Lördag 20 Oktober 2007
Vi blev rånade!
Så jädrans typiskt, vi vet ju hur lätt de är att bli rånad på metron, och tycker vi har koll på våra grejer.
Men igår skulle vi åka en station med metron fullastade med Eskelunds bröd, ost o godis till Johnnie klev vi ombord i värsta trängsel.
I samma ögonblick, jag kliver ombord, så tänker jag, min plånbok i midjeväskan, sätter ner handen och får tag i en annan hand, som redan har hunnit öppna väskan och var på väg ur med plånboken. Jag knep honom? hårt i armen och fick behålla min plånbok.
Det enda man hinner uppfatta är armar som sträcks hit o dit, och när man tittar upp i ansiktet så ser alla lika oberörda ut, så jag hojtar till Stuxa, akta plånboken!
Han är redan upprörd och säger att hans plånbok är borta, han har sin nerstoppad i framfickan i sina tajta jeans....
Hur gör dem?? Hur får de ur plånboken utan att det märks?
Stuxa börjar fråga alla runt omkrings sig vem som stulit hans plånbok, jag pekar på killen som jag tror? var i min väska och säger att jag tror han är skyldig.
Jag vet ju inte säkert, men jag kniper honom i armen en gång till, han fortsätter o låtsas som han inte märker något.
Så pekar jag på nästa kille, somjag tror han skickat plånboken till honom.
Helt plötsligt finns det gott om plats runt Stuxa, inte alls den trängsel som tidigare.
När Stuxa konffronterar den andra personen som jag pekat ut, så börjar efter ett tag han lyfta på foten. Ja därunder ligger hans plånbok. Stuxa säger Gracias, och vi kliver av vagnen som nu stannat.
Känns så sjukt o tacka den som snodde plånboken, men vi är jävligt glada att vi fått behålla våra plånböcker. Tänk om vi blivit av med båda våra, huvaligen.
Johnnie hade fått försörja oss, vi hade inte så mycket kontanter i dem, men att bli av med Visa och Körkort är nog så besvärligt.
Jag var så arg när jag klev av, att jag skakade. Jag ville bara ut, upp o ut. I en hel timme efter, kunde jag inte ta in information, jag var så arg o gick igenom hela händelsen flertalet gånger. Deras nollställda ansikten, som låtsades som ingenting, trots att vi tilltala dem. De var inte bara två, de var flera, som tränger ihop oss, i denna gröt av människor, de var så ovilliga att flytta på sig när man kom ombord, sen all den plats som blev, när Stuxa blev förbannad. Jag måste ha uppfattat någon rätt person ivf, då vi fick tillbaka plånboken. De hade nog troligen inte velat bli medsläpade till polisen.
Nåja, vi hade en jädrans tur och nu går man som en pangis, med ett hårt grepp om väskan eller handen på fickan.
Efter att vi lugnat ner oss så blev dagen bättre, vi var en snabbis förbi Johnnie skola. sen var vi var i några affärer och handlade till killarna hemma. Sen senare gick vi o åt god mat.
Jag tyckte vi skulle skynda oss lite, till resturangen när kl var åtta på kvällen, då sa Johnnie, resturangen öppnar nog inte förrän vid 21... :o)
Vi hyr nog en bil o åker en sväng till Andorra på måndag. Men idag väntar solen och ikväll blir det ishockeymatch.
Ha de.
Men igår skulle vi åka en station med metron fullastade med Eskelunds bröd, ost o godis till Johnnie klev vi ombord i värsta trängsel.
I samma ögonblick, jag kliver ombord, så tänker jag, min plånbok i midjeväskan, sätter ner handen och får tag i en annan hand, som redan har hunnit öppna väskan och var på väg ur med plånboken. Jag knep honom? hårt i armen och fick behålla min plånbok.
Det enda man hinner uppfatta är armar som sträcks hit o dit, och när man tittar upp i ansiktet så ser alla lika oberörda ut, så jag hojtar till Stuxa, akta plånboken!
Han är redan upprörd och säger att hans plånbok är borta, han har sin nerstoppad i framfickan i sina tajta jeans....
Hur gör dem?? Hur får de ur plånboken utan att det märks?
Stuxa börjar fråga alla runt omkrings sig vem som stulit hans plånbok, jag pekar på killen som jag tror? var i min väska och säger att jag tror han är skyldig.
Jag vet ju inte säkert, men jag kniper honom i armen en gång till, han fortsätter o låtsas som han inte märker något.
Så pekar jag på nästa kille, somjag tror han skickat plånboken till honom.
Helt plötsligt finns det gott om plats runt Stuxa, inte alls den trängsel som tidigare.
När Stuxa konffronterar den andra personen som jag pekat ut, så börjar efter ett tag han lyfta på foten. Ja därunder ligger hans plånbok. Stuxa säger Gracias, och vi kliver av vagnen som nu stannat.
Känns så sjukt o tacka den som snodde plånboken, men vi är jävligt glada att vi fått behålla våra plånböcker. Tänk om vi blivit av med båda våra, huvaligen.
Johnnie hade fått försörja oss, vi hade inte så mycket kontanter i dem, men att bli av med Visa och Körkort är nog så besvärligt.
Jag var så arg när jag klev av, att jag skakade. Jag ville bara ut, upp o ut. I en hel timme efter, kunde jag inte ta in information, jag var så arg o gick igenom hela händelsen flertalet gånger. Deras nollställda ansikten, som låtsades som ingenting, trots att vi tilltala dem. De var inte bara två, de var flera, som tränger ihop oss, i denna gröt av människor, de var så ovilliga att flytta på sig när man kom ombord, sen all den plats som blev, när Stuxa blev förbannad. Jag måste ha uppfattat någon rätt person ivf, då vi fick tillbaka plånboken. De hade nog troligen inte velat bli medsläpade till polisen.
Nåja, vi hade en jädrans tur och nu går man som en pangis, med ett hårt grepp om väskan eller handen på fickan.
Efter att vi lugnat ner oss så blev dagen bättre, vi var en snabbis förbi Johnnie skola. sen var vi var i några affärer och handlade till killarna hemma. Sen senare gick vi o åt god mat.
Jag tyckte vi skulle skynda oss lite, till resturangen när kl var åtta på kvällen, då sa Johnnie, resturangen öppnar nog inte förrän vid 21... :o)
Vi hyr nog en bil o åker en sväng till Andorra på måndag. Men idag väntar solen och ikväll blir det ishockeymatch.
Ha de.
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
På gång 14 år sedan |
Vi blev rånade! 17 år sedan |
Snart på gång igen! 17 år sedan |
Vad tyckte vi då? 17 år sedan |
Vi fick i varje fall hem pinnen! 17 år sedan |
Men vilken tur ni hade som fick tillbaka den. De kunde ju lika gärna slagit ner Er!
Nåväl, njuuut nu av ledigheten Maran!
Håll i börsen!
Och du, vet du en sak; idag om 15 veckor är vi i Thailand. Yes!!!
Ha det bäst!
Ann-Britt på öa