Söndag 28 Maj 2017 - London
Resealbum: Weekend i London
Copyright © Bejjan888™
Sista dagen i London.
Efter frukost och sista packningen av alla grejerna, checkade vi ut och lämnade kvar den stora väskan på hotellet för förvaring till dess att vi skulle åka till flygplatsen.
Idag var tanken att vi skulle se på Queen’s Life Guard Changing, som äger rum på Horse Guards Parade alla dagar i veckan kl. 11:00, utom söndagar då det sker kl. 10:00. Här löses den ”gamla” vakten av mot den nya genom en kort ceremoni och antalet ridande livvakter beror på om drottningen är i Buckingham Palace, eller inte. Men lite oväntat hade vaktbytet flyttats till kl. 08:00 denna dag (vi hade inte kollat schemat så noga) på grund av en löpartävling, Vitality Westminster Mile 2017, som ägde rum precis utanför Buckingham Palace idag.
Det var avspärrningar runt större delen av Buckingham Palace och givetvis hade själva vaktbytet framför slottet (Changing of the Guard) också ställts in. Så vi hade lite otur där… men nästa gång ska jag planera bättre och hinna med Queen’s Life Guard Changing och Changing of the Guard.
Efter att ha missat allt detta gick vi över Westminster Bridge och fotade Big Ben och sedan gick vi till London Eye. Vi hade ju köpt biljett med så kallat ”Fast Track”, i tron om att man skulle få göra just det – gå före i kön. Men icke! Den biljett som man fått mejlat till sig var man tvungen att köa på plats för att lösa in mot biljetter som sedan kunde användas i kön till själva London Eye. Så efter att ha köat i cirka 45 minuter för att lösa in den printade biljetten hemifrån, fick vi en tid (en timme framåt) när vi var välkomna att ställa oss i ”Fast Track” -kön. Alltså så himla opraktiskt… och för att inte säga turistfälla. Jag lovar det hade gått fortare utan att ha köpt ”Fast Track”… nåväl. När det blev tid för oss att ställa oss i kö, först då fick vi gå före alla andra i kön… Men så himla märkvärdig var det ju inte att åka ett varv i London Eye. Men, been there done that…
Nu började det bli dags att hämta väskan och ta oss till Gatwick Airport igen. Väskan hämtades på hotellet som vi bott på och vi tog oss till Victoria Station. Med hjälp av Gatwick Express tog vi oss ut till Gatwick Airport och checkade in. Nu hade vi några timmar att slå ihjäl, så vi passade på att äta och surfa slut på den sista EU-surfen (som vi till slut lyckats köpa några dagar innan). Ovanligt många flighter var markerade som försenade på skärmarna och i efterhand har jag fått reda på att det berodde på stora dataproblem hos British Airways. Men varför påverkades även alla icke British Airways-flighter av förseningar? Tydligen hade vårt flyg med Norwegian landat på utsatt tid men blivit stående på plattan och inte fått köra fram till gaten.
Vårat flyg skulle ha avgått kl. 20:30 och landat 23:50 på Stockholm Arlanda Airport, men på grund av förseningen så blev det försenat drygt en och en halv timme.
Sista dagen i London.
Efter frukost och sista packningen av alla grejerna, checkade vi ut och lämnade kvar den stora väskan på hotellet för förvaring till dess att vi skulle åka till flygplatsen.
Nu började det bli dags att hämta väskan och ta oss till Gatwick Airport igen. Väskan hämtades på hotellet som vi bott på och vi tog oss till Victoria Station. Med hjälp av Gatwick Express tog vi oss ut till Gatwick Airport och checkade in. Nu hade vi några timmar att slå ihjäl, så vi passade på att äta och surfa slut på den sista EU-surfen (som vi till slut lyckats köpa några dagar innan). Ovanligt många flighter var markerade som försenade på skärmarna och i efterhand har jag fått reda på att det berodde på stora dataproblem hos British Airways. Men varför påverkades även alla icke British Airways-flighter av förseningar? Tydligen hade vårt flyg med Norwegian landat på utsatt tid men blivit stående på plattan och inte fått köra fram till gaten.
Lördag 27 Maj 2017 - London
Resealbum: Weekend i London
Copyright © Bejjan888™
Lördagen ägnades helt åt Heroes & Villains Fan Fest som hölls inne i Olympia, London. Kvällen avrundades med en medeltida fest.
Vi tog oss upp, trots att vi varit vakna till och från hela natten (bebisskrik och knarrande i taket ovanför), gjorde oss i ordning men hoppade över frukosten. Vi var tvungna att ta oss till Olympia till senast 09:00 då jag (med GOLD-VIP) fick gå in. Igår hade vi tagit tid hur lång tid det skulle ta att ta för oss att ta oss till Olympia. Och trots detta så lyckades vi ändå bli tidiga.
Nåväl, vi passade på att köpa frukost, vilket var välbehövligt. På grund av tidigare terrordåd i Manchester bara dagarna innan, så hade man höjt säkerheten ytterligare på detta konvent, med extra säkerhetskontroll och begränsning av vilken typ av väskor som fick tas med in samt dess storlek. Alla tillåtna väskor blev genomsökta av personal och de delade ut gratis genomskinliga kassar till de som behövde. Vatten var dock tillåtet och Cosplay-vapen till viss del.
Innan vi fick komma in, blev vi alla ”screenade” av bombhundar i kön utanför och därefter genomsöktes alla väskor av säkerhetspersonal vid ingången till vänthallen. Men det kändes ändå skönt att de tagit säkerheten på allvar och det kändes tryggare att vara här inne än ute på gatan i centrala London. Alla med någon form av VIP-biljett (fanns med tre olika nivåer) blev insläppta kl. 09:00. Nu hade vi hela 90 minuter på oss att i lugn och ro besöka de skådespelare vi ville, före resterande med General Admission. Kändes helt bra. Alla med VIP hade dock separata köer och förtur till allt inne på konventet, hela helgen.
Flera av skådespelarna i TV-serien ”Arrow” var här på konventet, både för att skriva autografer och fotografering, s.k. ”Celebrity Photo Op”. Inte mindre än nio skådespelare från serien närvarade och som jag hade möjlighet att se och träffa IRL.
Stephen Amell – Oliver Queen/Arrow
Emily Bett Rickards – Felicity Smoak
Charlotte Ross – Donna Smoak
John Barrowman – Malcolm Merlyn/Ra’s al Ghul
Colin Donnell – Tommy Merlyn
Katie Cassidy – Laurel Lance
Brandon Routh – Ray Palmer
Josh Segarra – Adrian Chase
Michael Rowe – Deadshot
En imponerande samling, om man gillar TV-serien Arrow (skyldig ;) ). Men självklart var det fler kändisar från andra TV-serier där också, bland annat; Legends of Tomorrow, Supergirl, Gotham, the Flash, The Hunger Games och så vidare. Vad sägs om Stanley Tucci, Robbie Amell (kusin till Stephen Amell) och hans förtjusande fru Italia Ricci, samt Michael Rooker? En skådespelare som jag hade bokat fotografering med var Chris Wood (Vampire Diaries) men han fick avboka i sista stund på grund av jobb.
Så en hel dag att flanera omkring bland kändisar, få autografer och ta foton med, inte illa va? Men de två personerna som betydde mest för mig var ändå Stephen och Emily. En autograf och ett foto med Stephen Amell, wow… och ja, han ser minst lika bra ut IRL som på TV, om inte ännu bättre ;) Stephen var lika lugn, cool och säker IRL som han ger sken av i Arrow. Även en autograf och foto med Emily Bett Rickards, är inte illa det heller. Hon var kortare i verkligheten än vad man tror, så inte undra på att hon alltid har sjukt höga klackskor i tv-serien. Jag reagerade också på hennes personlighet, som skiljer sig rejält från hennes roll som Felicity Smoak i Arrow, med andra ord, hon är ruskigt bra skådespelerska!
Hela arenan genomsöktes av säkerhetspersonal och bombhundar hela dagen, vilket kändes otroligt tryggt och säkert. Arrangören hade tagit senaste terrorhotet på största allvar och verkligen satsat på säkerhet. Förutom alla kändisar fanns givetvis en hel del merchandise att köpa och titta på, som t-shirts, muggar, planscher, brädspel, nyckelringar mm, mm.
Så efter en åtta timmar sådär, hade jag hunnit med alla autografer och fotograferingar, och både jag och brorsan kände oss klara med eventet. Vi gick ner till tunnelbanan och tog District Line ända till Tower Hill.
Från tunnelbanestationen var det skyltat till Tower Bridge, så det var enkelt att hitta. En vacker bro och en av många kännetecken för London. Ungefär en vecka senare, efter att vi varit där, skedde ytterligare ett terrordåd just vid denna bro. En i raden av avskyvärda handlingar som kopplats ihop med islamistisk extremism i London/England under kort tid.
Från Tower Bridge var det nära till St Katherine Docks, där kvällens middag med underhållning ägde rum. Restaurangen, The Medieval Banquet, låg nere i en stor gammal vinkällare, med valv där bord dukats upp för besökare. Vi serverades vid bordet med en fyrarätters middag med fri tillgång till både vatten, öl och rött vin (övrig dryck fick köpas separat i baren).
Mellan rätterna underhölls vi av uppträdande i form av trapetskonster, jonglerare och till och med en strid med svärd. Inte på blodigt allvar dock, men allt för att passa in i det medeltida temat. Efter en trevlig kväll tog vi tunnelbanan tillbaka till Victoria Station och därefter vidare till hotellet. Man behövde då definitivt inte gå till sängs hungrig, inte efter den middagen i alla fall.
Lördagen ägnades helt åt Heroes & Villains Fan Fest som hölls inne i Olympia, London. Kvällen avrundades med en medeltida fest.
Vi tog oss upp, trots att vi varit vakna till och från hela natten (bebisskrik och knarrande i taket ovanför), gjorde oss i ordning men hoppade över frukosten. Vi var tvungna att ta oss till Olympia till senast 09:00 då jag (med GOLD-VIP) fick gå in. Igår hade vi tagit tid hur lång tid det skulle ta att ta för oss att ta oss till Olympia. Och trots detta så lyckades vi ändå bli tidiga.
Stephen Amell – Oliver Queen/Arrow
Emily Bett Rickards – Felicity Smoak
Charlotte Ross – Donna Smoak
John Barrowman – Malcolm Merlyn/Ra’s al Ghul
Colin Donnell – Tommy Merlyn
Katie Cassidy – Laurel Lance
Brandon Routh – Ray Palmer
Josh Segarra – Adrian Chase
Michael Rowe – Deadshot
En imponerande samling, om man gillar TV-serien Arrow (skyldig ;) ). Men självklart var det fler kändisar från andra TV-serier där också, bland annat; Legends of Tomorrow, Supergirl, Gotham, the Flash, The Hunger Games och så vidare. Vad sägs om Stanley Tucci, Robbie Amell (kusin till Stephen Amell) och hans förtjusande fru Italia Ricci, samt Michael Rooker? En skådespelare som jag hade bokat fotografering med var Chris Wood (Vampire Diaries) men han fick avboka i sista stund på grund av jobb.
Hela arenan genomsöktes av säkerhetspersonal och bombhundar hela dagen, vilket kändes otroligt tryggt och säkert. Arrangören hade tagit senaste terrorhotet på största allvar och verkligen satsat på säkerhet. Förutom alla kändisar fanns givetvis en hel del merchandise att köpa och titta på, som t-shirts, muggar, planscher, brädspel, nyckelringar mm, mm.
Så efter en åtta timmar sådär, hade jag hunnit med alla autografer och fotograferingar, och både jag och brorsan kände oss klara med eventet. Vi gick ner till tunnelbanan och tog District Line ända till Tower Hill.
Fredag 26 Maj 2017 - Watford
Resealbum: Weekend i London
Copyright © Bejjan888™
Upp tidigt i ottan för att hinna göra oss i ordning och vara i tid till frukosten vid 07:30. Frukosten var nere i källaren och vi blev hänvisade till ett bord. En dam kom och frågade om vi ville ha engelsk frukost och om vi ville ha kaffe eller te. Vi bestämde oss snabbt för att prova den engelska frukosten (vet ej vad det andra alternativet hade varit) och tog varsin kopp te. Vi blev serverade vid bordet med nyrostat bröd, ägg, bacon och bönor. Juice och te. Mätta och belåtna gick vi åter upp till rummet och packade i ordning för en dagstur till Harry Potter Studio i Watford. Detta var väl egentligen mer en aktivitet som min bror ville åka på, men eftersom han följer med mig i morgon på konventet så följde jag med honom på detta. Man får ju ge och ta lite ;)
Vi hade bokat med buss tur och retur från Coach Station, med avgång klockan 10:30. Vi var ute i god tid, eftersom vi inte hade någon riktig koll på var Coach Station låg. Väl inne på Victoria Station så var det bra skyltat om vart vi skulle gå. Coach Station och Victoria Station är två separata byggnader och har man inte koll på det, kan det vara lite förvirrande.
Bussen anlände till Coach Station vid 10:30 och när alla var ombord började vi vår resa ut ur London för färd mot Watford. Det var ju fredag och denna helg var det Bank Holiday vilket innebar att alla britter har ledigt på måndagen också. Så trafiken var ju inte måttlig och det tog närmare 45 minuter att ta sig ut på motorvägen, men sen gick det smidigt ända fram till studion. Vi fick våra biljetter och fick instruktionen om att vara tillbaka 15:30. Jag hade hoppats på att vi kunde ha fått åka tillbaka till London med valfri buss (via Premium Tours) eftersom vi var tvungna att hämta ut biljetter inför morgondagens aktivitet redan idag, mellan 12:00 och 20:00. Men det gick inte att rucka på. Det var 15:30 som gällde. Lite besviken och nervös över att kanske inte hinna få ut VIP-biljetter för fotografering med Stephen och Emily inför morgondagens fanfest (de 50 första fick nämligen välja om man ville ha biljetter för lördagen eller söndagen) så kände jag hur min planering helt plötsligt sprack. Nåväl, det var ju bara att gilla läget. Inget att göra åt nu.
Så började vi köa, först för säkerhetskontroll av alla väskor, och sedan blev vi kontrollerade med metalldetektor innan vi fick komma in i själva byggnaden. Därefter var det kö igen in till själva studion.
Måste erkänna att jag inte är ett Harry Potter fan och jag har inte heller sett filmerna eller läst böckerna, men det var ändå intressant att se rekvisita, kläder och masker som gjorts för filmerna och det var helt klart värt pengarna.
Man har bland annat byggt upp den Stora salen igen, ställt upp Hogwarts Express på Platform 9 ¾...
... låtit bygga upp Diagon Alley och du kan titta in i Dumbledores kontor inne i studion, allt för en magisk upplevelse.
Nytt sedan två månader tillbaka var att man ställt i ordning Forbidden Forest som vi fick vandra genom. Skogen består av 19 träd med en diameter på mer än 3,5 meter vardera med gigantiska rotsystem som gjorde att man kände sig väldigt liten. Bland träden dök en fullstor Buckbeak upp, som använts under inspelningarna till Harry Potter and the Prisoner of Azkaban. Varje fjäder på det magnifika djuret har limmats dit för hand och ett helt team jobbade intensivt för att få Buckbeak klart för inspelningen.
Längre in i skogen lurar Aragog som kryper fram från sin mörka håla. Spindeln med sina ben är mer än 5,5 meter stor, så alla med spindelfobi kanske ska undvika den delen av skogen ;)
Mitt under turen genom studion finns en restaurang där man kan beställa mat. Ganska välbehövligt med en paus för att sortera alla intryck. Och turen fortsätter efter det, med rekvisita utomhus med trevåningsbussen och Privet Drive där Harry Potter växter upp.
Därefter fortsätter turen inomhus igen med bland annat den Hogwarts-modell som byggdes i skala 1:24, och filmades med green screen i bakgrunden samt digitala effekter för att skapa Hogwarts Magical School. Till slut kommer man till en souvenirshop – vad annars ;) Men klockan hade sprungit på ganska duktigt och vi fick skynda igenom shoppen utan att köpa något och gå direkt till bussen. Ute var det varmt, säkert +27°C och solen lyste med full kraft. Så det var skönt att få sätta sig i en välventilerad buss med AC. Otroligt nog var alla i tid till bussen och vi kunde påbörja färden tillbaka till London.
Trafiken var om möjligt ännu värre när bussen kom in mot centrala delarna av London. Vi blev avsläppta i närheten av Victoria Station och gick tillbaka och ner till tunnelbanan för att ta District Line till Baron’s Court. Det tog en bra stund innan vi var framme och från tunnelbanestationen tog det ungefär 10 minuter att gå till Olympia. Olympia är ett stort konventcenter med flera olika mässhallar och det var ju inte jättetydligt var vi skulle gå.
Men när vi väl kommit rätt var det tydligt skyltat och med personal som hade t-shirts med Heroes & Villains Fan Fest logo på. Jag hade nog förväntat mig milslånga köer och att biljetterna för att bli fotograferad på lördagen med Emily och Stephen, de två mest efterfrågade skådespelarna, skulle vara slut vid det här laget, då biljettluckorna haft öppet sedan 12:00 och klockan var efter 18:00 nu. Men all oro förgäves, för det var ingen kö till GOLD-VIP-luckan och det fanns många biljetter kvar för foto på lördagen med både Stephen och Emily. *YAAY* Passade också på att lösa in biljetterna till resterande skådespelare som jag bokat in mig för. Tyvärr hade en skådespelare avbokat så sent som igår och skulle inte dyka upp över huvud taget och en annan skådespelare fick jag lov att avboka själv eftersom tiden för fotografering krockade med en annan som jag bokat.
Eftersom allt var frid och fröjd nu (fått tag i biljetter till lördagen) kunde vi i lugn och ro åka tillbaka till Victoria Station och lämna alla biljetter på hotellet och gå ut och äta något. Vi gick tillbaka till restaurangen Giraffe som ligger alldeles nära Victoria Station och de hade Happy Hour. Billiga drinkar och till och med en flaska vitt eller rött vin för endast £10. Så det var ett enkelt val ;) Det var en mysig restaurang, avslappnad stämning och mycket trevlig personal. Maten var god och som vanligt stora portioner så jag orkade inte äta upp. Men det var väldigt gott! Kan verkligen rekommendera denna restaurang. Vi rundade av kvällen och började ställa in siktet på morgondagens konvent.
Upp tidigt i ottan för att hinna göra oss i ordning och vara i tid till frukosten vid 07:30. Frukosten var nere i källaren och vi blev hänvisade till ett bord. En dam kom och frågade om vi ville ha engelsk frukost och om vi ville ha kaffe eller te. Vi bestämde oss snabbt för att prova den engelska frukosten (vet ej vad det andra alternativet hade varit) och tog varsin kopp te. Vi blev serverade vid bordet med nyrostat bröd, ägg, bacon och bönor. Juice och te. Mätta och belåtna gick vi åter upp till rummet och packade i ordning för en dagstur till Harry Potter Studio i Watford. Detta var väl egentligen mer en aktivitet som min bror ville åka på, men eftersom han följer med mig i morgon på konventet så följde jag med honom på detta. Man får ju ge och ta lite ;)
Bussen anlände till Coach Station vid 10:30 och när alla var ombord började vi vår resa ut ur London för färd mot Watford. Det var ju fredag och denna helg var det Bank Holiday vilket innebar att alla britter har ledigt på måndagen också. Så trafiken var ju inte måttlig och det tog närmare 45 minuter att ta sig ut på motorvägen, men sen gick det smidigt ända fram till studion. Vi fick våra biljetter och fick instruktionen om att vara tillbaka 15:30. Jag hade hoppats på att vi kunde ha fått åka tillbaka till London med valfri buss (via Premium Tours) eftersom vi var tvungna att hämta ut biljetter inför morgondagens aktivitet redan idag, mellan 12:00 och 20:00. Men det gick inte att rucka på. Det var 15:30 som gällde. Lite besviken och nervös över att kanske inte hinna få ut VIP-biljetter för fotografering med Stephen och Emily inför morgondagens fanfest (de 50 första fick nämligen välja om man ville ha biljetter för lördagen eller söndagen) så kände jag hur min planering helt plötsligt sprack. Nåväl, det var ju bara att gilla läget. Inget att göra åt nu.
Mitt under turen genom studion finns en restaurang där man kan beställa mat. Ganska välbehövligt med en paus för att sortera alla intryck. Och turen fortsätter efter det, med rekvisita utomhus med trevåningsbussen och Privet Drive där Harry Potter växter upp.
Trafiken var om möjligt ännu värre när bussen kom in mot centrala delarna av London. Vi blev avsläppta i närheten av Victoria Station och gick tillbaka och ner till tunnelbanan för att ta District Line till Baron’s Court. Det tog en bra stund innan vi var framme och från tunnelbanestationen tog det ungefär 10 minuter att gå till Olympia. Olympia är ett stort konventcenter med flera olika mässhallar och det var ju inte jättetydligt var vi skulle gå.
Eftersom allt var frid och fröjd nu (fått tag i biljetter till lördagen) kunde vi i lugn och ro åka tillbaka till Victoria Station och lämna alla biljetter på hotellet och gå ut och äta något. Vi gick tillbaka till restaurangen Giraffe som ligger alldeles nära Victoria Station och de hade Happy Hour. Billiga drinkar och till och med en flaska vitt eller rött vin för endast £10. Så det var ett enkelt val ;) Det var en mysig restaurang, avslappnad stämning och mycket trevlig personal. Maten var god och som vanligt stora portioner så jag orkade inte äta upp. Men det var väldigt gott! Kan verkligen rekommendera denna restaurang. Vi rundade av kvällen och började ställa in siktet på morgondagens konvent.
Torsdag 25 Maj 2017 - London
Resealbum: Weekend i London
Copyright © Bejjan888™
Heroes & Villains Fan Fest på Olympia, London. Men mer om detta senare.
Dagarna innan hade det varit soligt och väldigt varmt, men idag var det mulet och en behaglig temperatur. Jag parkerade bilen på långtidsparkering och min bror och jag tog transfern in till terminal 5. Inne i avgångshallen var det ovanligt mycket folk, vilket skulle kunna förklaras med semestertider och att en Europa League match mellan Ajax och Manchester United spelats kvällen innan i Stockholm och alla fansen ville ta sig hem. Vi var i god tid och hann i lugn och ro skriva ut boardingkort och checka in bagageväskan via Norwegians bagage drop. Det är ju så himla smidigt att checka in sig på planet hemma online dagen innan och sedan dagen efter komma till flygplatsen för att skriva ut bagagetaggen och själv checka in väskan.
Min bror och jag hann äta på Mc Donalds (McWrap & Co såklart) innan de satt ut gate-numret för vår flight. En lång kö ringlade sig sakta fram till säkerhetskontrollen och när man väl tagit sig igenom metalldetektorerna så känner man sig ett steg närmare avfärd. Men lite förvånad upptäckte jag att vi var tvungna att passera en gränskontroll för att slutligen komma till gaten. Min första tanke var att Storbritannien faktiskt fortfarande var med i EU, så det kändes konstigt med en gränskontroll. Men det slog mig snabbt att det med största sannolikhet hade med att Storbritanniens premiärminister Theresa May meddelat att landet höjt hotnivån från allvarlig till kritisk, det vill säga den högsta nivån på en femgradig skala gällande terrordåd. Detta bara dagarna innan vår resa, efter terrordådet i Manchester strax efter en avslutad konsert på Manchester Arena.
Planet var 20 minuter försenat och vi fick börja borda planet vid 17.30. Det var ett fullbokat plan och givetvis en hel del fotbollsfans som sett matchen dagen innan. Men flygresan gick lugnt till, inget bråk eller stök. De dryga två timmarna i luften segade sig fram. Dels för att det inte fanns några underhållningssystem med filmer och spel etc (för kort flygning för det) men också för att min mp3-spelare, som jag planerat att lyssna på under flygningen och därför uppdaterat med nya spellistor bara timmar innan, bestämde sig för att vägra starta. Så efter några svordomar och frenetiskt tryckande på knapparna på den stackars lilla mp3-spelaren (som fortfarande vägrade starta) så insåg jag att detta skulle bli en väldigt lååååååång flygning. Som tur var hade jag några låtar nerladdade på mobilen, men inte alls lika många.
Piloten måste ha flugit lite snabbare då planet landade på London-Gatwick Airport på utsatt tid 19:40. Gatwick är Londons näst största flygplats och är en viktig avlastning till den större och hårt trafikerade London-Heathrow Airport. Gatwick är dock världens största flygplats med endast en aktiv start- och landningsbana, vilket innebär att alla plan startar och landar från samma bana. Det måste krävas en hel del av flygledarna att få iväg alla plan samtidigt som plan vill landa, med endast en bana.
Det är väldigt smidigt att ta sig från London-Gatwick Airport och in till centrala delarna av London (Victoria Station) med hjälp av Gatwick Express. Det avgår tåg varje kvart och har man köpt biljett i förväg är det bara att gå igenom spärrarna, utan att köa för biljettautomater. Vi hade såklart köpt biljetter i förväg och gick raka vägen till tåget och satte oss. Vi lutade oss tillbaka och hade tänkt oss en resa i lugn och ro – men icke. Två tjejer i 20-årsåldern satte sig bredvid på andra sidan gången och den ena tjejen började högljutt föreläsa (med en ganska jobbig göteborgska) om hur dyrt det var att leva i London och ganska ingående om sin livssituation… hon verkade inte ha någon uppfattning om att hon störde sin omgivning med sitt prat och att vi andra kanske INTE ville veta allt detta. *SUCK*
Landskapet utanför tågfönstret var typiskt ”brittiskt” och väldigt grönt. Mycket vackert! När tåget närmade sig London började det dyka upp allt mer tegelhus med de klassiska skorstenarna. Tjejen som hade behov av att berätta sin livshistoria för alla oss andra, höll igång ända till slutstationen vid Victoria Station. Så när vi klev av tåget var vi dels trötta i kroppen från flygresan, men också helt manglade i skallen efter att ofrivilligt ha fått lyssna på någons självbiografi i 30 minuter. Varken jag eller min bror har tidigare varit i London och det kändes inte helt lätt att orientera sig inne på Victoria Station för att komma ut på rätt sida. Men med hjälp av utskrivna kartor hemifrån och lite tur så lyckades vi komma ut på rätt gata och sedan var det ganska lätt att hitta till Stanley House Hotel, vårat boende under resan.
Stanley House Hotel var inget lyxhotell direkt, mer ett budgethotell som får duga om man inte vill spendera en förmögenhet på boende (det är ändå relativt dyrt att bo på hotell i London). Men jag kommer troligtvis inte bo där igen, utan hellre spendera lite mer på boendet nästa gång. Men trots det låga priser hade vi dubbelrum och eget badrum, WiFi och frukost inkluderat. Men rummets standard var ju inte den bästa, om jag säger så. Vi kånkade upp väskorna 2 trappor upp till vårat rum (det fanns ingen hiss) och en varm och kvav luft slog emot oss. Det hade varit varmt i London de senaste dagarna och rummet var ganska uppvärmt av solen. Ingen AC heller. Trots att vi öppnade fönstret så mycket det gick så stannade värmen kvar inne i rummet. Toppen! Vi gjorde några tappra försök att logga in på WiFi, men utan att lyckas. Så vi beslutade oss för att gå ut och köpa något att äta istället.
Vi bestämde oss för en pub som inte var överfull med gäster och beställde varsin dryck. Men vi insåg ganska snabbt att puben inte serverade något ätbart. Nåväl, på vägen tillbaka till hotellet så fanns en affär som var öppen ”until late” som vi gick in och köpte enklare tilltugg hos. Åter på hotellet gjorde vi ytterligare försök att logga in på WiFi och lyckades efter en stund. Desperat försökte vi hitta information om hur vi kunde köpa EU surf på operatörens hemsida. Vi fick sms direkt när vi landat om hur mycket det kostade, men inte hur vi skulle göra. Så i nästan en timme satt vi två stycken och letade efter instruktioner om hur man köper surf utomlands. Till slut hittade jag det vi sökte efter, det stod längst ner i ett dokument i det kursivt finstilta. Det var ju hur enkelt som helst, bara man visste hur man skulle göra! Nu hade klockan hunnit bli väldigt sent, efter midnatt. Så det var bara att lägga sig.
Heroes & Villains Fan Fest på Olympia, London. Men mer om detta senare.
Dagarna innan hade det varit soligt och väldigt varmt, men idag var det mulet och en behaglig temperatur. Jag parkerade bilen på långtidsparkering och min bror och jag tog transfern in till terminal 5. Inne i avgångshallen var det ovanligt mycket folk, vilket skulle kunna förklaras med semestertider och att en Europa League match mellan Ajax och Manchester United spelats kvällen innan i Stockholm och alla fansen ville ta sig hem. Vi var i god tid och hann i lugn och ro skriva ut boardingkort och checka in bagageväskan via Norwegians bagage drop. Det är ju så himla smidigt att checka in sig på planet hemma online dagen innan och sedan dagen efter komma till flygplatsen för att skriva ut bagagetaggen och själv checka in väskan.
Min bror och jag hann äta på Mc Donalds (McWrap & Co såklart) innan de satt ut gate-numret för vår flight. En lång kö ringlade sig sakta fram till säkerhetskontrollen och när man väl tagit sig igenom metalldetektorerna så känner man sig ett steg närmare avfärd. Men lite förvånad upptäckte jag att vi var tvungna att passera en gränskontroll för att slutligen komma till gaten. Min första tanke var att Storbritannien faktiskt fortfarande var med i EU, så det kändes konstigt med en gränskontroll. Men det slog mig snabbt att det med största sannolikhet hade med att Storbritanniens premiärminister Theresa May meddelat att landet höjt hotnivån från allvarlig till kritisk, det vill säga den högsta nivån på en femgradig skala gällande terrordåd. Detta bara dagarna innan vår resa, efter terrordådet i Manchester strax efter en avslutad konsert på Manchester Arena.
Planet var 20 minuter försenat och vi fick börja borda planet vid 17.30. Det var ett fullbokat plan och givetvis en hel del fotbollsfans som sett matchen dagen innan. Men flygresan gick lugnt till, inget bråk eller stök. De dryga två timmarna i luften segade sig fram. Dels för att det inte fanns några underhållningssystem med filmer och spel etc (för kort flygning för det) men också för att min mp3-spelare, som jag planerat att lyssna på under flygningen och därför uppdaterat med nya spellistor bara timmar innan, bestämde sig för att vägra starta. Så efter några svordomar och frenetiskt tryckande på knapparna på den stackars lilla mp3-spelaren (som fortfarande vägrade starta) så insåg jag att detta skulle bli en väldigt lååååååång flygning. Som tur var hade jag några låtar nerladdade på mobilen, men inte alls lika många.
Det är väldigt smidigt att ta sig från London-Gatwick Airport och in till centrala delarna av London (Victoria Station) med hjälp av Gatwick Express. Det avgår tåg varje kvart och har man köpt biljett i förväg är det bara att gå igenom spärrarna, utan att köa för biljettautomater. Vi hade såklart köpt biljetter i förväg och gick raka vägen till tåget och satte oss. Vi lutade oss tillbaka och hade tänkt oss en resa i lugn och ro – men icke. Två tjejer i 20-årsåldern satte sig bredvid på andra sidan gången och den ena tjejen började högljutt föreläsa (med en ganska jobbig göteborgska) om hur dyrt det var att leva i London och ganska ingående om sin livssituation… hon verkade inte ha någon uppfattning om att hon störde sin omgivning med sitt prat och att vi andra kanske INTE ville veta allt detta. *SUCK*
Landskapet utanför tågfönstret var typiskt ”brittiskt” och väldigt grönt. Mycket vackert! När tåget närmade sig London började det dyka upp allt mer tegelhus med de klassiska skorstenarna. Tjejen som hade behov av att berätta sin livshistoria för alla oss andra, höll igång ända till slutstationen vid Victoria Station. Så när vi klev av tåget var vi dels trötta i kroppen från flygresan, men också helt manglade i skallen efter att ofrivilligt ha fått lyssna på någons självbiografi i 30 minuter. Varken jag eller min bror har tidigare varit i London och det kändes inte helt lätt att orientera sig inne på Victoria Station för att komma ut på rätt sida. Men med hjälp av utskrivna kartor hemifrån och lite tur så lyckades vi komma ut på rätt gata och sedan var det ganska lätt att hitta till Stanley House Hotel, vårat boende under resan.
Vi bestämde oss för en pub som inte var överfull med gäster och beställde varsin dryck. Men vi insåg ganska snabbt att puben inte serverade något ätbart. Nåväl, på vägen tillbaka till hotellet så fanns en affär som var öppen ”until late” som vi gick in och köpte enklare tilltugg hos. Åter på hotellet gjorde vi ytterligare försök att logga in på WiFi och lyckades efter en stund. Desperat försökte vi hitta information om hur vi kunde köpa EU surf på operatörens hemsida. Vi fick sms direkt när vi landat om hur mycket det kostade, men inte hur vi skulle göra. Så i nästan en timme satt vi två stycken och letade efter instruktioner om hur man köper surf utomlands. Till slut hittade jag det vi sökte efter, det stod längst ner i ett dokument i det kursivt finstilta. Det var ju hur enkelt som helst, bara man visste hur man skulle göra! Nu hade klockan hunnit bli väldigt sent, efter midnatt. Så det var bara att lägga sig.