Bibchens blogg

Sista dagen vill jag hinna med allt som återstår, ta sista fotona, göra sista intervjuerna, renskriva artiklarna, ta sista havsdoppet, säga "på återseende" till vänner och servicepersonal på hotellet samt äta sista middagen på restaurang för denna gång.
Sedan gäller det bara att få ihop resväskan. Smutstvätt tycks ta mer plats än de från början ihopvikta rena reskläderna. Tur att jag har de två vacuumpåsarna. Fast får nog "sitta ut" luften, eftersom städerskan är ledig idag, och ingen dammsugare att tillgå.
HASTA LUEGO vårt härliga Puerto Mogan!!

Billigare, mycket billigare att ta Norwegians reguljärflyg direkt till Las Palmas och hyra lägenhet på egen hand. Det har vi gjort för kommande mars månad 1012. Vi känner ägaren, och har idag haft tillfälle att bese lägenheten. Den ligger centralt med utsikt över ett promenadstråk, där det vandrar folk upp till de högre belägna hotellen. Från den rymliga takterassen kan vi se havet, men dock i fel läge för solnedgången (den får vi ägna oss åt på novemberresan, när vi bor på andra sidan byn!) Under oss ett nyöppnat café med internetuppkoppling, som når upp till "vår" lägenhet. Det var för skrivande mig en viktig information.
Ser redan fram emot nästa Puerto Moganvistelse :-)

Vilken smäll!! Rökutvecklingen var stor, och morgonsolen skymdes av svarta moln. Vad skulle det bli för en dag, tänkte vi, innan vi fick veta, att det var en explosion i hotellet lite längre upp i byn. Siréner från ambulanser, brandbilar och polisbilar tjöt mellan bergen. Två ambulanshelikoptrar landade på fotbollsplan. Det var dramatik i vår annars lilla idylliska by! Boende på hotellet evakuerades snabbt, och stora avspärrningar sattes upp. Ingen fick gå in, man befarade ytterligare en explosion. Representanter från researrangörer mötte upp i receptionen, för att svara på alla oroliga frågor. Vi fick veta, att det skett en explosion i hotellets SPA, när det skulle fyllas på gas. Taket for upp i luften och rasade ner. En norsk turist, kvinna dog och fyra av de som jobbar på SPA, blev svårt brännskadade. Några for med helikopter till Las Palmas för vidare transport till Sevilla, där specialitser på brännskador finns. Andra hamnade på sjukhus i Las Palmas. 70% brännskador är inget att leka med. Några var chockade och togs omhand av Rödakorspersonal.
Vi fick flera mobilsamtal från Sverige och Barcelonafrån de som undrade hur vi mådde. De hade läst art. i tidningar.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13975566.ab

VI MÅR BRA!

Pool/havsbad i all ära, men ibland vill jag ha mer aktivitet. Har mött några som deltar i en norsk målargrupp, och vi har fått till en vernissage på fredag uppe på soltaket. Idag har jag gjort en intervju med en av gruppmedlemmarna och på fredag blir det fotografering av konstnärerna och deras verk till en kanarisk tidning. Kul uppdrag! Kommer även att skriva ett reportage om en linedancegrupp, som består av 8 danska damer.
Inspirerande, när man möter kreativa semesterfirare här på ön.

Utflyktsdag på egen hand. Vi tar lokalbussen till "Playa del Cura" och byter där till direktbussen till "Las Palmas". Tror att det ska gå fort, men ack vi är på Kanarieöarna, och först efter 1 1/2 tim. är vi vid "Placa San Telmo" i "Las Palmas". Vårt mål är att se starten på seglingen över Atlanten, men blir informerade, att det var igår. Vi promenerar då till gamla sta´n, och inser att vi med fördel hamnar där i.st. Något kyligare än i Puerto Mogan, men utmärkt promenadväder. Intressant gamla sta´n med gamla gränder som sig bör. Vi besöker bl.a. den berömda Katedralen.

"MARY, kyrkans moder i Las Palmas GC (1973)
Parroquia: María Madre de la Iglesia Församling: Maria kyrkans moder
Localidad: Las Palmas de Gran Canaria Plats: Las Palmas de Gran Canaria
Isla: Gran Canaria Island: Gran Canaria
Fecha de fundación: 15 de noviembre de 1973 Etablerad: November 15, 1973
Arciprestazgo de: Las Rehoyas Archpriesthood av: Rehoyas" (goolgle)

Speciellt i kyrkträdgården finner jag ro vid fontänens porlande och med svag kyrkomusik i bakgrunden. En stunds eftertanke i vår "turistiska" tillvaro.
Snart är vi ute i vimlet igen och går på huvudgatan med alla dess lockande märkesaffärer. Det blir dock bara fönstershopping, men en och annan idé får man ju! :-)
Hela dagen går åt, som du kan se på bilderna, och hemma igen vid 18-tiden blir vi mottagna med pooldrink i solnedgången av våra resevänner.
Precis vad vi behöver efter den vingliga bussresan över bergen!!

Vad kan man shoppa här i vår lilla by? Souvenirer i lava, silver, porslin och plast - fast inget av det lockade idag. Klädbutiker finns det gott om, och det marina modet finns i alla modeller. Fastnade för en rak blåvitrandig klänning i bomull. Storlekerna är inte desamma som hemma, men man ska inte förfasas över XL. Huvudbonaderna är också små här, men äntligen hittade jag en hatt, som passar mitt fingerborgsstora huvud.
Så nu är jag beredd på lördagsfestafton! :-)

Den gedigna hotellfrukosten har gjort sitt. Hjälper inte ens en gång med gym. och simning för att hålla kilona på plats. Nu väljer vi hemmamüssli med mjölk och färskpressad apelsinjuice uppe på taket i.st. Havsutsikt och morgonsol ger en bra början på dagen.

Medhavd matsäck till lunch, som företrädesvis intas på poolterassen efter några härliga dopp i havet från trappan, som leder direkt ner.

Aftonsmåltiden startar alltid på vårt tak, där bästa solnedgången visar sig rakt ner i Atlanten. Det blir en lättare kvällsdrink med tillbehör, som inte befrämjar vikthållande precis! Vi väljer mest att äta hemma. Ett bra, litet kök, där makens eminenta kokkunskaper kan få allt att smaka som på en femstjärnig restaurang. Hans "Biff Rydberg" blev mycket uppskattad av de inbjudna vännerna. "Dansk hakkeböf", kotlett, svampomelett, fisk och soppa fungerar som balsam efter de utsvävande restaurangbesöken. Bäst äter man på "Que tal" i vår gränd, men det får bli med kreditkort!!!, annars duger "Julio uno´s" nygrillade kyckling lika bra med musikunderhållning därtill. Vi saknar i år den goda ankan (som maken försökt göra hemma i Stockholm - med bra resultat, som vi njutit av i flera år här. Gamla restaurang "Humpfre Bogart", som numer heter "Café Mogan" är målet för morgondagens festmiddag. Det ställe vi oftast besöker är "Tortuga", där såväl fisk, kött som vin är av mycket god klass till lagom pris.
Smaklig måltid!

När man vill vila från sol och bad, kan man ägna sig åt spontandans på torget, SPA-behandlingar (bl.a. fiskar som "peelar" av död, solbränd hud), titta på när båtar lyfts upp och i vid varvet. Båtar som ska renoveras, repareras och förberedas för den stora Atlantseglingen på måndag. Man kan också promenera längs kajerna och få trevliga nya kontakter, för min del en redaktör på en kanarisk tidning. Nya uppdrag. Benen vill vila i kväll, och jag tänker ligga i soffan och se på långfilm (medtagen från Sverige) på datorn.

Trotsar solen och beger oss upp i bergen med lokalbussen!! 1,5 timmes vådlig färd längs vindlande, smala vägar. Det går en aning fort i kurvorna ibland, fast med vana chaufförer. Vägsvängarna är ofta inte längre än bussen, och jag är glad att vi stoppade i
oss "Prostafentabletter" 30 min. före uppfärd. Säkerhetsbälte är bara till för chauffören. Undrar just hur många chaufförer som "gått åt"?
Nåväl för 35:-/person når vi den för oss omtalade byn "San Nicholas". Vari charmen skulle vara i denna bergsby har vi inte riktigt förstått, men vi lär onekligen känna ett stycke "vanlig" Kanarieö. Det råder stor arbetslöshet med droger och alkoholmissbruk i släptåg. Vi samtalar med flera invånare. Bl.a. möter vi två muslimska kvinnor i sina slöjor. De är från Marocco, men bor här. En tysk, arbetslös ung man bor här med sina föräldrar p.gr. av det goda klimatet. Enl. honom är det dock alldeles för stilla och tråkigt i denna by. Här finns en stor simhall (en bra bit till stranden), hälsocenter med akutintag, vackra parker, skolor och en amfiteater. Många i denna by har nog aldrig varit härifrån. Man måste ta sig över lavabergen med något fordon. Det går också att cykla, ser vi på nerfärden. Längs vägarna ser vi de stora banan- och tomatodlingarna insvepta i någon slags duk mot vind och köld. Betydligt kallare här än nere vid kusten.
Känns ganska skönt att ringla ner till Puerto Mogan igen denna soliga eftermiddag!

Efter hotellets gedigna frukost är det lämpligt med långpromenad. Idag längs hamnen och pirerna. Vi stannar till vid en stor dansk segelbåt, och kommer i samspråk med tre barn. De tillhör familjen som skall segla i två år!! De har redan varit ute till havs ett år. Barnen är 14(fl),12(p) och 7(p). De sitter och väntar på kajkanten på att familjen ska bergsvandra idag. De har legat i Puerto Mogans hamn i 24 dgr. i väntan på att krossa Atlanten. Familjen väntar in passadvindar och även det stora båtracet 21-22 november. Då har de hjälp av följebåtar vid oväntade händelser.
Mamman är lärare, så barnen får undervisning varje dag. 7-åringen berättar att de sett haj och att delfiner lekt tafatt med deras båt. Ögonen lyser på honom, när han entusiastiskt talar sin danska dialekt. 12-åringen, som verkar mogen, berättar att deras båt har ett extra tjockt skrov, i händelse att de skulle krocka med en val. Då står det emot. Pojken är precis som hans mamma och pappa utrustad med uppblåsbar väst med rep och kniv. Han kan klara att segla båten, om mamma och pappa faller ombord, säger han stolt!! Livräddning, GPS, radiosändare och storsegel tycks inte vara någon match för den killen inte!!
Mina öron blir större och större. Har väl aldrig hört på maken. Imponerad av all den livserfarenhet som dena resa kan ge hela familjen. Jul kommer de troligen att fira på Barbados. Sedan ska de segla kring i Västindien en tid, för att bege sig hem via Stilla havet om ett år. Jojo!
Tur man inte är ung längre, då kunde man blivit avundsjuk!