Gittannors blogg

Jag kommer numer att föra min blogg enbart på blogger och vill inte göra det ytterligare en gång. Vill du följa min resa så läs blogginläggen från den 16 april till den 1 maj.

http://gittansguldkorn.blogspot.com/

Sjukhusbesök
Fick under resans gång sällskap av två trevliga kompisgrupper bestående av en nära väns söner och deras vänner som under sina Asienresor kom på besök till Dauin. De förgyllde verkligen resan med glada tillbud och trevligt sällskap. Fyra av dessa sex killar passade på att bli dykare på Pura Vida.
Efter att ha spelat "fotbollsgris" och missat bollen och av misstag sparkat på några glas som stod lite i vägen fick jag vara med och uppleva akutvården i Dauin/Dumaguete. Inte som den skadade utan som medföljare till en av killarna. Det fick bli ett snabbt tryckförband och sedan kom "ambulansen" körd av byns polismän. Den var någon form av pickup med två säten ett helt baksäte där den skadade fick ligga med foten i högläge och bak på flaket åkte jag och en bror till den skadade. Det fanns säten/bänkar som var vända ut mot gatan utan någon form av skydd så det gällde verkligen att hålla i sig medan man gjorde sin snabbaste färd någonsin mellan Dauin och Dumaguete. Väl framme vid Holy Childrens Hospital i Dumaguete gick allt väldigt smidigt, snabbt upp på en bår och snart var en läkare på plats. Allt fungerar lite annorlunda än det gör hemma i Swedala, man tog tag i problemet direkt och konstaterade att det behövdes göras en röntgen, den skulle i förväg betalas på annat ställe i sjukhuset och efter att ha letat upp rätt lucka fick man ett kvitto på att det var ok att röntga. Killen syddes ihop med nitton stygn och man kunde konstatera att inga senor var avskurna, glasbitar plockades bort. Åter igen dags för att leta upp en annan lucka där man hämtade ut och betalade sprutor, medicin och salvor. Tillbaka till akuten där killen var i stort sett ihopsydd och klar, spruta med stelkramp som köpts gavs. Efter att röntgen gjorts och man inte hittat några mer glasbitar var det dags att få en lapp med vad som använts vid sjukbesöket och gå till "apoteket" och köpa detta och lämna det på akuten. Sedan återstod bara att åka till en "drugstore" och köpa ett par kryckor. Tur att en av dykinstruktörerna dök upp och hjälpte oss hitta rätt.

Provsmak av Balut
Sista natten med gänget firades med brakmiddag tillsammans med många av dem som jobbar på resorten och dykcentret. En drink som bar namnet "I don't know" talar väl om hur mycket alkohol den innehöll. Efter middagen beslutades att vi skulle gå till en kariokebar i byn. På väg dit dök resten av "dykcentrets" galna personal upp och bjöd in oss på fest i "Lees kök", Galet roligt och givetvis ville de att vi skulle testa Balut, dvs kycklingembryos som ligger kvar i ägg som tillagats. Dessa kan köpas genom att man ringer "Balutkillen" som kommer med äggen på sin motorcykel på några minuter. Man öppnar toppen på ägget, häller i lite vinäger och sedan ska "saften" drickas. Redan där kom kväljningarna, fy Farao vad äckligt, där avslutades mina försök att äta denna Filippinska delikatess. Filippinarna hade inga problem med att få i sig "ägget" som verkligen såg ut som ett embryo med blodådror etc. Däremot var det ingen av svenskarna som lyckades trots tappra försök, de som kom längst fick av ofrivillig kraft upp det hela igen. Jag kommer i alla fall aldrig mer att försöka. En riktigt rolig "last night" blev det i alla fall och att vi aldrig kom så långt som till kareokebaren var kanske tur.

Som vanligt kommer alltid hemresan för tidigt
Två veckor går alldeles för fort och det är tur att jag ska återvända om sex veckor. Vänner på plats tog hand om dykutrustning och prylar som var onödiga att släpa hem så jag kunde resa någorlunda lätt och kan på så sätt ta med lite choklad och annat gott som uppskattas av folk på plats.

Tills nästa gång, bye bye, see you all soon =)

Har efter tre riktigt fina dykdagar med tre dyk per dag kan jag bara konstatera att jag älskar detta ställe. Tyvärr har allt för stora vågor svept bort det mesta av skräpet som brukar täcka sandbottnen och vara gömsle åt di verse konstiga marina varelser. Detta gör att Mototi, blueringed, Wonderpuss etc lyser med sin frånvaro men det finns mycket annat att titta på, otroligt vackra nakensnäckor, Ornate goastpipefish, sjöhästar etc och för att inte tala om mina första Tigerräkor.

Shit
Tyvärr har jag de senaste två dagarna varit sjuk med hög feber och huvudvärk så dykningen har fått vänta, hoppas bara på att snart bli frisk så man kan utnyttja dykdagarna ordentligt. Otroligt försmädligt det är ju dock en dykresa man åkt på. I morse när jag vaknade kände jag mig bättre och var iväg på en välknådande massage, vet inte riktigt vad jag tycker om det, gör lite ont i en spänd svensk kropp =). Tyvärr har nu febern slått till igen och jag kan förmodligen inte dyka i morgon heller.

Life is good
Efter att ha lämnat -15 grader och börjat anpassa sig till de ljumma vindarna och en termometer som visar minst 45 grader varmare, kan jag inte annat än tycka att man har det bra. Dykningen hittills har varit toppen men inte alls lika mycket som man sett vid tidigare tillfällen. Detta på grund av att ett par veckor innan jag kom svepte stora vågor in och de tog med sig det skräp/växtrester som det marina livet gillar att gömma sig i. I dagsläget verkar det som att de liksom jag letat sig till något annat ställe för att njuta av en skön semester. Får hoppas att de är tillbaka i April när jag kommer igen. Nu är det inte så att man inte ser något har redan kunnat bocka av flera saker som varit skithäftiga, vad sägs om tigerräker, ornate goast pipefishes i massor och otroligt vackra nakensnäckor så jag är nöjd. Det är bara Bonnets corner som är en gammal favorit som gjort mig besviken, känns dödare än Sahara. Detta var dock inte riktigt sant tre fyra sorters snake eals och en söt Coconut octopus som bodde i en 7-up flaska var några av de saker som dock fanns kvar.

Varma källor och risfält
Andra dagen här avstod jag från dykningen och åkte på en utflykt till några varma källor uppe i bergen. En av instruktörerna på resorten var ledig och på hans crossmotorcykel var det iväg upp i bergen på vägar som mer i betraktelsen påminde om bäckfåror. Efter en timmas klättring följd vi en liten stig rakt ut i djungeln och efter 10 minuters vandrande så kunde man känna lukten av ruttnande ägg och snart kunde man skymta en liten bubblande damm med vit beläggning på botten. Vattnet var verkligen varmt, speciellt för en rödbränd svensk (brände mig som attan första dagen) som mig. Efter att ha försökt att komma i det varma vattnet utan att lyckas följde vi bäcken som rann vidare från dammen till ett ställe där en annan bäck med friskt bergsvatten mötte det varma vattnet så någonstans där dessa mötte varandra var det perfekt som ett skönt bad. Efter ett skönt varmt bad var man tvungen att skölja av sig i den kalla bäckfåran då man själv fått en hemsk doft av ruttna ägg.

Sedan bar det iväg på smala stigar som var om än ännu sämre än de första och vi passerade Filippinska bönder och otroligt vackra risterrasser med en utsikt som man inte ens kan beskriva. Man kunde lätt se dykbåtarna på Apu Island och Siqijour. Sådant här kan man inte köpa för pengar.

Nej nu är det dags för dagens första dyk. Försöker ladda upp lite bilder i em.
Hej hopp nu blir det ett långt dopp

Efter en tidig start med bilen till Landvetter lördag morgon så har man nu avverkat flyget till Amsterdam och en allt för lång flight till Manila. En aning övervikt kan man väl säga att jag tog med 37,7 kg bagage och 16 kilo handbagage. Mycket smått och gott till mina Filippinska vänner och mamma Camilla slängde med lite (läs mycket) efterlängtat smågodis till de stora grabbarna Smith. Har en förhoppning av att det ska bli lättare på hemvägen. Ett bra tips är när man vet att man har mycket bagage är att då man reser med KLM kan förboka ett extra bagage vilket ger 2 x 23 kg och mer orkar man ju kanppast släpa med sig (kostar 44 euro).Vis av erfarenhet från förra resan bokade jag in business class på inrikes så då kan man kostnadsfritt ta med sig 30 kg och man får tillgång till Lounchen som bjuder på massor av smått och gott, sköna soffor och fritt wifi.
Nu väntar några timmars väntan sedan en timmas flygning samt 40 minuters bilresa så är man framme på Pura Vida Resort i Dauin.
Ser fram emot två veckors värme och bra dykning.
Thing tjong, sol på gång!

Dan före dan
Så är man nu äntligen klar att åka, väskorna är packade och som vanligt väger bagaget alldeles för mycket. Hade hoppats på att klara mig under 30 kg men med alla presenter i form av dykväst, datorer och framför allt svenskt godis och choklad blev det drygt 35 kg + ett handbagaget som inte går av för hackor. Ändå fick inte ens den nya doomen till undervattenshuset följa med. Fattar inte hur folk bär sig åt men förmodligen hoppar de presenter och dyligt. Som tur är reser jag med KLM som gör det möjligt att boka extrabagage för 44 euro om man checkar in i förväg via nätet, vilket kan tyckas är överkomligt. Får väl se vad jag får betala för de kilon som jag har för mycket på inrikesflyget i Filippinerna. What the hack man lever bara en gång.
Snipp, snapp snut hoppas dagen snart tar slut

19 dagar kvar
Nu börjar det verkligen närma sig. Ska bli så skönt att komma iväg igen. Jag kör en repris av min föregående resa från oktober som bara var så bra. Underbar dykning och fantastiska människor.

Det finns ett problem med att resa till Filippinerna och det är att resan tar slut. Efter att verkligen ha varit i Paradiset så är det tungt att komma hem. Speciellt om man möts av en snöstorm och kallt väder. Efter en riktig "vacation hangover" så var jag tvungen att boka ytterligare en resa till detta fantastiska land med sina ljuvliga människor. Vart man än var så talade vänliga människor med mig om ditt och datt och var otroligt nyfikna på var man kom ifrån och varför man valt just att åka dit eller bara för att samtala lite. Så fort ett problem dyker upp, litet som stort, står flera där och är villiga att hjälpa till för att göra livet lättare.

So Philippines, I'll soon come back again

De sista dagarna i Dauin var det en av instruktörerna, Basty, som tyckte att det var anskrämligt att jag bara tillbringat tid på resorten och dykt. Torsdag kväll åkte vi på hans crossmotorcykel in till Dumaguete där han tog mig till en riktigt inhemsk restaurang som man säkert aldrig hade vågat sig in på på egen hand. Inne på "restaurangen" som hade ett något skamfilat yttre stod säkert 10-15 grytor med olika rätter och den vane Rusty valde ut en häst- och en oxrätt och till det fick man ris och soppa som allt smakade otroligt gott. En öl på stället med stans kallaste medan man kunde se all trafik på strandpromenaden. Filippinare är specialister på att transportera massor av människor på små fordon kan jag tillägga. Upp till sex pers på en scooter är inget ovanligt. Det gäller inte bara mängden människor utan även varor, såg bland annat ett helt bohag med soffa och fåtöljer på en tricycle, en ombyggd mopedliknade sak med tre hjul och påbyggnad. Den halvtimme det tar att transportera sig mellan Dumaguete och Dauin är också en resa för sig själv för en svensk med inrotade trafikregler. I Filippinerna existerar inte dessa och det är fantastiskt att se hur mopeder, tricycklar och bilar flätas in i varandra i korsningar, frågade min chaufför om vad som gällde i dessa och han svarade att det fanns inga regler det var bara att ge och ta. Motorcykelresan kan jag bara beskrivande som spännande/livsfarlig med höga farter, bilar och motorcyklar utan ljus, stora oskyltade vägarbeten och framför allt i kortbrallor utan hjälm.

Fredag eftermiddag togs jag åter igen ut på en utflykt upp i bergen där luften var lite svalare och friskare och badade i ett fantastiskt vattenfall (Casaroro Waterfall) där man genom att gå ner för en fasligt massa trappsteg kom till ett vattenfall med en vattenskaskad som forsade ner säkert 50-60 meter ner i en bassäng kantad av regnskog, där man kunde ta ett uppfriskande dopp (vilket hade behövts efter de ca 300 branta trappstegen tillbaka till hojen).

Lördag, en dag i sorgens tecken, hemresa!
En timmas flygresa upp till Manila där jag bodde på Heratage Hotel. Därifrån gick en shuttlebus till Mall of Asia, ett otroligt stort shoppingkomplex med bl a egen isrink. Varken orken eller vikten på mitt bagage tillät någon större shopping entusiasm så efter att ha intagit kvällsmaten så var det bara att ta sig tillbaka till hotellet för en sista natt i Filippinerna innan hemresan.

FILIPPINERNA jag kommer med all säkerhet att återkomma. Älskar människorna och alla underbara platser som finns att besöka.

Här händer inte så mycket då nästan all tid går åt till dykningen. Tre dyk om dagen håller mig sysselsatt från halv nio till ca 3-4 på eftremiddagen och sedan är det dags för utrustningsunderhåll. En eller ett par öl i baren och titta på bilder som dykare tagit under dagen. Mellan dyken har man 1 till två timmar och då försöker jag ta en promenad utefter den oänliga stranden som är så fin. De flesta som kommer hit stannar tre till 8 dagar så under tiden jag varit här har alla bytts ut så man har hela tiden någon ny person att lära känna. Igår var det mulet och det kom en och annan skur med litte mullrande i horisonten. Lägger upp lite bilder så ni kan se ett smakprov på vad man kan hitta under ytan här.