Nennas blogg

Har precis kommit hem efter några dagar på Öland med familjen.
Detta var vår femte gång där och för femte gången så öppnade himlen sig när vi var där. Det börjar alltid med en dags sol och vad händer därefter...jo, det ösregnar!
Solen lyser inte alltid på Öland. I alla fall inte när vi är där!

Fast denna gången hann vi faktiskt med en och en halv dag med sol innan ovädret bröt loss. På lördagen befann vi oss på Öland djurpark, vid lejonen, när Tor gick lös med sin hammare. Det åskade och blixtrade något enormt och tom. lejonen såg chockade ut. Vår yngste son var chockad i ett helt dygn!

Vi stod och tryckte oss mot glasrutorna till lejonen och regnet öste ner över oss, varvat med blixt och dunder. Vi hittade ett badlakan i ryggsäcken och försökte skydda oss mot det värsta regnet med den. Men det gick inte så jätte- bra!
Efter 20 minuter med lejonen och drypande skor, sprang vi vidare mot karusellerna. Regnet och "Tor" gjorde ett litet uppehåll och vi fick ut lite av vår tur där inne. Vi hann med radiobilarna och sagoturen, innan det brakade lös igen!
Alla gångarna var som mini-pooler och vi fick nästan simma igenom dem för att kunna ta oss ut. Men humöret var ändå hyfsat och vi avslutade vår Ölandstur med ett restaurangbesök på en fantastisk Thai-restaurang med underbar utsikt vid stranden ( i Köpingsvik), som jag varmt kan rekommendera. Trevlig personal och god mat.

Ser fram emot vår sjätte tur till Öland...med regn och rusk ;o)

Jiiiha! Sol, sol, sol...det känns nästan som att man är utomlands, i Thailand kanske (inte riktigt förstås!)Vilken helg det har varit! Mysig fredagskväll hemma med en del av familjen. Äldsta sonen ser man inte så mycket av och han var så klart ute.
Men i lördags lyckades vi få med oss båda barnen till stan. Gick och småmyste lite och lunchade ute. Köpte sen med oss lite god choklad från Peter Beiers. Gott! Mutade äldsta sonen med chokladen för att få lite extra tid med honom. Han gick på det! Idag fick jag till och med en kram innan han försvann ut med sina kompisar.
Min lycka är gjord och man ska vara glad för det lilla;=)!

Planerar just nu en Thailands resa med min familj nästa vinter. Min man och jag har lite skilda uppfattningar om vad som är den lämpligaste rutten, vilken månad som har bäst väder, om vi ska ta charter eller resa på egen hand mm.mm.
Det är tur att vi jämt har en resa att planera inför, så vi håller äktenskapet ordentligt kryddat! Båda har starka viljor och det ryker ibland när vi diskuterar.
Min man vill samla massor av fakta ( massor av fakta!) och jag vill gå lite mer på känsla och andras erfarenheter. Men det brukar bli bra i slutänden!

Senaste resan gick ju till Teneriffa, där det inte var så bra väder, så vi hoppas på en lite bättre resa nästa gång.

Kom gärna med förslag på Thailandsresemål.

Nenna

Kom hem inatt från Teneriffa. Det har inte varit så kul väder där. Molnigt de flesta dagarna, men det blev ändå ca. fyra heldagar med sol. Det var inte särskilt varmt heller när solen gick i moln. Brrr!
Barnen tyckte detta var den sämsta resan! Vi har haft tur med vädret alla andra resor, så vi har alla blivit lite bortskämda med det. Men visst skulle man vilja ha solgaranti på sina resor. Jag menar, det finns ju snögaranti, så varför inte solgaranti!
Är i alla fall ledig idag och det är ju skönt för då kan jag sitta här och skriva lite.
Vi hörs!

Regnet piskar på rutorna och det låter som halv storm ute. Tur att vi snart åker till värmen.
Tror att jag ska gå in i bastun och börja vänja mig!
Hoppas att flygresan ska gå bra, med tanke på att jag fortfarande har ont i svanken efter min pulkaåkning förra helgen. Jag kanske skulle ha väntat till det var snö i backen!!!
Men... vad gör man inte för sina barn,
Jag får vila ut vid poolen istället när vi kommer fram.
ps. Om någon vill läsa fortsättningen på mina berättelser om en av våra Californienresor, så finns de på min blogg : http://www.nennanenna.blogg.se ds.
Nenna

ps.2 Lägger ut lite fler USA bilder från förra resan. ds.

Har nu haft lite sportlov med mina barn. Fick tvinga den stora ifrån datorn för att få med honom. Men när vi väl kom iväg, tyckte han det var rätt kul. Åkte till luftkuddeland och sen ut i en stor pulkabacke. Vad roligt vi hade där.
Åkte även till Göteborg för att gå på Mary Poppins på Operan. Den var väldigt bra. (Rekomenderas!)
Kom hem sent på natten, så vi sov länge i morse. Idag begav vi oss också ut i pulkabacken. Jag åkte först och givetvis åkte jag på en stor knöl, så jag fick ont i svanken. Aj,aj!
Men nu känns det lite bättre, när jag har ett glas vin och skriver här. Men nu är det dax att äta middag som min käre make har tillagat!
Vi hörs!

Dag 3
Vad är det man helst vill vakna till på semester? Kan det vara när hotellgästerna i rummet brevid vaknar typ 5 på morgonen och sätter på tv:n utan att förstå att det finns något som heter volymknapp. Ja, till att skruva NER då förstås!
Lika bra att gå upp och fånga dagen!
Idag åt vi glass på The worlds most famous ice-cream shop. Enorma glassar och riktigt goda. Ett måste!
Åkte den dyra fina spårvagnen till Union Square, var i Golden Gate Park och körde pedalbåt, tog ytterligare en tur på Lombard street och åt middag på en surf-restaurang. Gick sen hentill hotellet.
Hoppas grannarna sover längre i morgon!

Dag 4
Grannarna sov inte länge!!!
Vaknade 6.30 till bullret av någon action film. Underbart!
Begav oss iväg över Golden Gate bron och körde till Muir Woods. Vägarna dit var branta och Yngsta sonen blev så klart åksjuk. Bara till att stanna med jämna mellenrum och vädra honom!
Väl där hade vi kul. Barnen tyckte att träden i parken var "skit-coola"!
Tog oss sen vidare till Napa Valley.
Nu var det dax för mamma och pappa att ha lite vuxenkul, vinprovning alltså!
Mmmm, gott vin på Beringers vingård. Pinot Noir 2003, Cabernet Sauvignon och Merlot. Sen var jag bara tvungen att handla mitt favorit vin, White Zinfandel.
Framåt kvällen körde vi tillbaka och åt på vår 50-tals restaurang.
Inga kräkandes barn vid bordet brevid idag!!!

Glömde av någon anledning att skriva om dag 1, så här kommer den! (Rörigt va!??1)
Tillbaka till San Francisco...
Första natten sov jag väldigt oroligt och hade många drömmar. På natten var det någon som satte på musik riktigt högt och jag drömde då att larmet gick hemma i huset och att jag var tvungen att stänga av det snabbt innan barnen skulle vakna. Så i sömnen rusade jag upp och slet upp ytterdörren (till sovrummet trodde jag, men det var dörren ut till luftgången där vi bodde.) Jag vaknade upp där stående i dörröppningen i trosor och linne, med San Franciscos trafik rusandes nedanför mig. Jag blev nästan lite rädd för mig själv!
Gick på lite darriga ben tillbaka till sängen och la mig, mumlandes något.

Morgonen efter kändes allt bättre och jag kände mig lugn.

Vad gör man nu i en stad som denna? Vi skaffade oss en karta och funderade på var vi skulle börja.

Vi bestämde oss för att börja med Pir 39 eftersom det var så nära oss. Där var mång asmå mysiga affärer som man kunde strosa runt i länge. Vi började med att inhandla en tjock tröja till äldsta sonen, eftersom det endast var 18 grader och fruktansvärt blåsigt.(Så om ni ska dit, klä er varmt.) Sen stod vi en bra stund och tittade på alla sjölejonen som låg vid piren. De lät fruktansvärt högt: - Aouw,auw,auw,auw,auw!

Därefter gick vi vidare till Fishermans Wharf, som vi kunde se från vårt hotell. Det var helt otroligt att kolla på alla som stod och fixade med sina fiskar och skaldjur som de knackade sönder med olika metoder.
Vi var ju tvungna att smaka!
Krille tog jumboräkor och vi andra tog den berömda skaldjurssoppan som serveras i bröd. Men jag tyckte inte alls att den var god.
Därefter begav vi oss till Girardehli Square. Ett köpcentrum som också är berömt. Vi var inne på The worlds most famous ice-cream shop och handlade var sin liten glass. Bara det ,att den lilla glassen var nästan lika stor som minsta sonen. Ingen av oss orkade äta upp den. Men god var den!
Strosade sen vidare, med glass i halva ansiktet, till Pir 33. Där inhandlade vi biljetter till Alcatraz, som vi tänk besöka nästa dag.
Kom till hotellet vid 19-tiden. Alla sov innan klockan var 21.30!

Åter till datorn!
Det var skönt med helg. Fast jag jobbade förstås inte ihjäl mig förra veckan, eftersom de flesta barnen var sjuka.
Direkt efter jobb i fredags, körde jag ner till stan och inhandlade lite goda hjärtechoklad på Peter Bejier till barnen. Det har de förtjänat att få på hjärtedagen i morgon. Köpte också ett par vantar till mannen, eftersom han alltid gnäller om att han inte har några att ta på sig när han har uteträning med fotbollen. Det var väl kärleksfullt av mig!?!
Väl hemma var det bara att hoppa in i duschen eftersom vi (jag och min man) skulle ut på kvällen med våra underbara grannar. Gick in till dem innan det var dax att sticka och tog en drink. Gott!
Sen blev det thaimat och därefter gick vi till det senaste innestället. Dyra drinkar och "coola" människor. Hade en trevlig kväll som avslutades vid 01.30.
Resten av helgen rullade bara på.
Har idag varit på jobbet och det är helt ofattbart, fortfarande massor av barn sjuka. De kommer tillbaka och insjuknar sen igen. Kan det vara så att de skickas till förskolan innan de är riktigt friska?!!!
Nä...jag måste ha fel för mig!

Tillbaka till värmen i San Francisco...
Vi hade fortfarande inte kommit in i rätt tid, så vi vaknade väldigt tidigt. Efter inhandlad frukost, tog vi oss till Pir 33 och hoppade på båten till Alcatraz. Spännande!
Där inne var det nästan skrattretande tyst. Alla gick nämligen omkring med hörlurar, med info om fängelset. Helt tysta och koncentrerade gick de runt och lyssnade. Det gjorde så klart vi också! Det var dock lite svårt för barnen eftersom det inte fanns på svenska, men vi översatte så gott vi kunde.

När vi blivit utsläppta från finkan, tog vi bilen och körde till Lombard street. Lång gata med mycket hotell. Trodde att vi kanske skulle hitta nåt bättre och billigare där , men det gjorde vi inte. Vi hade nämligen en natt som vi inte hade något bokat, men det slutade med att vi lyckades få en natt till på "vårt" hotell.
Körde sen vidare till slutet av Lombard street, som är världens krokigaste gata. Körde där förstås. Krille tyckte att det var så roligt att han körde där tre gånger!!

När min käre man lekt färdigt, körde vi till China Town. Strosade runt där ett tag och barnen köpte ninjasvärd. Jag köpte ätpinnar!
Därefter åt vi middag på en restaurang vid Fisherman, som är en 50-tals diner. God mat och juke box som fungerade. Hade en trevlig måltid fram tills att barnet vid bordet brevid kräktes över sina pommes!
Ungefär där avslutade vi vår måltid och gick de få metrarna till Wharf Inn!
Barnen var i sina pyamasar innan 19.30! Rekord!
Somnade som stockar!

Var var vi nu någonstans? Jo, jag skulle fortsätta berätta om vår första resa till det förlovade landet USA.
Vi begav oss till flygplatsen och kom med vårt plan, som nästan avgick i . Äntligen var vi på väg! Barnen var förväntansfulla och det kändes riktigt bra.

Vår resa var upplagd så att vi skulle resa från Kastrup till Paris och sen vidare direkt till San Francisco. Vi anlände till Paris lite senare än planerat och so far so god. Väl där var det dax att förflytta oss flera terminaler bort för att komma till vår treminal. Det var inte lätt kan jag säga. Vi hade en och en halv timme på oss när vi landat. Vi begav oss genast iväg med raska fötter och barnen hängde som svansar efter oss.Skynda, skynda!

Med andan i halsen kom vi fram till första stoppet "väsk och kroppskontrollen". Det hade ju gått ganska smidigt att ta sig dit och vi hade rätt god marginal, tyckte vi. Men vid närmre titt på hur kön dit såg ut, så insåg vi att det inte skulle gå så bra. Vi tog oss förbi alla, som tittade på oss med mörka ögon, och min man frågade personalen ,på klingande franska , hur vi skulle gå tillväga för att hinna med vårt plan. De sa att vi fick gå före alla andra och det var med jubel som vi gjorde det (Ja, jubel från oss alltså, inte från de i kön).

Glada i hågen fortsatte vi vår färd mot nästa stopp, passkontrollen. Vi hade ju gått om tid nu. Men våra glada sinnen förmörkades igen så snart vi såg kön till passkontrollen. Om första kön var lång, så var det inget mot denna kön.
Men vana resenärer som vi ju nu var, så tog vi oss förbi kön igen och fram till personalen för att berätta vårt dilemma.
Även här fick vi komma före.
Nu kände vi oss riktigt säkra på att allt var "hemma".
Vi tog reda på var vår gate var och fick veta att det var en liten bit. Antingen kund evi gå ca. 20 minuter, eller så kunde vi ta bussen, men det skulle ungefär ta lika lång tid, sa de.
All glädje rann av oss. Vi hade nämligen inte den tiden på oss, men kämpar som vi är, började vi halvspringa ditåt. Barnen var helt slut, men kämpade på ändå. (De var 10 och 8 år då).

Efter 15 minuter hade vi äntligen tagit oss fram till vår gate och det var några minuter kvar til planet skulle gå. Vi sprang fram till den söta fransyskan som stod där. Vi var helt slut, men lyckliga att ha hunnit fram.
Hon tittade på oss med stora ögon och sa: -Yuu misst dö plan!
Det tog lite tid för oss innan våra hjärnor hade registrerat vad hon sa.
- No, we are here in time! sa vi.
- No, yuu jast misst dö bus to dö plan!
Jag översätter: -Ni missade precis bussen som skulle ta er ut till flygplanet!.
De hade alltså en buss som körde alla ut till planet och den sista hade gått. Fan, fan, fan.
Det var alltså bara att ställa sig i nästa kö till info. desk. Väl i den kön, kom det flera andra människor från Frankrike, Sverige och USA, som också hade missat planet. Vi var totalt tio stycken stackare, som alla hade haft för kort anslutningstid mellen planen. Det hade inte funnits en chans i världen att vi skulle hunnit.

Det slutade med att de lyckades boka in oss på ett plan några timmar senare till Los Angeles i stället med anslutning till San Francisco. Väl på planet fick vi inte ens sitta tillsammans utan två och två på olika ställen. Men i gengäld satt vi och vrålade över huvudena på alla för att kunna kominucera med varandra.
Min käre make lyckades under färden sträcka mig ett paket och önska mig gratulationer på vår bröllopsdag. Det var riktigt romantiskt!!!?!

Fortsättning följer...
Hej så länge!