okej med, sa idag tog vi sparvagnen runt staden istallet.

langre, detaljerade blogginlagg kommer nar jag kommer hem :)

ciao!

Nu är vi tillbaka i Pisa, ack ack så sorligt. Saknar Lucca, vilken otroligt mysig stad! Så trevlig, så charmig.

Ja, dagen började i alla fall i Lucca, packade väskan, åt frukost, drog ner väskorna nerför trappan och ställde dem i hallen. Sen promenerade vi på marknaden igen, där vi var i lördags. Men det enda som inhandlades var strumporna som mamma köpte.

Hämtade väskor och tog tåget till Pisa Centrale. Lämnade väskorna och checkade in på samma hotell som förra natten, gick tillbaka till centralen och köpte tågbiljetter inför imorgon. Sen promenerade vi runt i Pisa. Inte mycket att se i denna staden, tyvärr. Gatorna ser likadana ut och det känns som att man går i cirklar. Vi tänkte ta något att äta när klockan närmade sig 17, för att gå och vila och sen gå ut igen på kvällen. De planerna gick i stöpet när inte ett enda ställe hade öppet vid den tiden. Italienarna äter ju sällan före 1930. Så vi kilade hem, jag hoppade in i duschen. Gud så skönt! Ursh. Mensfeber ska ni vara glada att ni inte har!

Stannade på vägen till hotellet också och köpte en bok från min favoritförfattare - Janet Evanovich - Fearless Fourteen. Nr 14 i serien om prisjägaren Stephanie Plum. Älskar de böckerna, så otroligt bra!
Vi gick i alla fall ut sen igen, mina blå klackar drar VERKLIGEN till sig uppmärksamhet, haha. Vi gick bakgatan - bakgata - bakgata tills vi hittade "Il Nuraghe" (Via Mazzini 58) och det var nog den bästa maten under hela resan. Eller ja, någon av den bästa maten jag någonsin ätit. H E L T P E R F E K T . Anki åt vildsvin, jag åt pasta med lax, mamma åt lamm. TIll dessert tog jag den godaste pannacottan jag någonsin ätit - och jag har ätit måånga pannacottor i mitt liv. Mamma och Anki njöt av tiramison gjord på kocken och resturangägarens egna recept.
Notan gick på strax över 700 kronor, men det var ju i alla fall inte den dyraste resturangen hittills, haha. Urtrevligt ställe, kocken - ägaren - chefen - var ute och pratade på och var väldigt trevlig.

På vägen hem promenerade Anki och mamma åt ett annat håll än vad jag sa, vilket slutade i att PMS-Agnes blev arg och vägrade läsa kartan och vi hamnade i världens minsta återvändsgränd i världens minsta bakgata. Då mina fötter började strejka så flinade jag åt den äldre generationen som kände sig väldigt överbevisade och på ca 15 minuter senare var vi på hotellet.

Detta var sista kvällen i Italien, och i morgon flyger vi hem. Snyft!

Semper Fi.

Idag har vi inte gjort mycket, mest upptäckt stadens delar där vi inte hunnit vara. Jag prickar av på kartan och idag gick vi de sista större gatorna. Vi började med att gå längst med Via Saint Andrea och då hittade mamma och Anki en stor vinaffär. Det köptes likörer, viner och även kryddor, så jag kan nu baka min favoritpasta - Arrabiata.

Vi gick tillbaka till hotellet för att lämna flaskor och hämta ryggsäck, och sen gick vi ner via Saint Andrea igen. Vi följde den tills vi kom till Piazza San Michele där vi spanade in ett gammalt apotek inte alls var något att se. Vi hade hoppats på att det var ett gammalt fint apotek, som det stod i våran bok, men icke då.

Vi fortsatte då neråt på Via Vittorio Veneto. Längst ner, i korsningen Via Vittorio Veneto och Via F Carrara hittade vi en gelateria som hetter Gelateria Veneta. (V. V. Veneto 74), med jättegod glass, och de hade hållt öppet sen 1927. Verkligen otroligt trevligt ställe, med perfekt glass för vettigt pris.

Sen kilade vi upp längs med Via della Caserma, förbi Chiesa Di S. Romano, där det finns ett serietidningsmuseum. Spindelmannen hängde utanför. Vi var inte framme och tittade om det var tillfälligt eller inte, istället fortsatte vi upp i staden längs med en väldigt lång gata utan namn, haha, tills vi kom fram till Via della Stufa. Där svängde vi av, gick igenom en urmysig liten gränd där vi även hittade ett litet Bed&Breakfast, vilket Lucca kryllar av. Jag vet inte hur stället var, men läget var helt fantastiskt. Locanda S Agostino hette det, och ligger på Piazzan S Agostino 3.

Vi gick vidare ner på Giorgio, upp på Via Degli Asili, och då hamnade vi plötsligt på "min" gata - Via Degli Angeli. Hah. Alla som känner mig vet nog att jag samlar på änglar :))

Vi hittade en urcharmig affär där med viner, oljor och pasta, på Via San Giorgio, men den var tyvärr stängd. Så vi gick ner via Fillungi, till Santa Croce, och promenerade bort till den svenska affären på den gatan - Dannes. Okej, affären är inte svensk, men karl där pratar svenska och hans son bor i Stockholm. Vi åt sallad där för några dagar sen. Mamma och Anki köpte viner, sprit, kryddor och sånt för över tusenlappen innan vi gick hem och tog en siesta.

Sov ca 1 och en halv timme innan vi begav oss ut på stan, denna gång knallade jag i mina havsblå dm-höga klackar. Lite vinglig på kullerstenarna, men det gick, och gosh va snygga ben jag får i de skorna, hahah!
Vi hittade en urmysig resturang (efter att jag shoppat en prickig klänning) vid en bakgata i närheten av Degli Angeli. Åt god mat med gott vin, dock inte lika god pannacotta efter.

Och juste, innan tog vi ett glas Rossini på en bar, mycket väl godkänd. Anki drack Margerita som var Icke godkänd. I princip bara tequila. Efter maten promenerade vi hemåt och sen var det sovdags, igen. :))

Semper Fi!

I morse begav vi oss direkt till tågen efter att vi ätit frukost. Vi hade planerat att åka tåg till Sienna, men tåget vi tänkte ta var inställt. Så då hoppade vi på tåget till Florens istället.

Ca 1 och en halv timme senare kom vi fram till Florens, och jag försökte följa mammas karta, men det var helt värdelöst då typ endast hälften av alla gator var utsatta. Så vi började med att köpa en ny karta, haha. Sen promenerade vi neråt, mot Capella dei Medici och Chiesa di S Lorenzo. Här är marknadskvarteret, i de livliga gränderna omkring Mercato Centrale, som byggdes i slutet på 1800-talet. Kyrkan San Lorenzo byggdes i mitten på 1400-talet i tidig renässansstil av Filippo Brunelleschi. Den gamla sakristian, byggd i samma stil, är smyckad med sten i olika färger som marmor, serpentin och porfyr. Speciellt intressant för skandinavier är kanske Niels Steensens grav i kapellet till höger. Niels Steensen (som italienarna kallar Nicolai Stenonis) är känd för sitt vetenskapliga arbete inom anatomi och anses vara grundläggare av geologin.

Efter Lorenzo (som vi inte gick in i) gick vi ner till Duomo - Florens dopkapell. Detta åttakantiga dopkapell mittemot domkyrkan började byggas 1060; det är alltså en av stadens äldsta byggnader. Inuti (fast vi gick inte in) har den smyckats med mosaiker från 1200-talet. De tre bronsportalerna är berömda, i synnerlighet "Paradisporten" på östsidan. De har Lorenzo Ghibertis gjort (1425 - 1453) och de visar hur skickligt han kunde skapa grunda reliefer som ger intryck av djup. Michelangelo sägs ha blivit så gripen att han sa att relieferna passade på portarna till paradiset, och det var så de fick sitt namn. Orginaltavlorna finns inne på museumet.

Vi gick som sagt inte in där, men jag och mamma gick in i Duomo och kikade på kupolen. Man trodde att domen var för stor för att bygga över tills Brunelleschi fick den geniala idéen med dubbla skal 1420. Man kan alltså gå upp mellan skalen, ända upp till marmorlanterninen. Det finns mycket att se vid Duomo-gruppen, som består av kapellet, kyrkan och museumet "Museo dell'Opera". I museumet finnns de tre riktiga portarna som Ghiberti tog sig 21 år att göra efter att ha vunnit en tävling år 1401. Dessa portart kallas för det första riktiga renässansverket.

Vi fortsatte ner till till Palazzo Vecchio, där vi hittar många toskanska mästerverk. Den mest kända är Michelangelos "David", som Michelangelo började med vid 26 års ålder. Han gav sig på ett enormt block marmor som andra dåtidens skulptörer kallade "jätten", och han förvandlade den till "David". (1501-1504) David är en yngling som i sann renässansanda begrundar sin uppgift. Statyn är ämnad för Florens katedral, men stod först framför Palazzo Vecchio.. Den skadades under upproret mot familjen Medici och fördes tillslut till Accademia för att inte skadas mer. Själva platsen där kopian så som många andra befinner sig heter Piazza della Signoria. Dvs Florens vardagsrum, och ett skulpturgalleri i det fria. Michelangelo kallade Ammannatis "Neptunus"-fontän för ett "slöseri med bra marmor". Palazzo Vecchios "arringheria" - podiet där talare bjöd folket på långa "haranger" - kantas av kopior av Donatellos "Marzocco" (Florens lejonsymbol) och "Judita" och "David". Enda orginalet är Bandinellis "Herkules" (1534). Cellini dömde ut skulpturen som en "säck meloner". I Orcagnas vackra Loggia dei Lanzi från 1300-talet står Cellinis mästerverk Perseus (1545) och Giambolognas "Sabinskornas bortrövande" (1583).

Efter att ha kikat runt där så gick vi bort till Ponte Vecchio, Florens kanske mest kända bro. I husen som hänger ut från båda sidor av Taddeo Gaddis "gamla bro" från 1354 har guldsmedar haft sina bodar sedan Ferdinand I lät vräka slaktarna från husen på 1500-talet. Hans privata korridor från Uffizierna till Palazzo Pitti gick nämligen över husen och han stod inte ut med stanken. Till och med nazisterna, som sprängde broar för att stoppa de allierade, tyckte att bron var för vacker för att förstöra. Istället förstörde de byggnaderna vid brons ändar.

Efter bron gick vi ner mot smågatorna och hittade till resturangen Trattoria 4 Leoni, där det var fullt med folk. Vi fick bord och åt en otroligt god lunch. Vi följde sen vattnet bort till Ponte alla Grazie och kom upp till Santa Croce. Det är en gotisk panteon över kulturens hjältar. Här vilar Michelangelo, Rossini och Galileo (som begravdes här igen 1737). Giotto målade freskerna i de två kapellen höger om altaret.

Vi gick sen en omväg upp till via Pietrapiana 24, för att hitta en omnämnd gelateria - Gelato Artigiano Nencioni - men den var omgjort till ett konditori. Tog snask och kaffe där och fortsatte sen upp till Santissima Annunziata. Michelozzos atrium har fresker av manieristerna Andrea del Sarto, Rosso och Pontormo. Den åttakantiga barockrotundan är utsmyckad med Peruginos "Madonna och helgon", och Bronzions "Uppståndelsen". Skulpturer av Giambologna omger hans grav i det bakre kapellet.

Bredvid där har vi även Accademia belle Arti, dit de flesta går för att se orginalet av "David". På köpet får man även se Michelangelos "Slavar", skulpterad för Julius II's kista, och målningar av Botticelli, Lorenzo di Credi, Orcagna, Perugino och del Sarto.

Vi fortsatte upp mot Piazza Indipendenza där vi tittade på fåglarnas parningslek innan vi begav oss tillbaka till Stazione Centrale F.S S.M Novella, och 17:38 avgick tåget. Jag gillar verkligen Florens, och har alltid velat åka hit. Och jag åker mer än gärna hit igen - då kanske med ett skissblock och ett knippe pennor i händerna. För det är verkligen en vacker stad, och det är verkligen en konst-stad! Så mycket folk dock, lite väl mycket för min smak. Men jag åker gärna hit en vecka eller två då det inte är turistsäsong.

Semper Fi.

I morse började vi att gå muren där vi inte hann gå igår - mellan San Salvatori och San Colombano. Vi gick ner till stationen för att kolla tåg till andra närliggande städer inför i morgon, men insåg att det var strejk, och vi var tvungna att byta i Pisa eller Florens vart vi en skulle.

Efter stationen giuck vi upp på samma ställe (Colombano) och gick vidare till Chiesa San Michele, där mamma ville spana in sina kryddor hos en gubbe på ett apotek (mer info kommer) men det var stängt. Vi bestämde oss för att gå mot Torre Guinigi, ett 44 meter högt torn mitt i staden.

Halvvägs dit hittade vi en mysig restaurang och jag åt jättegod pasta. Italiensk pasta, tillagad av italienska kockar - det blir inte bättre än så. På restaurangen diskuterade vi olika språk och jämförde dem med varandra när en amerikanare vänder sig om från ett annat bord och frågar "I've heard you speak English, Italian, French, Spanish and some other language I can't place. Where are you from?" Så vi började såklart prata och vi pratade lääänge ^^

Efter att ha pratat med denna Sicilien-födda-numera-LA-bon så klättrade vi upp i Torre Guinigi och ack så smalt det var dit :O I alla dessa torn blir det alltid smalare till slutet. Hum. Men we made it :))
Otroligt utsikt över hela Lucca där uppe, jag fotade mkt kan jag säga!

Sen guidade jag oss till turistinformationen där vi frågade om det var någon musik- eller händelse ikväll, och det var det vid katedralen. Så vid 17-snåret befann vi oss där, och vid 18-snåret började en uppvisning med flaggjonglörer. Det var svårt för dem att klara det dock, det blåste REJÄLT. Men så duktiga!

Vi käkade sen fantastiskt god middag på ristorante giglio. Dyrt, men så gott! Mycket vin, prosecco, och lammkotlett och rostad potatis. Jordgubbar och den godaste grädde jag någonsin ätit.. Fantastiskt! Vi satt och pratade med några finnar också vid ett bord bredvid, trevligt par med en jätteglad 11-månaders flicka.

Efter maten gick vi tillbaka de 100 metrarna till katedralen och såg på bågskyttetävlingen med armborst. Sjukt duktiga, impad till tusen verkligen. Och på tal om det så är jag inne på mitt andra minneskort till kameran. Wops!

I morse sa vi efter frukost att vi skulle gå längs med muren idag. Muren är byggd mellan 1544 och 1650, och kastanje- och solfjädertallarna skuggar grusgången uppe på Luccas ovanliga stadsmur. Stadsborna älskar att promenera eller cykla här där man kan titta ner i palatsens trädgårdar och ut över Aljoi Apvane. När han muren skapades så stod det 126 kanoner på den, och muren omringades av en 35 meter bred vattengrav. Man var främst rädd att Medicierne från Firenze (Florens) skulle angripa. Men Lucca har alltid lyckats bevara sin oavhängighet av Firenze. På 1800-talet ombildades fästingsverket till en parkanläggning. Idag är det som sagt en grus- och asfalts gågata uppe på den 12 meter höga och 4 km långa muren.

Jag - som tagit på mig kartläsarrollen och vägrade släppa den ifrån mig - bestämde att vi skulle gå Via dei Filatori ut till muren, och där hittade vi en marknad. En lååång marknad. Inte visste jag att det var sådant på lördagsmorgonar, men jag och mamma hamnar ALLTID på marknader när vi reser. Nu gick vi hela marknaden i alla fall - hela Via dei Bacchettoni upp till portarna vid Porta san Jacopo. Jag köpte en byxdress - urskön. Anki köpte en klänning. Jag köpte nagellack också, hihi.

Sen gick vi i alla fall upp på muren och promenerade tills vi kom till Piazza Santa Maria, vi gick ner och följde Via Fillungo. Vi åt lunch vid Piazza san Frediano där jag fick min efterlängtade arrabiata, mums :D Vi gick bort till Piazza Anfiteatro, det ovala torget. Här låg en gång en romersk amfiteater, som bröts ner för att bli byggmaterial. Efter piazzan hittade vi tillbaka upp på muren och gick sen ca halva muren innan vi hittade tillbaka till hotellet.

Vi vilade en halvtimme ungefär innan vi begav oss neråt. På Santa Croce hittade vi till ett litet krypin där de talade svenska, och man fick göra en egen sallad. Danne's hette det, och det rekommenderar jag starkt! Ack så gott! Vi satt där och pratade med ägarna ett bra tag, innan vi skyndade oss till hotellet för att duscha, sminka oss och bytte kläder.

18:55 kom taxin och hämtade oss, och ca 19:30 var vi tillbaka ute vid Torre dei Lago Puccini. Tosca började klockan 21:15 och höll på till 00:15. Hängde inte alltid med så bra, men det var ändå fantastiskt. Opera är underbart, italienska är underbart. :))

Efteråt så tog jag oss till bussen på mindre än 10 minuter, trots att mamma gick fem meter bakom hela vägen och klagade högt på att jag gick åt fel håll. Hahha :D

10 juli 2009

I morse käkade vi frukost på hotellet - chokladcroaissant och äckligt kaffe - innan vi begav oss till Pisa Centrale, kollade hur tågen gick. Sen skyndade vi oss tillbaka till hotellet, packade ner det sista och så fort tillbaka till centralen igen. Vi hoppade på tåget från perrong 1 till Lucca, och åkte till slutstationen.

När vi kom fram till Lucca så kravlade vi oss fort igenom Luccas tjocka stadsmur, och följde den sen upp till Via Santa Chiara, där vårat otroligt mysiga B&B befann sig. Väldigt litet med 7 rum, smaaaaal trappa! Vi var där många timmar för tidigt men vi fick ställa in väskorna och sprang ut på stan igen, till min stora sorg. SKAVSÅR! Jag hatar skavsår :( 8 blåsor, stackars fötter. Gjorde misstaget att inte ta med mig ett par ingågna skor :( Tack till min kära mor så stannade vi vid första affär och köpte bekväma sandaler. Jag älskar mina USA-converse, men de är inte ingådda. Darn!
Sen får jag även brännsår på insidan av låren då de går mot varandra och det är varmt ute - det bildas blåsor och brännsår och det gör sjukt ont. Så jag sprang in på en affär och köpte urbekväma kalsonger :D Hon i kassan stirrade lite när jag beställde "seta mutande", men men xD Innan vi handlade hann vi dock med en hel del.

Anki och mamma läste kartan, vilket slutade med att vi sprang runt i cirklar i ca en timme. Jag insåg detta och drog till mig kartan och vi var framme på mindre än 10 minuter. Läsa stadskartor - det är något jag kan. Fast jag måste säga att sverige är lättare att hitta i än de flesta städer, vi har gatunamnen bra utsatta, samt att vi har gatunummer utsatta :P

I alla fall, jag hittade till Azienda di Promozione Turistica (turisbyrån) och därifrån begav vi oss vidare till Clap-kontoret och köpte bussbiljetter. Vi hoppade på en buss till Torre dei Lago Puccini där vi ska på opera i morgon. Vi promenerade runt där, åt lite glass för andra gången idag och väntade på att biljettluckorna skulle öppna. När de gjorde det så stod mamma mirakulöst längst fram i kön. Det tog en minut eller två, sen hade vi våra förbeställda biljetter. Vi promenerade tillbaka och åkte hem till Lucca.

Jag hade aldrig hört talas om Lucca Locca för några månader sen, men det är en väldigt trevlig stad. Till skillnad från Pisa som är en kom-och-åk-stad så är Lucca livat, det finns mat och affärer, och otroligt mycket bilar och cyklar för att vara en så pass liten stad. Det känns som gamla stan - den är bara 4 km i omkrets, det tar knappt 30 minuter att gå igenom hela staden. Men den är inte bra liten i area, utan gatorna är väldigt smala - två bilar kan inte mötas någonstans, och jag förstår varför alla kör Coopers.

Lucca kallas för operans och olivoljans stad, och den har mycket romerska kyrkor och gömda palatsträdgårdar. De gamla kvartere är omringade av en röd tegelmur från 1544.

I alla fall, vi tog bussen hem till Lucca, denna gången var det betydligt mer folk på bussen, folk på väg hem från jobbet I guess. Vi promenerade genom hela Lucca till vårt hotell, mamma och Anki sov en stund medan jag skrev dagbok. Sen gick vi ut och åt. Trevlig resturang ganska nära Piazza Napoleone, men de hade lite udda mat. Jag nöjde mig med en förrätt - ravioli. Men det var gott! Medan vi satt där så kommenterande vi att det var väldigt mycket folk och vi fick reda på att vi hamnat mit i Luccas sommarfestival. Biagio Antonacci höll konsert där. Aldrig hört talas om! Men Anastacia var där några dagar innan, och Lenna Kravitz skulle dit dagen därpå. Tyvärr är ju vi på opera då. Hade varit kul att se, Lenny Kravitz är ju bra :D Andra bra också under sommaren - James Morrison, Amy MacDonald, Moby, John Fogerty. Och dessa var bara under luglio månad ;D

Semper Fi!

Allt är taget direkt ut min privata dagbok ;D

Pisa, 9 juli 2009
Det känns minst sagt konstigt. Det tycker jag alltid att det gör när man är ute och reser. Jag käkade lunch i Nyköping och middag i Toscana. Weird! lol :D

Klockan ett, eller ca halv två lämnade vi Skavsta Flygplats och flög mot Toscana - Pisa. Halv fem var vi framme, tog tåget till Pisa Centrale. Promenerade till gatan där hotellet ligger - Via C Colombo. Litet, trevligt hotell, men servicen är inte direkt den bästa. Namnet på det har dock gömt sig i mitt bakhuvud för tillfället.

Vi bytte kläder, tjafsade med mamma om vilka skor jag skulle ha på mig (slutade med stilettklackar bara för att visa att jag kan!) och sen begav vi oss ut på stan. Vi gick förbi Piazza Vittorio Emanuele, upp mot Borgo Stretto, via Corso Italia. Vi kom upp till Piazza dei Cavalieri, den antika stadens forum. Piazzan omgärdas av Palazzo dei Cavalieris (1562) sgraffitofasad av Giorgio Vasaris, barockkyrkan Santa Stefano och Palazzo dell'Orologio. Det var i det palatsets torn som greve Ugolino - odödliggjord av Dante och Shelley - låstes in med sina söner 1288 och fick svälta ihjäl som straff för sitt förräderi.

Därifrån gick vi vidare till Pisa's höjdpunkt - Piazza dei Miracoli. Här finner vi dopkapellet, katedralen, museum och det som antagligen de flesta tänker på när det hör namnet "Pisa" - det lutande tornet. Tornet påbörjades 1173, och år 1185 - när de kommit till tredje våningen, så började det att luta. Tornet var helt enkelt för tungt för marken. Mellan 1276 - 1284 fortsatte bygget och fyra våningar till blev klara. 1360 sattes klockor på plats. Tornet lutar 4,5 meter från lodlinjen. En ny stödram sattes upp 1990 för att stoppa lutningen. Det var helt enkelt rädda att det skulle rasa då över en miljon klättrar upp per år. 10 år senare öppnades det igen, men endast för guidade turer på max 30 personer.

Vi gick inte upp. Det är 7 våningar att gå, och det är inte direkt gratis. Så vi kilade in i katedralen istället. Därinne kan man se bland annat en väldigt speciell predikstol, som Niccola Pisanos son Giovanni snidade 1302 - 1311. Den gotiska naturalismen som präglar de kaotiska scenerna ur NT tyder på influenser från Giotto, som var samtida med Giovanni i Padua. Även utanför kapellet finns något vackert att se - portarna. Arkitekten Buscheto skulpterade katedralen i Pisas enda bevarade romanska bronsportar 1180. Han fyllde dem med minimalistiska bibliska scener som vajande palmer.

Sen har vi ju även dopkapellet att nämna. Italiens största dopkapell började som en romansk byggnad 1153, men har fått en gotisk kupol. Akustiken är fulländad inne i kapellet som har en praktfull gotisk predikstol.

Efter vi vart där promenerade vi vidare. Hungrig, ont i tassarna och framförallt väääldigt törstig. + 25 ute, och att promenera i stilettos är faktiskt inte riktigt min grej. 3 nya blåsor och lite blod, hha, men jag är inte den som tänker klaga. Det kanske hade varit bättre att ha ett par andra skor, men jag skulle allt överbevisa min mamma. :))

Vi hittade en liten ristorante längs med en gata, som serverade underbart god pasta. Anki åt någon meditariane, jag åt carbonara och mamma åt gnocchi med svamp och tryffel. Promenerade sen hem och klagade på att alla gelaterior var stängda redan klockan 21. Hum! Inte okej!

I morgon bär det av till operans och olivoljans stad!

Vi överlevde!

Det har vart några otroliga dagar! Och upplevelser som hette duga! Dagens strapatser var verkligen en upplevelse, det var 120 cm djupt på sina ställen på gatorna, och jag är fortfarande - 10 timmar senare - blöt. Bilder kommer såklart. Det var enligt italiernarna den kraftigaste översvämningen i Venedigs historia, och vi var bara glada att det kom när vi ÅKTE och inte när vi kom. Gud va jobbigt det hade varit!!

Nu är jag iaf på svensk mark igen!

Sitter just nu pa hotell Commercio de Pellegrino, ett jattetrevligt hotell! Fick tips fran pappa och det ar verkligen fint!

Venedig ar helt otroligt vackert och jag alskar det, kanske ska stanna har istallet.... Otroliga mycken, trevligt folk och gott vin. Och gott ol! :D Vi kom ganska sent igar sa vi sprang ut och tog en pizza och gick och lade oss. Idag har vi vart uppe med tuppen och sett Markusplatsen, Doges Palace, San Marco Basilica eller va det hette och sen sprang vi till Rialtobron, sen fortsatte vi till Germenia och hittade kyrkan dar Lucia ligger begravd, sen tog "buss" till Murano och spanade in alla vackra smycken och sen begav vi oss hem. Vilade en timme och har nu precis vart ute och atit JATTEGOD mat och ska nu hoppa i sang. Far se vart varlden tar oss i morrn. Ha det bra allihopa!