Bibchens blogg

Våren kom på en gång - idag!!!
Stockholm bjuder på en underbar natur som vaknar bit för bit. Idag vandrar jag runt Tempeludden kring Riddersviks gård. Blåsippor täcker stora delar av skogsmossan. En och annan vitsippa får hänga med. Det prasslar av de nedfallna höstlöven, där jag går fram med solen i nacken och den blåa Mälaren framför ögonen. Det är vilsamt för mina orostankar, och jag känner naturen omsluter mig. Stressen finns någon annan stans. Här hörs inga motorljud. Bara fågelkvitter och humlesurr.
Hoppas vi får behålla vår "oas", och att inte byggryktena tar fart igen!

En fotografisk eftermiddag. Flera utställningar lockar.
Tar mig egentid och beger mig till muséet längs moddiga vägen från Slussen. Isvinden nära vattnet biter i kinderna, och det blir skönt att komma in i utställningslokalens varma salar.
Mitt medlemskap i "Fotografiska familjen" ger mig fri entré, och jag glider in i första salen."Lady Warhol", Andys alter ego. Lite annorlunda bilder av konstnären. Hans ansikte förändras i de olika rollfigurerna på ett märkbart sätt. Underhållande!
Vidare in till utställningen "Mitt Stockholm". Vilka är då de bilder som utkonkurrerat min bild? Spännande, vackra, uttrycksfulla. Kanske hade dock min bild "Miljövänligt klipp" från Hagaparken platsat. Fast juryn valde 300 andra. Inspirerande. Den digitala visningen är intressant i sin form.
"Fashion" heter tredje utställningen. Där stannar jag länge. Utvecklingen av modefotografi över tid. Något man kan känna igen sig i. Samtidigt upptäcker jag, att jag varit med länge! :-)
3 trappor upp smakar cappucinon suveränt med den vidunderliga utsikten över vackra Vinterstockholm.
Att bara passera fotografiska shopen på utvägen går inte. 8 porträttvykort och en magnet (till min samling) får bli en egen julklapp!

Sorry, bilderna för dålig upplösning från mobilen denna gång! Bättre lycka nästa gång!

Med viss försiktighet med tanke på gårdagens terrorattentat i Stockholm tar maken och jag mig till Globens stora arena. Tillsammans med vängänget ska vi se Adolf Fredriks musikklasser i ett stort Luciatåg.
Vi sitter högt upp, vilket har fördelen, att vi kan se hela "skådespelet". Fantastiska ljusformationer som når sin kulmen, när tärnornas manchetterade, levande ljus sätts i flera hopsatta cirklar, som hissas upp. I toppen en stjärna - Luciagran! Stämningen blir något undrande dock, när ett par av manchetterna tar eld. Elegant firas "granen" ned och med trasor kvävs elden. Ser mig omkring efter närmsta utgång - men det är långt dit.
Ingen skugga faller dock över det eleganta framförandet, där ljustågens formationer ger den största behållningen.

Lite kultur ville jag ha idag på min 66:e födelsedag. Fanns massor att välja på, men så här i juletid verkade det vara lämpligt med pepparkakshusutställningen på Arkitekturmuséet. Temat i år var "Hemma", var känner du dig hemma. Vilken kreativitet och uppfinningslusta. Allt från lyxhus till flyktingbostader, till en parkbänk eller under en bro. Några fågelbon. Ett dass att sitta i sin ensamhet på och filosofera m.m............
Sevärd ocg rolig utställning, där man hade chans att rösta på sin favorit......det gjorde jag!

Är november en höstmånad eller en vintermånad? Jag bara undrar?
Bilderna får tala för sig själva från min promenad längs Mälaren idag. Jag bara stannar upp och njuter.

Jag njuter kontraster från +24 i Puerto Mogan till -10 i Stockholm. Den "vita" staden. Tidningen kom i tid, posten kom i tid, bussen kom i tid och pendeln kom i tid. Snyggt jobbat!
Med gott mod far jag till Stockholmsmässan i Älvsjö, där fotomässan just slagit upp sina portar. Skönt att vara ute i god tid. Man kommer fram till de olika montrarna, får tips och råd samt får se en hel mängd foto av olika kvalitet och intresseväckande. Hittar bra erbjudanden på canvastavlor inför min kommande fotoutställning i sommar. Bara att jobba på - men ska jag ha med eller utan ram? Flera fototävlingar utlysta. Anmäler mig till tre. Hem och välja bilder att maila.
Det tar en god stund att vandra runt i mässhallarna, och jag blir så småningom bildmätt. Återtåg till Stockholm, där maken möter upp vid NK:s traditionella julskyltning.

Årets tema: färgstark jul med inspiration hämtad från världens alla hörn.

Temat är det inget fel på, aktuellt, intressant och tankeväckande, men utförandet.......................platt, tråkigt, orörligt, hm.........

Avslutar med en cappucino i Östermalmshallen - den är det inget fel på! :-)

Stockholm bjuder på en hisnande arkeologisk upplevelse nere under jorden - under Östasiatiska muséet.
Terracottaarmén är på besök från Kina.
Jag tillbringar en historisk stund med några vänner och min nya mobilkamera. Försöker fånga mina intryck. Läser på skyltar, samtalar med mina vänner och fotar utan blixt i mörkret (enda som var tillåtet).
Allt var förberett för "ett liv efter detta" för kejsarna. De hade hela armén utrustad med vapen, tjänstemän och olika husdjur med sig i graven. Det som imponerar mest är arméstatyerna i naturlig storlek, el.kanske snarare övernaturlig storlek. Inte är väl kineserna så långa, tänker jag.
Utställningen är mycket intressant. Något mindre, än jag tänkt mig.
Efteråt en solpromenad med vännerna till Kungsan och stamfiket "Piccolino", där man serverar sta´ns bästa cappucino.
Vi är i alla fall två, som vet, vad vi skall ha med oss i graven!

Här kommer fakta om Terracotta armén i Xian – Kina

1974 upptäckte några bönder denna arkeologiska sensation i Xian när de skulle gräva en brunn.

Terrakotta-armén består av över 8000 soldater porträtterade med unika ansikten. De är skapade i normal människostorlek och utgör en etnisk mångfald från hela det kinesiska imperiet.

Kinas första kejsare – som var den som beställde detta unika arbete föddes som Ying Zheng 259 f.v.t Zheng blev kung av Qin redan som 13 åring. Först var det hans mor som styrde landet. Från 238 f.v.t styrde Zheng hela imperiet själv. Han hade 20 barn men ingenting finns berättat om hans konkubiner och fruar.

Byggandet påbörjades redan 246 f.v.t Under 36 år arbetade 720 000 personer med graven. Soldaterna är massproducerade 8.000 soldater som byggsatser i formar!

Soldaterna är placerade i tre gropar öster om gravkammaren, den första innehåller över 6 000 infanterister med några vagnar och hästar, den andra 1 500 soldater och kavalleri och den tredje ett högkvarter med 68 officerare. Det finns en fjärde grav som är tom. Den blev aldrig färdigställd innan den förste kejsaren, Shi Huang Di, dog.

Hela armén är vända mot Öst. Anledningen var att Kejsaren förväntade angrepp från Öst. Armén skapades som skydd åt kejsaren och är därför placerad 1500m från själva graven. Själva graven har ej öppnats.

Bara 15 år efter Qin Shi Huangdis död 210 f.v.t vid ett inbördeskrig utbröt en brand som förstörde de träkonstruktioner som inrymde terrakottaarmén. Taket rasade in över statyerna och förstörde mycket. Flera av soldaterna svartfärgades. Restaureringsarbetet har varit enormt. Hittills har man bara ställt i ordning tusen soldater av 8 000.

Utställningen pågår från den 28 augusti till den 16 januari. Den finns att beskåda i två rejäla bergrum i urberget på Skeppsholmen under Östasiatiska museet. (Östasiatiska muséets hemsida)

Hösten och jag spelar inte på samma planhalva.
"Visst gör det ont när knoppar brister" enl. Karin Boye, men det gör också ont, när bladen vissnar. I alla fall i mig. Försöker dock bemästra höstkänslan genom att möta den konstruktivt. Promenerar, fotograferar och dokumenterar färgskiftningarna. De färger som inte är mina - men som ändå finns. Havet är dock fortfarande blått - min färg!
Jag tänker tankar som att träden skakar av sig sina löv, för att bereda plats åt nya. Inte konstigare än, att jag rensar datorn ibland, för att få plats med nytt. Det lugnar!
Dagens höstpromenad går runt Riddersviks gård.

"Riddersviks Gård, byggd kring 1760, ligger som en pärla vid Mälarens strand och består idag av en vacker mangårdsbyggnad i tre våningar, två flyglar, loge, ett torp samt uthus. I mangårdsbyggnaden finns matsal och salonger samt ett flertal konferens- och gästrum. I gårdens övriga byggnader finns ytterligare konferens- och gästrum samt en gillestuga. I slutet av augusti 2004 stod 10 nyinredda enkelrum klara i den K-märkta Röda Längan. Nyrenovering av entreplanet med bl.a. Stora Matsalen genomfördes under 2005. " (google)

På min väg möter jag förskolebarn på picnic, harar, en snok, hästar, stannfåglar, höstblommor och ser rådjurspillning. Jag är nära naturen, där jag går skogstigen fram längs Mälarens strand. Det doftar fuktig mossa. Solen strilar genom det gulnande lövverket. En svag bris får mig att dra ihop jackan kring halsen. Det är tyst, alldeles tyst. Jag kan känna ojämnheterna under gympaskornas tjocka sulor. Mina händer gömmer jag i bomullstumvantar.
Skogstigen leder upp till Tempeludden och dess strålande utsikt över vattnet. Här sätter jag mig på en nött träbänk, som är så hög, att jag kan dingla med benen. Känner mig rofylld och trots höstens hot om de kortare dagarna, känner jag mig på gott humör.
Den sista delen av promenaden går förbi det gamla vackra ännu aktiva stallet. Hästarna är ute. Också de är välklädda i den kyliga dagsluften. Jag klappar en på mulen och tänker
"För varje dag som går är det närmre till vår."

Under regntunga skyar samlas vårt 12-gäng till picnic i det gröna utanför Sjöhistoriska muséet. Det är dags för årets DN-konsert med Stockholms filharmoniker. I år har Martin Fröst bjudits in som solist. Han med de underbart klingande flöjttonerna. De humoristiska presentationerna står skådespelare/komiker Pia Johansson för.
Sätter oss tillrätta på de två bänkar, som vi alltid lyckas få. På marken brer vi ut en röd duk och på denna placeras årets läckerheter i form av grillade kycklingklubbor, körsbärstomater och div. delikatessostar. Var och en bryter sitt bröd från baghetten, och till det serveras vitt el.rött efter smak. Jag väljer rött, och tänker extra noga på, att det är svårt att balansera ett plastglas med rött mellan knäna. Väderleksutsikten medförde, att jag valt långbyxor i.st. för den ljuvliga sommarklänningen, som var tänkt för detta klassiska musiktillfälle. Regnkappan åker av och på i takt med duggregnets droppande. Dessemellan blir det varmt.
Vi avslutar måltiden med kaffe/kaka, alltmedan genrepet klingar ut och ger plats för den verkliga konserten. Ett hav av människor i alla glada färger, en del med paraply, andra med sopsäckar över axlarna.
Pia Johansson skuttar in på scenen iförd ett glansigt åtsittande fodral, som enl. henne själv sitter för tight över skinkorna! Hennes muntra introduktion får oss att öppna våra sinnen, för att strax därefter ta emot fantastiska klassika toner av Bernstein, Saint-Saëns, Riedel, Nelson, Tjajkovskij, Mozart, Sibelius, Korngold................
Där sitter vi tusentals människor, den bleka solen tittar fram med behaglig värme, och den finns en gemenskap - i musiken, som väl är meningen. Allsången "Idas sommarvisa" ljuder över nejden.
I det läget är alla på den stora gräsplanen framför Sjöhistoriska vänner!

Kungsholmen
Av gängets tolv medlemmar var det fyra, som av olika skäl inte kunde delta i månadens promenad idag.
Starten var denna gång bestämd till Thorildsplan, där vi samlades kl. tidigt (10.00). Han med ryggsäcken tog täten, och vi vandrade förbi Lärarhögskolan bort mot Lilla Essingen. Några av oss, skåningen och dansken, hade förstått att det fortfarande var vinter och var klädda för det. Nordborna tyckte Stockholm var klädd i vårdräkt och var utrustade för det. Promenaden värmde oss, så någonstans mittemellan var nog det riktigaste. Knäppte upp och knäppte igen, mössa på och mössa av. Vi uppdaterade oss ang. våra familjer, barn, barnbarn, resor, hälsan, politiska tillstånd - inrikes/utrikes, samt när vi skall träffas nästa gång. Det sista - det viktigaste.
Vår ryggsäcksguide hade läst på, och vi fick se reningsanläggningsdammen under Essingebron, en anläggning, som är till för att rena smutsen från bilarna - bra. En av deltagarna lärde mig, att talgoxarnas sångkvitter är mycket kortare och starkare i stadsmiljö, för att de ska kunna överrösta bilarna med sina lockrop. Jag hörde det.
- Tänk att bussen kunde ramla ner från bron. Åtta dog. Det var längesedan nu, sa en av stockholmarna.
Inget jag känner till. Hade inte flyttat hit från Skåne än.
Vidare passerade vi Luxparken och den exklusiva restaurangen Lux. Där såg det tomt och öde ut. Fint område, men inte en människa ute!
Dags för rast. Vad fanns i ryggsäcken? Åtta små glas och en ny sort av “Gammeldansk” med choklad och vaniljsmak, men nää - den var lika besk, som vanliga sorten. Men varma blev vi, och fnittriga. Samtalsämnena blev lite mer frisläppta, när vi vandrade vidare. Förbi Riksarkivet, som har sina rötter i medeltiden. “Här förvaras - på pergament, papper, mikrofilm och digitala medier, totalt nästan 30 hyllmil vilket motsvarar avståndet Stockholm - Jönköping” (enl. hemsidan). Vi bestämde oss för att besöka det en regnig dag.
Nästa stopp blev framför “Mårten Triewalds Malmgård - Villan”. Gårdens kända historia börjar i slutet av 1600-talet. Idag används den som scoutlokal. Vi var överens om, att den var vacker, historisk och spännande men i stort behov av renovering. I Smedsuddsbadet badade endast svanar och änder. Men med lite fantasi, kunde man tänka sig ett sommardopp från den välplanerade sandstranden.
De som inte var så varmt klädda började huttra i den fuktiga kylluften, och vi var alla tacksamma, när vi nått målet för denna vardagspromenad. Middagsmålet! En husmanskostrestaurang på Kungsholmen. Isterband och stuvad potatis och en stor stark satt bra.