Sjukhusbesök
Fick under resans gång sällskap av två trevliga kompisgrupper bestående av en nära väns söner och deras vänner som under sina Asienresor kom på besök till Dauin. De förgyllde verkligen resan med glada tillbud och trevligt sällskap. Fyra av dessa sex killar passade på att bli dykare på Pura Vida.
Efter att ha spelat "fotbollsgris" och missat bollen och av misstag sparkat på några glas som stod lite i vägen fick jag vara med och uppleva akutvården i Dauin/Dumaguete. Inte som den skadade utan som medföljare till en av killarna. Det fick bli ett snabbt tryckförband och sedan kom "ambulansen" körd av byns polismän. Den var någon form av pickup med två säten ett helt baksäte där den skadade fick ligga med foten i högläge och bak på flaket åkte jag och en bror till den skadade. Det fanns säten/bänkar som var vända ut mot gatan utan någon form av skydd så det gällde verkligen att hålla i sig medan man gjorde sin snabbaste färd någonsin mellan Dauin och Dumaguete. Väl framme vid Holy Childrens Hospital i Dumaguete gick allt väldigt smidigt, snabbt upp på en bår och snart var en läkare på plats. Allt fungerar lite annorlunda än det gör hemma i Swedala, man tog tag i problemet direkt och konstaterade att det behövdes göras en röntgen, den skulle i förväg betalas på annat ställe i sjukhuset och efter att ha letat upp rätt lucka fick man ett kvitto på att det var ok att röntga. Killen syddes ihop med nitton stygn och man kunde konstatera att inga senor var avskurna, glasbitar plockades bort. Åter igen dags för att leta upp en annan lucka där man hämtade ut och betalade sprutor, medicin och salvor. Tillbaka till akuten där killen var i stort sett ihopsydd och klar, spruta med stelkramp som köpts gavs. Efter att röntgen gjorts och man inte hittat några mer glasbitar var det dags att få en lapp med vad som använts vid sjukbesöket och gå till "apoteket" och köpa detta och lämna det på akuten. Sedan återstod bara att åka till en "drugstore" och köpa ett par kryckor. Tur att en av dykinstruktörerna dök upp och hjälpte oss hitta rätt.

Provsmak av Balut
Sista natten med gänget firades med brakmiddag tillsammans med många av dem som jobbar på resorten och dykcentret. En drink som bar namnet "I don't know" talar väl om hur mycket alkohol den innehöll. Efter middagen beslutades att vi skulle gå till en kariokebar i byn. På väg dit dök resten av "dykcentrets" galna personal upp och bjöd in oss på fest i "Lees kök", Galet roligt och givetvis ville de att vi skulle testa Balut, dvs kycklingembryos som ligger kvar i ägg som tillagats. Dessa kan köpas genom att man ringer "Balutkillen" som kommer med äggen på sin motorcykel på några minuter. Man öppnar toppen på ägget, häller i lite vinäger och sedan ska "saften" drickas. Redan där kom kväljningarna, fy Farao vad äckligt, där avslutades mina försök att äta denna Filippinska delikatess. Filippinarna hade inga problem med att få i sig "ägget" som verkligen såg ut som ett embryo med blodådror etc. Däremot var det ingen av svenskarna som lyckades trots tappra försök, de som kom längst fick av ofrivillig kraft upp det hela igen. Jag kommer i alla fall aldrig mer att försöka. En riktigt rolig "last night" blev det i alla fall och att vi aldrig kom så långt som till kareokebaren var kanske tur.

Som vanligt kommer alltid hemresan för tidigt
Två veckor går alldeles för fort och det är tur att jag ska återvända om sex veckor. Vänner på plats tog hand om dykutrustning och prylar som var onödiga att släpa hem så jag kunde resa någorlunda lätt och kan på så sätt ta med lite choklad och annat gott som uppskattas av folk på plats.

Tills nästa gång, bye bye, see you all soon =)