Gubbar_pa_drifts blogg

Vaknade utvilad i morse efter en skön natt i egen säng. Kom hem vid halv nio typ igår kväll och satt uppe till midnatt innan jag kröp i säng. Tog någon timme eller så att få upp lite värme i huset, men sedan var det riktigt skönt att krypa ned i bingen.

/Conny

Det är med lite vemod jag sitter här på flygplatsen i Bogota och väntar på att borda det flyg som ska ta mig österut mot Madrid. Förutom incidenten med stölden så har jag trivts väldigt bra här i landet. Jag kommer att sakna värmen, både i luften och från de människor jag mött. Men framför allt så kommer jag att sakna all den musik som strömmar emot dig från alla håll. Varenda cafe och bar har musik strömmande ut över gatorna så man kan bara vandra omkring och låta sig uppfyllas.

Vi får se om jag återvänder någon gång. /Conny

Nu står det helt klart att det blir hemfärd i morgon. Efter att ha gjort ett antal besök och haft en del mailkonversation med konsulatet här i Cartagena så fick jag idag vid tretiden på fredag eftermiddag mitt provisoriska pass så att jag kan åka hem i morgon. Inbokad på ett flyg klockan 09.24 i morgon till Bogota. Sedan vidare till Madrid och Helsingfors innan jag slutligen landar på Arlanda 16.10 på söndag. Lång resa med flera stopp, men det var vad jag fick tag i då USA inte godkänner våra provisoriska pass. Visserligen skulle jag bara vara i transithallar, men flygbolagen sätter stopp ändå.

Var som sagt och hämtade mitt provisoriska på eftermiddagen och naturligtvis så kostade det. Men det är ganska hutlöst att ta 5 gånger så mycket för ett provisoriskt pass gentemot ett normalpass som bara kostar 400 spänn. 166 dollar kostade det här och det är nästan 5 gånger. Nästa gång jag gör en långtur så tar jag med två pass och 2 bankkort. Normalt så har jag alltid två bankkort med mig, men i år så hittade jag inte mitt andra.

Förhoppningsvis så blir det inget strul med att resa med det här provisoriska dokumentet, men man vet aldrig. Kan ju finnas en del passkontrollanter som inte känner till dem?

Tidigt upp i morgon. Har beställt en bulle till 06.30 så det blir en tidig kväll.

God natt/ Conny

När jag efter frukosten ringde upp vår ambassad här i Colombia så visade det sig att de helst ville ta emot mitt fall via mail. Visst, det går lika bra och efter några meddelanden fram och tillbaka står det klart att jag måste ta mig tillbaka till Cartagena för att vid vårt konsulat där få mig ett temporärt pass så att jag sedan kan flyga tillbaka till Sverige.

Tog mig en promenad för att hitta en buss i morgon och fann en plats varifrån det avgår transport varje kvart. Samma bolag som jag åkte med hit, vilket betyder att det ej blir någon lång vandring tillbaka till samma hotell som jag bott i tidigare.

På återvägen stannade jag till vid en typisk colombiansk arbetarrestaurang och fick mig en lunch. Först kom det in en soppa innehållande ett stort köttben och allehanda grönsaker. När jag var klar med den portionen så dök det upp ytterligare en tallrik med mer kött tillsammans med ris, någon slags rödbetspytt, stekt lök och något som jag tror var stekt banan. Sköljde ned allt detta med en flaska poker, som nog har blivit mitt favoritöl här i landet.

Senare på eftermiddagen gav jag mig ut på jakt efter vykort att skicka hem, men hittade ytterst lite och inget som jag ville sända hem till mina "grabbar".

Så har då ytterligare en dag till fladdrat förbi här uppe vid den karibiska kusten och som vanligt har det varit en varm, men ganska luftfuktig dag. Igår kulminerade det i ett riktigt skyfall och gatorna fylldes i rekordfart av jättemängder med vatten. Avloppssystemet är alldeles för underdimensionerat för att ta hand om de enorma mängder som dessa skyfall genererar, vilket innebär att all trafik måste ta sig igenom nästan knähögt vatten. På eftermiddagen idag, så kom det en riktig åskknall, men det blev inget regn av den.

/Conny

Under ett uppehåll i regnandet så traskade tyskarna och jag iväg till en busstation som visade sig tillhöra ett privat bussbolag. Nåja, vi fick i alla fall plats alla tre på en buss som ganska snart tog oss de dryga 20 milen nordöst till Santa Marta som är huvudstad i provinsen Magdalena. Den är oftast utgångspunkten för de som vill fortsätta vidare in i Venezuela. Men det är det ytterst få som vill i dagsläget.

Här var det bättre väder och vi välkomnades med blå himmel och sol. Tyskarna hade också bokat hotell och vi hamnade på olika byggen, så dem lär jag nog inte se igen då de nog skulle vidare ganska snart. Därifrån bussen stannade så var det inte så himla långt bort till mitt hotell så jag tog och knallade den biten.

Ut på stan sedan och kollade genom de centrala delarna där jag bokade in mig denna gång. Sexhundra meter ned till beachen, men det är överkomligt. Provade en grekisk restaurang framåt kvällenoch beställde återigen en något dyr köttbit. Men den här var inte så väl tillagad så man fick tugga en hel del. Skönt i alla fall med lite mat innan man slog huvudet i kudden.

Idag så var jag uppe tidigt då hotellet håller med frukost. Så redan vid tiotiden hade jag tagit mig ned på beachen och hoppat i plurret. Skönt! Så dagen började verkligen bra. Men då jag någon timme senare skulle göra mig i ordning för mitt andra dopp så upptäckte jag att mina shorts var borta. De låg högst upp i en tygkasse som låg bredvid mig på stranden och någon har helt ljudlöst smygit upp och norpat dem. Till saken hör att min hörsel inte är lika bra som i unga år. Men värre ändå är att shortsen innehöll både mitt pass och mitt bankort. Min mobil låg längre ned i kassen så den fick jag behålla.

Hotellet mitt kallade på polis och det kom två poliser på en motorcykel och tog de uppgifter jag hade. Sedan fick jag knalla iväg till åklagarkontoret och lämna in en anmälan även där, vilket inte tog så väldigt lång tid. Men jag upptäckte, trots att mina kunskaper i spanska är kraftigt begränsade, att hon hade skrivit Schweiz som mitt medborgarland istället för Sverige. Så det var bara att vandra tillbaka och få det tillrättalagt. Nästa sak var att logga in på min bank och spärra kortet. Inga pengar försvunna dock, vilket alltid är något. För säkerhets skull så förflyttade jag dock de pengar som fanns på kontot knutet till kortet över till ett annat konto.

Ambassaden här i landet har bara telefontid på morgonen, så jag får vänta till i morgon med att anmäla mitt pass försvunnet till dem. Förmodligen så får jag bara ett provisoriskt pass, men det är i så fall sk-t samma då jag ändå måste hem för att hämta mitt nya bankkort. Så här tar nog mitt Sydamerikaäventyr slut alldeles för tidigt. Tar väl förmodligen några dagar innan jag kan få ett pass och kanske måste jag förflytta mig till Cartagena igen, där närmaste konsulat finns.

Senast något liknande hände mig var i Sydney 1988 så cirka 35 år mellan gångerna är inte så farligt. Den gången kunde jag fortsätta min resa då jag fick ett nytt ordinarie pass av ambassaden där och på den tiden var man inte så beroende av bankkort. Tror inte ens jag hade något med mig.

/Conny

När man är ute på resande fot så är det ju inte alltid som allting går som man tänkt sig. Hade hoppats kuna tillbringa lite tid nere på stranden de här sista dagarna i Cartagena, men vädret har inte tillåtit de extravaganzerna. Har regnat en hel del sista tiden och det är i.o.f.s inget ovanligt för årstiden då september är den regnigaste månaden här, tätt följd av nuvarande oktober. Så jag har mest försökt hålla mig under tak. I ett uppehåll på fredagen ramlade jag bort till en restaurang och unnade mig en underbar kalvstek. Serverades udda nog med pasta, men det gick i det också. Sydamerikanskt kött, särskilt nere i Argentina med omnejd, ska vara bland det bästa i världen och de här köttbitarna smälte bra i munnen. Undrar jag hur det ska bli längre söderut?

Idag lördag har jag inte gjort ett himla dugg. Det är nationella val här i landet i morgon så barer och sådant är torrlagt. Lyckades dock inhandla ett par literspavor med bira att släpa hem till hotellet. Inmundigade dem i sällskap med ett ungt tyskt par som är ute på en långtripp. Jag checkar ut här i morgon och det visar sig att de här tyskarna också ska lämna och har tänkt sig samma resmål som jag. Jag har redan bokat hotell, men de är av den yngre stammen och tar det lite mer som det kommer. Så vi slår följe till en bussdepå i morgon så hamnar vi nog till slut på ett bra ställe.

/Conny

Det är sju timmar i tidsskillnad mellan Sverige och Colombia så när jag i måndags skrev mitt förra inlägg så räknades det som tisdag här på siten. Likadant nu, här är det torsdag afton, men det lär vara fredag för er därhemma.

Nåja, i tisdags blev det en lite längre stund nere på beachen och ett par dopp i det solvarma vattnet. Skönt. Ner till centrum på kvällen för att ta ett par pilsner och träffa lite folk. Trevligt! Igår blev det inget badväder då det åskade och regnade en del. Var nere i de centrala delarna då det plötsligt blev ett riktigt skyfall, så det var bara att söka skydd i närmaste bar.

Skulle egenligen ha lämnat Cartagena igår, men här är så trevligt så jag stannar till söndag. Så får jag se var jag vägen sedan.

Idag torsdag, så tog jag och knallade den korta biten bort till till Castillo San Felipe de Barajas som är ett mäktigt fort färdigbyggt 1536. Det ligger väldigt strategiskt placerat och gav bra skydd både mot fiender från havet och land. Imponerande bygge och där uppe har man en bra utsikt över staden.

En av tankarna när jag planerade den här resan var att se om jag kunde få tag i en mindre husbil eller liknande och med den ta mig runt i Sydamerika. Jag får se hur det blir med den saken. Tydligen en massa pappersjobb för att kunna resa ut ur Colombia med ett fordon och sedan är frågan om man kan sälja fordonet i ett annat land. Skulle inte vara så skönt att behöva åka hela vägen tillbaka till Colombia för att sälja. Häromkring finns en del objekt ute på facebook, men inget som passar mig så bra. Får se när jag kommer till Bogota kanske.

Om vädret bara tillåter så får det nog bli ett nytt besök på playan i morgon.

/Conny

Det tog längre än väntat att hitta ett vettigt frukostställe igår. Hamnade till slut i gamla stan och inmundigade min morgonmåltid på ett cafe där. Aningen dyrt och lite väl långt att gå så lite senare på eftermiddagen så införskaffades mangojuice, bröd och skinka. Det får intas här på stället. En adapter för eluttagen skulle jag också skaffa under gårdagen så jag fladdrade iväg till det köpcenter där jag fixade SIM-kortet. Blev hänvisad till den ena elektronikbutiken efter den andra, men ingen av dem hade vad jag behövde.

Idag gick det bättre. På väg ned mod stranden så passerade jag genom de centrala delarna av staden och där i en elbutik så hade man två olika sorters adaptrar som växlar mellan europeiskt och amerikanskt, så jag köpte bägge. Lika bra!

Något bad i varmt havsvatten har jag inte haft sedan stränderna på Phu Qoc i våras. Så det var med förtjusning jag rusade ut och kastade mig i det Karabiska havet som Cartagena ligger vid. Varmt och gott och salt är de förnimmelser som stannar kvar efter att man gått upp igen. Låg väl kvar och soltorkade kropp och badbyxor under en timme innan jag gav mig för den första dagen. Får bli lite mer i morgon.

Slank in i de gamla stadsdelarna på hemvägen. Innanför murarna finns den gamla staden och där är det trevligt att ströva runt. Många gamla vackra hus från kolonialtiden finns där att beskåda och man upptäcker alldeles säkert nya saker varje gång man traskar in där.

Nu har klockan hunnit bli drygt nio på kvällen och det är snart dags att besöka bingen. Har fått många timmars sömn bägge de nätter som jag bott här hittils och det är bara att hoppas att den här natten blir lika bra.

Anlände hit till Cartagena de Indias strax efter lunch. Liten flygplats, men långa köer till immigration. När man väl kom fram gick det dock fort. En snabb fråga om hur länge jag skulle stanna och sedan var passet stämplat. Växlade till mig en hög med colombianska sedlar redan på flygplatsen och fick sedan tag i en bulle som körde mig till mitt boende. Klassat som ett tredje klassens hotell, men det är egentligen ett privat boende som duger bra för mig.

Min värd, som tydligen är i Spanien för tillfället, har lämnat en del behjälplig information om staden och det första jag passade på att göra är att ta mig ned på stan och skaffa mig ett kolombianskt simkort. Det är inte så många som talar engelska här, men jag träffade en trevlig kvinna som hjälpte mig med den saken. Dags att utforska mina närmaste omgivningar sedan och få mig lite grann i magen. Det fick bli lite mexikanskt.

Efter närmare 36 timmar utan ordentlig vila så var jag ganska mör och stupade isäng redan vid åttatiden. Sov sedan som en stock ända till strax efter sex. På agendan idag är först frukost och sedan att skaffa mig en adapter för de elektriska uttagen här. Den adapter med USB som jag fick tag i i Japan förra våren passade både i USA och här, men jag behöver en för typ rakapparater och övrig elektrisk utrustning. Senare får det nog bli beachen.

/Conny

Så börjar då min vecka i New Orleans sakta lida mot sitt slut. I morgon eftermiddag tar jag mig ut till flygplatsen för att påbörja en lång färd ned mot Cartagena i Colombia. Jag har valt att ta den billigaste resan jag hittade vilket innebär ett långt stopp över natten på flygplatsen i Fort Lauderdale. Men förhoppningsvis hittar jag något krypin för att få några timmars sömn även där. Vi får se.

Avslutade min vistelse här i byn med att ta mig en tur på floden på en av dessa jazzkryssningar på gammal skovelbåt. Förr var det ångbåtar, men den tiden är nog förbi för någon ångvissla hördes aldrig. Däremot spelade ett band en hel del bra jazz och skovelbåtsfärden avslutades naturligvis med två gamla fina dängor. What a wonderful world och When the saint's go marching in. Passande slut på en vecka i New Orleans.

Annars har jag mest gått och insupit atmosfär och lyckönskat mig själv till att jag slutligen kom hit. Har längtat många år, även om staden aldrig hamnade på min bucketlist. Har bland annat tittat in på french market, som inte var något speciellt. Ramlade också in på New Orleans Jazz Museum och stod utanför och tvekade om jag skulle gå in. Till slut så valde jag att gå in och då visade det sig att kassaapparaten deras inte fungerade så det blev ett gratisbesök.

Annars är USA numera ett av de dyrare länderna för oss svenskar att besöka. I april 2008 var kursen 5.84 svenska kronor för en US$ och idag så betalar man 10.96 kronor för samma dollar. I princip dubbla kursen.

Hur som helst, trevligt har det varit och jag kommer länge komma ihåg den här tiden. Visst ja......det är ju inte bara jazz som utmärker New Orleans. Woodo och allehanda mystiska saker har ett starkt inflytande över folkloren här och var man går i de franska kvarteren dyker man på butiker som skyltar med woodoattiraljer.

/Conny