Det är konstigt vad delar av en härlig semester endå kan lämna en lätt dålig smak i munnen. Var på mitt livs första charter i Januari, den gick till Egypten. Mycket med det var ju helt underbart, ett blågrönt hav som var salt och varmt, lagom varma dagar att orka röra sig i, få ligga och lata sig på stranden, pyramider, folket. Vår Kairo-tur på två dagar var helt underbar, kanske det bästa med hela resan. Jag gillade Kairos stök, rytmen, bullret. Inte ens det turistiga sättet att bli omkringföst i en hord till olika turistevenemang kändes fel. Vi var ett trevligt gäng, vi hann mycket men utan stress, hade en underbar egyptisk guide och en underbar busschaufför.

Men så var det ju det där med den dåliga smaken i munnen som inte berodde på den tämligen trista maten som erbjuds såväl på hotellet som på utflykterna. Nä, det var ju den lilla lejonungen som på ett av matställena där vi stannade för att bli utfodrade, hölls fram och som man för en peng kunde bli fotograferad med i sin famn. Först blev min hjärna bara glad över att se det mjuka, underbart söta lilla djuret och jag kunde inte låta bli att klappa det lite. Men så slog det mig. Var är dess mamma? Inte vet jag hur gammal den var men ska inte små lejonbäbisar vara med sin mamma och inte hivas runt mellan olika famnar för att fotas? Den fräste lite när det blev för mycket. Jag tror dock inte att denna situation stressar en lejonunge skadligt, en lejonunge i det fria har säkert mycket farligare stress men…vad vet man om hur denna lejonunges liv i övrigt är. I bra världar skulle det kunna vara så att den efter ca 30 minuters exponering får komma tillbaka till sin mamma och syskon som lever i ett stort hägn under bra omständigheter och inte behöver klappas av turister mer den dagen. Men det är väl tyvärr inte så. Det troliga är ju att den inte lever nåt bra lejonliv. Eftersom jag har en mun som går fortare än hjärnan så kom åsikter om spektaklet högljutt ut ur min mun, kanske inte så bra uttryckt som det kunde vart, men nåt i stil med att betala för att fota sig med lejonungen bara gör att dom ser att dom kan tjäna på det och att det därför kommer att fortsätta.

När vi strax efter satt vid matbordet så var det en man som sa till mig att han låtit sig fotas med lejonungen och att han först efteråt hört vad jag sa. Han höll med mig men hade inte tänkt så långt innan bara. Då insåg jag att många faktiskt reagerar så som jag gjorde först. Man ser en gullig lejonunge och att man vill klappa. Vissa kommer på att det kanske inte är rätt fortare och vissa kommer kanske inte på det alls om inte nån kommer att prata om det. Då pratade jag med den svenska Apollo-guiden som var med hela vår Kaior-resa och sa att jag tyckte att hon borde ta upp det här med Apollo och att dom skulle ha som policy att när man kommer till ställen där det kan förekomma, så ska man innan vi turister väller ur bussen tala om att detta förekommer, att man inte vet hur lejonungen har det och att Apollo avråder från att fota sig med lejonungen eller vad det nu skulle kunna vara för djur. Sen får ju folk göra hur dom vill så klart men då har man i alla fall fått sig en tankeställare innan man utsätts för frestelsen. För att försöka hindra restauranten från att göra det eller att inte åka till ställen där det eventuellt kan förekomma är inte rimligt.

Jag undrar om guiden nånsin kom ihåg att göra nåt åt saken sen? Troligen inte. Jag kanske ska slänga iväg ett mail till Apollo och skriva vad jag tycker om saken. Dom kanske inte heller tänkt på det.

Detta just var kanske inte ett, men jag har många härliga minnen från Egypten också. Bland annat var jag in i ett stall i Kairo och dom hästarna såg ut att ha det riktigt bra. Svalt, rent, gott om rörelseutrymme.