Lördag 27 Mars 2010 - Bratislava
Lördag 13 Mars 2010 - Venedig
Torsdag 10 Januari 2008 - Kalmar
Har nu varit hemma och kurerat mig/varvat ner/sovit ett par dagar sedan jag återvände till gettot.
En spännande resa minst sagt, som mestadels präglats av:
Förföljande av kärlekspar (åtminstånde har det känts så)
Slemmiga karlar, oftast av modell äldre uppåt 50, 60 års-åldern som patetiskt försökt imponera med sina yrken (vilket inte funkar på svenska tjejer, såvida dom ej tillhör stureplans-kategorin). Även andra märkliga "raggnings-metoder" har förekommit, tex en örfil på min hand från en okänd karl, då jag bet på mina naglar. Den där haj-attack stilen har också varit genomgående. Börjar cirkla runt långt ifrån, för att sedan arbeta sig närmare och närmare. Vi var INTE imponderande alls.
Ständiga kommunikationsproblem, då ingen kan engelska.
Konstant matjakt, då siestan alltid inföll när vi var hungriga, eller då vi aldrig hittade rätt matställen.
Marsala-vin (som är riktigt gott)
Temperaturväxlingar á la klimakterievarning...
Och här följer den långa versionen (för den som orkar):
Resan inleddes med tre dagar i maffia-huvudstaden Palermo (som nu var grå och kall, ca 13 grader dagtid och 10 grader kvällstid), där reglerna är att det inte finns några regler. Typ.
På nyårsafton sköts det hejvillt med luftpistoler, smällare och raketer mitt bland alla människor, slängdes flaskor och sprutades champange över allt och alla. Var lite besviken över att vi missade konserten med Nek, men såg istället anarkin ute på det stora torget och det var ju en upplevelse i sig.
Dagen därpå hittade vi utsmetade spår av droppat och koagulerat blod i trappuppgången som ledde upp till vårt hostel. Spännande värre.
Nätterna tillbringades med öronproppar för att ha en möjlighet att kunna sova i oljudet av Via Romas traffik och skränande sicilianare.
Kommunikationproblemen var ett faktum. Nästan inga italienare kan engelska. I alla fall råkar man inte på dessa speciellt ofta. Istället fick man försöka rota längst bak i hjärnkontoret efter de italienska vokabulär man en gång snabbat upp många år tillbaka, kombinera detta med lite spanska, engelska och kroppsspråk. Dessutom hade vi en såndär liten fjantig parlör som vi hade STOR användning av och kunde snickra ihop våra egna meningar med. Så vi klarade oss finfint.
Utmaningar är ju något som Cina och jag gillar. Men att vandra många sightseeing-mil i högklackat är nog inget vi rekommenderar. Nej, satsa på gympadojjor istället. (Kände oss enormt fjolliga och korkade, men det gick fintfint. Det gäller bara att bita ihop).
Drog givetvis med Cina till Palermos katakomber för att spana in mina älskade 8000 mumier. Det var väldigt fascinerande. När vi var redo att lämna kryptorna mådde hon visserligen lite illa, men tyckte nog också att det var rätt intressant. Andra sevärdheter som betades av var bla Teatro Massimo, den stora operan/teatern med sina tjusiga gulddekorationer i hjärtat av staden, där vi hamnade på en guidad tur (på italienska ska tilläggas). Men det var trevligt.
Efter tre dagar tog vi bussen till Marsala, som ligger på sydvästra kusten, och som enligt guideböckerna ska vara en liten mysig stad med afrikansk atmosfär. Absolut!
Men den var totalt död så här års, och nästan inget var öppet. De tre dagarna som skulle tillbringats där, förkortades till två, vilka fördrevs med whiskey-drickande (sanslöst billigt för ett stort dricksglas whiskey) och biljardspelande.
Vi fick alltså nog av det ganska snart och bestämde oss istället för att dra vidare till Trapani en dag tidigare än väntat, och detta med tåg.
Väl på Marsalas tågstation stod vi ett litet tag och såg förvirrade ut och försökte läsa av tidtabellen, då vi råkade ut för en Sverige-fanatisk polis, som var mer än villig att hjälpa oss, och t o m KÖRA oss till Trapani då vi förklarade att vi var svenskar. Vi tyckte inte det var någon bra idé då även poliserna här kan vara mer eller mindre korrupta och inte särskilt pålitliga. Vår lilla polis förklarade vilt gestikulerande i sedvanlig ordning (på italienska givetvis) att han varit i Estocolmo en gång 1983 och åkt med Viking Line. Och detta var hans ljuvaste minne i livet. Han älskade Sverige. Och därmed oss.
Vi log förstående, gjorde tummen upp, sa "Scusi" och gick in till stationscaféet för att svepa en Grappa innan tågturen (Inget att rekommendera. Grappa är skitäckligt. Smakar Emmas gamla stallkläder ungefär).
Efter en liten stund när vi fortfarande sitter och kämpar ner vår Grappa dyker polisen upp igen. Denna gång har han vräkt i ännu mer vax i det bakåtkammade håret och med sig i handen håller han ett vykort som han varit och hämtat i sin machina (bil). Ett vykort över Estocolmo som han stolt visar upp, som han haft vid backspegeln sedan -83! Vi ger tummen upp igen, ler, säger "Ciao" och beger oss ut på perrongen för att hoppa på tåget mot Trapani.
Väl i Trapani är vädret underbart ca 20 grader och sol. Efter ytterligare en lång promenad på ca 3 km i högklackat stånkar vi fram till vårt Bed&Breakfast och har turen att få ett litet rum, trots en dag för tidigt och oanmäld ankomst.
Ca 20 minuter hinner vi vräka ut oss i vår King Size-säng (de flesta trodde nog att vi var ett lesbiskt par, INGA verkar resa som kompisar i detta land, utan endast i parformationer), innan managern knackar på dörren och vill förlytta oss till sitt andra hostel som han har mitt i staden (mer centralt), för där kunde vi få ett bättre rum till samma pris! Värsta lyxen tyckte vi, och får skjuts i hans bil dit!
Hur fint ställe som helst med fritt internet, fina rum och eget badrum!
Mycket nöjda var vi.
Dagen därpå (vår sista dag) startade vi med en bastant frukost bestående av varsin cornetto (en croissant, som är italienarnas sedvanliga frukost), en pizzabit, cappuchino och vatten, för att sedan skölja ner alltsammans med varsin öl. Japp. Vi är vikingar och klarar inte en dag som börjas med en liten fjantig choklad-croissant..!
Därefter bestämde vi oss för vår sista sightseeing tur till den lilla medeltida bergstaden Erice, som ligger på toppen av ett berg uppe bland molnen. Linbana var sättet att ta sig dit, och till linbanan var det ytterligare ca 3-4 km att gå (vid detta laget var våra fötter RÄTT möra). Otroligt häftig stad, där dimman alltså låg tät och det var svårt att se en längre bit. Smala medeltida små gränder och gator.
Även här råkade vi ut för ytterligare en Sverige-fanatisk polis med bakåtslickat hår, vid namn Pietro, när vi åt vår lunch bestående av pizza. Inte heller han kunde engelska utan man fick försöka förstå det vilda gestikulerandet och de italienska bräkandet bäst man kunde.
Det vi förstod var att han skulle åka till Sverige den 8 februari med RyanAir och att han var mycket exhalterad och nervös över detta faktum. Medan vi åt försvann han en stund. Skönt tyckte vi som ville äta i fred utan allt gestikulerande och viftande. Men snart var han tillbaka, och även han med ett papper i handen som han varit hemma och hämtat. Hans färdplan, som han var eld och lågor över att få visa oss. Om och om igen tjatade han om "Nikopingo, nikopingo!" och det tog en bra stund innan vi fattade att det var Nyköping (Skavsta) han menade. Från och med nu kommer jag aldrig att kalla Nyköping från något annat än Nikopingo...
När mörkret föll, blev dimman så tät att vi inte såg längre än ett 10-tal meter framför oss, och dessutom började det blåsa. Efter att ha gått vilse bland de kolsvarta gränderna på väg tillbaka från det medeltida slottet, hittade vi tillslut linbanan och kunde ta oss ner på marken och Trapani igen (om än kraftigt gungande, men hade som tur en flaska Marsala-vin att lugnande sutta på).
Därefter var det bara att krypa till kojs i vårt kalla och fuktiga rum (varje natt på resan kändes som att sova i en källare, då husen givetvis inte är speciellt anpassade för kyligare klimat).
I måndags, den 7e bar det alltså åter mot Nikopingo, och därmed vidare hemåt med tåg.
Vi har haft sanslöst kul och jag kommer faktiskt sakna en superskummad äkta cappuchino, Cassata Siciliana (en god kaka fylld med söt ricotta ost) och cannolin (även den med samma fyllning).
Men det är ändå skönt vara hemma i en varm och skön lägenhet i gettot!
Home sweet home!
En spännande resa minst sagt, som mestadels präglats av:
Förföljande av kärlekspar (åtminstånde har det känts så)
Slemmiga karlar, oftast av modell äldre uppåt 50, 60 års-åldern som patetiskt försökt imponera med sina yrken (vilket inte funkar på svenska tjejer, såvida dom ej tillhör stureplans-kategorin). Även andra märkliga "raggnings-metoder" har förekommit, tex en örfil på min hand från en okänd karl, då jag bet på mina naglar. Den där haj-attack stilen har också varit genomgående. Börjar cirkla runt långt ifrån, för att sedan arbeta sig närmare och närmare. Vi var INTE imponderande alls.
Ständiga kommunikationsproblem, då ingen kan engelska.
Konstant matjakt, då siestan alltid inföll när vi var hungriga, eller då vi aldrig hittade rätt matställen.
Marsala-vin (som är riktigt gott)
Temperaturväxlingar á la klimakterievarning...
Och här följer den långa versionen (för den som orkar):
Resan inleddes med tre dagar i maffia-huvudstaden Palermo (som nu var grå och kall, ca 13 grader dagtid och 10 grader kvällstid), där reglerna är att det inte finns några regler. Typ.
På nyårsafton sköts det hejvillt med luftpistoler, smällare och raketer mitt bland alla människor, slängdes flaskor och sprutades champange över allt och alla. Var lite besviken över att vi missade konserten med Nek, men såg istället anarkin ute på det stora torget och det var ju en upplevelse i sig.
Dagen därpå hittade vi utsmetade spår av droppat och koagulerat blod i trappuppgången som ledde upp till vårt hostel. Spännande värre.
Nätterna tillbringades med öronproppar för att ha en möjlighet att kunna sova i oljudet av Via Romas traffik och skränande sicilianare.
Kommunikationproblemen var ett faktum. Nästan inga italienare kan engelska. I alla fall råkar man inte på dessa speciellt ofta. Istället fick man försöka rota längst bak i hjärnkontoret efter de italienska vokabulär man en gång snabbat upp många år tillbaka, kombinera detta med lite spanska, engelska och kroppsspråk. Dessutom hade vi en såndär liten fjantig parlör som vi hade STOR användning av och kunde snickra ihop våra egna meningar med. Så vi klarade oss finfint.
Utmaningar är ju något som Cina och jag gillar. Men att vandra många sightseeing-mil i högklackat är nog inget vi rekommenderar. Nej, satsa på gympadojjor istället. (Kände oss enormt fjolliga och korkade, men det gick fintfint. Det gäller bara att bita ihop).
Drog givetvis med Cina till Palermos katakomber för att spana in mina älskade 8000 mumier. Det var väldigt fascinerande. När vi var redo att lämna kryptorna mådde hon visserligen lite illa, men tyckte nog också att det var rätt intressant. Andra sevärdheter som betades av var bla Teatro Massimo, den stora operan/teatern med sina tjusiga gulddekorationer i hjärtat av staden, där vi hamnade på en guidad tur (på italienska ska tilläggas). Men det var trevligt.
Efter tre dagar tog vi bussen till Marsala, som ligger på sydvästra kusten, och som enligt guideböckerna ska vara en liten mysig stad med afrikansk atmosfär. Absolut!
Men den var totalt död så här års, och nästan inget var öppet. De tre dagarna som skulle tillbringats där, förkortades till två, vilka fördrevs med whiskey-drickande (sanslöst billigt för ett stort dricksglas whiskey) och biljardspelande.
Vi fick alltså nog av det ganska snart och bestämde oss istället för att dra vidare till Trapani en dag tidigare än väntat, och detta med tåg.
Väl på Marsalas tågstation stod vi ett litet tag och såg förvirrade ut och försökte läsa av tidtabellen, då vi råkade ut för en Sverige-fanatisk polis, som var mer än villig att hjälpa oss, och t o m KÖRA oss till Trapani då vi förklarade att vi var svenskar. Vi tyckte inte det var någon bra idé då även poliserna här kan vara mer eller mindre korrupta och inte särskilt pålitliga. Vår lilla polis förklarade vilt gestikulerande i sedvanlig ordning (på italienska givetvis) att han varit i Estocolmo en gång 1983 och åkt med Viking Line. Och detta var hans ljuvaste minne i livet. Han älskade Sverige. Och därmed oss.
Vi log förstående, gjorde tummen upp, sa "Scusi" och gick in till stationscaféet för att svepa en Grappa innan tågturen (Inget att rekommendera. Grappa är skitäckligt. Smakar Emmas gamla stallkläder ungefär).
Efter en liten stund när vi fortfarande sitter och kämpar ner vår Grappa dyker polisen upp igen. Denna gång har han vräkt i ännu mer vax i det bakåtkammade håret och med sig i handen håller han ett vykort som han varit och hämtat i sin machina (bil). Ett vykort över Estocolmo som han stolt visar upp, som han haft vid backspegeln sedan -83! Vi ger tummen upp igen, ler, säger "Ciao" och beger oss ut på perrongen för att hoppa på tåget mot Trapani.
Väl i Trapani är vädret underbart ca 20 grader och sol. Efter ytterligare en lång promenad på ca 3 km i högklackat stånkar vi fram till vårt Bed&Breakfast och har turen att få ett litet rum, trots en dag för tidigt och oanmäld ankomst.
Ca 20 minuter hinner vi vräka ut oss i vår King Size-säng (de flesta trodde nog att vi var ett lesbiskt par, INGA verkar resa som kompisar i detta land, utan endast i parformationer), innan managern knackar på dörren och vill förlytta oss till sitt andra hostel som han har mitt i staden (mer centralt), för där kunde vi få ett bättre rum till samma pris! Värsta lyxen tyckte vi, och får skjuts i hans bil dit!
Hur fint ställe som helst med fritt internet, fina rum och eget badrum!
Mycket nöjda var vi.
Dagen därpå (vår sista dag) startade vi med en bastant frukost bestående av varsin cornetto (en croissant, som är italienarnas sedvanliga frukost), en pizzabit, cappuchino och vatten, för att sedan skölja ner alltsammans med varsin öl. Japp. Vi är vikingar och klarar inte en dag som börjas med en liten fjantig choklad-croissant..!
Därefter bestämde vi oss för vår sista sightseeing tur till den lilla medeltida bergstaden Erice, som ligger på toppen av ett berg uppe bland molnen. Linbana var sättet att ta sig dit, och till linbanan var det ytterligare ca 3-4 km att gå (vid detta laget var våra fötter RÄTT möra). Otroligt häftig stad, där dimman alltså låg tät och det var svårt att se en längre bit. Smala medeltida små gränder och gator.
Även här råkade vi ut för ytterligare en Sverige-fanatisk polis med bakåtslickat hår, vid namn Pietro, när vi åt vår lunch bestående av pizza. Inte heller han kunde engelska utan man fick försöka förstå det vilda gestikulerandet och de italienska bräkandet bäst man kunde.
Det vi förstod var att han skulle åka till Sverige den 8 februari med RyanAir och att han var mycket exhalterad och nervös över detta faktum. Medan vi åt försvann han en stund. Skönt tyckte vi som ville äta i fred utan allt gestikulerande och viftande. Men snart var han tillbaka, och även han med ett papper i handen som han varit hemma och hämtat. Hans färdplan, som han var eld och lågor över att få visa oss. Om och om igen tjatade han om "Nikopingo, nikopingo!" och det tog en bra stund innan vi fattade att det var Nyköping (Skavsta) han menade. Från och med nu kommer jag aldrig att kalla Nyköping från något annat än Nikopingo...
När mörkret föll, blev dimman så tät att vi inte såg längre än ett 10-tal meter framför oss, och dessutom började det blåsa. Efter att ha gått vilse bland de kolsvarta gränderna på väg tillbaka från det medeltida slottet, hittade vi tillslut linbanan och kunde ta oss ner på marken och Trapani igen (om än kraftigt gungande, men hade som tur en flaska Marsala-vin att lugnande sutta på).
Därefter var det bara att krypa till kojs i vårt kalla och fuktiga rum (varje natt på resan kändes som att sova i en källare, då husen givetvis inte är speciellt anpassade för kyligare klimat).
I måndags, den 7e bar det alltså åter mot Nikopingo, och därmed vidare hemåt med tåg.
Vi har haft sanslöst kul och jag kommer faktiskt sakna en superskummad äkta cappuchino, Cassata Siciliana (en god kaka fylld med söt ricotta ost) och cannolin (även den med samma fyllning).
Men det är ändå skönt vara hemma i en varm och skön lägenhet i gettot!
Home sweet home!
Måndag 31 December 2007 - Palermo
Har kommer en halsning fran Palermo, Sicilen!
Vi sitter nu pa vart bed&breakfast Palazzo Savona i korsningen vid Via Roma dar trafiken gar vild och fyrverkerierna smalls av med jamna mellanrum. Eller ar det kanske ett maffiakrig? Med tanke pa alla polissirener som ljuder konstant. We dont know. *brrrr*
Idag har varit en komplicerad dag. Problemen har varit fran att veta vad klockan ar i detta land (stallde fram den en timma for langt) till att utforska Trapanis flygplats allfor lange. 6 vantade svenskar (vantade pa buss) och tva busschaffor och en rod katt vaktades noga av 6 poliser alla i sina egna stilar. Vissa i stallstovlar och tajts, som taget fran en Robin HOod film. Slutligen kom bussen nagot forsenad (vi ar ju i ett medelhavsland, men hade da statt och vantat i tre timmar, lite vart fel da vi som sagt stallt klockan fel) och val pa bussen blir vi betraktade som ett gang exotiska faglar.
Val i Palermo har vi lycktas kopa 18% rodvin (speciellt sicilianskt dessertvin som heter Marsala och som paminner om Portvin. Dopt efter hemstaden Marsala = Mas Allah, som vi kommer aka till pa torsdag, in shaa Allah! Som vi satter STORT fortroende till just nu...).
Ikvall ska vi nog dra till ett torg dar favvo italien-artisten Nek har lajvkonsert foljt av fyrverkeri. Men forst maste vi kaka pizza. Cina har mat-panik, da det var lange sedan hon at sa har lite!
Hoppas ni saknar oss darhemma. For vi saknar faktiskt er. Tro det eller ej. Japp. Vi ar sjalva mycket forvanade. Hehe. ;) Nu ska vi kaka pizza.
GOTT NYTT AR PA ER!
/Maria och Cina
PS: 18% rodvin ar livsnodvandigt pga av avsaknad av element och isolering av ljud i rummet. Ar f.o ca 15 grader dagtid. Men blir kallt sa har pa kvallen. Men till vandrarhemmets STORA fordel! Jattetrevlig receptionstjej + kabeltv och laptop pa rummet! Yeah!
Vi sitter nu pa vart bed&breakfast Palazzo Savona i korsningen vid Via Roma dar trafiken gar vild och fyrverkerierna smalls av med jamna mellanrum. Eller ar det kanske ett maffiakrig? Med tanke pa alla polissirener som ljuder konstant. We dont know. *brrrr*
Idag har varit en komplicerad dag. Problemen har varit fran att veta vad klockan ar i detta land (stallde fram den en timma for langt) till att utforska Trapanis flygplats allfor lange. 6 vantade svenskar (vantade pa buss) och tva busschaffor och en rod katt vaktades noga av 6 poliser alla i sina egna stilar. Vissa i stallstovlar och tajts, som taget fran en Robin HOod film. Slutligen kom bussen nagot forsenad (vi ar ju i ett medelhavsland, men hade da statt och vantat i tre timmar, lite vart fel da vi som sagt stallt klockan fel) och val pa bussen blir vi betraktade som ett gang exotiska faglar.
Val i Palermo har vi lycktas kopa 18% rodvin (speciellt sicilianskt dessertvin som heter Marsala och som paminner om Portvin. Dopt efter hemstaden Marsala = Mas Allah, som vi kommer aka till pa torsdag, in shaa Allah! Som vi satter STORT fortroende till just nu...).
Ikvall ska vi nog dra till ett torg dar favvo italien-artisten Nek har lajvkonsert foljt av fyrverkeri. Men forst maste vi kaka pizza. Cina har mat-panik, da det var lange sedan hon at sa har lite!
Hoppas ni saknar oss darhemma. For vi saknar faktiskt er. Tro det eller ej. Japp. Vi ar sjalva mycket forvanade. Hehe. ;) Nu ska vi kaka pizza.
GOTT NYTT AR PA ER!
/Maria och Cina
PS: 18% rodvin ar livsnodvandigt pga av avsaknad av element och isolering av ljud i rummet. Ar f.o ca 15 grader dagtid. Men blir kallt sa har pa kvallen. Men till vandrarhemmets STORA fordel! Jattetrevlig receptionstjej + kabeltv och laptop pa rummet! Yeah!
Söndag 30 December 2007 - Kalmar
Den allra sista arbetsdagen på museet. Och dessutom känner jag mig enormt stressad.
En anledning till detta är att jag denna morgon släpade med mig min fina packpack med alla flärpar (som ju utnyttjades så bra i Thailand) för att sedan direkt efter jobbet hoppa på en buss till Nyköping där natten ska tillbringas. Flyget går från Skavsta 07.20, så det blir en omänskligt tidig nyårsaftonsmorgon...
Efter landning i Trapani, tar vi oss vidare till Palermo, maffiaöns egen huvudstad. Där har vi hittat ett hyfsat billigt boende i Centro Storico, mitt bland de flådiga gamla byggnaderna! Här ska botaniseras bland medeltida byar, gotiska katedraler, barockpalats och annat kul!
I en reseguide hittade jag även en mycket intressant rubrik;
"För dig som gillar skräck och det bisarra och makabra!"
Och givetvis blev jag intresserad.
Det är Capuccini klostrets katakomber som vi snackar om. A.k.a Palermos Katakomber, där mer än 8000 mumifierade personer (en del mycket välbevarade) från 1500-1920 ligger/står begravda i flådiga kläder och bisarra positioner inklämnda i nischer. Efter bilderna jag sett påminner det en del om José Guadalupe Posada's bilder eller Skriet av Edvard Munch. Fast på riktigt då...! Bisarrt definitivt. Men jag gillar ju det morbida, så det måste ses. Cina vet inte om detta än... Undrar hur jag ska lägga fram planen..?
Nu är det dags att börja stänga museet, packa ihop, slänga ut folk illa kvickt och rusa mot Swebuss Express.
GOTT NYTT ÅR!!
Leave the gun. Take the cannoli.
A più tardi!
Ciao.
En anledning till detta är att jag denna morgon släpade med mig min fina packpack med alla flärpar (som ju utnyttjades så bra i Thailand) för att sedan direkt efter jobbet hoppa på en buss till Nyköping där natten ska tillbringas. Flyget går från Skavsta 07.20, så det blir en omänskligt tidig nyårsaftonsmorgon...
Efter landning i Trapani, tar vi oss vidare till Palermo, maffiaöns egen huvudstad. Där har vi hittat ett hyfsat billigt boende i Centro Storico, mitt bland de flådiga gamla byggnaderna! Här ska botaniseras bland medeltida byar, gotiska katedraler, barockpalats och annat kul!
I en reseguide hittade jag även en mycket intressant rubrik;
"För dig som gillar skräck och det bisarra och makabra!"
Och givetvis blev jag intresserad.
Det är Capuccini klostrets katakomber som vi snackar om. A.k.a Palermos Katakomber, där mer än 8000 mumifierade personer (en del mycket välbevarade) från 1500-1920 ligger/står begravda i flådiga kläder och bisarra positioner inklämnda i nischer. Efter bilderna jag sett påminner det en del om José Guadalupe Posada's bilder eller Skriet av Edvard Munch. Fast på riktigt då...! Bisarrt definitivt. Men jag gillar ju det morbida, så det måste ses. Cina vet inte om detta än... Undrar hur jag ska lägga fram planen..?
Nu är det dags att börja stänga museet, packa ihop, slänga ut folk illa kvickt och rusa mot Swebuss Express.
GOTT NYTT ÅR!!
Leave the gun. Take the cannoli.
A più tardi!
Ciao.
Tisdag 22 Maj 2007 - Koh Phangan
Sawadeeka!! Har kommer ett litet snabbt inlagg fran Koh Phangan, Thailand. Denna totalt utflummade och supervackra o som FORTROLLAT mig!
Lever det typiska backpacker-slacker-livet och tar dagen som den kommer. Passar mig som handsken! Hittills har jag hunnit med en vecka pa Samui (en blandning mellan lyxhotell med klassen, omoraliska och vidriga elefant/ap/krokodilshower, andlig utveckling med yoga och tempel, grillad barracuda pa en ode o, thaimassage och en massa massa Singha). Vi kom hit till Phangan, ett litet gang pa 5 tjejer (varav tva inte uppskattade slackerlivet utan ville leva lite lyxigare, sa de akte tillbaka till Samui igen). Nu ar vi alltsa 3 eldsjalar kvar. Vi bor i ett ganska sunkigt sk guesthouse for 50 kr natten, men med varsta underbara polomradet och den vackraste tropiska kritvita korallstranden man kan tanka sig!! Forra natten dansades bort barbota till pumpade reggae/trancerytmer pa Haad Rin-stranden (dar alla Fullmoonparties brukar hallas) under manen och stjarnornas sken. Vi hamnade aven pa en totalt spontan och MYCKET intressant bat-tripp runt on igar "The Snoop Dog Boat Trip", med massa aktiviter som snorkling, se fina strander och andra aktiviteter som ocksa tydligen ingick i priset...
Idag ska jag kopa en djembetrumma och flata haret. Och ikvall blir det nagra "buckets" (hinkar som saljs med en flaska sprit, groggvirke, is + ett gang sugror for ca 40 sek.. det ni...! Farligt varre.)
Bara nagra dagar kvar nu. Buaaaa, vill inte aka hem!!! Hit maste jag aka tillbaka. Men garna med mina underbara vanner som jag kan dela allt med... Miss u girls!! Ni skulle alska detta.
May the mighty Jah Jah be with u.
Kraaam!!
Lever det typiska backpacker-slacker-livet och tar dagen som den kommer. Passar mig som handsken! Hittills har jag hunnit med en vecka pa Samui (en blandning mellan lyxhotell med klassen, omoraliska och vidriga elefant/ap/krokodilshower, andlig utveckling med yoga och tempel, grillad barracuda pa en ode o, thaimassage och en massa massa Singha). Vi kom hit till Phangan, ett litet gang pa 5 tjejer (varav tva inte uppskattade slackerlivet utan ville leva lite lyxigare, sa de akte tillbaka till Samui igen). Nu ar vi alltsa 3 eldsjalar kvar. Vi bor i ett ganska sunkigt sk guesthouse for 50 kr natten, men med varsta underbara polomradet och den vackraste tropiska kritvita korallstranden man kan tanka sig!! Forra natten dansades bort barbota till pumpade reggae/trancerytmer pa Haad Rin-stranden (dar alla Fullmoonparties brukar hallas) under manen och stjarnornas sken. Vi hamnade aven pa en totalt spontan och MYCKET intressant bat-tripp runt on igar "The Snoop Dog Boat Trip", med massa aktiviter som snorkling, se fina strander och andra aktiviteter som ocksa tydligen ingick i priset...
Idag ska jag kopa en djembetrumma och flata haret. Och ikvall blir det nagra "buckets" (hinkar som saljs med en flaska sprit, groggvirke, is + ett gang sugror for ca 40 sek.. det ni...! Farligt varre.)
Bara nagra dagar kvar nu. Buaaaa, vill inte aka hem!!! Hit maste jag aka tillbaka. Men garna med mina underbara vanner som jag kan dela allt med... Miss u girls!! Ni skulle alska detta.
May the mighty Jah Jah be with u.
Kraaam!!