vinter os 2010 dagbok 16-17/2
Tjatigt med guld
16/2:
Dåligt med sömn igen, vaknade 07.00 trots sen natt, svårt att få till det med längre ihållande vila. Att skidskytte inte prioriteras här på storbildstv kan jag förstå, men det var ändå frustrerande att springa runt i staden och leta efter en plats som visade Helenas försök till revansch. Till sist hittade vi ett lite café som vi stormade och bad snällt om kanalbyte på tv´n. Döm om vår förvåning så bytte damen bort curlingen mot skidskytte och vi var med i matchen. Tyvärr gick det ju inte vägen denna gång heller, ACO kom fyra och våra medaljer i väskan fick ligga kvar orörda. Eftersom.jag inte sett så mycket av stan än så gav jag mig iväg på en lång lång vandring. Betade av arenan där invigningen ägde rum, BC Place. Kollade in Olympic Village, Russian house mm och solen värmde som hemma i april. Skidskytte stod på programmet under eftermiddagen men jag tänkte skippa tv-tittandet eftersom jag iskallt räknat med att vi var chanslösa på medalj. Plötsligt började det strömma in sms om att vi hade guldläge med Ferry så det blev en lång löptur i uppförsbackar till Malones där Rickard hade fixat barhäng med några norrmän. Gissa om dom var deppiga då Sverige tog ännu ett guld, i grenen där Björndalen skulle leka hem titeln :) Jag och Rickard firade med att hänga på våra fina guldmedaljer igen. Norrmännen bjöd på en kanna öl som grattis vilket var väldigt stort gjort av dem. Ute strålade solen precis som om den trodde att vi var inne i april, lika bra att njuta. Jag satt i trappan på Robson sq i 1,5 timme och trodde knappt det var sant att man kunde ha det så bra på ett vinter-OS. En reporter från METRO International kom fram och intervjuade mig, lite mediatid idag med alltså :)
Nere vid Waterfront står den Olympiska elden med vattnet och bergen som bakgrund. Vet inte vilket betyg den får men visst är det lite härligt att betrakta facklan. Den tändes av Gretzky efter att han åkt runt i staden med sin fackla åtföljd av hundratals fyllon som Jonas Karlsson skrev på sin Twittersida.
Canada gjorde sin första match i hockeyturneringen och det märktes också på stan. Malones var fullständigt fullproppat och stämningen var hög! På Robsons square var det så mycket folk att polisen spärrat av för att minska på trycket. Positivt för mig var att kön in till Olympic superstore var borta. Där har det varit kö konstant sen spelen började och då pratar vi 200 m kö!! Nu klev jag rakt in och det var ett enormt ställe med OS-prylar som mötte mig. Det var lika många köpgalna asiater som prylar så det blev ingen längre shoppingtur. När jag kom ut var kön uppe i 100 meter igen, var kom alla dom människorna ifrån?? Nyss var det tomt... Min trötthet efter en lång dag och åtskilliga kilometer i benen tog ut sin rätt, bara att kapitulera och ladda inför sprinten nästkommande dag :)
Vi hade i alla fall tur med vädret
17/2:
Vi var överens om att denna dag var en av dom som vi såg fram mot mest under dessa spel. Sprinten för herrar och damer borde ge ett fint medaljregn trodde vi. Regn blev vi verkligen utan. Inte en medalj men en sol som stekte oss nordbor ordentligt. Det var upplagt för en drömdag i bergen utanför Whistler. Solen gick upp och lyste på bergstopparna runt arenan och vi befann oss i ett drömlandskap. Det var verkligen vad vi hade hoppats att få uppleva eftersom vi hört så mycket om hur vackert det är i dessa berg. Skulle det inte kunna gå att få lite medaljer också? Samtidigt som vi fick sms om att Anja vurpat illa i störtloppet så försvann svenskarna ur tävlingen en efter en. Endast en svensk tjej fanns med i dagens finaler och självklart kom hon fyra, slagen i bronskampen av Majdic som inlett dagen med att flyga ut i skogen på uppvärmningen. Att hon kunde komma trea var en bragd då hon efter varje lopp vred sig av plågor. Loppet vanns av norskan Björgen och brevid mig stod en far och dotter från Norge med tårarna rullandes längs kinderna.
Herrarnas final hade inte ens en svensk med på startlinjen, riktigt dåligt!! Vilket fiasko för oss men vi hade i alla fall en bra plats på arenan och underbart väder...
Så drog den då igång för Sveriges del, tidernas bästa ishockeyturnering! Vi följde matchen i Scandinavian comunity house i Burnaby. Sverige vann med 2-0 så det var väl en godkänd inledning på turneringen. Inte lätt för alla proffs att spela ihop sig direkt.
Dagens roligaste händelse utspelade sig på tåget hem efter hockeymatchen. En kines trängde sig in mellan dörrarna på tåget då dom slogs igen. Utanför stod hans familj kvar och han försökte desperat få upp dörrarna igen men tåget rullade iväg. Han vinkade åt familjen och hela vagnen skrattade åt den stackars kinesen :)
16/2:
Dåligt med sömn igen, vaknade 07.00 trots sen natt, svårt att få till det med längre ihållande vila. Att skidskytte inte prioriteras här på storbildstv kan jag förstå, men det var ändå frustrerande att springa runt i staden och leta efter en plats som visade Helenas försök till revansch. Till sist hittade vi ett lite café som vi stormade och bad snällt om kanalbyte på tv´n. Döm om vår förvåning så bytte damen bort curlingen mot skidskytte och vi var med i matchen. Tyvärr gick det ju inte vägen denna gång heller, ACO kom fyra och våra medaljer i väskan fick ligga kvar orörda. Eftersom.jag inte sett så mycket av stan än så gav jag mig iväg på en lång lång vandring. Betade av arenan där invigningen ägde rum, BC Place. Kollade in Olympic Village, Russian house mm och solen värmde som hemma i april. Skidskytte stod på programmet under eftermiddagen men jag tänkte skippa tv-tittandet eftersom jag iskallt räknat med att vi var chanslösa på medalj. Plötsligt började det strömma in sms om att vi hade guldläge med Ferry så det blev en lång löptur i uppförsbackar till Malones där Rickard hade fixat barhäng med några norrmän. Gissa om dom var deppiga då Sverige tog ännu ett guld, i grenen där Björndalen skulle leka hem titeln :) Jag och Rickard firade med att hänga på våra fina guldmedaljer igen. Norrmännen bjöd på en kanna öl som grattis vilket var väldigt stort gjort av dem. Ute strålade solen precis som om den trodde att vi var inne i april, lika bra att njuta. Jag satt i trappan på Robson sq i 1,5 timme och trodde knappt det var sant att man kunde ha det så bra på ett vinter-OS. En reporter från METRO International kom fram och intervjuade mig, lite mediatid idag med alltså :)
Nere vid Waterfront står den Olympiska elden med vattnet och bergen som bakgrund. Vet inte vilket betyg den får men visst är det lite härligt att betrakta facklan. Den tändes av Gretzky efter att han åkt runt i staden med sin fackla åtföljd av hundratals fyllon som Jonas Karlsson skrev på sin Twittersida.
Canada gjorde sin första match i hockeyturneringen och det märktes också på stan. Malones var fullständigt fullproppat och stämningen var hög! På Robsons square var det så mycket folk att polisen spärrat av för att minska på trycket. Positivt för mig var att kön in till Olympic superstore var borta. Där har det varit kö konstant sen spelen började och då pratar vi 200 m kö!! Nu klev jag rakt in och det var ett enormt ställe med OS-prylar som mötte mig. Det var lika många köpgalna asiater som prylar så det blev ingen längre shoppingtur. När jag kom ut var kön uppe i 100 meter igen, var kom alla dom människorna ifrån?? Nyss var det tomt... Min trötthet efter en lång dag och åtskilliga kilometer i benen tog ut sin rätt, bara att kapitulera och ladda inför sprinten nästkommande dag :)
Vi hade i alla fall tur med vädret
17/2:
Vi var överens om att denna dag var en av dom som vi såg fram mot mest under dessa spel. Sprinten för herrar och damer borde ge ett fint medaljregn trodde vi. Regn blev vi verkligen utan. Inte en medalj men en sol som stekte oss nordbor ordentligt. Det var upplagt för en drömdag i bergen utanför Whistler. Solen gick upp och lyste på bergstopparna runt arenan och vi befann oss i ett drömlandskap. Det var verkligen vad vi hade hoppats att få uppleva eftersom vi hört så mycket om hur vackert det är i dessa berg. Skulle det inte kunna gå att få lite medaljer också? Samtidigt som vi fick sms om att Anja vurpat illa i störtloppet så försvann svenskarna ur tävlingen en efter en. Endast en svensk tjej fanns med i dagens finaler och självklart kom hon fyra, slagen i bronskampen av Majdic som inlett dagen med att flyga ut i skogen på uppvärmningen. Att hon kunde komma trea var en bragd då hon efter varje lopp vred sig av plågor. Loppet vanns av norskan Björgen och brevid mig stod en far och dotter från Norge med tårarna rullandes längs kinderna.
Herrarnas final hade inte ens en svensk med på startlinjen, riktigt dåligt!! Vilket fiasko för oss men vi hade i alla fall en bra plats på arenan och underbart väder...
Så drog den då igång för Sveriges del, tidernas bästa ishockeyturnering! Vi följde matchen i Scandinavian comunity house i Burnaby. Sverige vann med 2-0 så det var väl en godkänd inledning på turneringen. Inte lätt för alla proffs att spela ihop sig direkt.
Dagens roligaste händelse utspelade sig på tåget hem efter hockeymatchen. En kines trängde sig in mellan dörrarna på tåget då dom slogs igen. Utanför stod hans familj kvar och han försökte desperat få upp dörrarna igen men tåget rullade iväg. Han vinkade åt familjen och hela vagnen skrattade åt den stackars kinesen :)
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Vinter-OS 2018 6 år sedan |
Min topp 5 - Rio de Janeiro 6 år sedan |
Las Vegas 2017 7 år sedan |
Kraków 2017, Fotbolls-EM, Saltgruvan och Auschwitz 7 år sedan |
Gambia / Senegal 2017 7 år sedan |