Magicas blogg

Jag går här och vankar i lägenheten. Jag ska gå till bussen som tar mig till nästa buss som tar mig till flyget om några minuter. Nu ska det äntligen göras. Jag åker till Kosovo på några dagars semester. Jag har länge pratat om att åka dit igen och äntligen. Flyger med Malev och är nere vid halvtretiden i dag. Just nu pirrar det så där härligt i kroppen av spänning och nervositet. Nervositet mest för att jag är rädd att missa bussar som ska ta mig till flyget, att det papper jag fått på mail och ska vara biljett inte ska vara det rätta när jag kommer fram osv. Spänning för själva vistelsen där, reser ensam. Det kommer bli jättebra detta. Nä, nu måste jag gå till bussen och påbörja min resa. Woho!

Kristihimmelfärdshelgen på Höga Kusten har pga bröllop (inte mitt) bestått av mycket bilkörning i trakten i ärenden hit och dit men fördelen är att jag fått se mycket av dessa underbara omgivningar. Vädret har varit väldigt blandat och på bara en timma har vädret hunnit med sol, blåst, moln, regn, åska och hagel. Vädret hade mycket svårt för att bestämma sig men har endå varit mest soligt och när väl solen lyste var det varmt och skönt. Men jag gillar alla väder och när jag låg på en brygga så var det helt underbart med det fina regnet som landar med ett svagt väsande i vattnet och som får fiskarna att börja hoppa så att det ploppar i vattnet. Vi bodde några dagar i en liten stuga vid vattnet i Lövviks båthamn för 150 kr per natt för ett trebäddsrum. 150 kr för hela rummet alltså, inte per person. Litet som satan men mysigt. Två små trepersoners-rum ryms i stugan och det lilla köket i anslutning till rummen delar man med de som eventuellt ligger med båt vid bryggan. I huset men på utsidan finns också dusch, bastu, tvättmaskin och toa. Betalar gör man genom att lägga ett kuvert med pengarna och sitt namn på kuvertet i en brevlåda i köket. Kommer man dit och rummen inte är bokade så är det bara att kliva in, bo och betala i brevlådan för sig innan man sticker. Härlig tillit till folk och jag tror det fungerar. Skulle inte tro att det är många nätter nån bor där utan att betala. Vid stugan är otroligt vackert och i den lilla viken ett spännande djurliv. Intill låg ett häckande svanpar, kanadagäss, vi såg svanslagsmål, bäver men vi hörde bara talas om säl. Här skulle hjärnan hinna varva ner ordentligt och det skulle ta lång tid innan jag blev uttråkad här. Inget att se och endå så mycket att se. Stugan hade en liten altan man skulle kunnat sitta på hur länge som helst och bara se på denna underbar vik som förändras med tid på dygnet och väder. Sen kan man sitta en stund på bryggan och doppa tårna i vattnet. Därefter kan man vända sig om och se vyn åt andra hållet. Efter det kan man gå en promenad. Hit ska jag åka igen och bara vara.

Då var man ute på en tågresa igen. Nattåg norrut. Så mysigt. Har jag sagt att jag älskar att åka tåg? =D Jag blev lite förvånad när jag kom med min stora ryggsäck till Göteborgs Central och upptäckte att jag bokat liggvagn och inte sovvagn. Det var ju en tid sen jag bokade och har inte funderat över den sen dess. Drabbades jag vid bokningen av tillfällig snålhet? Var det fullbokat? Eller var det så att jag tyckte att jag inte skulle få ligga så länge i alla fall och därför tog liggvagn. Avstigning i Långsele 0333 så så lång tid i bingen skulle det ju inte bli.

Jag hade med mig en hemgjord sallad och var ensam i kupén första biten så jag åt min middag och drack en medhavd 3,5:a i lugn och ro och såg genom fönstret mitt älskade Göteborg försvinna bakom tåget. Jag vet inte vad det är som gör att jag tycker det är så mysigt. Sa jag att jag älskar att åka tåg? =) Vägen tåget tar ut genom Göteborg och genom Jonsered ut i landet är så vacker. Över lag har man i landet en gång i tiden lagt räls väldigt vackert. Efter ett tag fick jag sällskap i kupén och det är alltid spännande att se vad det kan vara för folk. För det mesta väldigt trevligt och det var dessa också, men denna gång orkade jag inte säga till när fötter med skor på åkte upp på sätet mitt emot där folk sen ska sitta. Jag säger i vanliga fall till, jag är den där gnälliga kärringen :). Men jag tänkte inte heller sitta och irritera mig så jag släppte det och gick till restaurantvagnen. Där köpte jag en öl och hamnade vid ett bord med två mycket trevliga män. Vi pratade till vi blev utslängda från restaurantvagnen då den stängde. Då var det dags att krypa ner i sin binge och försöka sova dom där ynka timmarna till jag skulle av. De hade inte somnat i min kupé när jag kom, så jag kunde utan att störa göra i ordning för att komma i säng. Sen vaggades jag resterande sträcka till Långsele. Men det var hemskt vad liggbädden var hård jämfört med sovvagn. Nästa nattåg blir det om möjligt sovvagn oavsett längd på sträcka.

I Långsele blev jag hämtad av två goda vänner som tog mig vidare med bil till Bollstabruk. Det var skillnad det mot för när jag anlände Långsele ungefär samma tid på dygnet i vintras och fick försöka sova bort två timmar på en träbänk inne i den nedklottrade och saboterade vänthallen i väntan på anslutande buss. Men man ska vara glad att jag fick vara inne, det var ju då -15° sådär. Väl hemma hos vännen stod denna gång en färdigbäddad bäddsoffa redo för mig att bara hoppa ner i och somna om. Det tog bara några minuter så zzzzzznarkade jag vidare.

Hemresan från Bollstabruk började med buss och sen tåg från Sundsvall – Stockholm – Göteborg med X2000. Åt lunch i bistron, jag tycker dom har helt ok mat numer på tågen, men det var något som var fel, man kunde inte få nåt kaffe. Och jag som hade fått med mig dom godaste hembakta kakorna av min vän och hade sett fram emot kaffe till dom. Det fick istället avhjälpas på Stockholms Central med en stor latte när jag hade lagoma 40 min mellan tågen där. Åter igen mycket trevligt sällskap på tåget.

Känslan när jag stiger av tåget i Göteborg igen är lika skön som när jag åker. Det känns nytt varje gång och jag känner nästan att Göteborg känns lite lagom spännande och främmande efter en helg borta. Jag älskar att kliva ner på perrongen i folkvimlet, folk som kramas, vinkar, ses igen. Det luktar speciellt och Göteborg välkomnar mig alltid lika glatt. Det är en positiv stämning i luften, folk som är glada att komma hem, glada att se vänner, är det början på en längre resa eller så är Göteborg semestermålet. Den där känslan hänger kvar i mig ett bra tag och jag ser Göteborg med förstagångs-ögon igen.

Sa jag att jag älskar att åka tåg? ;)

Nu har vi äntligen fått beställt dom där flygbiljetterna till Island. Nu är det verklighet. Åh, så spännande. Nu följer en tid av planerande och drömmande. Det är halva nöjet.

Vi hittade ett hyfsat pris på biljetterna och det verkar som om Island Express är det klart billigaste bolaget att flyga med, från Göteborg i alla fall. De flyger dock bara på onsdagar och söndagar. Vi fick till ett pris på sådär 3500 kr per person ToR från Göteborg och då har vi betalat lite extra för en avbokningsförsäkring och för att få boka plats. Det var ok tycker jag.

Tio hela dagar i landet blir det så vi ska nog hinna en del av det vi vill göra och se i alla fall. Sen har vi sån otrolig tur och förmån att vi får bo hos en kompis till mitt ressällskap. Han har också lovat att om han är ledig från jobbet så kommer han att ta oss till några riktiga smultronställen. Det är ju det bästa av allt. Att få en ”lokalguide” som älskar sitt land och är stolt över det. Vi kan även få låna hans bil några dagar. Ja, detta kan inte bli annat än bra, det känner jag på mig.

Jag tog tag i det och gjorde det! Jag skrev ett mail till Apollo om min upplevelse av restaurantbesöket i Kairo som jag nämnde i min förra reseberättelse (http://www.reseguiden.se/minsida/magica/blogg/9275). Jag föreslog för dom att kanske guiden redan i bussen på denna typ av utfärder kan förvarna oss turister om att det kan förekomma så kan man sen själv sen ta ställning till hur man vill göra. Då blir man i alla fall inte överrumplad och barar reagaerar med att man så klart vill klappa / hålla det otroligt söta eller häftiga djuret. Jag tror att vi påverkar om vi hör av oss.

Det är konstigt vad delar av en härlig semester endå kan lämna en lätt dålig smak i munnen. Var på mitt livs första charter i Januari, den gick till Egypten. Mycket med det var ju helt underbart, ett blågrönt hav som var salt och varmt, lagom varma dagar att orka röra sig i, få ligga och lata sig på stranden, pyramider, folket. Vår Kairo-tur på två dagar var helt underbar, kanske det bästa med hela resan. Jag gillade Kairos stök, rytmen, bullret. Inte ens det turistiga sättet att bli omkringföst i en hord till olika turistevenemang kändes fel. Vi var ett trevligt gäng, vi hann mycket men utan stress, hade en underbar egyptisk guide och en underbar busschaufför.

Men så var det ju det där med den dåliga smaken i munnen som inte berodde på den tämligen trista maten som erbjuds såväl på hotellet som på utflykterna. Nä, det var ju den lilla lejonungen som på ett av matställena där vi stannade för att bli utfodrade, hölls fram och som man för en peng kunde bli fotograferad med i sin famn. Först blev min hjärna bara glad över att se det mjuka, underbart söta lilla djuret och jag kunde inte låta bli att klappa det lite. Men så slog det mig. Var är dess mamma? Inte vet jag hur gammal den var men ska inte små lejonbäbisar vara med sin mamma och inte hivas runt mellan olika famnar för att fotas? Den fräste lite när det blev för mycket. Jag tror dock inte att denna situation stressar en lejonunge skadligt, en lejonunge i det fria har säkert mycket farligare stress men…vad vet man om hur denna lejonunges liv i övrigt är. I bra världar skulle det kunna vara så att den efter ca 30 minuters exponering får komma tillbaka till sin mamma och syskon som lever i ett stort hägn under bra omständigheter och inte behöver klappas av turister mer den dagen. Men det är väl tyvärr inte så. Det troliga är ju att den inte lever nåt bra lejonliv. Eftersom jag har en mun som går fortare än hjärnan så kom åsikter om spektaklet högljutt ut ur min mun, kanske inte så bra uttryckt som det kunde vart, men nåt i stil med att betala för att fota sig med lejonungen bara gör att dom ser att dom kan tjäna på det och att det därför kommer att fortsätta.

När vi strax efter satt vid matbordet så var det en man som sa till mig att han låtit sig fotas med lejonungen och att han först efteråt hört vad jag sa. Han höll med mig men hade inte tänkt så långt innan bara. Då insåg jag att många faktiskt reagerar så som jag gjorde först. Man ser en gullig lejonunge och att man vill klappa. Vissa kommer på att det kanske inte är rätt fortare och vissa kommer kanske inte på det alls om inte nån kommer att prata om det. Då pratade jag med den svenska Apollo-guiden som var med hela vår Kaior-resa och sa att jag tyckte att hon borde ta upp det här med Apollo och att dom skulle ha som policy att när man kommer till ställen där det kan förekomma, så ska man innan vi turister väller ur bussen tala om att detta förekommer, att man inte vet hur lejonungen har det och att Apollo avråder från att fota sig med lejonungen eller vad det nu skulle kunna vara för djur. Sen får ju folk göra hur dom vill så klart men då har man i alla fall fått sig en tankeställare innan man utsätts för frestelsen. För att försöka hindra restauranten från att göra det eller att inte åka till ställen där det eventuellt kan förekomma är inte rimligt.

Jag undrar om guiden nånsin kom ihåg att göra nåt åt saken sen? Troligen inte. Jag kanske ska slänga iväg ett mail till Apollo och skriva vad jag tycker om saken. Dom kanske inte heller tänkt på det.

Detta just var kanske inte ett, men jag har många härliga minnen från Egypten också. Bland annat var jag in i ett stall i Kairo och dom hästarna såg ut att ha det riktigt bra. Svalt, rent, gott om rörelseutrymme.

Så blev jag hämtad och vi styrde kosan mot Nybro. Vi hade ca trettifem mil att åka och när vi kommit en bit blev vi hungriga, men då var vi redan inne i skogen och inga mer matställen uppenbarades sig. Men som tur är har man omtänksamma vänner så när vi kom fram så fick vi mat och öl. Mums. Satt och pratade på en inglasad altan och hade en riktigt trevlig kväll.

Efter att ha sovit ut ordentligt käkade vi en sån där lång frukost som man kan göra på helgerna. Ytterligare en vän kom från sin ände av landet och efter att ha inhandlat för middag var det dags att vara lite kulturell. Åkte till NybroAteljéerna och fick en privat visning av Yvonne Mörtlund som gör konst i måleri, grafik, betong och skrot. Sen när man är i Glasriket måste man gå på glasutställning så klart. Bara tvärs över gården ligger Design Arkivet Pukeberg (Fd Pukebergs Glasbruk) och där ställde Monica Backström ut sin glaskonst. Vi hade sen turen att få se henne jobba med ett objekt. Hon dirigerade och Hyttmästare Micke Johansson tillverkade enligt hennes direktiv. Det är ett häftigt materiel och så fantastiskt att det kan vara så formbart och endå sen bli så hårt. Jag tycker nästan det är som vackrast när det är varmt och mjukt.

Dags för middag som så här års ju gärna blir grillat. Efteråt packade vi ryggsäck med öl och gav oss ut på stan för att kolla på Södermöre Raggarklubbs Rock`n´roll-night. Cruising med vackra bilar, skinande sol, kalla öl och Rocka Billyband på torget. Kan det bli bättre? Knappast. Vid 18 stängdes centrum för biltrafik och cruisingen började tunnas ut och vi hade sett det mesta. Vi gick hem och gjorde oss snygga för det är väl nu den egentliga Rock`n´roll-kvällen börjar. I Folkets Hus Kristallen, som är det ful-snygga huset från 60-talet med fasad av mosaik, erbjöds tre band varav två var Rocka Billyband. Äntligen fick jag bugga, det var alldeles för länge sen. Men nu kunde man passa på. Några besökare var fint uppklädda i 50-tals-inspirerade kläder och frisyrer. Kvällens sista band var mer rockigt och dom kompade vad som påstods vara den store Eddy Meduza:s son Åke Meduza som tagit på sig att fortsätta sjunga sin Eddy´s låtar. Som sagt, inte finkultur precis och Åke är inte ”the real deal” men kul är det och kompbandet är superbra.

En solig söndag väckte oss och efter frukost gav vi oss ut på en liten picknick vid Madesjön, sydväst om Nybro. Vi hade med fika och bakelser och satt på en klippa och njöt av både sötsaker och sol. När vi skulle gå och plockade ihop våra saker och vårt skräp efter oss så blev det en liten strandstädning när vi endå hade en påse där. Det är ju tydligen inte alla som har möjlighet att ta vara på sitt skräp så då får man väl hjälpa dom stackarna att ta delar av deras skräp också.

Det är nåt med Nybro, det är småputtrigt, mysigt och det finns så mycket vackra bevarade hus, snickarglädje och stora villor att bara åka omkring att se på. Det har varit en underbar helg med mycket aktivitet men det som endå är det bästa med allt är att få umgås med sina goda vänner.

Sitter och väntar på en vän som ska hämta mig och vi ska åka till Nybro och träffa ännu fler goda vänner. Raggarklubben i stan ställer till med Criusing i morgon lördag, massor med fina bilar på stan. Vädret ska ju tydligen i helgen vara som gjort för att bländas av putsat krom, blänkande lack och göra glassar rinnande. På kvällen blir det fest i ful-snygga folkets hus som är bygt på 70-talet (om jag inte minns fel). Då ska det buggas, troligen till Rocka Billy och så har jag hört att Eddy Meduzas son, Åke Meduza kommer att uppträda. Inte finkultur precis men kul. Så en helgtripp till metropolen Nybro blir det i helgen.

Sitter på lokalbussen som tar mig till centrum. Då jag har benägenhet att bli åksjuk så försöker jag alltid sitta framför "svängen" i ledbuss och i buss, framlänges. Åker jag buss ofta kan jag t.o.m. läsa de sträckor där det går ganska rakt fram. Men åksjukan ligger alltid och väger på en fin gräns, ibland känner jag inte av den alls men så kan nåt litet göra att den slår klorna i mig. Nåt litet var det denna gång. PARFYM! En man kommer och sätter sig bredvid mig och har lite för mycket parfym på sig men det är inte bara mängden, utan också typen av doft. Illamåendet kommer med en gång och jag är tvungen att ursäkta mig, få honom att släppa ut mig från innersätet och gå därifrån. Jaha, vart ta vägen nu då? Halva främre delen, framför "svängen", består av baklängessäten, de som är framlänges är upptagna. Det finns ett utrymme vid dörrarna där det är lite ståplats men idag är det "småbarnsmammor-åker-till-stan-dagen" så tre barnvagnar har dom med möda lyckats knô* in, så det är fullare än fullt vid det utrymmet, bakom den platsen kommer "svängen". Vilken plats blir kvar för mig att vara på då? Stående mitt i dörren! Tack för den! Jag är banne mig ivägen för nån hela resan, påstigande, avstigande, och gärna samtidigt. På en buss vill de flesta dessutom hålla i sig i nån stång så det är inte bara att flytta sig utan man får ducka och krypa under armar, folk nästan slår varandra när det ska bytas grepp till en annan stång.

Jag har ju endå tur, jag är bara lite doftkänlig, kan få lite däven känsla i huvudet, som en begynnande huvudvärk eller lite lätt illamående, speciellt på något fordon. Är man allergisk, lider av migrän eller har astma kan jag bara föreställa mig hur svårt det måste vara att ta sig fram med allmänna komunikationsmedel. På tåg är det väldigt ofta som folk stinker parfym, speciellt om man åker på morgonen. Jag får känslan av att man häller på sig av sitt "lukta gott" när man ska "göra sig fin" för att åka bort. Har talat med Sj flera gånger om att man skulle kunna ha en liten notis på biljetten att folk ska tänka på allergiker och vara försiktig med parfym, men det "går inte" tydligen. Någon gång på morgon-tåget Göteborg-Stockholm har det hänt att jag inte kan utnyttja min plats utan får sitta i restaurantvagnen för att en kontaminerat hela vagnen med för stark parfymlukt. Parfym ska dofta, man ska få en känsla av den, inte lukta.

• Knô=knö. Götebosska för trängas

Nu har drömmarna om Island landat ordentligt och drömmen övergår nu succesivt i verklighet. Har förvisso inte bokat nåt men nu är det klart att jag och min kompis åker till Island i sommar. Det är bestämt.

En dröm måste man ju ha så nu har jag hoppat tillbaka till drömmen om att vara i Spanien en längre period och läsa spanska. Jag har kollat upp mitt liv lite för att utröna om det är nåt som är genomförbart och det verkar faktiskt så. Så när vi fått till den där Islandsresan så är det dags att gå tillbaka till att läsa hemsidor för skolor i Spanien för att försöka utröna vilken jag ska välja, vilken plats jag ska välja (Andalusien är jag nog på det klara med), vilken tid jag ska välja osv. Men min tanke är att det ska bli till hösten och ca tre månaders vistelse i landet.

När jag sen kollat upp allt om spanska i Spanien och eventuellt gjort verkighet av det, vad ska jag då drömma om? Ja, under ytan spirar det ju alltid min dröm om att åka till Kosovo och Pristinaområdet under nån vecka för att bla hälsa på vänner och återse den vackra naturen och lära känna Pristina närmare, sen har vi ju New York, Kenya som har tillkommit som dröm senaste året, sen har vi ju återbesök till Tjeckien och Slovakien, Holland, …… Drömmandet tar (tack och lov) aldrig slut…