Efter hotellets gedigna frukost är det lämpligt med långpromenad. Idag längs hamnen och pirerna. Vi stannar till vid en stor dansk segelbåt, och kommer i samspråk med tre barn. De tillhör familjen som skall segla i två år!! De har redan varit ute till havs ett år. Barnen är 14(fl),12(p) och 7(p). De sitter och väntar på kajkanten på att familjen ska bergsvandra idag. De har legat i Puerto Mogans hamn i 24 dgr. i väntan på att krossa Atlanten. Familjen väntar in passadvindar och även det stora båtracet 21-22 november. Då har de hjälp av följebåtar vid oväntade händelser.
Mamman är lärare, så barnen får undervisning varje dag. 7-åringen berättar att de sett haj och att delfiner lekt tafatt med deras båt. Ögonen lyser på honom, när han entusiastiskt talar sin danska dialekt. 12-åringen, som verkar mogen, berättar att deras båt har ett extra tjockt skrov, i händelse att de skulle krocka med en val. Då står det emot. Pojken är precis som hans mamma och pappa utrustad med uppblåsbar väst med rep och kniv. Han kan klara att segla båten, om mamma och pappa faller ombord, säger han stolt!! Livräddning, GPS, radiosändare och storsegel tycks inte vara någon match för den killen inte!!
Mina öron blir större och större. Har väl aldrig hört på maken. Imponerad av all den livserfarenhet som dena resa kan ge hela familjen. Jul kommer de troligen att fira på Barbados. Sedan ska de segla kring i Västindien en tid, för att bege sig hem via Stilla havet om ett år. Jojo!
Tur man inte är ung längre, då kunde man blivit avundsjuk!