Fredriiks blogg

Vi kom till Dar på söndagen efter att ha varit på en walking safari på morgonen. Vi möttes på morgonen av en guide och två rangers med kalashnikov på axeln. De är tydligen extra försiktiga nu efter att en italiensk kvinna blev dödad av en elefant för ett par veckor sedan. Det bästa med safarin var en elefantmamma med sin lilla unge på väg mot vattnet för att dricka. 

På väg till flyget mötte vi stora horder av elefanter och giraffer som sprang mitt på vägen framför bilen. Vi stannade till för att äta frukost en liten bit från landningsbanan innan det var dags att flyga vidare. 

Framme i dar mötte vi Kulele. En kompis till Msangi från Zanzibar som skulle köra oss till hotellet och till flygplatsen dagen efter. 

När vi kom till flygplatsen var vi försenade på grund av all trafik och kom in i sista minuten till incheckningen men personalen hade ingen lust att hjälpa oss så vi fick inte åka med. Efter några timmar på qatars kontor var vi tvungna att åka ner till kontoret på stan. Först på tisdagen fick vi komma tillbaka och hämta våra biljetter till Sverige. Qatar airways i Stockholm lät oss inte omboka våra biljetter så det gjorde de på egen hand i Dar.  Det är sista gången jag flyger med dem. 
Nu är vi på väg hem och allt har gått bra ändå.

Efter lunchen åkte vi ut på en båtsafari på floden. Det första vi såg innan vi ens klivit i båten var en flock flodhästar som klev upp på land. Innan dess har de bara varit i vattnet och endast visat öron och näsborrarna. 

Resten av båtturen såg vi en massa flodhästar, fåglar, bufflar och krokodiler.

I morse vaknade jag av att flodhästar grymtade ett högt grisläte och kunde inte somna om fast klockan endast var fem. Fem i sex hade jag ställt alarmet för vår tidiga game drive. Guiderna hade packat frukost och var beredda att köra ut på en dag full av äventyr. 

Men det blev en lugn morgon och inte förrän ett par timmar senare började djuren att dyka upp. Vi såg en massa sebror, antiloper och även två elefanter. På vägen hem träffade vi två lejon som låg och sov i skuggan av ett träd och en flock vildhundar som hade siktet inställda på ett gäng lekande babianer i skogsdungen brevid. 

Det blev ingen leopard som var den av de stora fem jag hade hoppats på att se idag. Nu ska vi strax äta lunch innan en eftermiddag på floden.

Efter vilopausen var det dags att åka ut på en game drive igen. Första stoppet var vid sjön. Ett gäng krokodiler hade kamouflerat sig med gräs på ryggen för att dyka ner i vattnet och lura på sina byten. En bit bort flöt ett gäng flodhästar runt med endast sina näsborrar ovan vattenytan. En stork åkte snålskjuts på en flodhäst, likt en timmerflottare flöt den runt på en nästintill osynlig näsborre. Lite längre bort lekte ett gäng babianer men så fort vi närmade oss så försvann de. 

Guiderna fick ett anrop på kommunikationsradion om något och vi körde dit för att hitta en flock med fem-sex lejon som troligtvis hade släpat något annat djur in i gräset. Vad, vet vi inte.

Solen började att gå ner och en vackrare solnedgång har jag aldrig sett. Helt fantastisk!

Guiderna vill inte köra i mörkret så de började ratta hemåt när solen gått ner. Jag har fått för mig att lejon klättrar upp i träd på kvällen för att sova men det gör de inte särskilt ofta enligt Nehomu förutom just den här kvällen. På väg tillbaka till campen hade två lejon klättrat upp i ett träd för att sova. De låg där och dinglade med benen och svansarna. Precis som jag hade föreställt mig. 

Jag läste i lonely planet att den fläckiga hyenan är mycket ovanlig och ses väldigt sällan men inte för oss. Vi såg en stor som låg mitt på vägen framför oss och vilade. 

Tillbaka i campen serverades en trerätters middag ute i det fria med soppa till förrätt, fisk till varmrätt och chokladkaka till efterrätt. Vi fick även se en liten serval, ett litet kattdjur som ser ut som en liten leopard men bara lite större än en vanlig katt. 

Av de fem stora har vi sett:

Lejon (x)
Elefant (x)
Buffel (x)
Leopard ( inte än )
Noshörning ( troligen inte )

Andra djur:

Babian
Krokodil
Antilop
Black faced Vervetapa
Flodhäst
Fläckig hyena
Serval
Vildhund
Wildebeest
Kudu
Gasell
Gam
Zebra

Nu ligger vi i ett tält och vilar. 
Klockan fem i morse vaknade jag och Frida fulla av förväntan. 
Vi skulle ut på safari. Men då klockan fem var för tidigt att gå upp var vi tvungna att försöka somna om. 

6.20 var en bättre tid att vakna för att kunna checka ut. 7.00 stod vår nya vän/guide och chaufför Msangi utanför dörrarna på Afica house med sin minibuss. Han hade gjort "little misstake" och kört fast bussen mot en husvägg bland de trånga gränderna i Stone Town. 
Jag fick dirigera ut honom på rätt bana innan vi kunde åka till flygplatsen. Msangi visade oss var vi kunde äta frukost medan han fixade incheckningen och pratade med sin vän i Dar-es-Salaam som ska hjälpa oss på söndag när vi kommer dit. 
Vi sa hej då och Msangi bad om min mailadress så att vi kunde höras senare. 

När vi väntar på planet så ser vi ett gäng små fockerplan som står och väntar. Flera flyg hinner avgå innan de ropar upp oss. Då ser vi att det skruttigaste lilla planet är vårt. Tolv platser plus pilotens stol är allt som ryms. 
När vi kommer fram till Dar får vi veta att vi måste byta plan för att flyga vidare till Selous men det står parkerat lite längre bort så det är inga problem. I det nya planet finns inga andra än vi och har bara sex platser. De här stolarna är mer "first class", stora fåtöljer som går att fälla bakåt vända mot varandra som en salong. Några minuter senare kommer det en brittiskt par i 65-70 årsåldern ombord och börjar prata. Mannen växte upp i Sydafrika och berättar gärna historier medans frun gör babbeltecken med handen bakom hans rygg. En halvtimme senare landar vi på savannen i Selous. 
Vi blir mottagna av Nahomo, vår guide och Abu, vår chaufför som kommer följa oss de här dagarna. 
Efter att ha kört i femton minuter i vår 4x4 jeep med ett par från London och ett smekmånadspar till från Edinburgh så får vi syn på en giraff med sitt lilla barn. Helt plötsligt börjar giraffungen springa och även ett par wildebeests, tätt följt av ett hungrigt lejon. En lejonhona springer precis framför nosen på oss och försöker förgäves fånga lite mat för dagen. Vi åker efter och försöker få en glimt av vad som händer men lejonet ger upp och lunkar tillbaka till familjen som ligger och latar sig i skuggan. Efter bara en liten stund på safari så har vi redan sett en av de stora fem på en vild jakt. Redan var mina förväntningar överträffade!
Vi får berätta för guiden vad vi vill se under de dagar vi ska vara i Selous och jag nämner de stora fem men får tyvärr höra att den svarta noshörningen är så gått som omöjlig att hitta. Men de andra går bra och lejonet var redan avklarat. Killen från London har varit på safari förr och vill nu se vildhundar vilket tydligen endast går att hitta just här i Selous. Guiden förklarar att de finns men ger inga garantier men bara en stund senare så kommer vi fram till en träddunge och där ligger en flock med det mycket ovanliga djuret vildhund. Fula, svartfläckiga hundar är inte vackra att se men de är ovanliga vilket även den imponerade värden för vår camp intygade. Richard är en Britt i 60-årsåldern som välkomnade alla med ett handskar och välkomsttal innan vi blev eskorterade av inhyrda Masaier till våra tält. Lake Manze camp där vi bor ligger precis vid kanten av Lake Manze och har inga stängsel vilket gör att vi har antiloper skuttandes runt alldeles utanför tältduken. Vi möttes även av en flock med velvetapor när vi anlände till tältet. Det har ända sedan campen öppnade för tre år sedan drivit omkring en elefant här mellan tälten och honom har vi redan sett en hel del av. Ingen får gå nära honom eftersom han är vild och ganska ung så varje gång han kommer i närheten får Masaierna lura bort honom med olika knep. Nu ligger vi som sagt och vilar i väntan på eftermiddagens aktiviteter. 

I morgon skriver jag mer.

De senaste dagarna har vi spenderat med att traska runt i Stone Towns alla labyrintgator och shoppat. De små souvenirbutikerna är fulla trämasker, målningar och t-shirts. 

Igår var vi ute och åkte båt. Vi tog en tur till Prison Island där de brukade hålla slavarna innan de skeppades ut i världen. Framför allt till Oman. Fängelset är nu för tiden ett hotell men är stängt för tillfället. På ön finns även ett 50-tal sköldpaddor som är allt från nyfödda till 150 år gamla. Sköldpaddorna var en present från Seyshellerna till Zanzibar på slutet av 1800-talet. De har sedan avlat av sig till flera. På vägen tillbaka till Stone Town stannade vi till för att snorkla. Både jag, Frida och guiden blev brända av maneter och gav upp ganska fort. 
Idag har vi en lugn dag med lite shopping och njutning av sol och värme.

I morse checkade vi ut från vårt fina hotell för att åka vidare  till Stone Town. 
Vid halv elva fick vi smyga ut genom porten och hoppa in i en minibuss som vi hade bokat för dagen. Killen med minibussen fick inte plocka upp oss på hotellet för att ett annat företag hade avtal där. 
Vår trevliga och roliga guide började att ringa runt för att hitta hotell åt oss i Stone Town medan han körde söderut. Vi skulle börja med att åka på en spice tour. Efter att ha lärt oss en hel del om alla Zanzibars kryddor åkte vi vidare mot Jozani  nationalpark. Strax efter att vi kom fram så började de röda colobusaporna hoppa fram från varje buske. 
Vi stannade en stund för att ta bilder på de små rackarna innan vi gick vidare till mangroveträsket. 

Nu ligger vi på ett hotellrum i Stone Town och lyssnar på tre olika böneutropare på samma gång. Lite småmysigt! 

Frida har precis kommit ut från badrummet efter att ha tagit ett bad i vårt badkar/handfat. Jag försökte få plats tidigare men gav snabbt upp efter att allt vatten runnit ut. 

Vi ska strax gå till africa house här brevid och ta en öl på deras omtalade terass.

Den här morgonen tog vi sovmorgon.
Jag brukar gå upp och promenera på stranden men ville sova lite längre. 
När vi vaknade gick vi och åt av frukostbuffén och sen tog vi en promenad längst stranden. Längre upp på stranden finns ett center för omhändertagande av sköldpaddor. De får in sköldpaddor från fiskare som fått dem i sina nät mot betalning. Sköldpaddorna tas om hand tills de blir ca. Två år och släpps sedan ut. Vi fick mata en 25 årig jättesköldis och klappa de små. Trevligt ställe!

Vi gick sedan tillbaka och la oss vid poolen en stund. Närmare lunchtid så tog vi oss en drink i poolbaren och hängde med gummidelfinen. 

Vi kände oss lite stela efter snorklingen dagen innan så vi beställde en massage. Jag somnade under massagen vilket personalen tyckte var väldigt roligt. Man tycker att det borde hända en del personer. Eller?

Till kvällen hade vi bokat en sunset Cruise med snorkling. Det var vi och ett par från Frankrike. Vi hade en helmysig kväll på segelbåten i solnedgången med sjungande sjömän och trevligt sällskap. 
Senare på kvällen firade vi en vecka som gifta med en flaska skumpa och en middag på Langi Langi. 
Restaurangen där de bara serverar öl men man är välkommen att ta med sig sin egen dricka. Bra idé!

Mitt i maten så stängdes strömmen av som varje kväll här på Zanzibar men vi hade levande ljus och maten var redan på bordet så det gick bra ändå. 

På en strand längre bort har de varje lördag en stor fest som vi tänkte gå till men efter maten var vi för trötta och gick hem.

Igår var det meningen att jag och Frida skulle ut på en snorklingtur men Frida mådde dåligt och kunde inte åka. Vi fick skjuta upp turen tills idag och nu är den avklarad.
Jag klev upp imorse vid sex och gick en promenad efter stranden för att kika på fiskebåtarna igen och soluppgången.
Idag var det även andra turister på plats för att fånga de stora fiskarna som släpas upp på stranden på bild men det verkar inte uppskattad av lokalbefolkningen.
En fotograf med flera kameror fick sig en utskällning.
Efter frukost gick vi ut för att vänta på bussen som skulle plocka upp oss och en tysk familj till utflykten.
Bussen var försenad som allt annat här på Zanzibar men dök till slut upp med en glad chaufför som körde på en guppig väg. Väl framme så fick vi en genomgång om hur snorkling går till och utprovning av våtdräkt.
Vi klev på vår dhow och puttrade iväg i drygt en timme innan vi nådde ön Mnemba. Ön är naturskyddsområde och får tydligen inte beträdas men det verkar inte alls bry sig om.
Efter några timmars fantastisk snorkling fick vi lunch och åkte vidare till en annan sida av ön där vi följde efter ett gäng delfiner och de hoppade framför båten. Vi hoppade i igen för någon timmes snorköing igen. Vi såg allt möjligt som korallfiskar, sjögurkor, muränor, sjöstjärnor, prickiga, gröna. blåa och randiga fiskar etc.
Nu är vi tillbaka på hotellet, brända, trötta och mätta efter en tre rätters Afrika meny som var kvällens specilité. Strax bjuds det på någon typ av uppvisning här. Vi får se vad det blir.

Nu sitter jag pa hotellets Business center och lagger upp bilder. Jag var uppe med tuppen vid sex for att titta pa nar fiskebatarna kommer in med fangsten. Jag hann tvyarr aldrig ta nagra bilder pa dem men det var sakert upp till hundra batar samtidigt.

Idag skulle vi vara pa snorklingtur men Frida madde daligt nar hon vaknade och ligger nu och sover. Jag kontaktade guiden och fick lov att skjuta upp var utflykt tills i morgon.

Frida tyckte det lat gott med hummer igar men jag tog en seg kotbit istallet. Tur var val det da det formodligen ar den som gjort henne sjuk.

Nu far jag ta en tur langst stranden sjalv.