Onsdag 22 Oktober 2008 - Reykjavik
Resealbum: Skrattets Island
Det kallas för Island.
Min uppgift var enkel.
Beskriv Island med ett enda ord. Men skulle detta uppfattas som en enkel uppgift? Mitt svar blev nej.
Island är så mycket mer än så. Island har gett mig alldeles för många intryck och minnen för att jag ska kunna ge det endast ett enda futtigt ord. Ett ord.
Island är glädje. Island är skratt. Möten, mellan natur och människa. Möten mellan hav och vind, sol och regn. Natur och natur. Island är landet där det inte finns något bestämt väder, det skiftar i grått och blått. Island är landet där en kyrka och en mack möts och bildar tillsammans en stad. Där fåren sakta vandrar över Ringvägen, medan slaktbilen saktar in för att låta de fortsätta gå i deras egen takt, innan han fortsätter sin egen resa.
Island är landet där vikingar och kristna, delar samma öl, går i samma kyrka. Europas stolta glaciär Vatnajökull, myggens sjö Myvatn, utomjordingarnas glaciär i Snaefellsnes, de kulturlystna Reykjaviksborna, alla andas de samma luft.
Här finns inte många. Du kan knappast veta om någon kommer att höra dig om du skriker. Men frågan är om du kommer att skrika? Eller om vindarna kanske byter riktning. I Island kan du möte en val, en delfin, en lunnefågel, en ren, en islandshäst och ett svart och ett vitt får, under samma dag. Du kan åka runt i den gyllene cirkeln och ge dig själv en förklaring över varför den kallas just så.
Nationen som lyckades bryta sig loss ifrån Danmark en gång i tiden, nationen med mången gång fler får och kanske även fler gallerior nästan än människofötter. Reykjavik, staden som beskrivs med stolthet. Kulturens Island. Unga förmågor dricker kaffe på cafét, och lyssnar till andra unga förmågors drömmande gitarrspel, för att i hopp om att en dag verkligen kunna "bli någon". En ny Björk eller kanske Sigur Rós? När musiken tystnar lever stämningen kvar. Klockan är 02 och kvällen är ung.
Du kan färdas i timme efter timme. Utan att möta en enda människa, utan att närma dig någon enda "civilisation". Och när du väl finner det, så får du då frågan om du inte också älskar detta land, lika mycket som ditt eget?
Här kan du kan fascineras av 40 graders naturlig värme i en enda stor blå kraft. Mina 30 dagar på Island gav mig möten och glädje.
Förresten jag vet det nu. Jag vet vilket ord jag ändå skulle ha valt.
Island är Kraft.
Beskriv Island med ett enda ord. Men skulle detta uppfattas som en enkel uppgift? Mitt svar blev nej.
Island är så mycket mer än så. Island har gett mig alldeles för många intryck och minnen för att jag ska kunna ge det endast ett enda futtigt ord. Ett ord.
Island är glädje. Island är skratt. Möten, mellan natur och människa. Möten mellan hav och vind, sol och regn. Natur och natur. Island är landet där det inte finns något bestämt väder, det skiftar i grått och blått. Island är landet där en kyrka och en mack möts och bildar tillsammans en stad. Där fåren sakta vandrar över Ringvägen, medan slaktbilen saktar in för att låta de fortsätta gå i deras egen takt, innan han fortsätter sin egen resa.
Island är landet där vikingar och kristna, delar samma öl, går i samma kyrka. Europas stolta glaciär Vatnajökull, myggens sjö Myvatn, utomjordingarnas glaciär i Snaefellsnes, de kulturlystna Reykjaviksborna, alla andas de samma luft.
Här finns inte många. Du kan knappast veta om någon kommer att höra dig om du skriker. Men frågan är om du kommer att skrika? Eller om vindarna kanske byter riktning. I Island kan du möte en val, en delfin, en lunnefågel, en ren, en islandshäst och ett svart och ett vitt får, under samma dag. Du kan åka runt i den gyllene cirkeln och ge dig själv en förklaring över varför den kallas just så.
Nationen som lyckades bryta sig loss ifrån Danmark en gång i tiden, nationen med mången gång fler får och kanske även fler gallerior nästan än människofötter. Reykjavik, staden som beskrivs med stolthet. Kulturens Island. Unga förmågor dricker kaffe på cafét, och lyssnar till andra unga förmågors drömmande gitarrspel, för att i hopp om att en dag verkligen kunna "bli någon". En ny Björk eller kanske Sigur Rós? När musiken tystnar lever stämningen kvar. Klockan är 02 och kvällen är ung.
Du kan färdas i timme efter timme. Utan att möta en enda människa, utan att närma dig någon enda "civilisation". Och när du väl finner det, så får du då frågan om du inte också älskar detta land, lika mycket som ditt eget?
Här kan du kan fascineras av 40 graders naturlig värme i en enda stor blå kraft. Mina 30 dagar på Island gav mig möten och glädje.
Förresten jag vet det nu. Jag vet vilket ord jag ändå skulle ha valt.
Island är Kraft.
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Spanskaskola för nolla 12 år sedan |
Leva på snö! 14 år sedan |
Jag ler. 16 år sedan |
Det kallas för Island. 16 år sedan |