Igår var det då dags för dotterns premiär som matchledare för 11-mannafotbollsspel.
Det var rätt tufft att gå nästan direkt från en egen match till att döma sitt livs första "riktiga" match. Jag vet inte om jag själv hade pallat faktiskt...
Som tur var, var nästan alla nybörjare, det syns verkligen när man bara har spelat någon enstaka match på stor plan med stora mål. Stora skälvan var det som gällde, inte bara för domaren tror jag.
Vi behöver fler kvinnliga domare och de skall ju börja någonstans någongång och det gäller att våga, hur sjutton skall man hinna med att kolla off-siden när knappt linjedomarna hinner med på kanterna ? (Just det - det var jag och sonen som fick denna förnämliga uppgift så idag har även jag skoskav ; ))
Vi slapp söka familjeterapi den här gången också, med lite samarbete och rätt peppning så ror man i land det mesta, även om det kan se mörkt ut minuterna innan start. I eftermiddag får man höra eftersnacket, det var sonens klasskamrater som var hemmalag, då kanske det är dags att ta fram telefonkatalogen eller nåt? Fast förresten - vi kommer aldrig att hinna detta, en ny match respektive ny träning väntar . När skall jag hinna planera för Islandsresan, hade jag tänkt? Ha en lugn och fin dag ni som orkat läsa ända hit. /Ann