När det är dags att börja summera vill man inte minnas de små problemen,väntetiderna,hettan. Nä att summera en resa är att berätta allt men ändå finjustera, redigera. det ska ju låta bra för bövelen.
Förmodligen kommer det här att bli en sådan summering, men det skulle vara kul att berätta det som inte borde hänt...men hände.
Hur det blir med det märks väl när sista punkten är satt och 14 ps. är klurigt formulerade. Det här mailet, är tänkt att bli en 20 raders odysse' sett ur mina ögon, mitt Thailand, det land jag aldrig besökt tidigare. det land, som enligt mina Thailandskunniga vänner hade så mycket att ge, så mycket att visa.

Juni - September är regnperiod i hela Thailand men mest i norra och sydvästra delen. Vi valde därför Bangkok och Koh Samet i Rayongdistriktet därfrör vi trodde att vi därmed skulle klara oss undan med 2 kanske 3 timmars ösande regn per dag under de 20 dagar vi skulle vara här. Skakningarna i planet när vi flög över Burma (Myanmar) och in över det Thailändska höglandet berodde på häftiga regn och åskstormar. 7 rader bakom mig grät några av rädsla för skakningarna, vi andra konstaterade att "Det är regnperiod i Thailand nu"....tjohoooo.

4 glada kompisar klarade passkontrollen på under 1 timme trots att Pakistans hela landslag i....bågskytte säger vi..... ( kan ha varit landslaget i Rickschadragning också men texten på deras t-shirts var inte på Engelska o frågan är om de visste själva vad som stod där för inte ens Johan med sin vilda men kreativa fantasi kunde utröna vad det kan ha stått).....passerade passkontrollen enligt ett strikt mönster som vi aldrig lyckades utröna tanken bakom. men de såg glada ut o skruttade glatt vidare i sina 3/4 byxor uppdragna till strax under bröstkorgen. Undrar om de köper byxor efter midjemått eller efter måttet runt bröstkorgen?

Först på väg ut till taxin noterade jag att det är vänstertrafik i landet. Min första tanke var "måtte vi inte få en glad liten Thailändsk taxichaufför vars största nöje är att köra i 120 i ytterfilen hela vägen in till stan.
Han körde i ytterfilen men i 115. cool baby, cool!
Vi bodde på Sukhomvit road, soi 12. Sukhomvit road är typ 40 mil lång, faktiskt-den är det. Varje tvärgata in från varje namngiven gata heter...soi + ett nummer. Jämna nummeråt ett håll, ojämna åt det andra. Lite smart faktiskt. Sanningen, eller rättare sagt verkligheten kan visa sig vara lite annorlunda men men, i stort sett så fungerar det så.

En i sällskapet har en pappa ( wow!) som känner en ( wow igen!) som jobbar på Svenska ambassaden i Bangkok, därför var vi priviligierade nog ( ja, inte jag då då men jag hängde ju liksom bara med) att få låna deras lägenhet. Dels för att de, visade sig, var så förbannat trevliga men också för att de skulle knappt vara i lägenheten och det passade bara bra att ngn vattnade blommor o si o så.
Det hade fått plats 3 lägenheter av min lägenhets storlek i den här lägenheten. Det kändes som att man kunde peta Burmas regeringschef i näsan från ena balkongen och Kambodjas dito i örat från den andra. Vad man kunde peta i någons något från tredje balkongen tänker jag inte nämna för nu har min fantasi dragit iväg nåt oprortionerligt....IGEN!

Serious, 12 våningar upp såg man åt alla håll, över hela Bangkok. En snabb blick neråt avslöjade en 8X15 meter stor pool.....hehe, vååååår pool. 20 minuter vid poolen sen upp o sova för att orka med lite av eftermiddagen.
Besök 1: Restaurang SUDA, in bakom ett hörn, såg inte mycket ut för världen men ett bättre möte med Thailändsk mat kan bli svårt att hitta. sött o surt, räkor, kyckling o sallader och chili o så Singha eller Chang beer. 700 baht...ta bort sista nollan o ta resten ggr 2 så har man kursen. 140 SEK ...för 4 pers. helt Ok om ni frågar mig.

De första 2 dagarna ägnades åt shopping o ätning. MBK, Siam center, ChatuChak, Lumphini park o konsten att pruta. Jag kommer faaan inte att bli bra på det. Jag menar, om man skäms när de talar om priset så lär man ju inte skämmas mindre om man dessutom ska pruta...men men, tunga beslut måste fattas ibland, tag seden dit du kommer Peter.Pruta.

Måndag. Buss till Banh Pe för vidare transport till ön Koh Samet. Vi hade fått tydliga instruktioner. " Gå först till biljettkontoret SEDAN går ni till bussen"
Hur svårt kan det bli
SVÅRT tydligen
Vid busscentralen står en hojtande madonna o ropar till oss att ska vi till Koh Samet så får vi faan ta o sno oss på för bussen går NUUUU.
Kloka Sanna ( Hon i sällskapet som har en pappa...som känner en som...ni vet) protesterade tydligt men finkänsligt, "Men hallå, vi skulle ju till kontoret först".

Nu gick det undan kan jag berätta, innan vi visste ordet av hade kommandoran ( Ni som läst Emil i Lönneberga vet nu vart hon tog vägen när hon flydde från fattigstugan) hystat in oss alla på bussen, Sanna hade, när chaffisen drog iväg, ramlat o dragit ner halva vindrutedekorationen ( en religiös skapelse som skulle ge oss en "god resa"), Helena hade ingen aning om vart hennes ryggsäck tagit vägen, Johan var trött så han la sig o sov o själv så...eh...fattade jag inte ett skit.
23 mil var det ungefär. Jag var den ende som var vaken. En del gillar att sova andra att titta. I ett samhälle som till o med Buddha måste ha glömt fick jag helt plötsligt kasta mig från ena rutan till den andra o därefter över till bakrutan.
Förbi bussen, helt lugnt, mitt i gatan ( 4 miljoner bilar) går en ca 17-18 årig kille mitt i vägen...det är väl inte så konstigt med MEN, var i helvete hade hade han köpt Svenska landslagets tröja o om Zlatan visste hur hans namn stavas på Thai så dribblade han nog bort sig själv mest. Fast det verkar visst ha gjort nu ändå har jag läst.

Kommandoran visade med all önskvärd tydlighet att NU ÄR NI FRAMME.
OK!
Var faan är vattnet?
Chauffören o kommandoran pekar snett framåt höger...där, där bakom det huset. Dit ska ni.
OK!
Över en motorväg som fick autobahn att se ut som ett mindre eljusspår....framme nu eller?
Kvinnan i butiken vi frågade kunde inte Engelska så bra men hon fick tydligt o klart fram att...härifrån går inga båtar. Troligen mest beronde på att det inte fanns något hav här.

Snacka om grundlurade.

Den kvinnan, kommandoran, det stod om i Emilböckerna har en mer naturlig plats i nästa film med Freddie Kruger, terror på Elm Street nr:4.

Men hon var snäll, ja inte kommandoran utan kvinnan i butiken,o hjälpte oss på en flakbilstaxi som skulle ta oss till BanhPe. O fort gick det också. Vi var säkert uppe i 40! kilometer i timmen emellanåt.
Framme i BanhPe innebar famme VID BanhPe
Nu stod mopedtaxi, 4 stycken, o väntade på oss för att ta oss sista biten ner till båten o biljettkontoret...som visade sig vara båtarna o biljettkontoren.
Än en gång visade sig Sanna's ( hon med pappan ni vet) skepticism vara av godo. Vi hamnade till sist "nästan" rätt o 30 minuter senare satt vi på en båt ut till
KOH SAMET
Ja, vad ska man säga. Vit sand, Palmer, vackra laguner
1 vecka i det här paradiset skulle bli "gött mos"

Det är regnperiod i Thailand i september.
Redan när vi flög in över Thailand vräkte det ner. Fram till vi såg KohSamet's vita stränder hade det regnat 250 mm....någonstans...men inte en endra droppe hade träffat min halvkala hjässa ännu. Vi skrattade åt detta faktum o sa att NU lär det väl komma ner en del i alla fall.

Att beskriva 8 dagars vistelse på denna ö går inte att göra genom att berätta om den ena händelsen efter den andra som skapar bestående minnen genom livet....för det händer liksom inget....man "ÄR", inget mer.
Att försöka förstå en Thailändare som pratar Engelska är som att läsa en manual för en ny stereo på Swahili. Don't even try!
Det finns dock ett fåtal regler...såna regler som man plockar upp i sitt medvetande när man sitter på en paradisö och "ÄR"
1: det sista eller de två sista bokstäverna i engelskan uttalas aldrig av en thailänare.
Här följer ett par pedagogiska exempel
Rice= riiiii
massage= massaaaa
2: Man "packar" ihop ett gäng ord till en smetig massa
ex
Isohäääänatulaaaaaa= is your hair natural (Fick frågan av en frisörska som var mäkta imponerad av mitt vita hår.....söt så in i helvete var hon dessutom så det är bla därför hon får en plats i min (Thai dictionary för svenskar som försöker förstå engelska i Thailand)

3: Det är ingen myt R = L
det betyder inte att höger(right) = Vänster (Left) utan att alla ord som innehåller R inte längre innehåller R utan L.Kämpa inte emot- bala att acceptela.

Att bo i ett hus, en bungalow som befinner sig 1,5 meter över marken skapar ett visst mått av trygghet.Ormar, inga ormar tar sig upp juuu. Lägg nu inte för stor vikt vid att det knappt finns ormar på KohSamet.
Däremot har man lärt känna Putte, Halvan o Bosse o Berit.
Putte o halvan är geckoödlor modell mindre som fladdrar omkring på husväggen när mörkret lagt sig. Något som drog till sig vår uppmärksamhet o glädje när det visade sig att de åt flugor o myggor. Helena hade viss skräck inför allt krypande men vid ovan nämnda företeelse kom saken i en helt annan dager.
När Bosse visade sig första gången däremot kom skräcken i viss mån tillbaka. Dels var den 8 ggr så stor dessutom var den neongrön o hade stora ögon som bröderna Grimm säkert hade haft nytta av i sina sagor.
Berit var Bosses syster o hade folkvett nog att vara lite mindre i storlek.

Stranden bestod av vit sand vid flod.
Vid ebb bestod den också av vit sand med tillägget...krabbor. Om jag skrev 16,3 miljoner krabbor skulle ni troligtvis tro att jag överdrev så därför skriver jag 14,4 miljoner för då VET jag att jag inte överdriver. små= 2,3 cm typ.

Stillsamma vågor sköljde stillsamt, eh, hmmm, jag orkar inte redigera det där.....in mot stranden, dag 1 o 2 o 3. Dag 4 åkte vi på snorklingstur.
Kan nån tala om för mig varför i helvete vi inte åkte dag 1 eller 2 eller 3 eller 5,6,7 eller 8 för den delen men just dag 4 var det inte så stillsamt kan jag berätta. Jag älskar fart på sjön o njöt i fulla drag när båten hoppade som katten findus när han tar metspöt o ska ner o fiska MEN några stackare blev väl 2cm kortare av allt hoppande o skuttande under 20 minuter tills vi kom fram till vår ö där ett korallrev väntade i all sin prakt med allt från färgrannhet till artrikedom o allt annat som en riktig Robinsonö kan erbjuda.

Johan och jag blev erbjudna att följa med ytterligare en bit ut på havet för att fiska.
Thailändarens kommentar "Ihoyonogesessi" (I hope you not get seasick) nonchalerades med ett lätt fladdrande i min mungipa.
36 fiskar plockades upp, kapten tog 16 o Johan o jag det resterande tjoget. När vi åkte tillbaka till ön var jag sjösjuk som en bakfull beduin efter 3 veckor seglandes vid the roaring 40's utanför Australiens kust.
Behöver jag tilläga att de c:a 30 personerna var imponerade av den ,genom hårt slit upptagna fisken. Smaken var delikat o det dröjde 3 sekunder innan jag berättade vem som hade fiskat upp dom o hur vi likt "den gamle o havet" fick slita ont för att bärga det som dessa 30 "savages" nu så slafsigt tryckte i sig.
Min största fisk vägde 3,6 hg...fattar ni sizen eller?

Massage. Vi har massage på jobbet varannan onsdag. En jätteduktig tjej som hoppat av ett stressigt jobb inom allmännyttans bostadsbolag för att istället ägna sig åt "vettigt" jobb. Hon är kanon.
I Thailand finns det 122000 kanonmassöser till.
En Thaimassage är en totalupplevelse som sträcker sig bortom ordinarie massage.
En 45 kilos Thailändska som vid första anblicken av mig ler o säger "Big man, I'm not strong enough".
Vad som ingår i hennes betydelse på "not strong enough" vet jag inte men 14 års styrketräning har inte fått mig till hennes nivå än. Där inte fingrarna räckte till så användes armbågar o till o med fötterna för att massagetimmen inte skulle betraktas som ett misslyckande för henne....hela tiden med den ständiga kommentaren "OhOh, big man, strong man".
Ett erbjudande om fotvård togs emot med viss skepsis. Jag menar, om jag inte gjort fotvård på 24 år (Sanning) varför skulle jag då göra det nu.
Jag nöjer mig med att berätta att det som kom bort från mina fötter vägde nog mer än vad hon normalt tar bort från alla kunder under en hel vecka. Fy tusan Peter, shame on you!
Ska ikväll ta min 4:e thaimassage o har själv "fotvårdat" mig 2 ggr till.

Måndag en vecka senare går båten hem från KohSamet. 5 dagliga bad, 9 promenader, 2 flaskor mekongwhisky och en uppriktig längtan tillbaka till de 5 servitörer/triser som passat upp på oss som om vi vore deras enda kunder.
150:- per natt kostade kalaset. Men då ingick ju även Bosse o Berit.
Tilläggas kan att kväll 5 blev Bosse lätt "sugen". Ett litet besök på Berits rygg resulterade säkert i något men personligen tror jag de var syskon så avsikten var nog en helt annan än den du nu fantiserar ihop...fuling!

Det är regnperiod i Thailand i september....undrar om det är bara är vartannat år för än så länge har inget av den blöta varan träffat mitt huvud.

Nu följde 6 ofrivilliga dygn i Bangkok. Så sjuk som bara en riktig MAN kan bli, så sjuk vara jag. Hög feber, frossa svettningar o dålig mage. Men å andra sidan, ska jag vara riktigt riktig dålig vill jag helst vara det i en 150kvm lyxvåning på 12:e våningen med alla nödvändiga faciliteter.
Under min "konvalescens drog mina vänner till Chiang Mai i norr där de bla, raftade (forsränning) och spelade golf.
3 dagar innan hemfärd blev jag åtminstone så frisk att jag kunde ta mig till olika shoppingcenter och "handla bort" de dagar jag "missat".
Jag köpte kläder o annat som hemma,säkerligen skulle kostat upp emot 7-8000:- för endast 2600:-.
Hemma har jag en stabil men synnerligen begränsad ekonomi. Att som i Bangkok kunna gå in på en klädaffär (tex Camel active) och kunna köpa ALLT jag ville ha och sedan gå därifrån med ett stort leende på läpparna är något jag aldrig erfarit i mitt liv.
Jag hoppas att jag aldrig kommer att drabbas av shoppingdjävulen här hemma men att någon gång kunna unna sig "allt" var en fantastisk känsla.

De sista 2 dagarna blev, förutom mera shopping, en blandning av sightseeings, hyra egen båttaxi, promenader....sa jag mera shopping? och ännu mindre hemlängtan.

det är regnperiod i Thailand i september. De sista 8 dagarna regnade det några gånger. Dessutom var det några ( 1 gång per dag ) skyfall som hette duga. På 3 sekunder blev man fullständigt dyngsur. Det kan bli skyfall hemma också men den stora skillnaden var att temperaturen står kvar på c:a +30 grader. Det är skillnad på skyfall o skyfall.

vad har jag då tagit med mig hem förutom alla upplevelser, alla foton att minnas till.
Jo en sak.
En sak som kommer (hoppas jag) att "färga" mitt liv en lång tid framöver.
Något som var så påtagligt,
så värmande.

LEENDEN!

kanske inte alltid bara av ren vänlighet....man säljer mer med ett leende, helt klart....men
man log. Jag kom på mig själv med att le mot människor som jag bara råkade få 1 sekunds ögonkontakt med. En blick, ett leende och så vandrar man vidare.
Testa, det kanske inte fungerar på de första 100 människorna men till sist når man målet...ett leende tiilbaka, och då har man kommit långt.
Eller också ler alla åt mig även här men jag har i min självupptagenhet inte märkt det...!?

Jag har 100 saker till att berätta. Tex hur ens medresenärers beteenden (oftast bra men emellanåt synnerligen märkliga beteenden) påverkar (alltid i positiv riktning för en själv) en att växa som människa. Tex hur små små saker/händelser blir fantastiska samtalsämnen eller hur en önskan att göra "en viss sak" kan uppnås genom att benämna det--- Att gå o köpa snus---!

Jag har nu varit i 35 länder. Alla har sin egen charm, inget är "bättre" än det andra. Det finns glädje och sorg överallt. Prag är INTE bättre på våren än i november. Måhända skiner solen mer men Pragborna skrattar även på vintern, I Paris kan man bli kär även en kulen marsdag och Vitryssland bjuder säkert på både kulinariska upplevelser och hänförande landskap...om vi bara vågar att gå emot turistströmmen lite lite grand.
Men tänk på att alla upplevelser, vart vi än befinner oss,
växer och blir starkare
om vi gör det med ett
LEENDE!