Gubbar_pa_drifts blogg

Klev in genom ytterdörren här hemma strax efter elva på förmiddagen i lördags efter en lång lång resa. I farten hela dagen och kvällen sedan fram till tio på kvällen så fyrtiofem timmar var jag igång. Men det var nog så att jag svimmade av några gånger på planet hem.

Jetlagen hann ifatt mig igår då jag blev väldigt trött redan vid sex på kvällen. Klockan åtta så kröp jag i säng och somnade sött.

Som vanligt när man kommer hem så finns det saker att ta tag i. Håller på att försöka få kräm i mitt bilbatteri som laddat ur.

/Conny

Precis som de övriga Sydkoreanska och Japanska städerna så är Seoul intressantast om man tar klivet från de stora gatorna till bakgatorna. Där hittar man vardagslivet och där folk lever och verkar när man inte är hemma. Fullt av restauranger, barer, pubar och arbetsplatser. Här där jag bor så är det på dessa gator smockfullt av tryckerier. För precis som i övriga Asien så har man förlagt all liknande verksamhet på ett och samma ställe. Lätt att hitta då gissar jag.

När jag går rakt norrut från där jag jag vaknar på morgonen, så kommer jag efter en stund fram till en liten bäck. Eller kanske snarare en å? Hur som helst, den där har koreanerna snyggat till och gjort till ett härligt litet promenadstråk mitt i storstaden. Följde bäcken någon kilometer västerut på förmiddagen till den tog slut vid ett vattenfall. Då var det dags att styra kosan norrut igen för att slutligen hamna vid Gyeongbokgung-palatset. Det finns fem stora palats här i staden men det här är det största och vackraste. Det byggdes 1395 men förstördes under under Imjim-kriget på slutet av 1500-talet. Byggdes upp igen under tiden som kung Gojong regerade kring sekelskiftet 18 till 1900- tal.

Jag hade sådan tur så att jag kom fram precis till en imponerande vaktavlösning i härliga färger. Trevligt skådespel som lätt slår den svenska vaktavlösningen vid Stockholms slott.

Palatset rymmer en hel del ståtliga byggnader med stora öppna salar och vackra små parker runt om. Trevligt också att så många koreaner väljer att klä upp sig i folkdräkter, då det är gratis inträde om man gör så. Gratis kanske det hade kunnat bli för mig också då jag försent såg att pensionärer också går in utan avgift. Men det kanske bara gäller de inhemska? För övrigt så var det billigt att besöka palatset. 25 svenska!

På hemväg tog jag och besökte Namdaemun Market som är en enorm marknadsplats med över 10000 småbutiker och försäljare i flera byggnader, våningar samt gatuplatser. Den var så stor så det blev svårt att hitta det man sökte.

Hem sedan för lite krubb och uppkoll inför mogondagens påbörjade hemresa. Ja.......så är det. Nedräkningen har kommit så långt så att det om några timmar är dags för den sista sömnen på den här resan följt av en lång, lång hemresa. Kanske orkar jag med en liten sammanfattning av resan på någon flygplats, kanske inte??

/Conny

Det är inte ofta jag är uppe före fem på morgonen, men i morse kände jag mig tvungen. Eftersom bussen ut till den demilitariserade zonen skulle avgå redan klockan sex på morgonen och jag ville ha något i magen innan det bar av så fick det bli så. Nu var inte uppsamlingsplatsen så värst långt bort från mitt boende och precis bredvid den så fanns det en 7-elevenbutik som fick bistå med lite frukost. Sådana där butiker uppsöker jag aldrig i Sverige, men här i Asien fyller de sin funktion.

Bussresan upp till gränsen mellan de två koreanska staterna tog en dryg timme och sedan fick vi vänta ett tag medan vår reseledare var iväg och fixade biljetter till oss. Det var välordnat vid den här platsen, med flera restauranger av både nationell och internationell karaktär och man kunde gå runt och kika på lite av varje. För de av er som är av yngre årgång och inte känner till Koreas historia så kan väl nämnas att under andra världkriget var hela landet under Japanskt styre. När väl Japanerna var slagna så delades landet i två delar vid 38:a breddgraden ungefär. Den norra delen hamnade under Sovjetiskt styre och den södra under USA:s. 1948 så skulle Korea bli självständigt, men den norra delen bojkottade det val som anordnades och de två länderna förblev splittrade. Två år senare så anföll Nordkorea och invaderade hela Sydkorea, men slogs till slut tillbaka och 1953 trädde en vapenvila i kraft och gränserna behölls. Någon fred har dock aldrig proklamerats, så tekniskt sett så är länderna fortfarande i krig. Man enades dock om att inom en yta av två kilometer på vardera sida om gränsen skulle man hålla en demilitariserad zon för att inga spontana skärmytslingar skulle uppstå. Lite småbråk har man dock inte helt kunnat hålla sig ifrån. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så var det ett par mindre sjöslag kringmillenieskiftet. Sedan har Sydkorea vid fyra olika tillfällen sedan 1970-talet upptäckt försök från sina grannar i norr att gräva tunnlar för att kunna anfalla på det sättet.

Vid den här zonen så blev vi först guidade runt vid Imjingak Peace Park där vi bland annat fick se lite gamla lok som tidigare hade trafikerat rälsen mellan de två huvudstäderna Seoul och Pyongyang. Den berömda frihetsbron var en annan sevärdhet som fanns vid parken och alldeles bredvid så finns en nyare bro där det faktiskt går tåg mellan de två länderna. I parken finns också en hel del monument över de soldater, både koreaner och amerikaner som stupade i striderna.

Jag nämnde tidigare att det vid fyra olika tillfällen har upptäckts försök att gräva sig fram från nord till syd och vi fick gå ner i tunnel nr 3 och inspektera denna. Först så gick vi en sluttande tunnel nedåt flera hundra meter innan vi slutligen kom fram till den tunnel som nordkoreanerna försökte ta sig in i landet genom. På den nordkoreanska sidan är den en dryg kilometer lång och man hann in i grannlandet omkring 400 meter innan försöket upptäcktes.

Efter att ha kollat in tunneln så var det sedan dags att gå i uppförsbacke tillbaka genom den långa vägen upp. Ganska krävande, men jag tog det lugnt och mitt vänsterknä tyckte faktiskt att nedvägen var betydligt jobbigare.

Turens sista stopp blev sedan vid en observationsbyggnad högt uppe på en kulle. Där hade man en bra utsikt över gränsområdet och vår guide pekade ut några särskilda positioner att ha koll på.

Var som sagt uppe tidigt och klockan blev omkring två på eftermiddagen innan vi blev avsläppt inne i staden igen. Uppsökte direkt ett cafe och fick mig en stärkande kopp tillsammans med lite gott bröd. Det här med kaffe är som sagt en stor sak här och det är små fik och större kafeer lite här och var.

I morgon är min sista heldag i Seoul och då ska jag väl se det här stora berömda palatset, så får jag se om jag bryr mig om att se så mycket mer.

/Conny

Min sista heldag i Gunsan använde jag till att ta mig en promenad ut till Uenpa Lake där det finns en stor härlig park som är mycket populär bland befolkningen. Precis som vid Ohori i Fukuoka så är den placerad runt en sjö. Skillnaden var bara att den här sjön var mycket större och ville man gå runt hela så fick man räkna med att tillryggalägga en dryg mil. Det struntade jag i då jag redan på vägen dit hade avverkat närmare en halv sådan. Häromkring har blomningen av de olika träden nästan gått mot sitt slut. Kronbladen faller av i en strid ström och lägger sig i drivor på gångbanor och planteringar. De träd som saknar blommor och bara har blad börjar grönska ordentligt i sin prakt och det är en ljuvlig tid. Det är något som också kommer att ske hemma i Sverige vad det lider och jag kommer att vara hemma för att följa hela cykeln.

Igår så var det då dags för den sista tågresan då jag tog mig vidare hit till Seoul. Det var ett sådant här tåg som, åtminstone i början, stannade till vid varenda mjölkpall. Men jag hade inte bråttom! Ju närmare huvudstaden vi kom, desto fler stationer susade vi förbi, vilket väl var klokt då de boende där har fler sätt att ta sig in till byn. Anlände till slut till Yongsan station och hittade där rätt tunnelbanelinje för att ta mig vidare till mitt hotell. I Japan finns det informationshjälp att få vid de flesta tunnelbanestationer, men det är något som saknas i Korea. Du är hänvisad till automater för att köpa dina biljetter och sedan gäller det att hitta rätt plattform. Lyckligtvis finns det alltid någon yngre som behärskar engelska att fråga, så allting löser sig.

Väl framme och installerad på mitt rum, som visade sig vara ett enkelrum med våningssäng, så tog jag hjälp av receptionisten att beställa en tur ut till den demilitariserade zonen mellan de två Koreanska staterna. Kostar omkring 500 svenska för en halvdagstur, men det är ju en sådan här "onceinalifetime"-grej att göra så det var inget att tveka på. Turen skulle avgå klockan tio på förmiddagen i morgon, men nu idag har jag fått reda på att det är ändrat till sex på morgonen. Så i kväll blir det en tidig natt.

I övrigt så har jag mest bara strosat runt idag. Hade tänkt kolla in palatset Gyengbokgung, men det är stängt där idag, så det får vänta till torsdag.

Vi höres/Conny

Korea, liksom Japan är väldigt lätt att resa i. Tåget som tog mig till Gunsan från Mokpo var ett sådant här som stannade vid alla stationer som fanns och dessutom så var det ett tågbyte vid en stad som heter Iksan. Trots det så tog det inte mer än ett par timmar, så var jag framme. Biljetterna man köper innehåller information på engelska om tågnummer, vagn och din plats. Återstår bara att kolla upp vilken perong, men det är bra visat på stora bildskärmar på alla järnvägsstationer. När jag väl kom fram så passade jag på att boka ett tåg till Seoul på måndag, så är jag klar med alla bokningar för den här resan.

Det normala, av vad jag förstått, i Korea är att järnvägsstationerna ligger ganska centralt. Men så var inte fallet här i Gunsan. Stationen låg en bra bit från centrum så med packning och allt valde jag bort att gå. Google maps fungerar lite olika i olika länder har jag upptäckt och här i Korea så hittar google aldrig vägar att gå, ens om det bara är raka vägen på en gata framåt. Däremot så är google duktig på att tala om vilken buss du ska ta för att komma dit du vill och vilken busshållplats du skall välja. I.o.m. att jag var en bit från centrum, så gick inte bussarna så tätt, men strax efter tre så kunde jag i alla fall checka in på mitt boende. Jag trodde att jag bokat ett hotell, men det visade sig vara ett bed and brekfast. Sak samma, rummet är stort och fint och med ett eget badrum. Sängen saknar visserligen ben så man sover direkt på golvet, men det är jag van vid.

Hann ut och upptäcka det närmaste grannskapet innan jag gjorde kväller. Jag fladdrar inte runt så mycket på kvällarna, så det brukar bli ganska tidigt. Inte heller kollar jag in något på tv, även om det finns en i nästan alla rum här i Asien, så jag går oftast i säng skapligt tidigt. Vilket gör att jag är uppe tidigt också. Här startar frukosten klocka åtta och då var jag redan i köket och började rosta bröd. Någon timme senare var jag färdig för att gå ut och upptäcka Gunsan. Solen skiner idag från en klarblå himmel och temperaturen låg under dagen kring 14-15 grader. Men liksom i Busan och Mokpo så blåser det ordentligt, vilket kanske inte är så konstigt då alla tre är kuststäder. Får se hur det är uppe i Seoul sedan. Gjorde mig ett eget litet promenadstråk på dryga halvmilen där jag fick se Dongguksa Temple, Gyeongamdong Railroad Town och Hinpo Maritime Theme Park. Det förstnämnda är ett budisttempel inte alls långt ifrån mitt boende. Den här järnvägsstaden visade sig vara en knapp kilometer av ett nedlagt järnvägsspår, där man lät räls och sliprar ligga kvar. Sedan har man på bägge sidor av spåret byggt upp en massa souvenirbutiker. Mycket krimskrams naturligtvis, men ändå skönt att gå där då det erbjöd lä från den isande vinden. Den sista anhalten låg nere vid floden och var förevisning av gamla vapen den Sydkoreanska krigsmakten hade att förfoga över fram till för några år sedan. Det var helikoptrar, olika flygplan, stridsvagnar och ett stort krigsfartyg som inte längre användes. Inuti fartyget fanns det montrar om olika slag som flottan utkämpat mot angripare. Så sent som 1999 och 2002 så var det tydligen skärmytslingar mellan nord om syd om ett par öar som tillhör syd, men ligger nära nord.

Den här turen var inte så lång och tog ej heller så lång tid. Tillbaka till boendet en stund innan jag framåt skymningen letade mig fram till en marknad för att se vad som där fanns. Inte så mycket, men i en närbelägen skoaffär så kostade jag på mig att inhandla ett par nya fritidsskor. Det blir förhoppningsvis inget mer regn här, men det kan väl regna även hemma tänker jag. Ned till en liten pub också, för ett par pilsner innan jag knallade hem och fick det här nedskrivet.

/Conny

Inte så mycket regn, men blåsigt och kallt var det här i Mokpo idag. 11 grader ungefär och höstkläderna är på igen. Tog bussen ut och kollade in de lite udda klippformationerna Gatbawi Rock. Två sandstensformationer(gissar jag) nere vid havet, som är berömda häromkring.

I närheten finns även det nationella sjöhistoriska museet och naturhistoriska museet och eftersom vädret var som det var så besökte jag bägge. En gång i tiden gick silkesvägen från Kina till Japan via sjövägen runt Korea och utefter kusten har man lokaliserat en hel del skeppsvrak från den tiden och bärgat massvis med gammalt porslin och andra skatter. Mycket av det visas upp här i museet och visst är det vackra pjäser. Precis som med det svenska Vasa, så har man plockat upp några småskepp som man visar upp. Men visst är det en enorm skillnad på storlek. Överlag en trevlig upplevelse.

Naturhistoriska kändes också intressant, med dinosaurieskelett och en del förstenade ägg från samma djurart. Man visar upp både gamla utdöda och nu levande djur, fiskar och växter på en stor yta. Tyvärr så är det bara djurnamnet som nämns i engelsk text, all annan förklaring är på koreanska och det behärskar jag inte så bra. Så lite lurad känner man sig.

Efter att ha tagit en sen lunch ute på byn så återvände jag "hem" för en sista kväll till mitt lilla kyffe. I morgon så far jag vidare. Har kollat vädret och det blir lite bättre de närmaste dagarna, i all fall lite sol och temperaturer i närheten av 15. Jag är ju bortskämd med värme, men anade nog att Japan och Sydkorea skulle bjuda på lite mer svenskt klimat.

Nu börjar nedräkningen för den här resan, imorgon när jag kommer till nästa resmål så är det bara en vecka kvar innan den långa resvägen hem påbörjas. Jag har bara en tågresa kvar att boka, annars är allting klart.

/Conny

De här KTX-tågen i Sydkorea är nästan lika snabba som Shinkansen-tågen i Japan. De har en toppfart på 300 km/tim. även om jag sett uppgift på att de kan prestera 330. Hur som helst, snabbt går det och trots ett byte vid Osong, som ligger inte så långt från Seoul så var jag framme i Mokpo redan strax efter tre på eftermiddagen. Jag märkte dock en stund före att det började komma regnstänk på tågfönstret och trots att det inte var jättelångt till mitt boende så valde jag att ta en taxi. Jag hade sett på booking.com att mitt rum inte var större än fyra kvadrat, men ignorerade det då jag märkt tidigare att de där siffrorna inte alltid stämmer. Inga bilder fanns heller publicerade på härbärget, men jag valde det eftersom det låg centralt. Döm om mim förvåning när jag blev visad ett rum som faktisk inte var större än fyra kvadrat, gissar på att en fängelsecell i Sverige är större. Jag började protestera och menade på att jag behöver ett badrum i anslutning. Då visade hon mig ett annat rum i samma storlek som faktiskt hade ett badrum bredvid, men då fanns där ingen säng utan man fick sova på golvet. Pest eller kolera. Men jag valde sängen. Vilket innebär att jag behöver masa mig ut i natten för toalettbesök.

Som sagt, det började regna när jag anlände. Inga större mängder men ändå tillräckligt för att inte ge sig ut på några större strövtåg. Visar sig också att här hade de allra flesta restauranger stängt mellan tre och fem, ungefär som en spansk siesta. Hittade faktiskt inget vidare ätbart alls, så det fick bli lite snabbmat från 7-11. Regnet ökade på under kvällen så det var ingen höjdare när man behövde springa iväg på toaletten mitt i natten.

Det här stället håller med frukost, och när jag kom till allrummet strax före åtta så låg där ett par överkokta ägg med grön gula samt en halft röd, halft grön tomat och väntade på mig. Men där fanns även juice och bröd att rosta samt kaffe att göra sig, så jag överlever?

Regnet skulle ligga kvar hela dagen enligt prognosen, men strax före lunch så lättade det och höll uppe. Skyndade mig ned till järnvägsstationen och bokade biljett för min nästa resa, boende har jag redan fixat. Det blir ett riktigt hotell den här gången!

Eftersom regnet höll sig borta så tog jag en promenad bort till utgångsstationen för en linbana ut till ön Gohado. Men mulet och disigt som det var så var det inte läge för att hoppa på den turen. Syntes med en gång att utsikten däruppe skulle vara för begränsad.

Någon kilometer ifrån mitt boende så har det byggs upp en klunga med höghus. Gissningsvis tjugiotvå-tjugiotre våningar höga och eftersom där bor en himla massa människor så blir utbudet av restauranger, pubar och barer lite mer koncentrerat. Men jag glömde bort det här med öppettiderna så när jag var där hittade jag bara ett ställe där jag kunde komma in och få en pilsner. Å andra sidan behöver jag bara ett i taget. Men jag får ta mig en vända dit i morgon. Det visar sig dock att min värdinna, i huset bredvid, driver en bar och enligt recensionerna jag sett så gör hon utmärkta cocktails. Ska gå över och prova.

/Conny

Efter frukost igår så tog jag bussen nedåt stan. Klev av lite före själva centrumkärnan och vandrade uppåt stadsdelen Gamcheon Cultural Village. Den ligger högst upp på ett av bergen och det blev en ordentlig klättring uppför berget. Men jag tog det stilla och lugnt så det gick bra. Men visst märks det att man passerat de sextio sedan länge. Upp kom jag ändå och byn däruppe är riktigt färgglad och fin. Som alla sådana här byar så förlitar man sig väldigt mycket på turismen och det vimlar av små souveniraffärer, och allehanda andra turistfällor. Jag var inte sämre än att jag investerade i en ny t-shirt till samlingen så jag har lite mer att välja på till sommarens varma dagar.

Fördelen med sådana här ställen att de alltid har vykort, så jag införskaffade ett par sådana också och nu på morgonen har jag postat iväg dessa. Det var också de sista som skickas ifrån den här resan. Hade egentligen tänkt ta en hellugn dag denna sista heldag i Busan, men så hittade jag en tunnelbanelinje som tog mig hela vägen ut till Gwangalli Beach som visade sig vara en vacker strand ungefär en mil bort. Bred och fin och kanske två kilometer lång. Eftersom den ligger mitt i storstaden så finns det gott om cafeer och barer när man badat färdigt för dagen. Men nu är det april och kanske inte riktigt tillräckligt varmt i den japanska sjön ännu för ett dopp. Jag lämnade badkläderna hemma på hotellet och hade inte ens tänkt mig att doppa fötterna, men nu när jag ändå var här så kunde jag inte låta bli utan vandrade ut en liten bit i vattnet. Det var faktiskt inte så värst kallt. Jag har badat i kallare.

Nu börjar här bli kväll snart. Klockan närmar sig sju och i morgon så far jag vidare. Efter att ha besökt ett gäng storstäder så ska det bli skönt att komma till något mindre. De två städer jag närmast har sikte på är inte större än 250-300.000 innevånare och de kommer att kännas mindre än så gissar jag. Så i morgon sitter jag på tåget till Mokpo. En liten kuststad i sydväst.

/Conny

När alarmet gick på min telefon så var jag redan uppe sedan en kort tid. När jag har tider att passa så är sömnen inte lika tung. Packat det mesta hade jag redan gjort så det var bara lite laddkablar och dylikt att ta hand om, så jag var ute ur hotellet redan drygt sex på morgonen. Knallade ned mot en av huvudgatorna och fick direkt tag i en taxi som körde mig till färjeterminalen. Taxi är av någon anledning billigt i Japan. Kanske är det bränslepriserna, jag har inte kollat. Terminalen var inte ens öppen ännu när jag anlände, men jag behövde inte vänta så lång tid. Koll av K-ETA som sagt och passkontroll och så fick man en del papper att fylla i innan ankomst till Korea. Ombord på färjan sedan och det var en sådan här snabbgående katamaranfärja. Men det är ju trots allt en bit mellan Fukuoka och Busan så jag hann lätt få i mig en frukost på fartyget.

Väl framme sedan så var det en väldigt smidig procedur. Den här viktiga K-ETA frågade man inte ens efter och lika bra var väl det för det hade ju redan japanerna kollat upp. När jag väl hade släppts in så växlade jag in merparten av de japanska pengar jag hade kvar samt försåg mig med mer koreanska cash från en ATM. Fick tag i ett koreanskt SIM-kort också och fick det installerat och klart. Hade fått instruktioner om hur jag tar mig till hotellet och framåt tre-tiden anlände jag dit. Incheckningen var egentligen inte förrän klockan fem, men damen där kunde släppa in mig om jag betalade 10000 won extra. Nej sade jag, då väntar jag. Ja, du får komma in för 5000 kontrade hon och så fick det bli.

Ett riktigt stort fint rum har jag här i byn, men läget är som det är. Det ligger nog en sex-sju kilometer från centrum och bussturen hit tar ett tag. Men vem har bråttom? Jag var lite hungrig så när jag var färdiginstallerad så sökte jag upp närmast restaurang. Dit var det inte långt, men damen där inne blev lite förvånad när jag kom inrumlade på stället. Lunchtiden hade väl egentligen redan passerat och hon satt och räknade dagskassan. Men mat hade hon kvar så det var inga problem. Buffe var det också, så det var bara att börja plocka åt sig av vad som fanns. Fick ihop en hel del på tallriken och så kom damen med en tallrik soppa som lök på laxen. Efter maten så hittade jag närmaste kvartersbutik och provianterade lite inför kvällen. Här, precis som i Japan, så kryllar det av sådana här småbutiker lite överallt. Det är 7-11 och en del inhemska kedjor så det är alltid lätt att få tag i det man behöver och vill ha.

Så värst många bra alternativ för frukost hittar jag inte här där jag bor. I morse löste jag det med att gå till ett bageri där jag fick tag i någon sandwich. Den kunde jag ta med till ett sådant här kaffeställe som bara säljer kaffe och ta min frukost där. Det här med kaffe är något som har blivit väldigt stort i bortre delarna av Asien. Kanske inte så konstigt i Laos och Vietnam som båda är storproducenter av den varan. Vietnam faktiskt näst störst i världen efter Brasilien. Men även här i Japan och Korea så kryllar det av små kaffestånd där du kan plocka med dig en mugg. Kaffet kommer dessutom i alla möjliga varianter, kallt eller varmt eller smaksatt på en himla massa olika sätt.

Tog mig sedan med bussen ned på stan och passade på att gå in på järnvägsstationen och löste en biljett till mitt nästa resmål. Den resan blir på tisdag. Knallade sedan bort till Yongdusan Park som är en mycket fin och populär park mitt i stadskärnan. Här finns också Diamond Tower, eller Busan Tower som det också kallas. 120 meter högt och beläget på en av höjderna i staden ger det en mycket fin vy över de centrala delarna. Rekommenderas för de som har vägarna förbi. Trevlig servering också där man får en pint öl att smutta på i solgasset för en överkomlig summa. Här i Korea är våren längre kommen än i Japan. Det kände jag direkt igår vid ankomst att det säkert var en fyra-fem grader varmare här. Det ser man också på att många träd börjar tappa sina kronblad. Dock inte alla, så prakten kan fortfarande njutas av. Så får jag dessutom gå i shorts, t-shirt och sandaler igen, till skillnad mot Japan där jag hade strumpor, skor, långbyxor och en långärmad tröja.

Hade tänkt att ta mig till en annan stadsdel för att kolla in den, men det är ju en dag imorgon också så det får vara till dess. Hittade i närheten av parken en liten mexikansk restaurang och fick mig en tallrik burritos på koreanskt vis. Det gick i det också!

Men nu är det lördag kväll och gubben håller sig inne. Det här med nattliv är inte riktigt lockande jämt och särskilt inte när man måste avsluta kvällen med en lång busstur. Så då kanske det är bättre att få det här nedskrivet.

/Conny

Det var inte utan att jag gick och nynnade på Ted Gärdestads gamla slagdänga när jag igår påbörjade en riktig långpromenad runtom i staden. Pigg ibenen och glad i hågen efter att ha fått iväg den där förbaskade K-ETA så gick jag med lätta steg ut för att utforska. Började med att traska bort till en fin och vacker Ohori Park ett par kilometer nordväst. I storlek ungefär som skantzsjön i Hallstahammar men med lite öar mitt i sjön som man kan nå med några små broar. Promenad, jogging och cykelväg väg runt om i en tvåkilometersbana och massvis med glasskiosker och småfik. Populärt utav bara tusan. Efter att vandrat runt där ett tag och fått mig en glass så tog jag mig inåt stadens centrum och kollade in helgedomen Kushida-Jinja. De här helgedomarna i Japan är inte alls så mycket påkostade som templen i Indien, Thailand och resten av sydostasien, mest bara en öppen träbyggnad med lite lyktor och annat samt en en liten träkista framför. Men de betyder nog lika mycket för vardagsjapanen. Man ser när folk lämnar helgedomarna att de bugar sig mycket vördnadsfullt när man lämnar platsen.

Efter att även jag bugat då jag lämnade helgedomen så styrde jag kosan rakt norrut mott färjehamnen där det fartyg jag hoppas vara på på fredag morgon, ska utgå från. Dit var det en bra bit, men benen är fortfarande starka så det var inga problem. Vid färjehamnen så fick jag veta att jag nog borde vara där ett par timmar före avgång då det är mycket som ska kontrolleras. K-ETA och pass, biljetter och förmodligen även vaccinationsstatus så det blir till att göra en tidig kväll före.

När jag hade allting klart för mig om ev. färjeavgång så traskade jag inemot centrum och vidare bort mot mitt hotell. Ett stopp vid en liten restaurang för en iskall öl hann jag också med innan jag var hemma. Tillryggalade nog närmare två mil under dagens promenad och det kändes lite när jag kom tillbaka till hotellet. Hade varit skönt med ett badkar som i Osaka, här har jag bara till ett litet kar så det fick vara. Efter duschen så kollade jag mig mail och ta mig tusan så visade det sig att min K-ETA ansökan redan är godkänd. Hurra Sydkorea, nu kommer jag!

Hade egentligen tänkt ta det lugnt idag, men fick för mig att ta en tur uppemot Fukuoka Tower som är ett 234 meter högt torn beläget ute vid Monochibamaområdet som ligger vid kusten. Det kostar ungefär tvåhundra svenska att åka upp till observationsdäcket, 123 meter upp, men det hade jag ingen tanke på att göra, ville mest bara se tornet. Fick en bra vy av det med någon kilometer kvar och tog några foton och därmed nöjde jag mig. På väg mot tornet så passerade jag platsen där ruinerna efter Fukuoka Castle ska finnas. Men där fanns bara lite murar och inte tillstymmelse till några ruiner efter borgen. Så det kan kan ni släppa om ni någonsin kommer hit.

Börjar bli dags att sammanfatta Japan efter tio dagar. Mycket trevligt och framför allt jättelugnt och tyst. Hörs ingenting från trafiken och allt går enormt lugnt tillväga. Prisnivån, högre än Sverige, men förutom logi så är det inte farligt dyrt. Finns många restauranger där man beställer maten i en automat, eller surfplatta vid ditt bord och de restaurangerna är inte alls särskilt dyra. Där kan du dessutom bli serverad av en liten robot som kommer framkörande till ditt bord med maten. Sedan tar du maten och trycker på en knapp så återgår den till köket. En liten japansk tjej på en fem-sex år visade mig hur man ska göra.

Men nu är jag färdig här och nästa gång så hörs vi från Pusan. Eller Busan? Lite olika med stavning beroende på var man läser det.

/Conny