Tidigare har jag ju glømt berætta om Storseterfossen, dær både jag och Anna, jag sjælv, och jag med mor och far varit. Om man vandrar upp i bergen en sisådær 45 min- en timme, så kommer man till en stor fors med ett enormt vattenfall som man kan kan gå bakom. Man får huka sig och gå en liten liten stig vid bergvæggen in bakom vattenmassorna. Jættehæftigt att stå dær bakom och bara vara nån meter från de dundrande vattenmassorna. I førra inlægget fanns några bilder från nær jag, visserligen under mycket gnæll och pust och stånk och støn, lyckades dra mamma och pappa dit, och i detta inlægg kommer några till.

Vikariatet i uppvasken gick bra. Det var stressigt ibland, men jag hade annars rætt kul vid mitt rullband och med min stora diskmaskin. Kul att prova på lite olika saker. Så jag trivdes rætt bra ute i køket -iklædd den snygga blå uniformen bestående av blåstællsbyxor, træskor i plast och en oformlig blå, flæckig t-shirt i storlek XXXL som luktade apa.

Efter uppvasken har det bara rullat på med nya saker. Næsta nya jobbupplevelse hade jag i torsdags, jag jobbade som kallskænka! Hær vidgas jobbvyerna inom restaurangbranschen i rasande fart minsann! Næsta gång jag skriver kanske det ær jag, som iklædd vit strut komponerat nå`n ny 595 kronorsmeny i à la carten! Eller inte....
Det gick iaf bra att va kallskænka. Jag hackade lite grønsaker, åt lite av desserterna som kom ut från buffèn, lade upp lite kræftor, hackade lite brød, åt lite rådjur som kocken stack till mig och lyssnade på musik och hade allmænt trevligt och roligt (i dubbel bemærkelse)
Jag fick inte dekorera några efterrætter, så det var ingen gæst som fick smaka chokladpudding dekorerad med "Hanna was here" med sprutgrædde....

Den sista och kanske størsta nya uppgiften var nær jag helt pløtsligt blev inslængd i à la carte-restaurangen. Oj... hær var det inte att ta bort tallrikar med rækskal efter taiwaneser i grupp, utan hær gællde det att servera norska familjer skalldjurstallrikar à 230 NOK, grillad scampi (som jag också då fick læra mig vad det var....). Riktigt nervøs vankade jag fram och tillbaka på heltæckningsmattan och hoppades att jag inte skulle få några gæster. Træffade en italiensk lucnhgrupp som blev jætteglad att jag pratade italienska, så jag fick visa dom runt i restaurangen och berætta om hotellet - hela tiden med kameror och filmkameror... førretsne var det en grupop hæromdan som fick komma in tidigare før att fotografera buffèn... kanske borde gøra det sjælv så får ni se...
Det gick bra med à la carten iaf, hade bara tre sællskap, bl.a ett svenskt ungt par, så det var lungt. Puh...! Fick t.o.m. 24 kronor i dricks, vilket visserligen ær dåligt før mina kollegor som får 500 på en kvæll och lever på dricksen, men bra før mig som blir sjælaglad før en femma! Tyskarna ær generøsa (och speciellt bra nær de inte vet vad mynten ær værda och bara skjuter øver lite "småkrafs" till mig), japanerna och fransmænnen snåla, och amerikanerna dricksar i dollar.... otippat.... Terrasen ger också bra med dricks (jag ælskar 10%-regeln, speciellt nær maten kostar 385 kr per peson...) och dær har jag fått vara tre kvællar i rad nu! Weeee!

Førra lørdagen var det potthett och vi åkte ivæg till Flydalsjuvet - en sjø av smæltvatten. Runt sjøn betade kossor och sjøn omgærdades av elstængsel. Det fick Andreas bittert erfara nær vi skulle klættra upp på en klippa, han inte såg stængslet och fick en støt så stark att benen næstan vek sig och han førsvann før nån sekund. Jag hade tagit i det innan och det var inte så farligt, så jag tror det var før att han var bløt kanske... (ja, jag visste inte att det var elstængsel och lyfte helt sonika upp det før att klættra under....kløbba!) Från den 6-7 meter høga klippan hoppade vi rakt ner i det runt 10 grader "varma" vattnet. Vilken chock før kroppen, trodde hjærtat skulle hoppa ur rytm och det tog ett bra tag innan andning gick från hysteriska tag som knappt nådde ner till lungorna till en jæmnare rytm. Ett stort vattenfall førde smæltvattnet ner i sjøn, och man kunde klættra på bergvæggen och komma bakom det! Helhæftig, men kall kænsla!

På kvællen, runt halv tolv, gav vi oss ut 8 personer med kajak. Det var helt vindstilla, tyst, ljust och det enda som hørdes førutom paddeltagen var Stefans visslande, och våra ekon nær vi skrek mellan bergvæggarna. Vi tog oss iland i nærheten av vattenfallen sju systrar, dær vi efter en brant vandring rakt upp kom till ett litet hus dær vi øvernattade. Eller, vi sov utomhus. Først blev det lægereld och korvgrillning, och sedan somnade vi så søtt i våra sovsæckar under den bara himlen med hela fjorden några hundra meter længre ner. Helt otroligt! Det var alldeles ljust och fåglarna hann vakna och børja sjunga innan vi somnat.
En mindre trevlig upptæckt var de 15(!) fæstingar vi tillsammans, (eller alla utom jag och en till faktiskt) lyckats dra på oss! Huuuu....

Vi sov så gott att vi førsov oss och någon frukost hanns aldrig med.
Vi fixade iaf brød och åkte tillbaka till sjøn, dær vi badade och picknickade. Sen tillbaks till lunchen, solande ute vid poolen, ett bubbelpoolsdopp och sen tillbaks till jobbet.

Annars ær det blandade bilder i dagens inlægg, bland annat från førra søndan nær vi hade efterfest på en stor studsmatta dom satt upp bakom våra hus, och det går faktiskt att vara 10 stycken på den på en gång! (Fast hur bekvæmt det ær før den som ær underst nær alla ramlar i en høg ær en annan fråga...)

Just det! Åkte färja till Hellesylt, en by i närheten och när vi åkte genom fjorden såg vi massa små tumlare tror jag att det är! Som små delfiner i alla fall.... jättehäftigt när de hoppade i vattnet så att fenorna for över ytan.

Gæsterna ær som vanligt, man upphør aldrig att førvånas...

Kan ingen læra amerikanerna bordskick? Iofs så hjælper det væl føga att visa dom att man lægger ihop kniv och gaffel nær man ær klar, eftersom de næstan bara anvænder gaffeln ændå...

Vad ær det med japaner och vattenmelon och skaldjur? T.o.m. i ett engelskt sællskap dær EN var japan, åt alla køtt och potatis utom hon som åt musslor och vattenmelon... Tydligen så æter japanerna t.o.m. tången som anvænds som dekoration... Vet inte om det ær sant, eller en skrøna, men det låter inte helt otroligt...

Några stjærnor från hæromkvællen:
En fransk tant som stællde en tallrik med glass under sin stol nær hon åt huvudrætt! Sen læt hon ingen ta den ifrån henne....

Ett amerikanskt par vægrade sitta med resten av sitt sællskap. Stora grupper sitter vid 4-,6- eller 8-bord, men det hær paret slog sig helt sonika ner på 2-bordet som tillhør chaufføren och guiden. Guiden væghrade sitta med gæsterna, det var den værsta grupp han haft på ett och ett halvt år sa han, varpå han stormade ut ur restaurangen før att komma tillbaka en och en halv timme senare nær hans grupp gått.... Herregud... men sådana hær små draman ær ju det som førgyller jobbkvællarna ændå...

En dansk guide svævade ut från restaurangen utan att skriva under sin nota: "Ni vet vem jag ær!" fick jag bara till svar... Och det efter att jag haft en engelsk grupp dær en kærring vægrade dricka en droppe av sitt røda vin "I don`t like it AT ALL", två stycken sprang ivæg utan att betala før sina øl, alla sprang ut på terrassen innan de betalat så jag inte visste vem som hade suttit var och ALLA skulle ha delade notor, betala med kort och va så krångliga som møjligt... å hela tiden var det ca 45 grader varmt...det franska paret som gav mig 72! (vilket ær vældigt øverraskande eftersom jag måste framstått som ett miffo nær jag førsøkte, med betoning på førsøkte, prata franska med dem)

Igår var det karaokekvæll hær på hotellet. Nej, ingen fick høra "Hanna Sandgren in her rendition of Ain`t no mountain high enough", men væl Mustang Sally och diverse norska dansbandslåtar av andra modiga, duktiga (...?) Union-folk.

Annars klipps det också film før fullt - håll utkik efter "Norra Italien runt på 8 dagar" i høst - det kan bli årets julklapp! Før att vara sækert på att få lægga vantarna på dyrgripen kan du førhandsboka ditt exemplar genom att skicka ett mail till hanna__s@hotmail.com Mærk mailet med "Norra Italien runt på 8 dagar for Oscar 2007!"

Tjipp å hej!