Något som jag blev varse om under min första resa i Brasilien för 10 år sedan var hur dyrt det var med kläder och elektronik. Efter att ha besökt ett megastort shoppingcenter i Sao Paulo blev jag uppriktigt förvånad över de överdrivet höga priserna på de få ting som jag precis inhandlat; en portabel cd spelare av märke okänt och en puderrosa klänning i ett halvtaskigt polyester material. Jag insåg snabbt att jag hade betalat mycket mer här i Brasilien än vad jag någonsin skulle göra för exakt samma varor i Sverige. ”Ja, ja” tänkte jag med en axelryckning. Jag hade ju åtminstone min svenska lön att falla tillbaka på till skillnad från majoriteten av den brasilianska befolkningen. Lönerna här i Brasilien har visserligen stigit under decenniet som gått. Men vad gör det när priserna också fortsätt stiga? Produkter som jag i Sverige ansett ganska oansenliga som till exempel en ketchupfalska från Heinz eller Lancoms mascara har blivit rena rama lyxartiklarna nu när jag bor i Brasilien.Så sent som 2013 låg medellönen här i Rio på cirka 1800 RS (5433 SEK med dagens växelkurs), dessutom är landets inflation i nuläget mycket högre än Centralbankens målnivå. Det är mycket mer lönsamt för brasilianarna att göra sina årliga inköp av mode och elektronik i utlandet. Förra året shoppade man tillsammans upp 23,3 miljarder USD utomlands enligt nyhetstidningen Folha de S.Paulo. Trots att många brasilianare väljer att sätta sprätt på sina reais i utlandet så stiger konsumtionen även i Brasilien. Detta har bland annat att göra med den växande medelklassen. Det som även hjälper konsumtionshysterin på traven är att allt i Brasilien går att köpa på avbetalning. Detta är ytterst effektivt då alla har möjlighet att handla, även om man råkar vara pank.

Något som just nu verkar vara på allas läppar här i Rio är de ständigt stigande matpriserna. Så gott som varje dag hör man någon knorra över priserna i livsmedelsbutiken där vi bor. Det verkar inte finnas några ”fasta” priser längre. Varje gång man ska handla är det alltid någon vara som har prishöjts sen senast. ”Vi borde göra som i Argentina” säger en gammal dam till mig en dag när jag står vid grönsaksdisken och inspekterar de omogna tomaterna. De kostar 5.99 Reias kilot. ”Där bojkottade argentinarna grönsakerna tills de ruttnade och affärerna tvingades att sänka priserna”, fortsätter hon. Jag nickar instämmande. Grejen är den att jag inte har något emot att betala för kvalitet eller ännu heller – ekologiskt. Tomaterna som ligger framför mig är gröna och luktar lite kemiskt. Jag kan inte neka till att det tar emot att hosta upp 5.99 Reais per kilo. Butikschefen i sin tur skyller på torkan när vi en dag orkar ifrågasätter priset på ett paket ägg som gått upp 2 reias på någon dag. Torkan har varit den värsta i Brasilien på flera decennier och gjort att man fått införa vattenransonering i 142 städer. I nordöstra Brasilien har det varit en konstant torka under två års tid. Detta har bidragit till att hundratals av hektar av gröda förstörts och hundratusentals nötkreatur dött. Vi kan ändå inte låta bli att misstänka att matbutikerna här i Zona Sul rider på "tork vågen". Att dom har torkan som en ursäkt och höjer priserna även på matvaror som inte alls är berörda. ”Typiskt Brasilien” säger vi till varann samtidigt som vi undrar om priserna kommer eskalera lagom till fotbolls -VM eller om det kommer ske förr.

Varför är Brasilien så dyrt? Jag upptäcker att ämnet är vida diskuterat på nätet när jag formulerar frågan i Googles sökfält. De flesta av artiklarna är skrivna av frustrerade brasilianare som vill kunna köpa ett Sony Playstation 4 eller en I Pad för samma pris som varorna kostar i resten av världen. Vad är det då som gör att det är orimligt dyrt i Brasilien om man ser till populationens låga löner? Fenomenet jag gång på gång stöter på kallas Custo Brasil – Den brasilianska kostnaden. Från lite olika håll så förklaras den brasilianska kostnaden enkelt såhär; Efter åratal av diktatur och giriga, korrupta politiker som misskött landet så är det mycket som bromsat Brasiliens potential och utveckling. Byråkratin är fortfarande komplicerad och ålderdomligt utformad, landets infrastruktur är under all kritik, det finns inga järnvägar, korruptionen är alltjämt utbredd. Brasilien har världens högsta importskatter och att starta nya företag och industrier är kostsamma historier. Avsaknaden av effektivitet gör att produktionen är liten. Utbyggnader av till exempel vägar, flygplatser och hamnar tar även extremt lång tid. Brasilien saknar dessutom arbetsför kompetens inom många områden beroende på att grundskoleutbildningen är så undermålig att få ungdomar lyckas ta sig in på universitetet. Allt detta, samt statens skattesystem med höga skatter på alla import -konsumtions och kapitalvaror bidrar till varför det är så dyrt i Brasilien. De brasilianska kostnaderna är onekligen dyra att betala. Det görs av invånarna själva, genom konsumtionen. Konsumtionen gör att samhället hålls upprätt - på ett åtminstone kortsiktigt plan.

Om du vill läsa mer finner du fler repotage här: http://thebrazilianway.blogg.se