Trotsar solen och beger oss upp i bergen med lokalbussen!! 1,5 timmes vådlig färd längs vindlande, smala vägar. Det går en aning fort i kurvorna ibland, fast med vana chaufförer. Vägsvängarna är ofta inte längre än bussen, och jag är glad att vi stoppade i
oss "Prostafentabletter" 30 min. före uppfärd. Säkerhetsbälte är bara till för chauffören. Undrar just hur många chaufförer som "gått åt"?
Nåväl för 35:-/person når vi den för oss omtalade byn "San Nicholas". Vari charmen skulle vara i denna bergsby har vi inte riktigt förstått, men vi lär onekligen känna ett stycke "vanlig" Kanarieö. Det råder stor arbetslöshet med droger och alkoholmissbruk i släptåg. Vi samtalar med flera invånare. Bl.a. möter vi två muslimska kvinnor i sina slöjor. De är från Marocco, men bor här. En tysk, arbetslös ung man bor här med sina föräldrar p.gr. av det goda klimatet. Enl. honom är det dock alldeles för stilla och tråkigt i denna by. Här finns en stor simhall (en bra bit till stranden), hälsocenter med akutintag, vackra parker, skolor och en amfiteater. Många i denna by har nog aldrig varit härifrån. Man måste ta sig över lavabergen med något fordon. Det går också att cykla, ser vi på nerfärden. Längs vägarna ser vi de stora banan- och tomatodlingarna insvepta i någon slags duk mot vind och köld. Betydligt kallare här än nere vid kusten.
Känns ganska skönt att ringla ner till Puerto Mogan igen denna soliga eftermiddag!