Måndag 4 Juni 2007
Tystnaden
Varför lyssnar jag inte mera på tystnaden?
Tänk alla ljud som residerar i tystnadens olika rum.
Till o med datorns susande lägger sig som ett lock när tystnaden vill prata med mig.
tystnaden lyssnar alltid o talar alltid
det är jag som talar mest o lyssnar minst
en humlas surrande är tystnaden i talande form
allt är tystnad i olika former men tystnaden i sig själv
tystnadens "jag", är allt samlat ljud i en enda grundform
morgonens tystnad är livets moder
tystnaden i skogen en tidig morgon är den samlade kraften hos alla dess inneboende
eller inte!
eller tvärtom!
Det kanske är allt liv som är den samlade tystnaden... i ren form.
Jag lär inte få svaret på denna undran men...vem behöver svar när det finns så många frågor att ställa!
lev du vackra
lev och känn
känn att tystnaden är en fin vän och att ljudet
ljudet
ljudet
alltid finns där bakom
ljudet behöver tystnaden för att leva
men tystnaden kan vara tyst och ändå tala
lev
och låt tystnaden tala
bara ibland
eller ofta
eller inte alls
men glöm inte att vara tyst i tystnaden
ibland
Varför lyssnar jag inte mera på tystnaden?
Tänk alla ljud som residerar i tystnadens olika rum.
Till o med datorns susande lägger sig som ett lock när tystnaden vill prata med mig.
tystnaden lyssnar alltid o talar alltid
det är jag som talar mest o lyssnar minst
en humlas surrande är tystnaden i talande form
allt är tystnad i olika former men tystnaden i sig själv
tystnadens "jag", är allt samlat ljud i en enda grundform
morgonens tystnad är livets moder
tystnaden i skogen en tidig morgon är den samlade kraften hos alla dess inneboende
eller inte!
eller tvärtom!
Det kanske är allt liv som är den samlade tystnaden... i ren form.
Jag lär inte få svaret på denna undran men...vem behöver svar när det finns så många frågor att ställa!
lev du vackra
lev och känn
känn att tystnaden är en fin vän och att ljudet
ljudet
ljudet
alltid finns där bakom
ljudet behöver tystnaden för att leva
men tystnaden kan vara tyst och ändå tala
lev
och låt tystnaden tala
bara ibland
eller ofta
eller inte alls
men glöm inte att vara tyst i tystnaden
ibland
Onsdag 23 Maj 2007
BORNEO
Smaka på ordet…B O R N E O
Det finns ett fåtal platser på jorden som låter mer avlägset än andra, Borneo är helt klart ett sådant ställe.
Jag har haft förmånen att få åka på en studieresa, bla till denna sägenomspunna ö.
Vi var 10 förväntansfulla resebyråtjänstemän och kvinnor (2 män och 8
kvinnor) som samlades på Arlanda, äntrade den smäckra Malaysian airlinesmaskinen för vidare transport till, ursäkta tjatet, BORNEOOOO!
Dag 1 på en för mig 19 dagar lång äventyrsresa hade börjat.
Kvällen innan satt jag och min bästa vän Johan på min balkong och studerade solnedgången olika faser samt noterade att innehållet i en flaska Bowmore sakta krympte till det en flaska Bowmore ska krympa till, nämligen ingenting.
På morgonen efter, med resultatet av gårdagens studie av solnedgången som lätt gjorde sig påmind innanför skallbenet, tog jag mig via SJ’s försorg till Arlanda.
Huvudvärken var inte nog för som grädde på moset hade min digitalkamera tagit farväl av jordelivet ett par veckor innan avresa. Lyckligtvis har jag en vän som omgående, helt osjälviskt erbjöd sig att låna mig hans kamera.
Dag 2:
Efter planbyte i Kuala Lumpur (KL) flög vi vidare till Kota Kinabalu (KK). Stadskärnan har inte fler invånare än en mellanstor svensk stad men det beror mest på att endast ett fåtal bor inne i staden. Allt som allt är den lite mindre än Malmö.
Vår guide från "Discovery overland holidays" Mr Clay Vincent mötte upp på flygplatsen. Clay, en rundnätt man med ett ständigt leende på läpparna och alltid en räv bakom örat såg ut som en djungelhövding från en avlägsen, bortglömd djungelby. Det var precis vad han var också, ja inte hövding men från en avlägsen by som det tog 2 timmar att åka från om man skulle till KK. Fågelvägen var byn knappast mer än 3 mil bort men vägarna vindlade likt flodmeandrar i oändlighet.
Alltnog, denna Clay gick igenom vårt program de närmsta 5 dagarna medan vi sakta bussades mot vårt första hotell. Nexus Karambunai Resort. Ett hotell av den mer spatiösa varianten.
KK ligger vid havet men har inga stränder…förtydligande…KK har stränder men det är mest lera så vattnet har en allt annat än "mysig" färg. Endast 5km utanför staden ändras färgen till behagligt blågrönt.
Hotellet var som sagt av högsta klass, stora rum med en bländande utsikt över Sydkinesiska sjön. Ett kokospalmsblad skymde 0.5% av den annars nästan 180 gradiga havsutsikten. Vi bestämde oss för att inte reklamera den minskningen av havsutsikt. Vi tystlåtna Svenskar står ju ut med sådana, för andra så irriterande detaljer.
Middagen på hotellet på kvällen var en upplevelse, alldeles nära stranden på Sunset bar/Restaurant.
Vi såg solen glida ner i vattnet i horisonten, tog typ 20 kort på eländet
;-) och konstaterade att livet är helt ok ibland.
Vi konstaterade också att de senaste 28 timmarna hade det blivit mellan 2-4 timmars sömn. God Natt!
Dag 3:
Kinabalu World heritage site inkl. Poring hot spring. Poring betyder INTE rinnande som man kan tro. Nej, ordet kommer från Malaj och är tydligen något träslag av den bambuliknande sorten. Detta träd växte alldeles vid de heta källorna.
Kinabaluparken på NV delen av Borneo är ett 754 Kv.km stort område som
bla. innehåller de varma källorna och en urtidsdjungel som är 130 miljoner år gammal (Där du mamma, där ligger du i lä i åldershänseende).
Toppen på parken, bokstavligt talat , är Mt Kinabalu. Ett 4101 meter högt berg (som fortfarande höjer sig med 5 mm per år) som också är det högsta berget mellan det mäktiga Himalaya och Nya Guinea. Det är ett förhållandevis lättbestiget berg. Färdiga guidade "toppaket" finns, det tar drygt 2 dygn i anspråk men mödan är väl värd för uppifrån toppen kan man klara dagar se ända till Filippinerna, Thailand och den västra delen av Malaysia. Dessutom sker alltid toppbestigningen i gryningen så man får en betagande soluppgången på köpet. Vi hade inte tid att gå dit upp men vårt nästa besök skäms inte heller för sig.
Kinabalu botanical garden. Här samsas de flesta av de 1400! olika orkideer som residerar på Borneo. Bl.a jordens minsta orkidé. Jag uppskattar den vackra vita blomman till 2mm i storlek. Till de större och mer spektakulära arterna hör en blomma som ser ut som ett kärl, ett krus, som rymmer upp till 3liter vatten. Om en fluga ramlade ner i behållaren såg ett snillrikt trådsystem till att flugan inte kom ut igen utan blev en angenäm måltid.
Det är grönt på Borneo. Det blir det när det regnar 5000mm om året.
Vi startade dagens exkursion vid havsnivå och som högst var vi på 1500 meters höjd. Nästan en hel dag senare var man rejält trött och än en gång, efter ännu en middag av det grymt fräscha slaget, vaggades man förnöjsamt till sömns ackompanjerad av cikador, havsbris och min grymt trevliga rumskompis historia om hur det kan gå till att starta en ny resebyrå i Sundsvall, dessutom med en berättarteknik som gjorde att jag både sov men samtidigt var tvungen att lyssna färdigt på historien.
Oj, jag höll på att glömma en sak som hände på vägen tillbaka.
RAFLESIA
Jordens största blomma som blommar 7 dagar under sin livstid. En blomma som dessutom är så extremt sällsynt att det skulle göra en botanist här hemma grön av avund om jag berättade att vi hade turen att få se blomuschlingen blomma.
VI HADE TUREN ATT FÅ SE EN RAFLESIA BLOMMA!.
Här kommer en fullständigt uttömmande och allomfattande beskrivning av hur den upplevelsen var.
OJ OJ OJ WOW WOW WOW
Fattar ni eller?
Dag 4:
Att åka på en studieresa är liktydigt med att jobba på resan. Att arbeta med att sedan kunna sälja ett resmål på ett bättre sätt än om man inte hade besökt resmålet.
Ibland är det arbetsamt att arbeta på en studieresa. Dag 4 var INTE en sån dag.
Dagen bestod i att "studera" vad man kan göra på 2 korallöar, men först bytte vi till ett annat hotell. Shangri La.
Likt barn på skolresa ledade vi upp oss på hotellets pir, plockade på oss våra "arbetsredskap" för dagen nämligen handdukar, cyklop, simfenor, kameror, sololja och strandmadrasser.
Öarna vi skulle besöka heter Manukan och Mamutik Islands. Ö heter för övrigt Pulau på Malaj.
2 av 5 korallöar skulle besökas. De låg alldeles utanför kusten c:a 10 minuter med båt. Vad man gör på en korallö behöver jag förmodligen inte gå in på MEN en sak såg vi som jag inte sett förut.
SCUBA-DOO !
En undervattensfarkost i James Bond klass. Tänk er ett säte som på en EU-moppe, ett handtag modell cykelstyre (följaktligen är det där man håller sig i), pedaler att sätta fötterna på och c:a 50 cm ovanför sätet, en upp och nervänd glaskupa där man placerar in i huvudet och axlarna. Sen är det bara att tuta och köra ner under vattnet. Vattnet kommer ju inte in underifrån och ny fräsch luft pumpas in i kupan hela tiden. 30 minuter kostar 500 spänn.
Ett antal soldränkta timmar senare och med en rejält trött kropp ( simma aldrig medströms först och tro att det sen blir lika lätt att simma
tillbaka) var det dags för hemfärd. Vid piren lämnades alla lånesaker tillbaka… nåja, utom min neongröna handduk förstås för den ligger på 8,5 meters djup under bryggan på korallön, och vi förberedde oss för hotellvisning av
Shangri La Tanjung Aru resort.
Jaha ja, som om inte Nexus dög åt oss. Jag förstår att en av mina kunder som reser mycket på Asien alltid bor på ett Shangri La hotell.
Här kommer en fullständigt uttömmande och allomfattande beskrivning av hotellet.
OJ OJ OJ WOW WOW WOW
Fattar ni eller?
Av någon anledning har de samma seder på Borneo som vi har här. Man äter nämligen middag på kvällen här också!
Buffe’ från Mongoliet, Malaysia och Japan. Ett separat fiskbuffébord som hette duga och samma underbart trevliga ressällskap som jag skulle stå ut med i 5 dagar till.
Dag 5:
Tidigt upp för att flyga till Sandakan på N.Ö Borneo. Det är en ganska stor stad alldeles vid Sulusjön, alltså havet mellan Borneo och Filippinerna. Vi transporterades först med buss mellan flygplatsen och Sepilok Orangutan rehabilitation centre. Orangutan betyder= Man of the djungle.
Sepilok är en stor upplevelse men samtidigt väldigt turistisk. Å andra sidan är de i stort behov av pengar för att driva verksamheten så ett viss mått "tillrättalagdhet" får man ta för den goda sakens skull. Djuren matas
2 ggr per dag. Man har tur om man får se 10-12 djur men eftersom det är vilda djur vi pratar om (det är inget zoo det här) så kan det hända att inga djur alls kommer fram ur djungeln. Djungel ja…Sveriges högsta träd lär vara en blodbok i Skåne och når tydligen 46 meters höjd. Med tanke på vårt klimat är det imponerande. Här, eller snarare där, ser man trädkronor på uppemot 70 meters höjd, allt i syfte att nå det livgivande ljuset. På ett ställe växte bambuträd som var 26 meter höga. Skapliga metspön det kunde blivit.
Efter Sepilok var det dags för "riktiga" djungeln. Resan utgick från "the water village", en samling kåkar byggda c:a 2 meter över havsytan ute på vattnet. Man märkte att västra och östra delen var byggda på olika sätt.
Ena sidan tillhörde Malayerna och den andra Kineserna. Ett strikt lagsystem reglerade boendets villkor. Kineserna byggde så att det alltid fanns ett smart sätt att ta sig iland i händelse av eldsvåda. Ett rutnät av "vägar"
skapade säkerhet i den frågan. Malayerna hade inget sådant system… inte rädda för elden?…jodå men varje familj hade istället en flyktbåt som rymde familjemedlemmarna vilka kunde uppgå till nästan ett helt handbollslag emellanåt.
Här, 2 meter ovanför vattenytan lever de hela sina liv och de har det så bra så.
En solskyddad båt med 2st 85 hk utombordare svepte iväg med oss över vattnet och fick oss att tro att den här båtturen blir ett kort kapitel i vårt äventyr. Inte då! 80 km tar ett tag även i 35 knops fart.
Föraren hade i brist på alpina anläggningar i området lyckats utröna en ny sport, nämligen Marin båtslalom!
Befolkningen är här till större delen fiskare och man kan inte påstå att de la ut sina nät i raka linjer utan vi fick kryssa mellan nät, fiskare och vågor så det stod härliga till.
Efter en halvtimme bredde ett delta ut sig. En ärtsoppefärgad flod, c:a 200-300 meter bred. Kinabatanganfloden. Kina betyder Kina (inga Engelska halvmesyrer till stavning här inte) och Batangan betyder flod. Kinafloden helt enkelt.
Emellanåt drog vi iväg i full fart även här men ibland smekte vi vattenytan knappt utan krusningar. Av 2 anledningar. 1: När vi åkte förbi bebyggda områden ville inte föraren att vi skulle stjälpa deras små ranka fiskebåtar och 2: Vår guide fick syn på något, 5-55 meter in i djungeln. Vi urbaniserade ursäkter till människor kunde naturligtvis inte urskilja något,ens om det varit elefanter på g. Vår guide däremot lyckades från 150 meter ut i floden och 20 meter in i djungeln spana in 4 långsvansande makaker.
Spänningen steg, alla kastade sig fram mot fören för att se aporna.
Uschäkta, var dååå? Att se djur i djungeln är som att leta trattkantareller, för en oinvigd helt sjukt omöjligt alltså. Första kortet, som jag trodde var en apa var ett myrbo i ett träd! Men skam den som ger sig, 4 minst sagt suddiga bilder senare klippte jag min första lyckade ap-bild. Många fler skulle det bli för nu hade jag ju lärt mig hitta dom.
Efter att ha ätit en magnifik lunch på en lodge vid flodstranden så följde nu ett gäng flodsafaris på löpande band. Att berätta allt vi såg skulle ta på tok för mycket plats. Ni får nöja er med ett urval.
Longtail Makak apa, Silver leaf monkey, Orang utan, Eustrine crocodile ( 4 meter lång), River monitor Lizzard, Yellow racer orm, yellow ring-get orm, greater cocal. Fåglar som tex. Red Hornbill, black hornbill, wrinkled hornbill (stora vackra rackare alla 3), 3 sorters kungsfiskare i klara blåa nyanser + ett antal örnar och storkar varav White bellied sea eagle var en riktig maffig sak.. Nåja, det var mer än så men lite ska ni få uppleva själva när ni nu bestämt er för att åka till Borneo och uppleva något ni kanske inte upplevt förut.
Jo förresten.
Proboscis monkey, i Sverige kallad Näsapa. Orangutangerna må för många vara resans höjdpunkt men för mig gjorde näsaporna ett enormt intryck. Varje individ hade en egen personlighet och deras utseende och beteende får en att inse att var vårt ursprung finns.
Andra natten i djungeln sov vi i byn Abai. Det som vid första mötet med byn kändes som "byn som gud glömde" blev vid avfärden ett dygn senare "den ultimata frihetens tempel". Inte fritt från problem, inte fritt från sorg eller kamp utan fritt från onaturliga måsten, tidskrav, för att inte tala om fritt från stress. Det gör det för den skull inte till ett ställe där jag skulle vilja leva MEN där fanns en öppning till det vi alla söker, nämligen trygghet och närhet till det absolut naturligaste i vårt beteende.
Ett dygn tidigare hade vi bott i Sukau, en by 11-12 flodkrökar längre söderut från Abai. 20 utspridda hus och en lodge. Kinabatangan river lodge.
Här skulle vi sova första djungelnatten. Byborna här,.liksom i alla flodbyar var mest fiskare. Där fanns även en skollärare, ett antal (precis som i Abai) klockrent fotogeniska barn samt ett antal personer som tog hand om oss turister. I "affären" bredvid restaurangen stod en kvinna, någonstans mellan 25-35 år. I hennes vildvuxna ostylade hår och i ansiktet, sminkat av ljumma djungelvindar låg en ren oemotsäglig individuell skönhet och i hennes trygga, livserfarna blick vilade inget fördömande, ingen förutfattad mening om rätt eller fel. Hon var tystlåten men vaken. Jag växlade kanske 30-40 ord med henne men idag, 15 dagar senare känns det som att jag vet mer om henne och hennes liv än om stackars Britney och frk Hilton som det skrivs spaltkilometer av halvsanningar om .
Det är med ett visst mått sorg jag lämnar floden men mer äventyr väntar.
Nästa mål är Kuala Lumpur (KL).
Först åker vi båten tillbaka till Sandakan, dock via andra bifloder den här gången. Vindlande vattenvägar beklädda med mangroveträd på sidorna.
Tillbaka i Sandakan besöker vi ett Kinsesiskt Buddistiskt tempel samt äter ännu en läcker måltid på ett hotell. Deras fisksoppa var en unik upplevelse i sig som slutade med att jag lämnade min tallrik med andra läckerheter för att helt ägna mig åt en skål fisksoppa till och så ytterligare en , en 3’e gång.
Här kommer en fullständigt uttömmande och allomfattande beskrivning av soppan.
OJ OJ OJ WOW WOW WOW
Fattar ni eller?
Malaysian airlines (Till och med Thai har en del att lära om man jämför med Malaysian) tar oss tillbaka till Kuala Lumpur. Flygplatsen ligger
65 km utanför stan men på 50 minuter är vi innne i stan och vårt nästa hotell. Crowne Plaza mutiara.
Kuala Lumpur. 2 miljoner innevånare + 600.000 i ytterområdena. En högeffektiv infrastruktur med ett väl genomtänkt vägsystem.
Universiteten ligger i ett område, de flesta bostäderna i ett annat. Alla större hotell ligger i the golden triangle, där ligger även de flesta restaurangerna och de mest berömda byggnaderna. Naturligtvis finns även här ett Chinatown. De Kinesiska influenserna är stora i Malaysia.
Det märks att Malaysia, som fri stat, bara är 50 år gammalt. Man har tänkt till när man byggde upp staden från det mindre kaos det var innan.
Ingen som är i centrala KL undgår Petronas towers. Världens näst högsta fritt stående byggnad. 458 meter högt. En sagolik skapelse men det är inte upp i den byggnaden man ska om man vill se stan, mest för att man kommer som "utomstående" bara 180 meter upp i Petronas, resten är stängda kontor.
Nej, KL-tower är det man ska till. .KL-tower är "bara" 335 meter högt men det ligger (står, kanske det heter) på en höjd så man märker knappt att Petronas är högre. Utsikten är hänförande.
Man har ett monorailsystem som tar en genom staden på ett effektivt och billigt sätt. Mellan 2 och 4 kronor för enkel resa.
Shoppingen är riktigt bra. I stort sett samma priser som i Bangkok, åtminstone när det gäller märkesvaror. Böcker är billigt och hantverk samt mat på restaurang. Dricka och alkohol är lite dyrare men långt under Svenska priser ändå. Märkligt nog är däremot färskpressade juicer dyra. C:a
20-25:- för ett glas.
Efter 2 dagar I kuala Lumpur var det dags att ta farväl av mina underbara resekompisar. Vi hade aldrig träffats innan den här resan men jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att se dem igen.
Det som gläder mig väldigt mycket är att jag efter att nu ha varit i ett muslimskt land fått se en öppenhet som var långt större än jag trott. Det är så lätt att fördöma andras sätt att leva när man bara får sig till buds det den västerländska kulturen! ger oss att läsa om.
Muslimer är människor som också, precis som vi, skrattar, älskar, drömmer och kämpar för ett bättre liv. Jag förstår mig inte på någon religion egentligen men det jag förstår är att vi har bara 1 värld. I denna enda värld finns det miljoner verkligheter. Att se ner på någon för att de på grund av sin verklighet (religion, tradition, livsvillkor) har en annan moral eller ett annat sätt att leva förbättrar inte vår enda värld.
Muslimerna på ena sidan Kinabatanganfloden lever i harmoni med de kristna på den andra sidan efter som ingen inkräktar på moder jords grundläggande livsbetingelser. Gör vi det?
Normalt sett skulle den funderingen avslutat min reseberättelse
Men slutet har en fortsättning och så även min resa i Malaysia.
Efter att ha vinkat av mina nyblivna vänner stannade jag kvar, först 2 dagar till i Kuala Lumpur och sedan som lite grädde på moset, 1 vecka på Tioman Island.
Det finns 2 sätt att ta sig dit. 4 timmars bussresa + 1,5 timmes båt eller
1 timme med flyg från Kuala Lumpur.Jag valde det senare. Inte för att jag egentligen ville flyga. Att resa med buss i ett främmande land är ett fantastiskt bra sätt att lära känna landet ifråga. Nej, det var helt enkelt tidsbrist som gjorde att jag valde flyget.
TIOMAN ISLAND
När man flyger in över ön ser man att det som på kartan är en liten flugskit egentligen är en, som längst, 59 km lång ö och som bredast 19 km bred ö. 98% av ytan upptas av berg och djungel. Resterande del är ibland brant stupande kustlinjer men ibland även vykortsvackra, tropiska palmbeklädda stränder med ett turkost vackert inbjudande vatten intill.
Högsäsongen hade inte börjat riktigt när jag var där så vissa turer runt och över ön var inställda.
Detta innebar att jag under en hel veckas tid fick nöja mig med att……bada i turkosfärgat vatten, sippra på diverse melon/ananas/kokos/apelsindrinkar vid den grymt läckra poolen, låta mig förföras av magnifika solnedgångar, snorkla ute vid korallöarna där hundratals fiskar bestämt sig för att välkomna mig till deras värld genom att simma tätt tätt intill mig eller där jag på 5 meters djup simmade bredvid en uppskattningsvis 80cm lång sköldpadda. Den var förmodligen större men någon storfiskarlögn känns inte nödvändig i sammanhanget och dessutom har ju inte storleken någon betydelse…..sägs det!
En dag vandrade jag på egen hand en liten bit in i djungeln. Jag spelade också en runda golf på hotellets 18 håls bana där greenfee, golfvagn, klubbor och bollar kostade mig 390:-. Till min glädje fick jag vid 11’e hålet och framåt publik i form av en apfamilj på c:a 8 individer som glatt och mycket ihärdigt, mitt på fairway plockade varandra rena från oönskade pälsbesökare i form av löss antar jag. På 13 hålet efter ett imponerande utslag (ingen kan ju bevisa motsatsen) valde jag att vänta med andraslaget tills en 130 cm lång varan (ödla) passerat förbi min boll. De är inte det minsta farliga för människor men jag tog inte risken att bli ödlemat trots det.
Vid en av mina eftermiddagspromenader tänkte jag handmata några apor. Något som jag sett andra gäster göra vid flera tillfällen.
Dagens Tips:
Gå INTE fram till den minsta apungen (för att den är så himla gullig) först, och framförallt inte för nära. Ner från ett buskage kommer alfahannen i gänget, tätt följd av ytterligare 3 mindre dominanta men precis lika ilskna apskrällen.
Det måste ha varit en syn att le åt (vilket lokalbefolkningen också gjorde såg jag senare). En 101 kg tung, förhållandevis vältränad människa, jagad av 4 stycken apuschlingar max vägandes 5 kg styck.
Vid tillfället, som var ytterst pinsamt för mig, bestämde jag mig för att inte berätta om händelsen för någon men, vad tusan, lite får man bjuda på för att den här reseberättelsen ska få lite humor i sig också.
Tioman island är vackert, vackert och dessutom tusan så vackert. Maten på hotellet (Berjaya beach, golf and spa resort) var god och billig. Vattnet är underbart, poolen är en klockren samlingsplats för hotellets alla gäster. Frukosten är lika stor som en svensk hotelldito + att den även innehöll exotiska inslag som…Sushi och olika sorters köttgrytor….hmmmmm, och jag som tycker att jag äter märkliga frukostar ibland.
Att ha någon kär vän att vara nära på en sån här ö måste vara som taget direkt ur handboken för vad den ultimata kärlekssemestern ska innehålla.
Här kommer en fullständigt uttömmande och allomfattande beskrivning av pulau Tioman.
OJ OJ OJ WOW WOW WOW
Fattar ni eller?
Jag kan med handen på hjärtat rekommendera alla delar av Malaysia som ett vackert, trevligt, upplevelserikt och exotiskt land att turista i. Det jag fick uppleva är bara en del av det utbud landet erbjuder i övrigt, Batugrottorna nära KL, Cameron highlands, Langkawi, Penang bara för att nämna några.
Om ni inte bestämt er för att resa på egen hand så kan Malaysia airlines och Jambotours hjälpa er att få en upplevelse långt utöver det vanliga.
Med minnen för livet
Peter Hultgren
Smaka på ordet…B O R N E O
Det finns ett fåtal platser på jorden som låter mer avlägset än andra, Borneo är helt klart ett sådant ställe.
Jag har haft förmånen att få åka på en studieresa, bla till denna sägenomspunna ö.
Vi var 10 förväntansfulla resebyråtjänstemän och kvinnor (2 män och 8
kvinnor) som samlades på Arlanda, äntrade den smäckra Malaysian airlinesmaskinen för vidare transport till, ursäkta tjatet, BORNEOOOO!
Dag 1 på en för mig 19 dagar lång äventyrsresa hade börjat.
Kvällen innan satt jag och min bästa vän Johan på min balkong och studerade solnedgången olika faser samt noterade att innehållet i en flaska Bowmore sakta krympte till det en flaska Bowmore ska krympa till, nämligen ingenting.
På morgonen efter, med resultatet av gårdagens studie av solnedgången som lätt gjorde sig påmind innanför skallbenet, tog jag mig via SJ’s försorg till Arlanda.
Huvudvärken var inte nog för som grädde på moset hade min digitalkamera tagit farväl av jordelivet ett par veckor innan avresa. Lyckligtvis har jag en vän som omgående, helt osjälviskt erbjöd sig att låna mig hans kamera.
Dag 2:
Efter planbyte i Kuala Lumpur (KL) flög vi vidare till Kota Kinabalu (KK). Stadskärnan har inte fler invånare än en mellanstor svensk stad men det beror mest på att endast ett fåtal bor inne i staden. Allt som allt är den lite mindre än Malmö.
Vår guide från "Discovery overland holidays" Mr Clay Vincent mötte upp på flygplatsen. Clay, en rundnätt man med ett ständigt leende på läpparna och alltid en räv bakom örat såg ut som en djungelhövding från en avlägsen, bortglömd djungelby. Det var precis vad han var också, ja inte hövding men från en avlägsen by som det tog 2 timmar att åka från om man skulle till KK. Fågelvägen var byn knappast mer än 3 mil bort men vägarna vindlade likt flodmeandrar i oändlighet.
Alltnog, denna Clay gick igenom vårt program de närmsta 5 dagarna medan vi sakta bussades mot vårt första hotell. Nexus Karambunai Resort. Ett hotell av den mer spatiösa varianten.
KK ligger vid havet men har inga stränder…förtydligande…KK har stränder men det är mest lera så vattnet har en allt annat än "mysig" färg. Endast 5km utanför staden ändras färgen till behagligt blågrönt.
Hotellet var som sagt av högsta klass, stora rum med en bländande utsikt över Sydkinesiska sjön. Ett kokospalmsblad skymde 0.5% av den annars nästan 180 gradiga havsutsikten. Vi bestämde oss för att inte reklamera den minskningen av havsutsikt. Vi tystlåtna Svenskar står ju ut med sådana, för andra så irriterande detaljer.
Middagen på hotellet på kvällen var en upplevelse, alldeles nära stranden på Sunset bar/Restaurant.
Vi såg solen glida ner i vattnet i horisonten, tog typ 20 kort på eländet
;-) och konstaterade att livet är helt ok ibland.
Vi konstaterade också att de senaste 28 timmarna hade det blivit mellan 2-4 timmars sömn. God Natt!
Dag 3:
Kinabalu World heritage site inkl. Poring hot spring. Poring betyder INTE rinnande som man kan tro. Nej, ordet kommer från Malaj och är tydligen något träslag av den bambuliknande sorten. Detta träd växte alldeles vid de heta källorna.
Kinabaluparken på NV delen av Borneo är ett 754 Kv.km stort område som
bla. innehåller de varma källorna och en urtidsdjungel som är 130 miljoner år gammal (Där du mamma, där ligger du i lä i åldershänseende).
Toppen på parken, bokstavligt talat , är Mt Kinabalu. Ett 4101 meter högt berg (som fortfarande höjer sig med 5 mm per år) som också är det högsta berget mellan det mäktiga Himalaya och Nya Guinea. Det är ett förhållandevis lättbestiget berg. Färdiga guidade "toppaket" finns, det tar drygt 2 dygn i anspråk men mödan är väl värd för uppifrån toppen kan man klara dagar se ända till Filippinerna, Thailand och den västra delen av Malaysia. Dessutom sker alltid toppbestigningen i gryningen så man får en betagande soluppgången på köpet. Vi hade inte tid att gå dit upp men vårt nästa besök skäms inte heller för sig.
Kinabalu botanical garden. Här samsas de flesta av de 1400! olika orkideer som residerar på Borneo. Bl.a jordens minsta orkidé. Jag uppskattar den vackra vita blomman till 2mm i storlek. Till de större och mer spektakulära arterna hör en blomma som ser ut som ett kärl, ett krus, som rymmer upp till 3liter vatten. Om en fluga ramlade ner i behållaren såg ett snillrikt trådsystem till att flugan inte kom ut igen utan blev en angenäm måltid.
Det är grönt på Borneo. Det blir det när det regnar 5000mm om året.
Vi startade dagens exkursion vid havsnivå och som högst var vi på 1500 meters höjd. Nästan en hel dag senare var man rejält trött och än en gång, efter ännu en middag av det grymt fräscha slaget, vaggades man förnöjsamt till sömns ackompanjerad av cikador, havsbris och min grymt trevliga rumskompis historia om hur det kan gå till att starta en ny resebyrå i Sundsvall, dessutom med en berättarteknik som gjorde att jag både sov men samtidigt var tvungen att lyssna färdigt på historien.
Oj, jag höll på att glömma en sak som hände på vägen tillbaka.
RAFLESIA
Jordens största blomma som blommar 7 dagar under sin livstid. En blomma som dessutom är så extremt sällsynt att det skulle göra en botanist här hemma grön av avund om jag berättade att vi hade turen att få se blomuschlingen blomma.
VI HADE TUREN ATT FÅ SE EN RAFLESIA BLOMMA!.
Här kommer en fullständigt uttömmande och allomfattande beskrivning av hur den upplevelsen var.
OJ OJ OJ WOW WOW WOW
Fattar ni eller?
Dag 4:
Att åka på en studieresa är liktydigt med att jobba på resan. Att arbeta med att sedan kunna sälja ett resmål på ett bättre sätt än om man inte hade besökt resmålet.
Ibland är det arbetsamt att arbeta på en studieresa. Dag 4 var INTE en sån dag.
Dagen bestod i att "studera" vad man kan göra på 2 korallöar, men först bytte vi till ett annat hotell. Shangri La.
Likt barn på skolresa ledade vi upp oss på hotellets pir, plockade på oss våra "arbetsredskap" för dagen nämligen handdukar, cyklop, simfenor, kameror, sololja och strandmadrasser.
Öarna vi skulle besöka heter Manukan och Mamutik Islands. Ö heter för övrigt Pulau på Malaj.
2 av 5 korallöar skulle besökas. De låg alldeles utanför kusten c:a 10 minuter med båt. Vad man gör på en korallö behöver jag förmodligen inte gå in på MEN en sak såg vi som jag inte sett förut.
SCUBA-DOO !
En undervattensfarkost i James Bond klass. Tänk er ett säte som på en EU-moppe, ett handtag modell cykelstyre (följaktligen är det där man håller sig i), pedaler att sätta fötterna på och c:a 50 cm ovanför sätet, en upp och nervänd glaskupa där man placerar in i huvudet och axlarna. Sen är det bara att tuta och köra ner under vattnet. Vattnet kommer ju inte in underifrån och ny fräsch luft pumpas in i kupan hela tiden. 30 minuter kostar 500 spänn.
Ett antal soldränkta timmar senare och med en rejält trött kropp ( simma aldrig medströms först och tro att det sen blir lika lätt att simma
tillbaka) var det dags för hemfärd. Vid piren lämnades alla lånesaker tillbaka… nåja, utom min neongröna handduk förstås för den ligger på 8,5 meters djup under bryggan på korallön, och vi förberedde oss för hotellvisning av
Shangri La Tanjung Aru resort.
Jaha ja, som om inte Nexus dög åt oss. Jag förstår att en av mina kunder som reser mycket på Asien alltid bor på ett Shangri La hotell.
Här kommer en fullständigt uttömmande och allomfattande beskrivning av hotellet.
OJ OJ OJ WOW WOW WOW
Fattar ni eller?
Av någon anledning har de samma seder på Borneo som vi har här. Man äter nämligen middag på kvällen här också!
Buffe’ från Mongoliet, Malaysia och Japan. Ett separat fiskbuffébord som hette duga och samma underbart trevliga ressällskap som jag skulle stå ut med i 5 dagar till.
Dag 5:
Tidigt upp för att flyga till Sandakan på N.Ö Borneo. Det är en ganska stor stad alldeles vid Sulusjön, alltså havet mellan Borneo och Filippinerna. Vi transporterades först med buss mellan flygplatsen och Sepilok Orangutan rehabilitation centre. Orangutan betyder= Man of the djungle.
Sepilok är en stor upplevelse men samtidigt väldigt turistisk. Å andra sidan är de i stort behov av pengar för att driva verksamheten så ett viss mått "tillrättalagdhet" får man ta för den goda sakens skull. Djuren matas
2 ggr per dag. Man har tur om man får se 10-12 djur men eftersom det är vilda djur vi pratar om (det är inget zoo det här) så kan det hända att inga djur alls kommer fram ur djungeln. Djungel ja…Sveriges högsta träd lär vara en blodbok i Skåne och når tydligen 46 meters höjd. Med tanke på vårt klimat är det imponerande. Här, eller snarare där, ser man trädkronor på uppemot 70 meters höjd, allt i syfte att nå det livgivande ljuset. På ett ställe växte bambuträd som var 26 meter höga. Skapliga metspön det kunde blivit.
Efter Sepilok var det dags för "riktiga" djungeln. Resan utgick från "the water village", en samling kåkar byggda c:a 2 meter över havsytan ute på vattnet. Man märkte att västra och östra delen var byggda på olika sätt.
Ena sidan tillhörde Malayerna och den andra Kineserna. Ett strikt lagsystem reglerade boendets villkor. Kineserna byggde så att det alltid fanns ett smart sätt att ta sig iland i händelse av eldsvåda. Ett rutnät av "vägar"
skapade säkerhet i den frågan. Malayerna hade inget sådant system… inte rädda för elden?…jodå men varje familj hade istället en flyktbåt som rymde familjemedlemmarna vilka kunde uppgå till nästan ett helt handbollslag emellanåt.
Här, 2 meter ovanför vattenytan lever de hela sina liv och de har det så bra så.
En solskyddad båt med 2st 85 hk utombordare svepte iväg med oss över vattnet och fick oss att tro att den här båtturen blir ett kort kapitel i vårt äventyr. Inte då! 80 km tar ett tag även i 35 knops fart.
Föraren hade i brist på alpina anläggningar i området lyckats utröna en ny sport, nämligen Marin båtslalom!
Befolkningen är här till större delen fiskare och man kan inte påstå att de la ut sina nät i raka linjer utan vi fick kryssa mellan nät, fiskare och vågor så det stod härliga till.
Efter en halvtimme bredde ett delta ut sig. En ärtsoppefärgad flod, c:a 200-300 meter bred. Kinabatanganfloden. Kina betyder Kina (inga Engelska halvmesyrer till stavning här inte) och Batangan betyder flod. Kinafloden helt enkelt.
Emellanåt drog vi iväg i full fart även här men ibland smekte vi vattenytan knappt utan krusningar. Av 2 anledningar. 1: När vi åkte förbi bebyggda områden ville inte föraren att vi skulle stjälpa deras små ranka fiskebåtar och 2: Vår guide fick syn på något, 5-55 meter in i djungeln. Vi urbaniserade ursäkter till människor kunde naturligtvis inte urskilja något,ens om det varit elefanter på g. Vår guide däremot lyckades från 150 meter ut i floden och 20 meter in i djungeln spana in 4 långsvansande makaker.
Spänningen steg, alla kastade sig fram mot fören för att se aporna.
Uschäkta, var dååå? Att se djur i djungeln är som att leta trattkantareller, för en oinvigd helt sjukt omöjligt alltså. Första kortet, som jag trodde var en apa var ett myrbo i ett träd! Men skam den som ger sig, 4 minst sagt suddiga bilder senare klippte jag min första lyckade ap-bild. Många fler skulle det bli för nu hade jag ju lärt mig hitta dom.
Efter att ha ätit en magnifik lunch på en lodge vid flodstranden så följde nu ett gäng flodsafaris på löpande band. Att berätta allt vi såg skulle ta på tok för mycket plats. Ni får nöja er med ett urval.
Longtail Makak apa, Silver leaf monkey, Orang utan, Eustrine crocodile ( 4 meter lång), River monitor Lizzard, Yellow racer orm, yellow ring-get orm, greater cocal. Fåglar som tex. Red Hornbill, black hornbill, wrinkled hornbill (stora vackra rackare alla 3), 3 sorters kungsfiskare i klara blåa nyanser + ett antal örnar och storkar varav White bellied sea eagle var en riktig maffig sak.. Nåja, det var mer än så men lite ska ni få uppleva själva när ni nu bestämt er för att åka till Borneo och uppleva något ni kanske inte upplevt förut.
Jo förresten.
Proboscis monkey, i Sverige kallad Näsapa. Orangutangerna må för många vara resans höjdpunkt men för mig gjorde näsaporna ett enormt intryck. Varje individ hade en egen personlighet och deras utseende och beteende får en att inse att var vårt ursprung finns.
Andra natten i djungeln sov vi i byn Abai. Det som vid första mötet med byn kändes som "byn som gud glömde" blev vid avfärden ett dygn senare "den ultimata frihetens tempel". Inte fritt från problem, inte fritt från sorg eller kamp utan fritt från onaturliga måsten, tidskrav, för att inte tala om fritt från stress. Det gör det för den skull inte till ett ställe där jag skulle vilja leva MEN där fanns en öppning till det vi alla söker, nämligen trygghet och närhet till det absolut naturligaste i vårt beteende.
Ett dygn tidigare hade vi bott i Sukau, en by 11-12 flodkrökar längre söderut från Abai. 20 utspridda hus och en lodge. Kinabatangan river lodge.
Här skulle vi sova första djungelnatten. Byborna här,.liksom i alla flodbyar var mest fiskare. Där fanns även en skollärare, ett antal (precis som i Abai) klockrent fotogeniska barn samt ett antal personer som tog hand om oss turister. I "affären" bredvid restaurangen stod en kvinna, någonstans mellan 25-35 år. I hennes vildvuxna ostylade hår och i ansiktet, sminkat av ljumma djungelvindar låg en ren oemotsäglig individuell skönhet och i hennes trygga, livserfarna blick vilade inget fördömande, ingen förutfattad mening om rätt eller fel. Hon var tystlåten men vaken. Jag växlade kanske 30-40 ord med henne men idag, 15 dagar senare känns det som att jag vet mer om henne och hennes liv än om stackars Britney och frk Hilton som det skrivs spaltkilometer av halvsanningar om .
Det är med ett visst mått sorg jag lämnar floden men mer äventyr väntar.
Nästa mål är Kuala Lumpur (KL).
Först åker vi båten tillbaka till Sandakan, dock via andra bifloder den här gången. Vindlande vattenvägar beklädda med mangroveträd på sidorna.
Tillbaka i Sandakan besöker vi ett Kinsesiskt Buddistiskt tempel samt äter ännu en läcker måltid på ett hotell. Deras fisksoppa var en unik upplevelse i sig som slutade med att jag lämnade min tallrik med andra läckerheter för att helt ägna mig åt en skål fisksoppa till och så ytterligare en , en 3’e gång.
Här kommer en fullständigt uttömmande och allomfattande beskrivning av soppan.
OJ OJ OJ WOW WOW WOW
Fattar ni eller?
Malaysian airlines (Till och med Thai har en del att lära om man jämför med Malaysian) tar oss tillbaka till Kuala Lumpur. Flygplatsen ligger
65 km utanför stan men på 50 minuter är vi innne i stan och vårt nästa hotell. Crowne Plaza mutiara.
Kuala Lumpur. 2 miljoner innevånare + 600.000 i ytterområdena. En högeffektiv infrastruktur med ett väl genomtänkt vägsystem.
Universiteten ligger i ett område, de flesta bostäderna i ett annat. Alla större hotell ligger i the golden triangle, där ligger även de flesta restaurangerna och de mest berömda byggnaderna. Naturligtvis finns även här ett Chinatown. De Kinesiska influenserna är stora i Malaysia.
Det märks att Malaysia, som fri stat, bara är 50 år gammalt. Man har tänkt till när man byggde upp staden från det mindre kaos det var innan.
Ingen som är i centrala KL undgår Petronas towers. Världens näst högsta fritt stående byggnad. 458 meter högt. En sagolik skapelse men det är inte upp i den byggnaden man ska om man vill se stan, mest för att man kommer som "utomstående" bara 180 meter upp i Petronas, resten är stängda kontor.
Nej, KL-tower är det man ska till. .KL-tower är "bara" 335 meter högt men det ligger (står, kanske det heter) på en höjd så man märker knappt att Petronas är högre. Utsikten är hänförande.
Man har ett monorailsystem som tar en genom staden på ett effektivt och billigt sätt. Mellan 2 och 4 kronor för enkel resa.
Shoppingen är riktigt bra. I stort sett samma priser som i Bangkok, åtminstone när det gäller märkesvaror. Böcker är billigt och hantverk samt mat på restaurang. Dricka och alkohol är lite dyrare men långt under Svenska priser ändå. Märkligt nog är däremot färskpressade juicer dyra. C:a
20-25:- för ett glas.
Efter 2 dagar I kuala Lumpur var det dags att ta farväl av mina underbara resekompisar. Vi hade aldrig träffats innan den här resan men jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att se dem igen.
Det som gläder mig väldigt mycket är att jag efter att nu ha varit i ett muslimskt land fått se en öppenhet som var långt större än jag trott. Det är så lätt att fördöma andras sätt att leva när man bara får sig till buds det den västerländska kulturen! ger oss att läsa om.
Muslimer är människor som också, precis som vi, skrattar, älskar, drömmer och kämpar för ett bättre liv. Jag förstår mig inte på någon religion egentligen men det jag förstår är att vi har bara 1 värld. I denna enda värld finns det miljoner verkligheter. Att se ner på någon för att de på grund av sin verklighet (religion, tradition, livsvillkor) har en annan moral eller ett annat sätt att leva förbättrar inte vår enda värld.
Muslimerna på ena sidan Kinabatanganfloden lever i harmoni med de kristna på den andra sidan efter som ingen inkräktar på moder jords grundläggande livsbetingelser. Gör vi det?
Normalt sett skulle den funderingen avslutat min reseberättelse
Men slutet har en fortsättning och så även min resa i Malaysia.
Efter att ha vinkat av mina nyblivna vänner stannade jag kvar, först 2 dagar till i Kuala Lumpur och sedan som lite grädde på moset, 1 vecka på Tioman Island.
Det finns 2 sätt att ta sig dit. 4 timmars bussresa + 1,5 timmes båt eller
1 timme med flyg från Kuala Lumpur.Jag valde det senare. Inte för att jag egentligen ville flyga. Att resa med buss i ett främmande land är ett fantastiskt bra sätt att lära känna landet ifråga. Nej, det var helt enkelt tidsbrist som gjorde att jag valde flyget.
TIOMAN ISLAND
När man flyger in över ön ser man att det som på kartan är en liten flugskit egentligen är en, som längst, 59 km lång ö och som bredast 19 km bred ö. 98% av ytan upptas av berg och djungel. Resterande del är ibland brant stupande kustlinjer men ibland även vykortsvackra, tropiska palmbeklädda stränder med ett turkost vackert inbjudande vatten intill.
Högsäsongen hade inte börjat riktigt när jag var där så vissa turer runt och över ön var inställda.
Detta innebar att jag under en hel veckas tid fick nöja mig med att……bada i turkosfärgat vatten, sippra på diverse melon/ananas/kokos/apelsindrinkar vid den grymt läckra poolen, låta mig förföras av magnifika solnedgångar, snorkla ute vid korallöarna där hundratals fiskar bestämt sig för att välkomna mig till deras värld genom att simma tätt tätt intill mig eller där jag på 5 meters djup simmade bredvid en uppskattningsvis 80cm lång sköldpadda. Den var förmodligen större men någon storfiskarlögn känns inte nödvändig i sammanhanget och dessutom har ju inte storleken någon betydelse…..sägs det!
En dag vandrade jag på egen hand en liten bit in i djungeln. Jag spelade också en runda golf på hotellets 18 håls bana där greenfee, golfvagn, klubbor och bollar kostade mig 390:-. Till min glädje fick jag vid 11’e hålet och framåt publik i form av en apfamilj på c:a 8 individer som glatt och mycket ihärdigt, mitt på fairway plockade varandra rena från oönskade pälsbesökare i form av löss antar jag. På 13 hålet efter ett imponerande utslag (ingen kan ju bevisa motsatsen) valde jag att vänta med andraslaget tills en 130 cm lång varan (ödla) passerat förbi min boll. De är inte det minsta farliga för människor men jag tog inte risken att bli ödlemat trots det.
Vid en av mina eftermiddagspromenader tänkte jag handmata några apor. Något som jag sett andra gäster göra vid flera tillfällen.
Dagens Tips:
Gå INTE fram till den minsta apungen (för att den är så himla gullig) först, och framförallt inte för nära. Ner från ett buskage kommer alfahannen i gänget, tätt följd av ytterligare 3 mindre dominanta men precis lika ilskna apskrällen.
Det måste ha varit en syn att le åt (vilket lokalbefolkningen också gjorde såg jag senare). En 101 kg tung, förhållandevis vältränad människa, jagad av 4 stycken apuschlingar max vägandes 5 kg styck.
Vid tillfället, som var ytterst pinsamt för mig, bestämde jag mig för att inte berätta om händelsen för någon men, vad tusan, lite får man bjuda på för att den här reseberättelsen ska få lite humor i sig också.
Tioman island är vackert, vackert och dessutom tusan så vackert. Maten på hotellet (Berjaya beach, golf and spa resort) var god och billig. Vattnet är underbart, poolen är en klockren samlingsplats för hotellets alla gäster. Frukosten är lika stor som en svensk hotelldito + att den även innehöll exotiska inslag som…Sushi och olika sorters köttgrytor….hmmmmm, och jag som tycker att jag äter märkliga frukostar ibland.
Att ha någon kär vän att vara nära på en sån här ö måste vara som taget direkt ur handboken för vad den ultimata kärlekssemestern ska innehålla.
Här kommer en fullständigt uttömmande och allomfattande beskrivning av pulau Tioman.
OJ OJ OJ WOW WOW WOW
Fattar ni eller?
Jag kan med handen på hjärtat rekommendera alla delar av Malaysia som ett vackert, trevligt, upplevelserikt och exotiskt land att turista i. Det jag fick uppleva är bara en del av det utbud landet erbjuder i övrigt, Batugrottorna nära KL, Cameron highlands, Langkawi, Penang bara för att nämna några.
Om ni inte bestämt er för att resa på egen hand så kan Malaysia airlines och Jambotours hjälpa er att få en upplevelse långt utöver det vanliga.
Med minnen för livet
Peter Hultgren
Lördag 21 April 2007
När det är dags att börja summera vill man inte minnas de små problemen,väntetiderna,hettan. Nä att summera en resa är att berätta allt men ändå finjustera, redigera. det ska ju låta bra för bövelen.
Förmodligen kommer det här att bli en sådan summering, men det skulle vara kul att berätta det som inte borde hänt...men hände.
Hur det blir med det märks väl när sista punkten är satt och 14 ps. är klurigt formulerade. Det här mailet, är tänkt att bli en 20 raders odysse' sett ur mina ögon, mitt Thailand, det land jag aldrig besökt tidigare. det land, som enligt mina Thailandskunniga vänner hade så mycket att ge, så mycket att visa.
Juni - September är regnperiod i hela Thailand men mest i norra och sydvästra delen. Vi valde därför Bangkok och Koh Samet i Rayongdistriktet därfrör vi trodde att vi därmed skulle klara oss undan med 2 kanske 3 timmars ösande regn per dag under de 20 dagar vi skulle vara här. Skakningarna i planet när vi flög över Burma (Myanmar) och in över det Thailändska höglandet berodde på häftiga regn och åskstormar. 7 rader bakom mig grät några av rädsla för skakningarna, vi andra konstaterade att "Det är regnperiod i Thailand nu"....tjohoooo.
4 glada kompisar klarade passkontrollen på under 1 timme trots att Pakistans hela landslag i....bågskytte säger vi..... ( kan ha varit landslaget i Rickschadragning också men texten på deras t-shirts var inte på Engelska o frågan är om de visste själva vad som stod där för inte ens Johan med sin vilda men kreativa fantasi kunde utröna vad det kan ha stått).....passerade passkontrollen enligt ett strikt mönster som vi aldrig lyckades utröna tanken bakom. men de såg glada ut o skruttade glatt vidare i sina 3/4 byxor uppdragna till strax under bröstkorgen. Undrar om de köper byxor efter midjemått eller efter måttet runt bröstkorgen?
Först på väg ut till taxin noterade jag att det är vänstertrafik i landet. Min första tanke var "måtte vi inte få en glad liten Thailändsk taxichaufför vars största nöje är att köra i 120 i ytterfilen hela vägen in till stan.
Han körde i ytterfilen men i 115. cool baby, cool!
Vi bodde på Sukhomvit road, soi 12. Sukhomvit road är typ 40 mil lång, faktiskt-den är det. Varje tvärgata in från varje namngiven gata heter...soi + ett nummer. Jämna nummeråt ett håll, ojämna åt det andra. Lite smart faktiskt. Sanningen, eller rättare sagt verkligheten kan visa sig vara lite annorlunda men men, i stort sett så fungerar det så.
En i sällskapet har en pappa ( wow!) som känner en ( wow igen!) som jobbar på Svenska ambassaden i Bangkok, därför var vi priviligierade nog ( ja, inte jag då då men jag hängde ju liksom bara med) att få låna deras lägenhet. Dels för att de, visade sig, var så förbannat trevliga men också för att de skulle knappt vara i lägenheten och det passade bara bra att ngn vattnade blommor o si o så.
Det hade fått plats 3 lägenheter av min lägenhets storlek i den här lägenheten. Det kändes som att man kunde peta Burmas regeringschef i näsan från ena balkongen och Kambodjas dito i örat från den andra. Vad man kunde peta i någons något från tredje balkongen tänker jag inte nämna för nu har min fantasi dragit iväg nåt oprortionerligt....IGEN!
Serious, 12 våningar upp såg man åt alla håll, över hela Bangkok. En snabb blick neråt avslöjade en 8X15 meter stor pool.....hehe, vååååår pool. 20 minuter vid poolen sen upp o sova för att orka med lite av eftermiddagen.
Besök 1: Restaurang SUDA, in bakom ett hörn, såg inte mycket ut för världen men ett bättre möte med Thailändsk mat kan bli svårt att hitta. sött o surt, räkor, kyckling o sallader och chili o så Singha eller Chang beer. 700 baht...ta bort sista nollan o ta resten ggr 2 så har man kursen. 140 SEK ...för 4 pers. helt Ok om ni frågar mig.
De första 2 dagarna ägnades åt shopping o ätning. MBK, Siam center, ChatuChak, Lumphini park o konsten att pruta. Jag kommer faaan inte att bli bra på det. Jag menar, om man skäms när de talar om priset så lär man ju inte skämmas mindre om man dessutom ska pruta...men men, tunga beslut måste fattas ibland, tag seden dit du kommer Peter.Pruta.
Måndag. Buss till Banh Pe för vidare transport till ön Koh Samet. Vi hade fått tydliga instruktioner. " Gå först till biljettkontoret SEDAN går ni till bussen"
Hur svårt kan det bli
SVÅRT tydligen
Vid busscentralen står en hojtande madonna o ropar till oss att ska vi till Koh Samet så får vi faan ta o sno oss på för bussen går NUUUU.
Kloka Sanna ( Hon i sällskapet som har en pappa...som känner en som...ni vet) protesterade tydligt men finkänsligt, "Men hallå, vi skulle ju till kontoret först".
Nu gick det undan kan jag berätta, innan vi visste ordet av hade kommandoran ( Ni som läst Emil i Lönneberga vet nu vart hon tog vägen när hon flydde från fattigstugan) hystat in oss alla på bussen, Sanna hade, när chaffisen drog iväg, ramlat o dragit ner halva vindrutedekorationen ( en religiös skapelse som skulle ge oss en "god resa"), Helena hade ingen aning om vart hennes ryggsäck tagit vägen, Johan var trött så han la sig o sov o själv så...eh...fattade jag inte ett skit.
23 mil var det ungefär. Jag var den ende som var vaken. En del gillar att sova andra att titta. I ett samhälle som till o med Buddha måste ha glömt fick jag helt plötsligt kasta mig från ena rutan till den andra o därefter över till bakrutan.
Förbi bussen, helt lugnt, mitt i gatan ( 4 miljoner bilar) går en ca 17-18 årig kille mitt i vägen...det är väl inte så konstigt med MEN, var i helvete hade hade han köpt Svenska landslagets tröja o om Zlatan visste hur hans namn stavas på Thai så dribblade han nog bort sig själv mest. Fast det verkar visst ha gjort nu ändå har jag läst.
Kommandoran visade med all önskvärd tydlighet att NU ÄR NI FRAMME.
OK!
Var faan är vattnet?
Chauffören o kommandoran pekar snett framåt höger...där, där bakom det huset. Dit ska ni.
OK!
Över en motorväg som fick autobahn att se ut som ett mindre eljusspår....framme nu eller?
Kvinnan i butiken vi frågade kunde inte Engelska så bra men hon fick tydligt o klart fram att...härifrån går inga båtar. Troligen mest beronde på att det inte fanns något hav här.
Snacka om grundlurade.
Den kvinnan, kommandoran, det stod om i Emilböckerna har en mer naturlig plats i nästa film med Freddie Kruger, terror på Elm Street nr:4.
Men hon var snäll, ja inte kommandoran utan kvinnan i butiken,o hjälpte oss på en flakbilstaxi som skulle ta oss till BanhPe. O fort gick det också. Vi var säkert uppe i 40! kilometer i timmen emellanåt.
Framme i BanhPe innebar famme VID BanhPe
Nu stod mopedtaxi, 4 stycken, o väntade på oss för att ta oss sista biten ner till båten o biljettkontoret...som visade sig vara båtarna o biljettkontoren.
Än en gång visade sig Sanna's ( hon med pappan ni vet) skepticism vara av godo. Vi hamnade till sist "nästan" rätt o 30 minuter senare satt vi på en båt ut till
KOH SAMET
Ja, vad ska man säga. Vit sand, Palmer, vackra laguner
1 vecka i det här paradiset skulle bli "gött mos"
Det är regnperiod i Thailand i september.
Redan när vi flög in över Thailand vräkte det ner. Fram till vi såg KohSamet's vita stränder hade det regnat 250 mm....någonstans...men inte en endra droppe hade träffat min halvkala hjässa ännu. Vi skrattade åt detta faktum o sa att NU lär det väl komma ner en del i alla fall.
Att beskriva 8 dagars vistelse på denna ö går inte att göra genom att berätta om den ena händelsen efter den andra som skapar bestående minnen genom livet....för det händer liksom inget....man "ÄR", inget mer.
Att försöka förstå en Thailändare som pratar Engelska är som att läsa en manual för en ny stereo på Swahili. Don't even try!
Det finns dock ett fåtal regler...såna regler som man plockar upp i sitt medvetande när man sitter på en paradisö och "ÄR"
1: det sista eller de två sista bokstäverna i engelskan uttalas aldrig av en thailänare.
Här följer ett par pedagogiska exempel
Rice= riiiii
massage= massaaaa
2: Man "packar" ihop ett gäng ord till en smetig massa
ex
Isohäääänatulaaaaaa= is your hair natural (Fick frågan av en frisörska som var mäkta imponerad av mitt vita hår.....söt så in i helvete var hon dessutom så det är bla därför hon får en plats i min (Thai dictionary för svenskar som försöker förstå engelska i Thailand)
3: Det är ingen myt R = L
det betyder inte att höger(right) = Vänster (Left) utan att alla ord som innehåller R inte längre innehåller R utan L.Kämpa inte emot- bala att acceptela.
Att bo i ett hus, en bungalow som befinner sig 1,5 meter över marken skapar ett visst mått av trygghet.Ormar, inga ormar tar sig upp juuu. Lägg nu inte för stor vikt vid att det knappt finns ormar på KohSamet.
Däremot har man lärt känna Putte, Halvan o Bosse o Berit.
Putte o halvan är geckoödlor modell mindre som fladdrar omkring på husväggen när mörkret lagt sig. Något som drog till sig vår uppmärksamhet o glädje när det visade sig att de åt flugor o myggor. Helena hade viss skräck inför allt krypande men vid ovan nämnda företeelse kom saken i en helt annan dager.
När Bosse visade sig första gången däremot kom skräcken i viss mån tillbaka. Dels var den 8 ggr så stor dessutom var den neongrön o hade stora ögon som bröderna Grimm säkert hade haft nytta av i sina sagor.
Berit var Bosses syster o hade folkvett nog att vara lite mindre i storlek.
Stranden bestod av vit sand vid flod.
Vid ebb bestod den också av vit sand med tillägget...krabbor. Om jag skrev 16,3 miljoner krabbor skulle ni troligtvis tro att jag överdrev så därför skriver jag 14,4 miljoner för då VET jag att jag inte överdriver. små= 2,3 cm typ.
Stillsamma vågor sköljde stillsamt, eh, hmmm, jag orkar inte redigera det där.....in mot stranden, dag 1 o 2 o 3. Dag 4 åkte vi på snorklingstur.
Kan nån tala om för mig varför i helvete vi inte åkte dag 1 eller 2 eller 3 eller 5,6,7 eller 8 för den delen men just dag 4 var det inte så stillsamt kan jag berätta. Jag älskar fart på sjön o njöt i fulla drag när båten hoppade som katten findus när han tar metspöt o ska ner o fiska MEN några stackare blev väl 2cm kortare av allt hoppande o skuttande under 20 minuter tills vi kom fram till vår ö där ett korallrev väntade i all sin prakt med allt från färgrannhet till artrikedom o allt annat som en riktig Robinsonö kan erbjuda.
Johan och jag blev erbjudna att följa med ytterligare en bit ut på havet för att fiska.
Thailändarens kommentar "Ihoyonogesessi" (I hope you not get seasick) nonchalerades med ett lätt fladdrande i min mungipa.
36 fiskar plockades upp, kapten tog 16 o Johan o jag det resterande tjoget. När vi åkte tillbaka till ön var jag sjösjuk som en bakfull beduin efter 3 veckor seglandes vid the roaring 40's utanför Australiens kust.
Behöver jag tilläga att de c:a 30 personerna var imponerade av den ,genom hårt slit upptagna fisken. Smaken var delikat o det dröjde 3 sekunder innan jag berättade vem som hade fiskat upp dom o hur vi likt "den gamle o havet" fick slita ont för att bärga det som dessa 30 "savages" nu så slafsigt tryckte i sig.
Min största fisk vägde 3,6 hg...fattar ni sizen eller?
Massage. Vi har massage på jobbet varannan onsdag. En jätteduktig tjej som hoppat av ett stressigt jobb inom allmännyttans bostadsbolag för att istället ägna sig åt "vettigt" jobb. Hon är kanon.
I Thailand finns det 122000 kanonmassöser till.
En Thaimassage är en totalupplevelse som sträcker sig bortom ordinarie massage.
En 45 kilos Thailändska som vid första anblicken av mig ler o säger "Big man, I'm not strong enough".
Vad som ingår i hennes betydelse på "not strong enough" vet jag inte men 14 års styrketräning har inte fått mig till hennes nivå än. Där inte fingrarna räckte till så användes armbågar o till o med fötterna för att massagetimmen inte skulle betraktas som ett misslyckande för henne....hela tiden med den ständiga kommentaren "OhOh, big man, strong man".
Ett erbjudande om fotvård togs emot med viss skepsis. Jag menar, om jag inte gjort fotvård på 24 år (Sanning) varför skulle jag då göra det nu.
Jag nöjer mig med att berätta att det som kom bort från mina fötter vägde nog mer än vad hon normalt tar bort från alla kunder under en hel vecka. Fy tusan Peter, shame on you!
Ska ikväll ta min 4:e thaimassage o har själv "fotvårdat" mig 2 ggr till.
Måndag en vecka senare går båten hem från KohSamet. 5 dagliga bad, 9 promenader, 2 flaskor mekongwhisky och en uppriktig längtan tillbaka till de 5 servitörer/triser som passat upp på oss som om vi vore deras enda kunder.
150:- per natt kostade kalaset. Men då ingick ju även Bosse o Berit.
Tilläggas kan att kväll 5 blev Bosse lätt "sugen". Ett litet besök på Berits rygg resulterade säkert i något men personligen tror jag de var syskon så avsikten var nog en helt annan än den du nu fantiserar ihop...fuling!
Det är regnperiod i Thailand i september....undrar om det är bara är vartannat år för än så länge har inget av den blöta varan träffat mitt huvud.
Nu följde 6 ofrivilliga dygn i Bangkok. Så sjuk som bara en riktig MAN kan bli, så sjuk vara jag. Hög feber, frossa svettningar o dålig mage. Men å andra sidan, ska jag vara riktigt riktig dålig vill jag helst vara det i en 150kvm lyxvåning på 12:e våningen med alla nödvändiga faciliteter.
Under min "konvalescens drog mina vänner till Chiang Mai i norr där de bla, raftade (forsränning) och spelade golf.
3 dagar innan hemfärd blev jag åtminstone så frisk att jag kunde ta mig till olika shoppingcenter och "handla bort" de dagar jag "missat".
Jag köpte kläder o annat som hemma,säkerligen skulle kostat upp emot 7-8000:- för endast 2600:-.
Hemma har jag en stabil men synnerligen begränsad ekonomi. Att som i Bangkok kunna gå in på en klädaffär (tex Camel active) och kunna köpa ALLT jag ville ha och sedan gå därifrån med ett stort leende på läpparna är något jag aldrig erfarit i mitt liv.
Jag hoppas att jag aldrig kommer att drabbas av shoppingdjävulen här hemma men att någon gång kunna unna sig "allt" var en fantastisk känsla.
De sista 2 dagarna blev, förutom mera shopping, en blandning av sightseeings, hyra egen båttaxi, promenader....sa jag mera shopping? och ännu mindre hemlängtan.
det är regnperiod i Thailand i september. De sista 8 dagarna regnade det några gånger. Dessutom var det några ( 1 gång per dag ) skyfall som hette duga. På 3 sekunder blev man fullständigt dyngsur. Det kan bli skyfall hemma också men den stora skillnaden var att temperaturen står kvar på c:a +30 grader. Det är skillnad på skyfall o skyfall.
vad har jag då tagit med mig hem förutom alla upplevelser, alla foton att minnas till.
Jo en sak.
En sak som kommer (hoppas jag) att "färga" mitt liv en lång tid framöver.
Något som var så påtagligt,
så värmande.
LEENDEN!
kanske inte alltid bara av ren vänlighet....man säljer mer med ett leende, helt klart....men
man log. Jag kom på mig själv med att le mot människor som jag bara råkade få 1 sekunds ögonkontakt med. En blick, ett leende och så vandrar man vidare.
Testa, det kanske inte fungerar på de första 100 människorna men till sist når man målet...ett leende tiilbaka, och då har man kommit långt.
Eller också ler alla åt mig även här men jag har i min självupptagenhet inte märkt det...!?
Jag har 100 saker till att berätta. Tex hur ens medresenärers beteenden (oftast bra men emellanåt synnerligen märkliga beteenden) påverkar (alltid i positiv riktning för en själv) en att växa som människa. Tex hur små små saker/händelser blir fantastiska samtalsämnen eller hur en önskan att göra "en viss sak" kan uppnås genom att benämna det--- Att gå o köpa snus---!
Jag har nu varit i 35 länder. Alla har sin egen charm, inget är "bättre" än det andra. Det finns glädje och sorg överallt. Prag är INTE bättre på våren än i november. Måhända skiner solen mer men Pragborna skrattar även på vintern, I Paris kan man bli kär även en kulen marsdag och Vitryssland bjuder säkert på både kulinariska upplevelser och hänförande landskap...om vi bara vågar att gå emot turistströmmen lite lite grand.
Men tänk på att alla upplevelser, vart vi än befinner oss,
växer och blir starkare
om vi gör det med ett
LEENDE!
Förmodligen kommer det här att bli en sådan summering, men det skulle vara kul att berätta det som inte borde hänt...men hände.
Hur det blir med det märks väl när sista punkten är satt och 14 ps. är klurigt formulerade. Det här mailet, är tänkt att bli en 20 raders odysse' sett ur mina ögon, mitt Thailand, det land jag aldrig besökt tidigare. det land, som enligt mina Thailandskunniga vänner hade så mycket att ge, så mycket att visa.
Juni - September är regnperiod i hela Thailand men mest i norra och sydvästra delen. Vi valde därför Bangkok och Koh Samet i Rayongdistriktet därfrör vi trodde att vi därmed skulle klara oss undan med 2 kanske 3 timmars ösande regn per dag under de 20 dagar vi skulle vara här. Skakningarna i planet när vi flög över Burma (Myanmar) och in över det Thailändska höglandet berodde på häftiga regn och åskstormar. 7 rader bakom mig grät några av rädsla för skakningarna, vi andra konstaterade att "Det är regnperiod i Thailand nu"....tjohoooo.
4 glada kompisar klarade passkontrollen på under 1 timme trots att Pakistans hela landslag i....bågskytte säger vi..... ( kan ha varit landslaget i Rickschadragning också men texten på deras t-shirts var inte på Engelska o frågan är om de visste själva vad som stod där för inte ens Johan med sin vilda men kreativa fantasi kunde utröna vad det kan ha stått).....passerade passkontrollen enligt ett strikt mönster som vi aldrig lyckades utröna tanken bakom. men de såg glada ut o skruttade glatt vidare i sina 3/4 byxor uppdragna till strax under bröstkorgen. Undrar om de köper byxor efter midjemått eller efter måttet runt bröstkorgen?
Först på väg ut till taxin noterade jag att det är vänstertrafik i landet. Min första tanke var "måtte vi inte få en glad liten Thailändsk taxichaufför vars största nöje är att köra i 120 i ytterfilen hela vägen in till stan.
Han körde i ytterfilen men i 115. cool baby, cool!
Vi bodde på Sukhomvit road, soi 12. Sukhomvit road är typ 40 mil lång, faktiskt-den är det. Varje tvärgata in från varje namngiven gata heter...soi + ett nummer. Jämna nummeråt ett håll, ojämna åt det andra. Lite smart faktiskt. Sanningen, eller rättare sagt verkligheten kan visa sig vara lite annorlunda men men, i stort sett så fungerar det så.
En i sällskapet har en pappa ( wow!) som känner en ( wow igen!) som jobbar på Svenska ambassaden i Bangkok, därför var vi priviligierade nog ( ja, inte jag då då men jag hängde ju liksom bara med) att få låna deras lägenhet. Dels för att de, visade sig, var så förbannat trevliga men också för att de skulle knappt vara i lägenheten och det passade bara bra att ngn vattnade blommor o si o så.
Det hade fått plats 3 lägenheter av min lägenhets storlek i den här lägenheten. Det kändes som att man kunde peta Burmas regeringschef i näsan från ena balkongen och Kambodjas dito i örat från den andra. Vad man kunde peta i någons något från tredje balkongen tänker jag inte nämna för nu har min fantasi dragit iväg nåt oprortionerligt....IGEN!
Serious, 12 våningar upp såg man åt alla håll, över hela Bangkok. En snabb blick neråt avslöjade en 8X15 meter stor pool.....hehe, vååååår pool. 20 minuter vid poolen sen upp o sova för att orka med lite av eftermiddagen.
Besök 1: Restaurang SUDA, in bakom ett hörn, såg inte mycket ut för världen men ett bättre möte med Thailändsk mat kan bli svårt att hitta. sött o surt, räkor, kyckling o sallader och chili o så Singha eller Chang beer. 700 baht...ta bort sista nollan o ta resten ggr 2 så har man kursen. 140 SEK ...för 4 pers. helt Ok om ni frågar mig.
De första 2 dagarna ägnades åt shopping o ätning. MBK, Siam center, ChatuChak, Lumphini park o konsten att pruta. Jag kommer faaan inte att bli bra på det. Jag menar, om man skäms när de talar om priset så lär man ju inte skämmas mindre om man dessutom ska pruta...men men, tunga beslut måste fattas ibland, tag seden dit du kommer Peter.Pruta.
Måndag. Buss till Banh Pe för vidare transport till ön Koh Samet. Vi hade fått tydliga instruktioner. " Gå först till biljettkontoret SEDAN går ni till bussen"
Hur svårt kan det bli
SVÅRT tydligen
Vid busscentralen står en hojtande madonna o ropar till oss att ska vi till Koh Samet så får vi faan ta o sno oss på för bussen går NUUUU.
Kloka Sanna ( Hon i sällskapet som har en pappa...som känner en som...ni vet) protesterade tydligt men finkänsligt, "Men hallå, vi skulle ju till kontoret först".
Nu gick det undan kan jag berätta, innan vi visste ordet av hade kommandoran ( Ni som läst Emil i Lönneberga vet nu vart hon tog vägen när hon flydde från fattigstugan) hystat in oss alla på bussen, Sanna hade, när chaffisen drog iväg, ramlat o dragit ner halva vindrutedekorationen ( en religiös skapelse som skulle ge oss en "god resa"), Helena hade ingen aning om vart hennes ryggsäck tagit vägen, Johan var trött så han la sig o sov o själv så...eh...fattade jag inte ett skit.
23 mil var det ungefär. Jag var den ende som var vaken. En del gillar att sova andra att titta. I ett samhälle som till o med Buddha måste ha glömt fick jag helt plötsligt kasta mig från ena rutan till den andra o därefter över till bakrutan.
Förbi bussen, helt lugnt, mitt i gatan ( 4 miljoner bilar) går en ca 17-18 årig kille mitt i vägen...det är väl inte så konstigt med MEN, var i helvete hade hade han köpt Svenska landslagets tröja o om Zlatan visste hur hans namn stavas på Thai så dribblade han nog bort sig själv mest. Fast det verkar visst ha gjort nu ändå har jag läst.
Kommandoran visade med all önskvärd tydlighet att NU ÄR NI FRAMME.
OK!
Var faan är vattnet?
Chauffören o kommandoran pekar snett framåt höger...där, där bakom det huset. Dit ska ni.
OK!
Över en motorväg som fick autobahn att se ut som ett mindre eljusspår....framme nu eller?
Kvinnan i butiken vi frågade kunde inte Engelska så bra men hon fick tydligt o klart fram att...härifrån går inga båtar. Troligen mest beronde på att det inte fanns något hav här.
Snacka om grundlurade.
Den kvinnan, kommandoran, det stod om i Emilböckerna har en mer naturlig plats i nästa film med Freddie Kruger, terror på Elm Street nr:4.
Men hon var snäll, ja inte kommandoran utan kvinnan i butiken,o hjälpte oss på en flakbilstaxi som skulle ta oss till BanhPe. O fort gick det också. Vi var säkert uppe i 40! kilometer i timmen emellanåt.
Framme i BanhPe innebar famme VID BanhPe
Nu stod mopedtaxi, 4 stycken, o väntade på oss för att ta oss sista biten ner till båten o biljettkontoret...som visade sig vara båtarna o biljettkontoren.
Än en gång visade sig Sanna's ( hon med pappan ni vet) skepticism vara av godo. Vi hamnade till sist "nästan" rätt o 30 minuter senare satt vi på en båt ut till
KOH SAMET
Ja, vad ska man säga. Vit sand, Palmer, vackra laguner
1 vecka i det här paradiset skulle bli "gött mos"
Det är regnperiod i Thailand i september.
Redan när vi flög in över Thailand vräkte det ner. Fram till vi såg KohSamet's vita stränder hade det regnat 250 mm....någonstans...men inte en endra droppe hade träffat min halvkala hjässa ännu. Vi skrattade åt detta faktum o sa att NU lär det väl komma ner en del i alla fall.
Att beskriva 8 dagars vistelse på denna ö går inte att göra genom att berätta om den ena händelsen efter den andra som skapar bestående minnen genom livet....för det händer liksom inget....man "ÄR", inget mer.
Att försöka förstå en Thailändare som pratar Engelska är som att läsa en manual för en ny stereo på Swahili. Don't even try!
Det finns dock ett fåtal regler...såna regler som man plockar upp i sitt medvetande när man sitter på en paradisö och "ÄR"
1: det sista eller de två sista bokstäverna i engelskan uttalas aldrig av en thailänare.
Här följer ett par pedagogiska exempel
Rice= riiiii
massage= massaaaa
2: Man "packar" ihop ett gäng ord till en smetig massa
ex
Isohäääänatulaaaaaa= is your hair natural (Fick frågan av en frisörska som var mäkta imponerad av mitt vita hår.....söt så in i helvete var hon dessutom så det är bla därför hon får en plats i min (Thai dictionary för svenskar som försöker förstå engelska i Thailand)
3: Det är ingen myt R = L
det betyder inte att höger(right) = Vänster (Left) utan att alla ord som innehåller R inte längre innehåller R utan L.Kämpa inte emot- bala att acceptela.
Att bo i ett hus, en bungalow som befinner sig 1,5 meter över marken skapar ett visst mått av trygghet.Ormar, inga ormar tar sig upp juuu. Lägg nu inte för stor vikt vid att det knappt finns ormar på KohSamet.
Däremot har man lärt känna Putte, Halvan o Bosse o Berit.
Putte o halvan är geckoödlor modell mindre som fladdrar omkring på husväggen när mörkret lagt sig. Något som drog till sig vår uppmärksamhet o glädje när det visade sig att de åt flugor o myggor. Helena hade viss skräck inför allt krypande men vid ovan nämnda företeelse kom saken i en helt annan dager.
När Bosse visade sig första gången däremot kom skräcken i viss mån tillbaka. Dels var den 8 ggr så stor dessutom var den neongrön o hade stora ögon som bröderna Grimm säkert hade haft nytta av i sina sagor.
Berit var Bosses syster o hade folkvett nog att vara lite mindre i storlek.
Stranden bestod av vit sand vid flod.
Vid ebb bestod den också av vit sand med tillägget...krabbor. Om jag skrev 16,3 miljoner krabbor skulle ni troligtvis tro att jag överdrev så därför skriver jag 14,4 miljoner för då VET jag att jag inte överdriver. små= 2,3 cm typ.
Stillsamma vågor sköljde stillsamt, eh, hmmm, jag orkar inte redigera det där.....in mot stranden, dag 1 o 2 o 3. Dag 4 åkte vi på snorklingstur.
Kan nån tala om för mig varför i helvete vi inte åkte dag 1 eller 2 eller 3 eller 5,6,7 eller 8 för den delen men just dag 4 var det inte så stillsamt kan jag berätta. Jag älskar fart på sjön o njöt i fulla drag när båten hoppade som katten findus när han tar metspöt o ska ner o fiska MEN några stackare blev väl 2cm kortare av allt hoppande o skuttande under 20 minuter tills vi kom fram till vår ö där ett korallrev väntade i all sin prakt med allt från färgrannhet till artrikedom o allt annat som en riktig Robinsonö kan erbjuda.
Johan och jag blev erbjudna att följa med ytterligare en bit ut på havet för att fiska.
Thailändarens kommentar "Ihoyonogesessi" (I hope you not get seasick) nonchalerades med ett lätt fladdrande i min mungipa.
36 fiskar plockades upp, kapten tog 16 o Johan o jag det resterande tjoget. När vi åkte tillbaka till ön var jag sjösjuk som en bakfull beduin efter 3 veckor seglandes vid the roaring 40's utanför Australiens kust.
Behöver jag tilläga att de c:a 30 personerna var imponerade av den ,genom hårt slit upptagna fisken. Smaken var delikat o det dröjde 3 sekunder innan jag berättade vem som hade fiskat upp dom o hur vi likt "den gamle o havet" fick slita ont för att bärga det som dessa 30 "savages" nu så slafsigt tryckte i sig.
Min största fisk vägde 3,6 hg...fattar ni sizen eller?
Massage. Vi har massage på jobbet varannan onsdag. En jätteduktig tjej som hoppat av ett stressigt jobb inom allmännyttans bostadsbolag för att istället ägna sig åt "vettigt" jobb. Hon är kanon.
I Thailand finns det 122000 kanonmassöser till.
En Thaimassage är en totalupplevelse som sträcker sig bortom ordinarie massage.
En 45 kilos Thailändska som vid första anblicken av mig ler o säger "Big man, I'm not strong enough".
Vad som ingår i hennes betydelse på "not strong enough" vet jag inte men 14 års styrketräning har inte fått mig till hennes nivå än. Där inte fingrarna räckte till så användes armbågar o till o med fötterna för att massagetimmen inte skulle betraktas som ett misslyckande för henne....hela tiden med den ständiga kommentaren "OhOh, big man, strong man".
Ett erbjudande om fotvård togs emot med viss skepsis. Jag menar, om jag inte gjort fotvård på 24 år (Sanning) varför skulle jag då göra det nu.
Jag nöjer mig med att berätta att det som kom bort från mina fötter vägde nog mer än vad hon normalt tar bort från alla kunder under en hel vecka. Fy tusan Peter, shame on you!
Ska ikväll ta min 4:e thaimassage o har själv "fotvårdat" mig 2 ggr till.
Måndag en vecka senare går båten hem från KohSamet. 5 dagliga bad, 9 promenader, 2 flaskor mekongwhisky och en uppriktig längtan tillbaka till de 5 servitörer/triser som passat upp på oss som om vi vore deras enda kunder.
150:- per natt kostade kalaset. Men då ingick ju även Bosse o Berit.
Tilläggas kan att kväll 5 blev Bosse lätt "sugen". Ett litet besök på Berits rygg resulterade säkert i något men personligen tror jag de var syskon så avsikten var nog en helt annan än den du nu fantiserar ihop...fuling!
Det är regnperiod i Thailand i september....undrar om det är bara är vartannat år för än så länge har inget av den blöta varan träffat mitt huvud.
Nu följde 6 ofrivilliga dygn i Bangkok. Så sjuk som bara en riktig MAN kan bli, så sjuk vara jag. Hög feber, frossa svettningar o dålig mage. Men å andra sidan, ska jag vara riktigt riktig dålig vill jag helst vara det i en 150kvm lyxvåning på 12:e våningen med alla nödvändiga faciliteter.
Under min "konvalescens drog mina vänner till Chiang Mai i norr där de bla, raftade (forsränning) och spelade golf.
3 dagar innan hemfärd blev jag åtminstone så frisk att jag kunde ta mig till olika shoppingcenter och "handla bort" de dagar jag "missat".
Jag köpte kläder o annat som hemma,säkerligen skulle kostat upp emot 7-8000:- för endast 2600:-.
Hemma har jag en stabil men synnerligen begränsad ekonomi. Att som i Bangkok kunna gå in på en klädaffär (tex Camel active) och kunna köpa ALLT jag ville ha och sedan gå därifrån med ett stort leende på läpparna är något jag aldrig erfarit i mitt liv.
Jag hoppas att jag aldrig kommer att drabbas av shoppingdjävulen här hemma men att någon gång kunna unna sig "allt" var en fantastisk känsla.
De sista 2 dagarna blev, förutom mera shopping, en blandning av sightseeings, hyra egen båttaxi, promenader....sa jag mera shopping? och ännu mindre hemlängtan.
det är regnperiod i Thailand i september. De sista 8 dagarna regnade det några gånger. Dessutom var det några ( 1 gång per dag ) skyfall som hette duga. På 3 sekunder blev man fullständigt dyngsur. Det kan bli skyfall hemma också men den stora skillnaden var att temperaturen står kvar på c:a +30 grader. Det är skillnad på skyfall o skyfall.
vad har jag då tagit med mig hem förutom alla upplevelser, alla foton att minnas till.
Jo en sak.
En sak som kommer (hoppas jag) att "färga" mitt liv en lång tid framöver.
Något som var så påtagligt,
så värmande.
LEENDEN!
kanske inte alltid bara av ren vänlighet....man säljer mer med ett leende, helt klart....men
man log. Jag kom på mig själv med att le mot människor som jag bara råkade få 1 sekunds ögonkontakt med. En blick, ett leende och så vandrar man vidare.
Testa, det kanske inte fungerar på de första 100 människorna men till sist når man målet...ett leende tiilbaka, och då har man kommit långt.
Eller också ler alla åt mig även här men jag har i min självupptagenhet inte märkt det...!?
Jag har 100 saker till att berätta. Tex hur ens medresenärers beteenden (oftast bra men emellanåt synnerligen märkliga beteenden) påverkar (alltid i positiv riktning för en själv) en att växa som människa. Tex hur små små saker/händelser blir fantastiska samtalsämnen eller hur en önskan att göra "en viss sak" kan uppnås genom att benämna det--- Att gå o köpa snus---!
Jag har nu varit i 35 länder. Alla har sin egen charm, inget är "bättre" än det andra. Det finns glädje och sorg överallt. Prag är INTE bättre på våren än i november. Måhända skiner solen mer men Pragborna skrattar även på vintern, I Paris kan man bli kär även en kulen marsdag och Vitryssland bjuder säkert på både kulinariska upplevelser och hänförande landskap...om vi bara vågar att gå emot turistströmmen lite lite grand.
Men tänk på att alla upplevelser, vart vi än befinner oss,
växer och blir starkare
om vi gör det med ett
LEENDE!