Måndag 17 November 2014 - Karachi
Vissa platser glömmer man aldrig.
Jag var väldigt ung när jag reste till Pakistan. Anledningen till att vi åkte dit var för att jag kommer från en del som heter Balochistan. Balochistan är en provins mellan Afghanistan, Iran och Pakistan.
Vi hade inget persiskt pass så vi var tvugna att åka via Pakistan för att sedan ta oss smuggelvis till Iran. Detta var ju under 1995 så min familj ville inte ta några risker.
Jag minns resan tydligt, vi landade i Karachi och jag ville på toaletten. När jag kommer in på damernas så uppstår en chock. Det är inga vanliga toalettstolar, utan det var ett hål i marken. Jag ångrade mig snabbt och vände mig tillbaka. När vi väl kommer ut úr flygplatsen så väntar en familjevän för att ta emot oss.
Jag kände hur luften och lukten slog i mitt ansikte. Bödrivlig lukt och det slutade inte där. Stanken vilade över hela staden.
Vi kommer fram till vår väns hus. Utanför finns det massvis med åsnor, människor och pyntade bilar/bussar. Trots att det var på natten så var staden vaken. De hade två våningar i deras hus, stora rum och utrymmen. Jag träffade på dottern och vi blev snabbt vänner.
På morgonen vaknade jag till te och bröd. De älskar o dricka te i dessa länder. Jag gick upp till taket och kollade ut, det var stekhett ute och jag hade en fin utsikt över staden. Sedan hör jag någon prata i en högtalare, en man talar och berättar att ett barn har blivit kidnappad och att det är viktigt att man är försiktig. Jag fick rysningar. Jag förstår inte urdu men det var min syster som översatte till mig, det kan ha varit så att hon skojade. Men det lät troligt.
På kvällen lös hela staden upp, massa belysningar i affärer och gator. En liten julkänsla över det hela. Jag gillade det. Jag blev givitvis magsjuk under vistelsen. Ingen kommer undan det. Det var otroligt smutsigt. Det kanske har blivit bättre nu, det var ändå nästan tjugo år sedan jag var där.
Karachi är en farlig stad, men det finns säkert andra städer i Pakistan som är mindre farliga. Det kanske även har förändrats men det har jag svårt att tro. Det ingen stad jag någonsin kommer att återvända till. Det var mer en obehaglig känsla under den tiden i staden. Jag har svårt att förstå deras mentalitet, kanske för att jag är uppvuxen i Sverige, jag tackar gud för det.
Inget illa menat, men det finns säkrare och bättre platser i världen. Men om man ändå vill åka dit så är det en unik känsla i sig. Jag tror dock inte att man får något utav det. Åk hellre till Deira i Dubai, där får man en liten känsla av karachi fast MKT säkrare plats att vistas på.
Vi hade inget persiskt pass så vi var tvugna att åka via Pakistan för att sedan ta oss smuggelvis till Iran. Detta var ju under 1995 så min familj ville inte ta några risker.
Jag minns resan tydligt, vi landade i Karachi och jag ville på toaletten. När jag kommer in på damernas så uppstår en chock. Det är inga vanliga toalettstolar, utan det var ett hål i marken. Jag ångrade mig snabbt och vände mig tillbaka. När vi väl kommer ut úr flygplatsen så väntar en familjevän för att ta emot oss.
Jag kände hur luften och lukten slog i mitt ansikte. Bödrivlig lukt och det slutade inte där. Stanken vilade över hela staden.
Vi kommer fram till vår väns hus. Utanför finns det massvis med åsnor, människor och pyntade bilar/bussar. Trots att det var på natten så var staden vaken. De hade två våningar i deras hus, stora rum och utrymmen. Jag träffade på dottern och vi blev snabbt vänner.
På morgonen vaknade jag till te och bröd. De älskar o dricka te i dessa länder. Jag gick upp till taket och kollade ut, det var stekhett ute och jag hade en fin utsikt över staden. Sedan hör jag någon prata i en högtalare, en man talar och berättar att ett barn har blivit kidnappad och att det är viktigt att man är försiktig. Jag fick rysningar. Jag förstår inte urdu men det var min syster som översatte till mig, det kan ha varit så att hon skojade. Men det lät troligt.
På kvällen lös hela staden upp, massa belysningar i affärer och gator. En liten julkänsla över det hela. Jag gillade det. Jag blev givitvis magsjuk under vistelsen. Ingen kommer undan det. Det var otroligt smutsigt. Det kanske har blivit bättre nu, det var ändå nästan tjugo år sedan jag var där.
Karachi är en farlig stad, men det finns säkert andra städer i Pakistan som är mindre farliga. Det kanske även har förändrats men det har jag svårt att tro. Det ingen stad jag någonsin kommer att återvända till. Det var mer en obehaglig känsla under den tiden i staden. Jag har svårt att förstå deras mentalitet, kanske för att jag är uppvuxen i Sverige, jag tackar gud för det.
Inget illa menat, men det finns säkrare och bättre platser i världen. Men om man ändå vill åka dit så är det en unik känsla i sig. Jag tror dock inte att man får något utav det. Åk hellre till Deira i Dubai, där får man en liten känsla av karachi fast MKT säkrare plats att vistas på.
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Ett land jag kommer återvända till... BRAZIL! 10 år sedan |
Vissa platser glömmer man aldrig. 10 år sedan |