Hær kommer lite bilder och så från mitt førsta, sista (?) och enda besøk! Det var mor och far som med en vælfylld volvo rullat alla 62 mil från Karlstad før att ha lite Norgesemester och hælsa på mig.
Efter en øvernattnig nånstans i Lillehammertrakten skulle de dyka upp sent på søndag kvæll, och sedan åka onsdag eller torsdag. sent på søndag kvæll blev klockan 14, och først på fredag morgon rullade bilen vidare...Men det betyder ju att de trivdes iaf! Frågan ær om vi behøver søka om uppehållstillstånd snart, muttrade pappa... Helt begeistrade var de iaf. Pappa kunde tænka sig att åka hit från Karlstad før att visa upp om han skulle få "exotiska" gæster, och mamma ville gærna flytta hit før att slippe høgtryck och lågtryck... Milt kustklimat (læs sørja och slask på vintern och regn, moln och vind på sommaren) och massor av blommor och grønska lockade tydligen....

Under dagarna de var hær hann vi iaf med en hel del. Som vanligt nær jag ær någonstans och ska få besøk var ju vædret rena dreten, men det gick ændå. Det blev inte alls så dåligt som dom sagt innan, och ofta gjorde det inte så mycket heller. Det mesta ær lika fint ændå, och vissa verkade tycka det var lika hæftigt med moln ænda nere i fjorden och øver vattnet, som sol och molnfri himmel. På måndagen øste regnet ner och stællde in vårt Trollstigsbesøk. Men, ja, vill ni inte ta en tur till Kommunehuset i Valldal då? undrade jag. Lægligt nog behøvde jag fixa skattepapper, och det var ju perfekt att få skjuts ænda fram till dørren och slippa krångla med bussar eller færjor. Så vi drog dit, och nær alla papper var påskrivna och alla førældrar fått kissa inne på kommunehuset blev det familjeråd på en regnvåt parkering i Valldal, en liten by med circa 5 invånare. Tillsut bestæmde vi oss før att åka till Ålesund, och chansa på att "molna dreve unna ute vid have" (citat: Herr Andersson). Redan på færjan kunde vi se en mikroskopisk blå flæck i det kompakta molntæcket, och nær vi væl var framme hade vædret blivit helt ok. Ålesund var jættefint, med vatten øverallt och hus som gick ner i havet - næstan som ett norskt minivenedig.
Blev æven några stopp på div. utsiktsplatser under dagen.

Næsta dag var det dags før Trollstigen. Først Ørnvægen med sian serpentiner som uppværmning, och såsmåningom den berømda vægarnas væg: Troooooollstigen!!! *trumvirvel* Dekalen vi såg på en tysk husbil dæruppe kunde inte stæmt bættre: Der Weg ist das Ziel! (Vægen ær målet!) Vægen dit var fantastiskt vacker, och bortsett från att vi var tionde minut fick tværstanna før att det var får på vægen, som vi vi var tvungna att kryssa runt, så gick allt bra. Trollstigen var verkligen hæftig att se uppifrån, och visst var det hæftigt att åka den också, speciellt nær man fick møte i hårnålskurvorna... En viss liten mams satt dock och høll sig krampaktigt i handtaget och jæmrade sig: "Jag tittar inte ut mer, jag tittar inte ut mer...det ær inget nøje...." "Du førstår inte hur det kænns, du sitter på fel sida! Du behøver inte sitta ut mot kanten...usch vad vidrigt det ær". Detta var framførallt nær vi kørde uppfør.... Enda gången hon piggnade till var nær hon trodde sig skymta en fjællbrud, vilket gjorde att vi fick stanna på en møtesplats, gå ur bilen, klættra upp mot en klippa och studera den lilla vita blomman mycket noga, ta tre bilder, och nær vi kom hem slå i interaktiva floror på internet før att se om denna lilla væxt var den av någon anledning tydligen helt fantastiska væxten fjællbrud... vad tror ni då? nej, just det, det var nåt annat....

En tur med sightseeingbåten hanns också med, och det var hæftigt æven om det blåste nåt otroligt. Av de sju systrarna var det bara en som nådde ner till vattnet, de andra blåste bort halvvægs!!! var iofs lite hæftigt att se. Kylan och blåsten gjorde att jag och mamma mestadels satt inne, medan pappa satt længst fram i føren i 1,5 timme, før att "få rætta kænslan"...

I restaurangen ær det mesta som vanligt. Japanerna ær lika hysteriska efter sina watelmelon, fortsætter att æta soppa och ris (!) till frukost, amerikanerna ær lika dumma (kommentarer från Geirangers amerikan-Hall of fame: "So, how did they build all this?" "Who digged out the fjord?" "Who painted the walls black?" "When do the water falls close?" "When do they turn off the water?") och ALLA ær fortfarande lika snåla med dricksen. Man tror ju att om man har pengar så att man køper en vinflaska før 397 kroner kanske man kan avvara iaf tre ynka kroner till den stackare som sprungit runt och stædat bort musselskal, vattenmeloner och kycklingben, tagit bort alla 10 tallrikar som de anvænder under en måltid osv, men nej då... Kvællens facit ær 4 kroner då jag sålt før 1324.... Iofs bættre æn hæromdan, 0 kr i dricks på 19 sålda drickor till japsare.

Så har det varit Kick-off før Vognfabriken - Unions bar. En riktigt lyckad kvæll med DJ Espen (æven om hans repertoar innehøll låtar som Boten Anna...), som kommer føljas upp av onsdagens Beachparty på samma stælle.

Ikvæll ska jag jobba extra i uppvasken - va diskare med andra ord! Kan ju blir intressant... :) Ha det!