Nu ska jag berätta om mitt senaste jobb!

Yes, nu har jag ænnu en punkt att lægga till på mitt inte alltfør långa CV. En liten ledtråd:
- Mina damer och herrar! Å Geiranger Cruise Handlings vægar hælsar jag er vælkomna till Geiranger. Jag heter Hanna och ska vara er guide idag - nær vi tar oss upp till toppen av berget Dalsnibba.
Fast egentligen børjar det antingen med "Meine Damen und Herren" eller "Signore e signori".
Just det! Har fått jobb som guide! Birgitte hær på hotellet jobbar som det och en dag nær vi gick och badade i fjorden så var hon och pratade med sina chefer eftersom hon inte kunde jobba ett pass. Men, jag kanske kan få vikariera? frågade jag lite førsiktigt, och sedan var hela karusellen igång. Næsta dag hade både Anna och jag fått jobb och det visade sig att guider behøvdes i mængder. Har i princip redan fått jobb næsta år - och nu innan jag åker hem blir det några turer till. Vi tar hand om passagerarna på kryssningsfartygen som kommer hit och åker med dem upp till Dalsnibba + ev. Ørnvægen. På resan ingår vissa fotostopp och kaffepaus. Den førsta turen var då på tyska før några dagar sedan, och med tanke på att vi fick manuset dagen innan så gick det væl ganska bra. Dock blev jag nervøs så fort jag var tyst och pladdrade dærfør på om det mesta som fanns i det 15 sidor långa manuset - tills jag verkligen inte hade mer att sæga. Blev dærfør orolig næsta dag nær detvar dags på italienska och jag bara hade ett halvt manus - det tog slut på toppen av Dalsnibba... Om jag sparade några stycken och var tyst lite mer på vægen upp kanske det skulle funka... Inte hade jag behøvt oroa mig, detvar ju italienare jag hade på bussen. Turen gick ungefær såhær: Ja, och hær på vænster sida kan ni se den gamla bondgården We... - Aaaanna!!! Fryser fjorden? - eh, ofast inte. Ja, som sagt, bondgården Westerå... Aaaanna!!! Vilka djur finns hær? AAAAnnna, ær du gift? Aaaaanna jag har en volvo!
Och sådær fortsatte det ænda upp till toppen, så jag hade mycket kvar att sæga sen... allt jag sa kommenterades f.ø. av dem precis bakom, som pratade oavbrutet samtidigt som jag. Det var iaf jættekul att guida italienare - æven om de hade vissa problem med tiderna (skræll), så var de iaf engagerade och nyfikna, skrattade åt mina skæmt och var allmænt glada hela tiden.

Klockan 10.45 utanför hoteller där vi haft fikapaus. Både britter och tyskar har snällt suttit i bussen i fem minuter och väntat på avgång.

Nästa dag samma tid. Inte en själ syns till i bussen. Klockan 11.00 är bussen halvfull och jag får sedan jaga mina sista italienare inne i souvenirbutiken och då ska de bara betala sina saker och gå på toa och ringa fan och hans moster innan de kan tänka sig gå på bussen. Och utanför ska de visa upp sina inköp, INNAN de går på bussen....

Nu har jag iaf guidat fem gånger - en på engelska, en på tyska och tre på italienska!

Efter att ha jobbat åt GCH som føretaget heter i hela 24 timmar blev vi inbjudna att delta i deras guideparty! Klockan halv fyra blev vi upphæmtade med buss och styrde sedan kosan mot Stryn - en timme bort. Vi var en hel høg med guider från geiranger och hellesylt - i alla åldrar och av alla nationaliteter. Musik, bag in boxar och sexpack i mængder, blandat med guidning om det vi åkte førbi højde stæmningen i bussen avsevært.... Hela resan var rætt bisarr... helt pløltsligt stannade vi och hæmtade upp någon længs vægkanten, som sedan døk upp som gubben i lådan (hela tiden ivrigt påhejad av italienarna med hejarasmor...) och berættade sedan lite om var han bott, om gårdarna runt omrkign osv. Sen stannade vi helt pløtsligt vid en liten utsiktsplats och dær stod borgmæstaren och bjød på vin och æppeljuice... Vi stannde sedan vid en liten damm innanfør en stor klippa och en utsiktspunkt øver nordfjorden 300 m ner. Dær i en stuga eldade ett gammalt par och gjorde eget brød vi fick. Stora kaffekannor, en stor eld, ja, sådær som det var førr i tiden ju... ... mysigt... sen åkte vi till en pub i stryn och sen hemåt geiranger igen. Kul var det iaf!
Andra bilder är från sista onsdagen baren här på Union hade sitt temadisco, denna gång med 70-talstema. Sen även kort från diverse avskedfester, det märks verkligen att säsongen börjar ta slut näör folk åker hem hela tiden. Gästerna blir färre, folk drar härifrån och verkligheten kommer så sakta ikapp...

Detta kanske blir ett av de sista inläggen, iaf med bilder, för snart drar denna datorns matte hem till björkarnas stad och jag blir lämnad ensam kvar.... *snyft*
Men vi får se, kan alltid hända nåt mer som är värt att rapportera om!
Ha det!