Visserligen är resan över och jag är hemma sedan några dagar, men ett sådär abrupt slut som den har nu går ju inte för sig. Dessutom hände det ju faktiskt en hel massa där på slutet– både sånt som är och inte är värt att nämna.
Vart var vi sist?
Jo, det var nånstans helgen innan Erika kom på besök! Ja, vi fick storfrämmande från Lillehammer! På torsdag kväll ringde gamla Innsbruckkompisen som fått apotekarjobb i Lillehammer och undrade om hon kunde komma och hälsa på under helgen! Efter en snabb uppraggning av tysk chaufför (mot betalning i form av Tuborg) och ett skiftbyte var det fixat, och på fredag kväll gav vi oss iväg till vägkorsningen mitt ute i fjället – som även fungerar som busshållplats- där vi hämtade upp Erika + två från Lofoten återvändande guider som tänkt tälta ute i bergen i väntan på nästa buss….
Helgen tillbringades till stor del i bergen – allt för att återfå rätta Tirolkänslan. Det var nästan att man väntade sig att få se en skymt av en Knödel eller Lederhosen och en Almdudler hade inte suttit helt fel. Men vi hittade iaf massor av blåbär och Anna några hjortron! På söndagen innan Erika återvände till sitt nya hem hann vi med en kajaktur ut till Sju systrar, som det på slutet hade varit rättvisare att kalla 3 systrar, för några hade redan gett upp för året och var i princip borta.
Den helgen Erika var där var även början på ”den stora utvandringen” Sofi och Johan lämnade oss, och i deras fotspår följde horder av folk. Jo men så kändes det faktiskt, det var rena lämmeltåget som vandrade över fjällen hem till Sverige, andra delar av Norge och Finland. Och med dem gästerna. Man märkte verkligen hur det minskade. Inte för att detta enbart var negativt – jag byter en japansk bussgrupp på 30 personer som vill ha 30 drickor och ligger på genomsnittet 8 tallrikar/person mot ett par norska familjer vilken dag som helst.
På måndagen åkte Kristian och Martin. Det blev iaf en avskedsfest som hette duga, med en skitbra efterfest med Kristians enorma PC-burna skivsamling.
På onsdagen var det Annas tur att lämna oss. Om man bortser från jullov och mitt lilla mellanspel hemma i mitten av juni hade vi i princip kamperat ihop sedan slutet av augusti förra året. Vi har nu varit i 7 länder tillsammans – men inte i Sverige! Men det ska nog hinnas med det också – och om inte det går måste vi dra ner till la belle France och hälsa på la plus belle Petra! (eller hur Anna?! Snäääälla…?)
Annas sista kväll firade vi med världens finaste lyxmiddag i à la carten. Oxfilé, hallon, glass, ett antal aptitretare och förrätter, schweiziska specialiteter i kakform m.m. m.m. Bord var reserverat till kl 19.00 för ”De tre bukkene Bruse” – och sedan satt vi där i en tre timmar eller så och stoppade i oss. ? (det är bra att känna kockarna – för tänk – både en och två gånger dök rätter vi inte beställt upp på bordet!)
Sedan packade vi in Katrin, Anna, Annas liv det senaste året nerpackade i en väska och två ryggsäckar, och undertecknad i en av hotellets bilar som Anna flirtat till sig av ägaren – med mig bakom ratten! Visserligen är det ca 25-30 hårnålskurvor man ska ta sig förbi (varav många på 180 grader) och vägen har en lutning på 10%. (Ibland är jag inte tacksam över det jag får lära mig på guidningen…), men det skulle nog gå bra tänkte jag. Och visst gjorde det det… fram till DIMMAN!!! Inte nog med att det var mörkt, det var som att köra genom en bomullsklump. Ca tio meter före kurvan såg man vilket håll vägen svängde åt. Men efter ca 15 svettiga minuter lättade dimman och helt plötsligt var allt helt klart. Otroligt – kontrasten var skarpare än hovmästar-Karis utväxt! Vi hann iaf fram med god marginal, bussen kom och lilla Anna försvann över fjällen in i mörkret.
Min sista vecka tog nu sin början – och den fylldes med lite mer guidning, födelsdagsglass m Birgitte, massa jobb, en hel del fester och två frukostvakter för mycket. Sista två dygnen sov jag sammanlagt 5 timmar och jobbade 19…. Tror faktiskt fortfarande inte jag kommit ikapp….
Men otroligt kul hade vi iaf de sista kvällarna där, vilkas efterfester involverade ett inbrott via stege, ”skridskoåkning” på ett intvålat duschgolv och en hel massa dans. Tyvärr finns det ingen bild därifrån som klarat sig igenom censuren så vi struntar i det för tillfället.

Pga av de aktiviteter jag nyss nämnt sköt jag upp både packningen och städningen av rummet till sista dagen. Jag skulle ju ändå ha mellan 13 och 22 på mig – det var ju luuungt. Trodde jag i min enfald. Dagen innan ringde Julio och frågade om jag kunde guida. Okej, om jag sprang direkt ner från jobbet kl.12.45 skulle jag hinna guida mellan 13 och 17. Då skulle jag ju ändå ha 5 timmar på mig, det måste väl ändå räcka… Så jag drog iväg till Dalsnibba och fjordsenteret med en brittisk grupp, svarade på den obligatoriska frågan. Vaaaad är det här för blomma? Jo, cotton grass. Ååååh…bomull!!! -Det trodde vi aldrig! –Men det var ju det jag saaa! Åhhh bomull!!! Och sen skulle jag och Birgitte gå hem. Skulle. Vi fick syn på Pascal och Katrin i centrum och gick och pratade med dem, som i sin tur pratade med en kille i en av souvenirbutikerna. Precis när vi gått vänder sig Pascal om och frågar: Ska du fiska ikväll? – - Nej jag ska till Oslo, svarar han, och på en tiondels sekund har både jag och Birgitte vänt på klacken: - Sa du Oslo? Jodå, sån tur hade vi, och en timme och tjugo minuter senare var vi iväg alla tre! Då hade jag i ilfart packat, städat och tvättat mitt rum, lämnat tillbaka alla saker, hängt upp min namnskylt på anslagstavlan inför nästa år (!) och sagt ett stressigt hej då till de flesta. Vi lyckades med bedriften att köra sträckan Geiranger-Oslo, som för bussen tar 7 timmar, på 5 !!! (och det inkluderar mat- och kisspaus.). Jättebra att få skjuts ju – fast jag tror killen som körde ångrade sig redan innan vi kommit upp till Dalsnibba – att vissa inte vissa uppskattar chansen till gratis guidning om omgivningarna – på fem språk dessutom! Som de sanna guider vi är tjatade vi även till oss fotostopp när vi såg finaste regnbågen ?
Väl framme i Oslo väntade vi på en mack tills Birgittes kompisar kört fel i tre vägbommar och äntligen lyckades hitta oss. Somnade som en stock i min slummerstrut, förlåt, sovepose, och sov riktigt länge dan därpå. Nästa dag träffade jag Kajkaj som flytt kära gamla Karlstad och blivit fast, ja något sånär iaf, Oslobo. Fika, promenad genom Oslo och uppdateringar och allt och alla. Jättemysigt. Sedan på kvällen var det så dags för The Ark-konserten! Den var otroligt bra, helt grym stämning!
Så på torsdag morgon tog jag Säfflebussen hem till Karlstad, hade sällskap med helkroppstatuerad, utvandrad Ekshäring på runt 50 som borrade eller körde maskiner eller nåt ute vid Molde, och gled in på Karlstads busstation runt 11. Ingen frukost hade det blivit – så det blev raka vägen hem till farmor och hennes tekakor. – Åh jag haaar ju ingenting att bjuda på, skrek hon förfärat, ojade sig lite och lastade sedan, förutom tekakor fram runt tio olika pålägg, nyponsoppa och frukt.
Sedan började universitetet på fredag morgon, älskade lilla kusse-Am kom på eftermiddagen och stannade till igår. (Känns jättetomt, men vi ses ju om två veckor ju!) Under tiden hon var här hann vi med:

- dansa hysterisk fuldans i vardagsrummet till till Cascada och div.andra
- frossa i thaimat, nachos, pappas hemmagjorda pizza och inte ha en enda getköttsklubba eller lappskojs så långt ögat nådde.
- äta ur farmors frys och hela glassförråd.
- köra ett antal rundor med bilen – hela tiden med volymen på topp och ändå lyckas överrösta Carola, Robbie Williams eller vem det nu råkade vara som ville göra sin röst hörd.
- Göra Hammarö osäkert
- efter att ha spelat ca 30 omgångar av Pictionary utan en förlust se oss besegrade av ett överlyckligt team bestående av Elin och Malin.
- Något bitterljuvt förbereda Natalie på livet i Innsbruck – och så smått planera att smyga sig ner i hennes resväska för att få komma ner till älskade Tirol igen.
- Baka kladdkaka, aningens för salta muffins och blåbärspaj – och mola i oss till ”Ryktet går”.

Ja, det märks att hösten är här jag sätter punkt för en av mina bästa somrar någonsin och den senaste resan. Men misströsta inte! Här i Karlstads mörka höstrusk kommer stora planer att smidas – nästa höst kan det komma att startas upp en ny resa här som tar er ett helt varv runt vår fina planet! Och förhoppningsvis kan vi väl klämma in nån liten resa innan dess också – annars får jag abstinens. Lite Italien, lite Frankrike och lite Oslo kanske?! Det spörs. Men en sak är säker iaf, och det är att jag kommer va kvar här i Karlstad i höst. Bli lite (halv)seriös och vuxen och plugga engelska, italienska och lite kinesiska (OS i Beijing 2008, here I come!). Sedan har jag även tänkt att umgås med de gamla kompisar som för tillfället också råkar befinna sig hemma, fira liten systers födelsedag för första gången sedan hon fyllde 14, och mest ta det lugnt i trygga, precis-som-vanligt K-d och Norrstrand. För visst var allt sig precis likt (bortsett från den där stora grusgropen som så småningom ska bli IKEA) när jag kom hem. Ändå gäller det att passa på de där småsakerna som kanske förändrats. Annars kan det hända att man står där med sin systers pojkväns tandborste i munnen!
Och DÄR sätter vi punkt….

Till nästa resa! Ciao ciao!