Nu ligger vi i ett tält och vilar. 
Klockan fem i morse vaknade jag och Frida fulla av förväntan. 
Vi skulle ut på safari. Men då klockan fem var för tidigt att gå upp var vi tvungna att försöka somna om. 

6.20 var en bättre tid att vakna för att kunna checka ut. 7.00 stod vår nya vän/guide och chaufför Msangi utanför dörrarna på Afica house med sin minibuss. Han hade gjort "little misstake" och kört fast bussen mot en husvägg bland de trånga gränderna i Stone Town. 
Jag fick dirigera ut honom på rätt bana innan vi kunde åka till flygplatsen. Msangi visade oss var vi kunde äta frukost medan han fixade incheckningen och pratade med sin vän i Dar-es-Salaam som ska hjälpa oss på söndag när vi kommer dit. 
Vi sa hej då och Msangi bad om min mailadress så att vi kunde höras senare. 

När vi väntar på planet så ser vi ett gäng små fockerplan som står och väntar. Flera flyg hinner avgå innan de ropar upp oss. Då ser vi att det skruttigaste lilla planet är vårt. Tolv platser plus pilotens stol är allt som ryms. 
När vi kommer fram till Dar får vi veta att vi måste byta plan för att flyga vidare till Selous men det står parkerat lite längre bort så det är inga problem. I det nya planet finns inga andra än vi och har bara sex platser. De här stolarna är mer "first class", stora fåtöljer som går att fälla bakåt vända mot varandra som en salong. Några minuter senare kommer det en brittiskt par i 65-70 årsåldern ombord och börjar prata. Mannen växte upp i Sydafrika och berättar gärna historier medans frun gör babbeltecken med handen bakom hans rygg. En halvtimme senare landar vi på savannen i Selous. 
Vi blir mottagna av Nahomo, vår guide och Abu, vår chaufför som kommer följa oss de här dagarna. 
Efter att ha kört i femton minuter i vår 4x4 jeep med ett par från London och ett smekmånadspar till från Edinburgh så får vi syn på en giraff med sitt lilla barn. Helt plötsligt börjar giraffungen springa och även ett par wildebeests, tätt följt av ett hungrigt lejon. En lejonhona springer precis framför nosen på oss och försöker förgäves fånga lite mat för dagen. Vi åker efter och försöker få en glimt av vad som händer men lejonet ger upp och lunkar tillbaka till familjen som ligger och latar sig i skuggan. Efter bara en liten stund på safari så har vi redan sett en av de stora fem på en vild jakt. Redan var mina förväntningar överträffade!
Vi får berätta för guiden vad vi vill se under de dagar vi ska vara i Selous och jag nämner de stora fem men får tyvärr höra att den svarta noshörningen är så gått som omöjlig att hitta. Men de andra går bra och lejonet var redan avklarat. Killen från London har varit på safari förr och vill nu se vildhundar vilket tydligen endast går att hitta just här i Selous. Guiden förklarar att de finns men ger inga garantier men bara en stund senare så kommer vi fram till en träddunge och där ligger en flock med det mycket ovanliga djuret vildhund. Fula, svartfläckiga hundar är inte vackra att se men de är ovanliga vilket även den imponerade värden för vår camp intygade. Richard är en Britt i 60-årsåldern som välkomnade alla med ett handskar och välkomsttal innan vi blev eskorterade av inhyrda Masaier till våra tält. Lake Manze camp där vi bor ligger precis vid kanten av Lake Manze och har inga stängsel vilket gör att vi har antiloper skuttandes runt alldeles utanför tältduken. Vi möttes även av en flock med velvetapor när vi anlände till tältet. Det har ända sedan campen öppnade för tre år sedan drivit omkring en elefant här mellan tälten och honom har vi redan sett en hel del av. Ingen får gå nära honom eftersom han är vild och ganska ung så varje gång han kommer i närheten får Masaierna lura bort honom med olika knep. Nu ligger vi som sagt och vilar i väntan på eftermiddagens aktiviteter. 

I morgon skriver jag mer.