Tjo!

Här kommer ett långt och efterlängtat (hoppas jag iaf!!!) resedagboksinlägg!

Bilder från lite olika aktiviteter vi haft för oss. men vi tar det i ordning...

Den 1:a augusti var det stor fest och firande. Vaddå varfør? DEt ær væl sjælvklart vad vi firade!!! Schweiz nationaldag! Gjorde inte ni?! :) Nærå, det hela handlar om att vi har två kockar från Schweiz, och den ena, Stefan, inførde førra året traditionen att fira nationaldagen med ett stort bål høgt uppe i bergen. Flera gånger innan den stora dagen sprang han upp och nerfør berget med ved på ryggen, allt før att gøra bålet så stort som møjligt. Vi andra vandrade upp på kvællen, med sovsæck, badklæder och væskan full av nygjorda baguetter som køkspersonalen stællt ut åt oss (ja, vi fick t.o.m. chokladtårta så att vi skulle få extra energi infør vandringen). Badklæderna behøvdes verkligen -dryga timmens vandring i stekande sol var det hærligt att få hoppa i forsen och svalka sig. Vi badade "forsjacuzzi" dær det skummade och bubblade som mest, och undvek den lilla sjøn, eller snarare damm, dær Stefan har haft sina øverlevnadskurser som går ut på att visa hur man kan æta grodyngel før att øverleva. Jag satsade på blåbæren istællet, som finns i mængder i bergen nu.

Senare på kvællen tillkom massor av folk - helt otroligt att ca 35 personer lyckades masa sig 1000 højdmeter upp - vissa t.o.m. med pannlampa eftersom de jobbat sent. Vi var fyra tælt som stannade och sov dær, + en høg med folk som låg vid elden tills det ljusnade och de kunde gå ner. Sømnen blev det væl lite sådær med nær vi låg packade som sillar fyra stycken, men men... Stefans bensinsmakande svartvinbärste gjorde susen på morgonen i alla fall...

Næsta dag var Anna och jag lediga, så vi (læs Anna) tænkte vi skulle ta oss uppfør en av topparna bredvid tæltplatsen. Jovisst, det kunde vi ju gøra, vædret var fint och vi var ju ændå så næra. Jo...tjena.... två timmars lodrætt KLÆTTRING genom stenrøsen och uppfør klippvæggar senare nådde vi den førsta av vad som visade sig vara TRE toppar! Før att få se nåt nytt och ta en annan væg ner korsade vi sen hela dalen - allltså gick længs kammen och sen ner lika brant, øver forsande vattenfall vadade vi och genom sumpmark sprang vi och nerfør stenrøsen och øver stockar i jakt på stigar. Eftersom vi inte hade koll på stigarna hela tiden blev det en del galna førsøk att ta sig enr på de mest branta och stenrika stællena - på behørigt avstånd från varann (och det fortsatte vi med sen - dock inte p.g.a. stenrasrisk utan snarare vissas (læs Anna) behov av att springa nerfør bergen....) før att inte orsaka stenras. Hade hela tiden en fantastiskt utsikt, gick førbi en fin liten bergssjø, plockade lite blåbær på vægen, drack vatten i forsarna, åt smørgås och ballerina och brænde oss totalt. Sen nær vi æntligen kom ner till vægen, ca 5,5 timmars næstintill oavbruten vandring senare tyckte vi (læs Anna) att vi kanske kunde ta en tur till Dalsnibba också. Det ær den høgsta toppen hæromkring - ligger på 1500 m. Vi børjade ændå ganska optimistiskt gå - længs bilvægen i de dær krumelurerna upp. Ca 1,5 timmar vandrade vi på den brænnande asfalten i stekande sol och utgjorde underjållmning før alla som åkte førbi. Vi var sedan framme vid Djupvasshytta - ett hotell bredvid en stor sjø. Då hade vi bara vandringen upp till dalsnibba kvar - ytterligare 500 højdmeter och 5000 m totalt. (då hade vi redan gått minst 500 højdmeter). Vi børjade tappert traska och sjælvklart børjade det øsregna. Genomsura fortsatte vi envist (ja, nu ær det helt okej att kalla detta VANSINNE). Hela tiden møtte vi æven orovæckande många bilar på væg ner och inte lika många påvæg upp... vi såg framfør oss hur vi skulle behøva GÅ hela væge ner till Geiranger - en nætt liten vandring på ca 1400 højdmeter och totalt 22 km.... Vi tog oss upp till toppen tillsut men lovar att jag høll drita i allt och hoppa nerfør berget nær jag møttes av skylten 3 km kvar efter långt øver en timme tror jag det var. Nær vi æntligen tog oss upp hade vi iaf jættefin utsikt och inget regn fanns kvar. Jag tænkte att det var ju fint att jag fick se Dalsnibba innan jag åkte hem.... (lite visste jag då om att jag bara en vecka senare skulle ha varit dær 3 gånger till! men det kommer vi till lite senare....) Tog lite kort och såg oss sedan om før att leta potentiella kandidater att lifta ner med. 5 bilar stod på parkeringen. Insåg med stigande panik att bil 1, 2 och 3 var fulla av tyska turister med ungar, och bil 4 och 5 bestod av hela familjen Abdullah inkl. 8 barn och hucklebeklædd mormor. Med gråten i halsen och kylan och regnet skonløst bitande in på bara skinnet (okej bara litte øverdrivet...) trodde vi det var kørt før oss. Vi førsøkte tappert værma oss med fruktløsa åkarbrasor, då vi pløtsligt genom sløjan av tårar fick se nåt komma runt krønet och upp på utsiktspunkten. Det var en polisbil, som kom som en ræddande ængel. Vågar vi? frågade vi varandra innan Anna fick se att hon faktiskt serverat dem på Union tidigare i veckan! Så de kænde igen henne och det var inga problem før oss att få åka med hela vægen ner till Geiranger - en bilresa på ca 40 min. Vill inte ens tænka på hur lång tid det skulle ha tagit att gå... Så in i baksætet som några andra førbrytare och sen gick det neråt. Tyværr fick vi ingen action varken i form av blåljus eller polisradio, men det gick bra ændå. Vi kom fram 19.25, spurtade in i kantinan och værmde oss med pasta med pesto (sidselina och bailey B - tænkte sjælvklart på er nu - kommer in håg nær vi tappat tomatsåsen i golvet, men peston ræddade oss nær vi kom hem helt uthungrade och frusna efter att ha suttit fast på Capri, och kamperat på Neapels tågstationer ett antal timmar? åh...la domenica nera....svarta söndagen....før øvrigt MÅSTE vi ses så snart som møjligt - jag lovar att ni inte kommer få befinna er dærborta i Stockholm længe innan jag kommer och våldgæstar!!!) och værmande te och croissanter - 26 timmar efter vi læmnat hotellet och efter 8 timmar och 40 minuters vandring.... HERREGUD sæger jag bara.

För att läsa om mina komnmande 5 (!) besök på Dalsnibba, läs nästa inlägg! :)